Hela debatten

Här tränade brittiska Nato-soldater skytte mot djurkadaver. Övningarna
avbröts efter en läcka.

Gårdagens debatt om värdlandsavtalet med Nato i riksdagen
avslutades med att ett antal kvinnor på åhörarläktaren föll i
högljudda teatertårar.

När innebörden av avtalet klarnar för svenskarna kommer många att
fälla riktiga tårar - över hur ett fint och fredligt land
förvandlas till en tummelplats för utländsk militär.

Här följer hela debatten.



Andre vice talman Björn Söder (SD)

Herr talman! Den svenska militära alliansfriheten har tjänat landet väl sedan den rådande utrikespolitiska linjen infördes av Karl XIV Johan. Den har hållit landet utanför krig sedan 1814.

Det är givetvis viktigt att bidra till avspänning i det militärt strategiska område där Sverige befinner sig. Samtidigt är det också viktigt att försäkra sig om att kunna arbeta förebyggande för att minska risken för militär aggression syftande till att menligt påverka vår nationella frihet eller det svenska folkets självbestämmande.

Är då värdlandsavtalet och Nato rätt väg att gå för att bidra till avspänning? Jag ska villigt erkänna att Sverigedemokraterna har varit positiva till ett värdlandsavtal. Vi har sett positivt på ett avtal som gör det enklare att samöva med andra länders militär. Men det var innan vi fick se det avtal som detta betänkande handlar om.

Vad gäller värdlandsavtalet saknas en grundläggande utredning och analys av avtalets egentliga betydelse för Sveriges alliansfrihet och de säkerhetspolitiska konsekvenserna. Man kan ställa sig frågan varför inte en sådan analys och utvärdering gjordes innan avtalet undertecknades. Men man bör i detta sammanhang komma ihåg att avtalet undertecknades av den borgerliga regeringen, som har haft som signum att under åtta år nedmontera den svenska försvarsförmågan och använda Försvarsmakten som en kassako ur vilken man kunde mjölka pengar för att finansiera andra reformer och verksamheter. Man ska komma ihåg att redan året efter att den borgerliga regeringen tillträdde makten avgick dåvarande försvarsminister i protest mot sina egna regeringskollegors sparbeting på Försvarsmakten. Försvarsanslaget sjönk från det redan låga 1,5 procent av bnp till 1,2 procent.

Den dåvarande statsministern Reinfeldt kallade försvaret för ett särintresse. Så sent som i januari 2014 vid Folk och Försvars rikskonferens, mitt under pågående protester vid Majdantorget i Kiev och efter att Ryssland genomfört sin största beredskapsövning på många år, talade den dåvarande försvarsministern Enström om att "den säkerhetspolitiska situationen i Östersjöregionen är mer stabil i dag än för 10 år sedan" och att "bedömningen att det är osannolikt med ett väpnat militärt angrepp mot Sverige under överskådlig tid är även fortsatt grunden för utformningen av försvaret".

Efter denna nedmontering av den svenska försvarsförmågan har man också, som en bonus, lyckats få den svenska opinionen för ett svenskt Natomedlemskap att börja växa. Sverige kan ju inte längre försvara sig, så nu måste vi ansluta oss till Nato - det är ett allt vanligare argument man hör. Och helt plötsligt står alla borgerliga partier och talar sig varma för att det nu är dags att söka medlemskap i Nato.

Man driver frågan i alla tänkbara sammanhang. Det tidigare kompakta svenska motståndet mot ett svenskt Natomedlemskap har börjat mjukna. Försvarsförmågan är dålig, och de borgerliga partierna kommer unisont hela tiden med samma lösning på problemet: Natomedlemskap. Man behöver inte vara konspirationsteoretiskt lagd för att inse hur det hela förhåller sig.

Herr talman! Jag vill i detta sammanhang vara mycket tydlig med att Sverigedemokraterna är motståndare till ett svenskt Natomedlemskap. Senast i höstas bekräftade partiet med bred majoritet denna inställning vid våra landsdagar. Likaså är vi tydliga med att vi motsätter oss värdlandsavtalet. Värdlandsavtalet är nämligen ett sätt att smyga in ett svenskt Natomedlemskap bakvägen. När avtalet väl är på plats kommer argumenten som ett brev på posten: Vi är nu så nära anslutna till Nato som vi bara kan utan medlemskap och utan det skydd som ett medlemskap utgör att vi helt enkelt måste ansluta oss.

Det är givetvis helt rätt analys. Att de borgerliga partierna sitter och applåderar detta har jag full förståelse för. Men att regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som hittills varit motståndare till ett svenskt Natomedlemskap, inte ser detta förvånar mig. Att man dessutom inte inser riskerna med att den geopolitiska balansen och stabiliteten i vårt område rubbas på ett allvarligt plan skrämmer mig.

Man måste förstå att de beslut vi fattar här i kammaren givetvis får konsekvenser. Dessa konsekvenser måste vi ta i beaktande när vi fattar olika beslut. Allt annat vore dumdristigt och naivt. Varför ska vi utsätta oss för risker om vi inte behöver det? Är det ett självändamål för vissa att spela hasard med Sveriges säkerhet? Varför vill man utsätta vårt land och vårt folk för risken att dra in oss i väpnade konflikter på vårt eget territorium? Det är just det man gör när man rubbar den geopolitiska stabiliteten i vårt område.

Om Sverige tecknar ett värdlandsavtal med Atlantpakten riskerar vi att bidra till en situation där spänningarna mellan stormakterna ökar och att Sverige blir indraget i en eventuell konflikt. Att Atlantpakten eventuellt kan sätta upp en militärbas i Sverige enligt förutbestämda rutiner och med hjälp av andra förberedelser är något som andra stormakter måste ta i beaktande och räkna med i sina krigsplanläggningar. Dessa länder kommer givetvis att agera och reagera på något sätt. Hur vet vi inte, men att det blir reaktioner kan vi alla räkna med.

Sverige riskerar därmed att bli måltavla i händelse av konflikt, samtidigt som vi inte har den försvarsförmåga som krävs för att hantera en sådan situation. Det är inte att bedriva en ansvarsfull försvars- och säkerhetspolitik för Sverige.

