Rapport och potträningen

Att Rapport i veckan toppade en sändning med nya rön om potträning har väckt en del reaktioner.

Jag vill ändå våga mig på ett försvar av pottjournalistiken.

Hur relevanta är nyheter i svenska media överhuvud taget?

Två avdelningar som är enormt hypertroferade är s k ekonominyheter (typ börsbolagens kvartalsrapporter som det borde vara förbjudet att nämna, eftersom de bevisligen leder till felaktiga investeringsbeslut) och sporten. Båda avdelningarna tycks befolkade av politiska analfabeter och fackidioter utan känsla för allmänhetens intresse. Sportjournalisternas bevakning av exempelvis FIFA-skandalerna har i bästa fall varit vilseledande.

Däremot Rapports satsning den senaste tiden på jordnära ämnen som tillgång till ambulanser, bredbandsbolagens bristande ansvar för täckning på landsbygden har varit relevant journalistik, där SVT kunnat utnyttja sin relativt starka organisation. Att nyliberalerna på DN:s ledarsida skriker som stuckna grisar är ett gott tecken.

Potträningen då? Kanske är det ett av de mest relevanta inslag Rapport har sänt sedan Kennedy sköts! Om svenska mödrar tar till sig de nya rönen kan vi spara in miljarder på blöjor och barnen kan blir friskare, friare och gladare. Vad skulle kunna vara viktigare än att fokusera på barnen?

 
Ett av Sveriges stora problem är att det föds för få barn. Fruktsamhetstalen är nu långt under den kritiska gränsen 2,1 barn per kvinna som behövs för nolltillväxt.

Vi ligger på 1,9 som samtliga våra grannländer. Det försprång vi hade i förhållande till övriga Europa tack vare relativt progressiv familjepolitik håller på att ätas upp.

Kvinnorna i Frankrike är de enda som nu ligger nära full reproduktion.

Att utvecklingen inte beror på någon ödesmättad "västerlandets undergång" framgår redan av att även USA lyckas hålla uppe reproduktionstalen.

Svenska ungdomar vill inte göra barn. Jag misstänker att dom inte längre vet hur man gör. Och har de väl fått barn vet dom rätt lite om hur man tar hand om dem. En del har fått för sig att man måste ut och jogga med dem innan de kan gå. Ett nyhetsinslag om potträning riktar fokus på ett väsentligt samhällsproblem, att kunskaperna om barn och barnuppfostran är hotade i ett samhälle där man föder allt mindre barn. Forna tiders stordriftsfördelar måste ersättas av media.

Folkhälsa kan vara lika relevant nyhetsmaterial som rapporter från olika krigshärdar. Utgångspunkten är väl densamma, att vi behöver kunskaper för att kunna bidra till samhället - och rädda världen, om man ska vara högtidlig.

Ett PS om Claes J B Löfgren, en rapportreporter som jag har skällt på i olika sammanhang. I den beryktade pottsändningen hade han ett reportage från Donbass - och han har haft flera. De utmärks av att han låter människor tala. Kameran registrerar förödelsen. Löfgrens kommentarer är återhållsamma - de mest "objektiva" och minst vinklade som förekommit i svenska media sedan december 2013.

Samma lågmälda attityd präglade hans reportage från ebolakrisen i Västafrika.

Får han inte Stora Journalistpriset är det skandal.

Stefan Lindgren