En ansvarsfull försvars- och säkerhetspolitik förutsätter däremot att vi står utanför stormaktsallianser, som Nato, och har en egen försvarsmakt med ordentlig försvarsförmåga. Ett defensivt försvarsförbund med Finland skulle ge ett bra komplement till detta och skulle inte heller rubba den geopolitiska stabiliteten och maktbalansen i vårt område. Sverige och Finland möter samma säkerhetspolitiska utmaningar med hänsyn till ländernas gemensamma geografiska läge. Sverige och Finland har därutöver starka kulturella, politiska och historiska band och en gemensam historia. Genom ett försvarsförbund höjs tröskeleffekten och nya strategiska djup skapas, vilket stärker ländernas försvarsförmåga.

Ett försvarsförbund med Finland ska inte som uttalat syfte ha ett försvar mot en utpekad part, utan det ska syfta till att befria de båda länderna från eventuella yttre politiska och militära påtryckningar. Men för att nå dit krävs ordentliga resurser till Försvarsmakten. Då räcker inte de anslag som försvarsuppgörelsen innebär på långa vägar. Därför anslår vi också betydligt mer till det svenska försvaret.

Herr talman! Det är också anmärkningsvärt att värdlandsavtalet frångår den svenska traditionen att förankra alla tyngre säkerhetspolitiska ställningstaganden i riksdagen. Möjligheten att basera utländsk trupp på svensk mark är ett sådant ställningstagande och borde därför underställas riksdagen för beslut.

I avtalet står under artikel 3.7 att värdlandet kan utse särskilda ombud som förhandlar fram tilläggsdokumentation som skrivs inför varje insats inom ramen för avtalet. Man anger också i avtalet: "Det krävs således först ett nationellt beslut om att ta emot Nato i något avseende." Men vad jag kan se definierar man inte någonstans i avtalet vad man menar med nationellt beslut.

Varje gång svensk trupp ska föras utomlands för insatser krävs riksdagsbeslut och ett godkännande här i kammaren. Det är därför märkligt att man i avtalet inte anger att det också ska vara riksdagen som fattar beslut om att eventuella utländska förband och trupper ska baseras i Sverige. Det skulle kunna få konsekvenserna att vi har en Natoförespråkande minoritetsregering som fattar beslut om att upprätta Natobaser i Sverige trots att en riksdagsmajoritet, som speglar folkets vilja, är emot.

Med tanke på att avtalet leder Sverige in i ett säkerhetspolitiskt ytterst osäkert läge, att konsekvenserna av avtalet inte är ordentligt utredda och analyserade och att man dessutom fråntar riksdagen beslutanderätten bör detta avtal förkastas.

Nu har tyvärr både Socialdemokraterna och Miljöpartiet svikit i denna fråga, vilket gör att det i dag finns en riksdagsmajoritet för att ratificera avtalet. Jag är dock övertygad om att det både inom Socialdemokraterna och Miljöpartiet finns en stor och stark opinion som inte alls håller med sin försvarsminister i den här frågan. Min förhoppning är att denna opinion också kan påverka så att detta avtal kan sägas upp.

Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservationer i betänkandet.


Stig Henriksson (V) 

Herr talman! Först vill jag säga några inledande ord om processen. Vi vill framföra ganska stor kritik mot hur det här avtalet har kommit till riksdagens bord i dag. Det undertecknades som bekant strax innan den förra regeringen fick börja packa flyttkartonger i Rosenbad. Det skedde helt utan någon offentlig debatt och därmed helt i medieskugga. Det togs aldrig upp i Utrikesnämnden, vilket jag tycker borde ha skett. Det översattes inte till svenska förrän efter tio månader i samband med att departementsskrivelsen i samma ämne kom. Departementsskrivelsen gick på en mycket smal remissrunda - enbart till myndigheter och liknande och inte till fredsorganisationer och andra intressanta aktörer på området.

Den här departementsskrivelsen hade åtminstone tre avgörande brister som vi ser det.

Den första är att ingenstans i skrivelsen finns någon allsidig analys av de säkerhetspolitiska konsekvenserna av avtalet för oss och naturligtvis för omvärldens uppfattning om oss. Säkerhetspolitik är också signalpolitik. Skapar detta avtal större eller mindre klarhet om Sveriges militära alliansfrihet?

Den andra bristen är frågan om alliansfrihet. Försvarsdepartementets departementsskrivelse nämner ingenstans att den fortfarande gäller som grundprincip i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Ordet alliansfrihet finns inte ens med, trots att skrivelsen är på 239 sidor. Den ensidiga svenska så kallade solidaritetsförklaringen från 2009 sägs däremot inta en "central position i Sveriges säkerhetspolitik".

Den tredje bristen rör kärnvapen. Ingenstans i avtalet eller i departementsskrivelsen nämns ordet kärnvapen. Det finns inget undantag i avtalet mot att placera ut eller transportera kärnvapen i Sverige. För Nato ingår kärnvapen som bekant som en integrerad del av strategin. Mer om det senare.

Man ska inte spekulera i andras motiv, men det är svårt att i det här fallet låta bli att spekulera i att opinionsläget var det avgörande. I samtliga partier är de väljare som har hört talas om värdlandsavtalet oftare negativa än positiva. En sådan här stor förändring bör inte transporteras till riksdagens bord på det här sättet. Det bör noga analyseras, debatteras och förankras demokratiskt.

Angående den säkerhetspolitiska analysen, herr talman, lyser den starkt med sin frånvaro. Säkerhetspolitik reduceras tyvärr alltmer till att handla om försvarspolitik, och försvarspolitik reduceras i sin tur till att handla om det militära försvaret. Visserligen skriver man i försvarsinriktningspropositionen som vi antog för ett år sedan att "Sverige har flera säkerhetspolitiska instrument till sitt förfogande för att hantera utmaningar i närområdet och bortom närområdet, bl.a. diplomati, handel, bistånd och totalförsvar." Men de bredare säkerhetspolitiska utmaningarna som inte kan mötas med militära medel eller de övriga säkerhetspolitiska instrumenten, vilka kanske kunde göra militära medel obehövliga i ett givet läge, får ett förstrött, om ens något, intresse. Det saknas tydliga förslag om hur de instrumenten ska kunna utformas och användas jämfört med det detaljerade intresse det militära försvaret får.

Kontakterna på minister- och ambassadnivå med Ryssland är i dag i stort sett obefintliga. Det vidimeras av ledamoten Oscarsson som var på besök på ambassaden och fick ett mycket bra mottagande eftersom de var tämligen sysslolösa. Jag tycker att det är mycket märkligt att det är så om man nu anser att vi har ett spänt förhållande till Ryssland, vilket vi ju har på många sätt.

Vidare, herr talman, heter det att det bara är på svensk inbjudan som det här kan aktiveras. Det är sant att det står så i avtalet, men sedan finns det realiteter också. Har vi gjort alla förberedelser för att vara ett värdland kommer det att vara svårare att säga nej. För framtiden är det regeringen - den regering som då råkar sitta vid makten, vilket är viktigt att komma ihåg - som tar beslut om att bjuda in Nato eller besvara Natos framställan om att få komma hit. I vilka lägen Sverige då kan säga nej beror förstås inte bara på avtalstexten, utan det finns också maktpolitiska realiteter att förhålla sig till. Den enda garanten för självständiga försvarsbeslut är och förblir militär alliansfrihet.

Herr talman! Det finns en mängd oklarheter i detta avtal. Det är i och för sig inte så konstigt i och med att det är ett ramavtal. Problemet är att tilläggsavtalen rimligen ska skrivas på av regeringen eller rent av ÖB. I Finland finns det 57 tilläggspunkter till värdlandsavtalet, och samtliga är hemligstämplade.

Värdlandsavtalet innebär en rad konsekvenser som det fortfarande råder stor oklarhet kring. Det heter att baseringsområden ska upprättas, men hur det ska gå till, var de ska ligga eller hur stora de ska vara kan ingen svara på. Är det en liten camp med Gunnebostängsel runt, eller pratar vi, som vid ACE-övningen häromåret, om en tredjedel av Sveriges yta - Norrlands inland? Eller Gotland? Dock stadgar man att baserna kommer att gå under Natoledning, det vill säga varken Sveriges försvarsmakt eller regering kommer att ha inflytande över verksamheten när inbjudningskorten väl är skrivna och accepterade.

Sverige ska ge största möjliga stöd till Natoledd verksamhet, heter det, men hur det ska gå till är mycket vagt formulerat. I avtalet beskrivs även hur Natos strategiska högkvarter kan utföra eller delegera rättshandlingar som är nödvändiga för uppdragets fullgörande. Det kan således vara åtgärder som strider mot svensk lag, såvitt jag förstår. Dessutom innebär avtalet att Nato ska kunna upprätta ett tillfälligt högkvarter på svenskt territorium. Inte heller möjligheten att sätta upp ett permanent sådant är utesluten, även om man anser det osannolikt.

Värdlandet och Nato ska utse ombud som förhandlar fram tilläggsdokument som stöder och preciserar avtalet. När de här tilläggsdokumenten blir aktuella, hur och av vem de utformas och undertecknas står det inget om vare sig i avtalet eller i propositionen.

Något som inte är oklart är dock följande - som upprepas fyra gånger i propositionen - "Avtalet är avsett att användas över hela skalan av situationer då Sverige kan komma att ta emot Natos militära stöd, dvs. såväl i fredstid (t.ex. för övningar) som vid kriser och i krig i Sverige eller i närområdet." Det fortsätter i avsnitt 2.1 där det står: "under Nato-ledd militär verksamhet." Det är vad avtalet handlar om - även krig i Sveriges närområde.

Redan av avsnitt 1.2 framgår att den Natoverksamhet som ska kunna bedrivas från Sverige inkluderar angrepp på tredje part. Angrepp. Sverige kan alltså förvandlas till en bas för angrepp på tredje land.

Natodoktrinen begränsas som bekant inte längre till försvar av medlemsländernas territorier, utan man har öppnat för så kallat preemptive war - förebyggande krig, som det heter - mot vem som helst och i vilken del av världen som helst. Sveriges närområde är inte heller definierat. Är det inte just de här möjligheterna som alliansfriheten avser att utesluta?

Sedan, herr talman, något om kärnvapen. Det står så här i avsnitt 3.3 i avtalet: "Detta samförståndsavtal är avsett att överensstämma med Natos doktrin och principer." Vad säger då doktrinen?

"Kärnvapen är en central komponent i NATO:s sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar. - - - Så länge som kärnvapen existerar kommer NATO att förbli en nukleär allians." Det är skrivet i Chicago 2012.

Dessutom har USA inte undertecknat förpliktelsen att inte börja ett kärnvapenkrig - man förbehåller sig rätten att göra det. Det tillkommer att fem Natoländer i dag har amerikanska kärnvapen på sitt territorium.

I propositionen står det: "Avtalet ger inte heller Natoländer rätt att placera kärnvapen på svenskt territorium."

Min oro för kärnvapen gäller inte bara placering av kärnvapen på svensk mark utan också oro för kärnvapenangrepp från främmande makt som svar på Natos krigföring mot detta land från svenskt territorium, vilket avtalet medger.

Om Sverige bjuder in Nato upprättas Natobaser i Sverige. Man kan säga att det i praktiken inte kommer att vara svenskt territorium. Där bestämmer nämligen ÖB, men inte Sveriges ÖB utan Natos ÖB. Alltså kan man - då menar jag en oroad befolkning men också vår omvärld - tänka sig att kärnvapen förvaras där, särskilt som vi inte frågar om det, eftersom vi vet att de inte svarar. Det är något slags säregen variant på den amerikanska arméns tidigare hållning mot homosexuella i armén: Don't ask - don't tell.

Dessutom ger avtalstexten möjlighet att omförhandla avtalet i dess helhet. Enligt avsnitt 11.1 ges rätt till ändringar i avtalet om parterna är överens.

Tre av alliansens medlemmar har kärnvapen. Två av dem ställer dem till Natos förfogande. Kärnvapen finns utplacerade i Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Turkiet, av alla länder. Man anser att det är helt okej i förhållande till icke-spridningsavtalet att ha kärnvapen där. Det borde i så fall gälla också Sverige.

Det finns ingen svensk lag som förhindrar införande av kärnvapen. Försvarsministern har i denna kammare hävdat motsatsen, men det om något är en lögn. Finland har en sådan tydlig lag. Nya Zeeland har det.

Men om det funnes en sådan lag: Vad skulle det betyda, om vi inte kontrollerar efterlevnaden ens genom att fråga, än mindre genom mer aktiva åtgärder, utan bara förutsätter att man följer den svenska lag som inte finns?

Alternativen, då - vad kan vi göra i stället, om vi inte tar värdlandsavtalet? Det är en relevant fråga, för det handlar ju om vår säkerhet.

Vi kan arbeta mer inom OSSE. Vi har samarbete, sjöräddning och sjöövervakning. Vi bör inleda förhandlingar om flyguppträdande inklusive transponderanvändning. Vi har vapenkontrolldiskussioner, nedrustning av taktiska kärnvapen, samverkan av typ Kaliningrad-syster-citysamverkan, att stimulera mellanfolkliga kontakter generellt och att koppla EU:s Strategy for the Baltic Sea Region med ryska studier över socioekonomisk utveckling i nordvästra Ryssland. Vi bör försöka stimulera handel när sanktionerna är borta och avhjälpa viseringsproblematiken.

Avslutningsvis, herr talman: Det avgörande för Vänsterpartiets ställningstagande är besvarandet av den fråga som alltid borde vara i fokus för den här typen av beslut: Ökar eller minskar värdlandsavtalet vår säkerhet? Vår uppfattning är att det minskar vår säkerhet. Vi bidrar till att höja spänningen och höja övningsnivån, rustningsnivån och militariseringen av vårt närområde. Även risken att bli indragna i ett krig som vi inte är direkt berörda av själva eller själva har beslutat om ökar med detta avtal.

Vi anser att landets ledning bör verka för avspänning och nedrustning. Som en alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende i fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen i stället för att medverka till ökad spänning och ökad upprustning. Sverige borde motverka de verkliga orsakerna till krig och de hot mot Sverige och världen som klimatförändring och ökade klyftor mellan fattiga och rika utgör. Fred byggs bäst med fredliga medel.

Till slut: Såväl processen i sig som alla oklarheter i detta ramavtal motiverar det förslag om bordläggning jag nu yrkar på. Dessutom: Den grundlagsskyddade rörelsefriheten, 2 kap. 8 § regeringsformen, kan inskränkas. Det bör noga utredas.

Mitt förstahandsyrkande, herr talman, är dock avslag på propositionen genom bifall till reservation 2. Men om det faller vill vi ha en minoritetsbordläggning, vilket jag yrkar på.

Åsa Lindestam (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet Samförståndsavtal om värdlandsstöd och avslag på reservationerna.

Oavsett utgången av den här debatten och kommande voteringar kommer Sverige och Försvarsmakten att fortsätta öva med de länder och organisationer som man anser sig behöva öva med, i samma omfattning som vi anser är nödvändigt. Ett avtal om värdlandsstöd ändrar inget av det.

Jag brukar inte läsa högt ur de rapporter vi har. Men jag tänkte ta mig friheten att läsa högt ur Försvarsberedningens andra rapport, Försvaret av Sverige, på s. 38:

"För att utveckla Försvarsmaktens förmåga att genomföra operationer i Sverige, i närområdet och utanför närområdet behöver förutsättningarna att ge och ta emot militärt stöd från andra länder förbättras. De förberedelser som behövs kallas med ett samlingsbegrepp värdlandsstöd (i Nato och Europeiska unionen benämnt Host Nation Support, HNS). För det krävs bl.a. avtalsreglerade överenskommelser och förberedelser för praktiska arrangemang samt informationsutbyte avseende viss försvarsplanering."

Lite längre fram står det: "Liknande arrangemang har vid t.ex. internationella övningar på svenskt territorium hittills kunnat lösas genom överenskommelser i varje specifikt fall."

På s. 39 står det också: "Försvarsberedningen förutsätter att värdlandsstöd beaktas i försvarsplaneringen och att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder inklusive avtalsregleringar för att berörda myndigheter ska kunna skapa tillräckliga förutsättningar för att Sverige ska kunna ge och ta emot militärt stöd."

Den här rapporten lämnades till regeringen i maj 2014. Den finns att ladda ned på regeringens hemsida för den som vill, och den går även att köpa från förlaget.

HNS, Host Nation Support, värdlandstöd, är inte någon nyhet. Det har funnits med i rapporter länge. Nu gör Sverige ett avtal inom ramen för Nato om hur vi ska ta hand om att vara värd när militärer kommer hit till oss för att öva. Alternativet är att vid varje övning sätta sig ned och börja från noll och starta just den planeringen.

Det säger sig självt att det är försvarbart att göra upp avtal och bibehålla dem. Dessa avtal handlar om lagen om immunitet och tullfrihet, trafikskadelagen samt skyddslagen.

Herr talman! Sverige bygger säkerhet och stabilitet tillsammans med andra länder och organisationer. Den militära alliansfriheten bidrar till stabilitet i närområdet och den ger oss också handlingsfrihet. Men för att kunna verka för en stabilisering av säkerhetspolitiken i vårt område behöver vi arbeta tillsammans med andra. Medlemskapet i EU gör att vi har åtagit oss ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. Vi vill också ha ett närmare samarbete med våra grannländer i Norden och med de baltiska länderna.

Men det säkerhetspolitiska läget i Europa har försämrats. Den ökande aktiviteten i Östersjön, Rysslands annektering av Krim och aggressionen mot Ukraina - som är ett brott mot folkrätten - påverkar.

Vi behöver öva med andra. Nato är den aktör som med sin permanenta militära ledningsstruktur är den enda internationella organisation som har en utvecklad förmåga för ledning och genomförande av krävande militära insatser. Vi, Sverige, har samverkat med Nato inom Partnerskap för fred, PFF, sedan 1994. Och vi är aktiva. Vårt samarbete är viktigt, och under åren har det både fördjupats och utvecklats. Vi deltar i övningar och utbildningar, och vi har också ibland varit värd för dessa övningar.

Förmåga att ge och ta emot stöd är en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna utföra sina uppgifter. Svenska förband måste kunna samverka med andra länders förband. Internationell standard för förmåga, militär praktisk samverkan, så kallad interoperabilitet, är det enbart Nato som klarar av i den högsta nivån. Det utgör grunden för svensk försvarsförmåga. Därför måste vi ha ett samarbete med Nato. Detta höjer vår tekniska och operativa förmåga att ge och ta emot militärt stöd.

En annan grundförutsättning för detta är att kunna förbereda praktiska arrangemang när utländska förband ska verka hos oss vid övning av kris eller militär operation. Vi behöver då exempelvis avdela resurser för ledning och logistik likväl som rättsliga regler om hur andra länders förband får uppträda på vår mark. Det här kallar vi Host Nation Support, värdlandsstöd, och det är om detta vi skriver ett avtal.

Länder kan komma hit om vi bjuder in dem till övningar som är nödvändiga för oss. De kan inte komma utan inbjudan. Avtalet reglerar relationen mellan oss och de länder som kommer hit, precis som det verkar när vi är i övning hos andra länder. Det gäller hela konfliktskalan, från fred till kris och i värsta fall höjd beredskap och krig. Vi vill lämna ett effektivt stöd när andra länder kommer hit, och vi vill bli mottagna lika effektivt också i andra länder. Allt bygger på frivillighet mellan parterna. Därför blir det relevant enbart då vi i Sverige fattar ett nationellt beslut om militärt samarbete med Nato.

Vi behöver höja tröskeln för militära incidenter och konflikter. När vi i dag vill öva med andra är det en rad avtal som ska förhandlas och dessutom godkännas i varje enskilt fall. Ofta är det komplexa frågor och även brådskande att få avtalen klara. Det är mycket administration bakom varje avtal. Därför underlättar det att ha ett samförståndsavtal om värdlandsstöd för oss och för andra länder.

Jag vill tillägga att när jag alldeles nyss tittade i min Ipad efter hur många gånger begreppet kärnvapen nämns i den försvarspolitiska inriktningen kunde jag räkna till 19 olika ställen. När jag gjorde samma sak med det nuvarande samförståndsavtalet kunde jag hitta ordet kärnvapen på fem olika ställen. Kärnvapen finns alltså omnämnt.

Beträffande Nato och medlemskap antar jag att alla vet att vi socialdemokrater är emot att bli medlem. Den som tror att ett medlemskap betyder att Nato kommer att ta hand om oss i den nivå vi i dag befinner oss i när det gäller försvarsbudget har blivit grundlurad. Självklart måste många fler svenska kronor satsas på det svenska försvaret. Ett medlemskap betyder också att vi förändrar den säkerhetspolitiska situationen radikalt i vår del av världen. Vi ska själva stå för stabilitet och trygghet och ha ett försvar som visar på en tröskeleffekt som är tillräckligt hög för att en eventuell angripare direkt ska förstå att "Sverige ger vi oss inte på".

Paragraf 5 i Natofördraget som säger "En för alla, alla för en" betyder att om någon av medlemmarna utsätts för ett väpnat angrepp så ska alla ställa upp. Vi i Sverige vill själva avgöra detta, inte låta Natos beslut vara rådande.

Jag tror inte vi ser den hotbilden mot Sverige i dag att vi som enskilt land skulle utsättas för ett angrepp av militär makt. Vi har hotbilder mot Sverige och vår del av världen men de ser lite annorlunda än det militära. Det kan vara allt från klimat med väder och vind till elavbrott, it-attacker eller terrorhot.

Ett Natomedlemskap löser inte våra problem, utan det ökar hotbilden mot oss. Vår säkerhet bygger vi tillsammans med andra, i vår närhet, i första hand med Finland och Norden men även med Baltikum. Vi behöver också samarbete med länder som delar våra värderingar.

Ett fortsatt samarbete med Nato står för dörren. Oavsett om vårt samförståndsavtal klubbas vid nästa votering eller om det blir vilande kortare eller längre tid så hindrar det inte oss från att fortsätta övningsverksamheten med dem som vi vill öva med. Det kommer vid en vilandeförklaring att kosta lite mer för den administrativa planeringen under den kommande tiden, men i slutänden kommer det inte att vara avgörande av värdlandsstöd om vi ska minska vårt samarbete, vare sig med grannländer eller med Nato.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Stig Henriksson (V)

Herr talman! Åsa Lindestam säger att ordet kärnvapen nämns i samförståndsavtalet. Nej, det gör det inte. Din partikamrat Peter Hultqvist har ju förklarat att det inte behövs. Alla vet ju ändå vad vi tycker. Man kan jämföra det med att köpa en begagnad bil. I stället för att få en garanti om vilka åtaganden som säljaren är skyldig att göra säger han eller hon: Ja, men det vet väl alla att vi brukar fixa det här ändå. Jag skulle inte köpa en begagnad bil av Peter Hultqvist.

Begreppet kärnkraft nämns inte heller på 239 sidor i departementsskrivelsen. Jag har kollat det med hjälp av datorn, det är ju ganska enkelt numera.

Det väsentliga som Åsa Lindestam förbigår är att det här avtalet är tänkt att användas - och det skrivs inte för ro skull - vid fred, kriser och krig i Sverige eller i vårt närområde, ospecificerat om närområdet sträcker sig hur långt som helst.

Jag delar kritiken mot Rysslands agerade på Krim och i Ukraina, så där är vi överens. Men kopplingen måste ju vara att det innebär att den stora ryskspråkiga minoriteten och våra historiska band med Sovjetunionen gör att vi kan riskera att bli utsatta för samma aggression. Det är det som jag menar är tankefelet. Det är värt att kritisera vad Ryssland gör där, men det ökar inte hoten mot Sverige.

Men vi är väldigt kritiska också mot Nato. Man har begått brott mot folkrätten, flyttat gränser genom att bomba Serbien, sett till att Kosovo blev självständigt - och numera har en stor Natobas - Afghanistankriget, Libyenkriget. Det är allt detta som vi nu skördar frukterna av nu i flyktingkatastrofens spår. Och det är en militärallians som vi ska samarbeta allt tätare med! En del partier vill till och med att vi ska gå in i det samarbetet, partier som kan sitta i regeringen nästa år.

Vår säkerhet bygger vi tillsammans. Men det innebär också att alla ska känna sig säkra.


Åsa Lindestam (S)


Herr talman! Jag hann inte kolla ordet kärnvapen i departementsskrivelsen, utan jag började med Försvarspolitisk inriktning 2016-2020. Där hittade jag, vid en snabb titt i min Ipad, ordet kärnvapen på minst 19 olika ställen. I det samförståndsavtal som vi i dag ska anta här i kammaren, hoppas jag, nämns det på fem ställen. Frågan lyfts och vi har problematiserat den.

Jag var med i den senaste Försvarsberedningen, och vi diskuterade den här frågan och kom fram till vissa saker som vi tyckte var bra, till exempel att vi inte ska ha kärnvapen i Sverige. Det betonas i den försvarspolitiska inriktningen 2016-2020, och därför är kärnvapen nämnt också där. För min del räcker det. Då vet vi var vi i Sverige står i säkerhetspolitiken, och det känns nödvändigt att vi har med det där. Det är ett mycket viktigt dokument. För mig är det alltså utrett i den delen när vi har satt ned foten i den försvarspolitiska inriktningen.

Jag känner inte att man måste fortsätta att lyfta den frågan, utan den är utagerad. Jag tror också att de flesta i den här kammaren har upplevt det så, eftersom vi hade diskussionen i den försvarsberedning som vi jobbade så hårt med. Det var ingen liten fråga, utan den diskuterades väldigt grundligt.


Stig Henriksson (V)


Herr talman! Jag tror säkert att Åsa Lindestam, andra socialdemokrater och många andra vet var vi står. Men det står ingenting i avtalet med Nato, som vi ska teckna om vi här beslutar det. Det är ju där det borde stå. Det borde rimligen också ha varit en bärande punkt i den departementsskrivelse som gick ut på remiss. Inget av det är fallet.

Jag ska dock ta en annan tråd. Sifo har gjort en undersökning av stödet för värdlandsavtalet. 57 procent tycker inte att det ska godkännas, 27 procent är för. Av de rödgröna väljarna är 70 procent emot och 14 procent för. En framstående tysk socialdemokrat, utrikesminister Steinmeier, vill i stället förnya dialogen, återuppbygga förtroendet och återupprätta säkerheten, vilket kan vara av intresse. Tunga socialdemokratiska namn som Thage G Peterson, Maj Britt Theorin och Pierre Schori kan knappast avfärdas som okunniga och naiva Putinagenter. Socialdemokrater för tro och solidaritet vill omförhandla avtalet. Partidistrikten i Skåne, Göteborg och Stockholm vill gärna bordlägga frågan ett år. Det råkar sammanfalla med vårt yrkande. Man har på olika sätt tagit ställning mot att riksdagen nu beslutar om ett värdlandsavtal. Det finns många fler exempel. Visar inte det här på att den kritik jag har mot processen har ett berättigande? Vilka slutsatser drar Åsa Lindestam och socialdemokratin av det sent vaknande men dock stora motståndet?

Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Jag fick också den här skrivelsen från Sifo. Man hade gjort en undersökning med en av de mest ledande frågor jag har läst. Jag har tidigare haft god tilltro till Sifo och deras undersökningar. Men när jag ser hur frågan är formulerad och hur den insinuerar saker som jag inte tycker är sanna om vad värdlandsavtalet kommer att leda till förstår jag att man som svensk medborgare svarar i en viss riktning, då man inte har möjlighet att reflektera över vad ett värdlandsavtal egentligen skulle kunna innebära. Frågan var väldigt tydligt vinklad mot att vi som land nästan skulle gå under om man skrev under det här värdlandsavtalet. Jag tycker att Sifo borde kunna bättre än att formulera sådana frågor. Deras undersökningar borde vi kunna lita till, men i det här fallet går inte det. Som man frågar får man svar. Det är jag övertygad om. I det här fallet kunde jag enbart le när jag såg frågan. Jag kan verkligen inte ta svaren och siffrorna på allvar.

När det gäller partidistrikt och hur man röstar är det så att vi har utsedda riksdagsledamöter och har haft frågan uppe i vår grupp ett antal gånger. Vi har diskuterat värdlandsstöd, och vad jag vet kommer mitt parti att rösta enligt de överenskommelser vi har. Jag tror att alla kommer att trycka på rätt knapp, såvida inte någon av misstag trycker fel. Visst kan partidistrikten diskutera väldigt många frågor. Det är ett sätt att driva partiet framför sig. Men vi riksdagsledamöter är tvungna att lyfta frågorna i gruppen och sedan ta de beslut vi behöver där.

Andre vice talman Björn Söder (SD)

Herr talman! Om man läser värdlandsavtalet ser man att det är väldigt djupgående och så nära en Natoanslutning som man bara kan komma utan att själva medlemskapet träder in, med de förpliktelser, möjligheter och risker det medför. De borgerliga partiernas företrädare har inte heller hymlat med att det här är en smyganslutning till Nato. Så sent som i går kunde vi dock läsa på Expressens debattsida att försvarsminister Peter Hultqvist bedyrade att det absolut inte var tal om en smyganslutning till Nato utan att de borgerliga partiföreträdarna hade helt fel.

Jag förstår att de borgerliga partiföreträdarna sitter här i kammaren och har svårt att sluta dra på smilbanden, för det här är precis i linje med vad de tycker. Men vad är det som gör att Socialdemokraterna gör en helt annan bedömning än de fyra borgerliga partierna? Det skulle jag gärna vilja att Åsa Lindestam utvecklade.

Socialdemokraterna har tidigare varit tydliga motståndare till svenskt Natomedlemskap. Början man vackla på den punkten nu? Även om försvarsministern i går gick ut och sa att det inte är aktuellt med ett svenskt Natomedlemskap är frågan befogad i och med det här avtalet, som är så djupgående att vi näst intill är inne. Då måste också Socialdemokraterna räkna med att nästa argument, som jag sa i mitt huvudanförande, kommer som ett brev på posten: Nu är vi så nära men utan de skyddsmekanismer ett Natomedlemskap innebär att det bara återstår att ta det lilla steget in i ett medlemskap, kommer det att heta. Det måste också Socialdemokraterna förstå.

Vad har man själv gjort för säkerhetspolitisk analys av det här avtalet? Det finns ingen analys av avtalet i sig, ingen utredning av de konsekvenser det innebär. Men jag undrar om det socialdemokratiska partiet självt har gjort en konsekvensanalys av avtalet som gör att man landar i en helt annan slutsats än de fyra borgerliga partierna.

Förstår inte Socialdemokraterna att den geopolitiska stabiliteten försämras och att andra länder kommer att reagera på det här avtalet?

Åsa Lindestam (S)

Herr talman! Jag vet inte hur många organisationer och föreningar Björn Söder är med i, men för min del anser jag att man antingen är med eller inte är med. Om man ansöker om medlemskap och ansökan beviljas kliver man in som medlem. Men fram till dess står man utanför, och det är det vi gör i dag.

Vi är inte i behov av ett Natomedlemskap. Det skulle ändra hela den säkerhetspolitiska situationen i vår del av världen. Utifrån den aspekten är vi inte intresserade av att söka medlemskap. Vi socialdemokrater står orubbligt fast vid tanken att vi inte ska göra det. Och jag antar att det är därför borgarna så ivrigt säger att vi borde göra det - de upplever att vi står fast vid vår övertygelse.

Jag kan inte se att det skulle vara fråga om någon form av smyganslutning. Det finns inte med på kartan i mina tankar. Som jag sa: Endera är man med eller så är man inte det.

Att vi vill öva tillsammans med Nato beror på omvärldsläget. Vi har diskuterat i många år att vi är i behov av bra övningar på hög nivå, vilket andra länder också kan bistå med. För att uppnå detta måste vi öva tillsammans med andra, inte bara Nato utan också Finland. Vi kan göra väldigt mycket tillsammans. Allt det här beror på det omvärldsläge som vi har. Det har diskuterats länge i Försvarsberedningen hur vi ska utveckla vår militära förmåga. Det handlar om att jobba tillsammans med andra. Jag vet att detta var orsaken till att Sverigedemokraterna klev av försvarsuppgörelsen. Sverigedemokraterna sa att man inte ska jobba tillsammans med andra över huvud taget.

Andre vice talman Björn Söder (SD)

Herr talman! Socialdemokraterna och Åsa Lindestam måste ju förstå att man med det här avtalet sätter igång en rörelse i opinionen som är ofrånkomlig. Utan några djupare säkerhetspolitiska bedömningar är det vanliga argumentet: Nu är vi så nära, och vi har inget skydd själva. Vi har inget försvar, för det har man nedmonterat, så nu måste vi gå med i Nato. Sådana argument hör jag själv i mitt eget parti, och jag tror att också Åsa Lindestam hör dem när hon rör sig inom och utanför sitt parti. Det här värdlandsavtalet sätter igång en rörelse, och det kommer att sätta press på Socialdemokraterna att kanske också så småningom omvärdera frågan om medlemskap. Är det detta man är ute efter, att göra en glidning mot att så småningom bli positiva till ett Natomedlemskap?

Jag fick inte något svar på frågorna om vad ni i Socialdemokraterna har gjort för säkerhetspolitisk analys och om ni inte förstår att det här värdlandsavtalet kommer att sätta igång reaktioner från andra länder. Man har redan varit ute och sagt att man inte bara kommer att sitta still och titta på vad som händer, utan kommer att reagera. Vi vet inte vilka reaktionerna kommer att bli, men att det blir reaktioner kan vi anta med stor sannolikhet. Då måste man förstå att den stabilitet som har funnits i vårt område här uppe, och som har varit grunden till att vi har kunnat vara utanför krig sedan 1814, kommer att rubbas. Varför ska man utsätta Sverige för detta?

Jag förstår att man behöver samöva. Det är därför vi tidigare har varit positiva till ett värdlandsavtal. Men när vi ser det här avtalet i skrift och ser hur djupgående det är förstår vi att det utsätter Sverige och svenska folket för risker som är helt onödiga. Även Socialdemokraterna borde göra den analysen, för man behöver egentligen inte vara någon raketforskare för att förstå detta. Jag förstår inte varför Socialdemokraterna och försvarsministern är så nellade på att det här avtalet måste komma på plats. Avtalet slöts för övrigt av den tidigare, borgerliga regeringen och är egentligen ingenting som Socialdemokraterna skulle behöva backa upp.

Åsa Lindestam (S)


Herr talman! Jag får en känsla av att vi i så fall borde ha haft diskussionen 1995 när Sverige gick med i Partnerskap för fred. Då bestämde vi att Sverige skulle samverka med Nato, och det har vi gjort sedan dess. Dessutom har vi varit ivriga att göra det eftersom vi har sett att det har varit bra.

Vi har ökat samarbetet nu. Vad beror det på? Det är ju omvärldsläget. Under mina 14 år i försvarsutskottet har jag aldrig haft så många intresserade lyssnare att ha en dialog med om säkerhetspolitiken för Sverige. Det beror inte på Sveriges förändrade ställning i värdlandsavtalet, utan det beror på att omvärldsläget förändras. Det handlar om det som händer i Ryssland och Östersjön samt alla pågående konflikter och början till konflikter. Allt detta gör att människor funderar. Det här gäller alltifrån de hot jag nämnde i mitt tal - väder, vind, klimat - till allt det andra.

Det är inte över huvud taget en fråga om en glidning i vad vi tycker. Vi har sagt precis samma sak hela tiden. År 1995 bestämde vi att Sverige ska öva med Nato, och vi fortsätter att öva med Nato. Nu vill vi ha lite ordning och reda. Det kostar mycket administrativ tid att få ihop avtal varje gång. Nu vill vi i stället ha en färdig lista med vad vi ska göra och vad som gäller. Jag tror att det är bra.

Ja, Björn Söder, jag håller med dig om att rörelsen i säkerhetspolitiken ökar. Intresset i Sverige ökar. Det är bra, och jag välkomnar det. Det är bra om människor är medvetna om vad som händer i närområdet och i andra länder. Det är inte bara goda krafter som verkar där ute just nu.

Hans Wallmark (M)

Herr talman! Lite grann i skuggan av regeringens ombildning hamnar den viktiga och principiellt intressanta värdlandsdebatten, men jag hoppas att ledamöterna kan hålla två stora tankar i huvudet samtidigt.

Herr talman! Vi har i dag att behandla det redan på förhand omdebatterade och omtalade värdlandsavtalet med Nato. Något som påbörjades redan 2014 kan det nu äntligen fattas beslut om i Sveriges riksdag. För egen del hade jag önskat att juridikens kvarnar hade kunnat mala ännu snabbare på Försvarsdepartementet. Under åren har jag återkommande ställt frågor, och svaren har då låtit ungefär likadana hela tiden, nämligen att ärendet är under beredning.

Det påminner om så mycket annat där det finns känsligheter och politiska slitningar inom det rödgröna regeringsunderlaget och dess budgetsamverkande vänsterparti. Ett annat sådant är exempel är ju Natos center för strategisk kommunikation i Riga, där vi fortfarande väntar på besked från en regering som bereder och bereder men har sådan dokumenterad oförmåga att komma till beslut.

Herr talman! Låt mig lägga upp mitt inlägg på så sätt att jag först berör de konstitutionella turerna kring dagens beslut och sedan övergår till själva sakfrågan.

Det finns en kompakt och komfortabel majoritet i Sveriges riksdag för värdlandsavtalet. Det är viktigt att slå fast detta inledningsvis. Samtidigt har det svajat på marginalen den senaste tiden. Rent remarkabla rörelser har kunnat noteras i den politiska terrängen. Vänsterpartiet vill på synnerligen svaga konstitutionella grunder vilandeförklara dagens beslut. Ingen seriös bedömare som ser på den svenska grundlagen menar att påståendena om inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter stämmer.

Ärligt talat, herr talman, tror jag att vänsterpartisterna också vet det. I stället önskar man tillgripa alla metoder för att försena, försvåra och förhindra. Allt det som bär namn som Nato och USA fungerar som - hur ska jag uttrycka det, herr talman - ett rött skynke för Vänsterpartiet. Och då vill man göra försök med att använda även konstitutionella argument som tillhygge.

Det är att beklaga. Just den typen av obstruktion och legalistiskt fulspel kan iakttas i andra länders parlament. Det är inte vackert.

Sedan har vi Sverigedemokraterna, herr talman. För ett halvår sedan öppnades för att politiskt stå bakom ett värdlandsavtal. Sedan motionerades emot. Därefter kom besked om att bilda pakt med Vänsterpartiet för att på svaga konstitutionella grunder förhindra och försvåra. Och så det mig veterligen senaste beskedet från i går kväll om att rösta emot värdlandsavtalet men ändå inte göra gemensam sak med Vänsterpartiet.

Med all respekt: Det här är Sveriges parlament i ett viktigt ärende och inte ett chokladhjul på tivoli där det kan bli nummer 3 ena stunden och nummer 7 den andra. Det är en total brist på enhetlighet och samlad linje.

Herr talman! Det är dåligt att det ena nya beskedet har kommit på det gamla. Det är dåligt att Sverigedemokraterna gör gemensam sak med Vänsterpartiet och röstar emot värdlandsavtalet. Men det är bra att man ändå i sista stund hejdar sig och undviker att medverka till att sätta politiskt krokben för behandlingen av ärendet. Och det är bra att SD ändå är tydligt med sin ovilja att samarbeta med eller ens närma sig Nato. För egen del tror jag självfallet på att säkerhet byggs i samverkan med andra länder. Jag är övertygad om ett svenskt Natomedlemskaps fördelar, och jag noterar att Sverigedemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet är de partier i Sveriges riksdag som står varandra närmast i synen på Nato och brist på internationell samverkan och därmed längst bort från Moderaterna och resten av Alliansen.

För mig är det självklart att konstatera: Säkerhet byggs tillsammans med andra! Säkerhet byggs tillsammans med andra.

Dessutom inställer sig frågan hur Sverigedemokraterna ser på att Finland redan har ett värdlandsavtal med Nato. Borde det inte utifrån Sverigedemokraternas logik räcka för Finland med samarbetet med just Sverige? Eller är det så att Finland inser just att vi måste bygga säkerhet med mer än ett land?

Herr talman! Sedan har vi Miljöpartiet. Det är ett regeringsbärande parti. På debattplats i landets olika tidningar trumpetar den ena miljöpartisten efter den andra ut sitt motstånd mot värdlandsavtalet. Med hjälp av argument som försvarsministern i andra sammanhang avfärdat som illa underbyggda påståenden och rena vandringssägner vill gröna riksdagsmän både vilandeförklara och säga nej. Just försvars- och säkerhetspolitik är något av en regerings viktigaste uppgifter att mejsla fram och definiera. Här har vi ett regeringsunderlag som eroderar framför ögonen på oss. Ansvarig minister som ska försöka övertyga svenska folket har uppenbarligen kapitalt misslyckats att ens få med sig de ledamöter som utgör denna regerings bräckliga parlamentariska stöd och än mindre det budgetsamverkande Vänsterpartiet.

Sådant ser motståndet ut mot värdlandsavtalet. V säger nej tillsammans med SD och delar av regeringspartiet MP. Tack och lov finns en tydlig majoritet med Alliansens fyra partier som tryggt och stabilt fundament.

Sammantaget måste vi ställa oss frågan om vem som gynnas av alla felaktiga myter om värdlandsavtalet och Nato och försöken att obstruera ärendet. Försvarsminister Peter Hultqvist ställde själv frågan i en intervju i Dagens Nyheter i januari: När jag ser alla felaktiga påståenden i detta ärende så undrar jag i vems intresse denna ständiga felinformation ligger.

Vi får inte vara naiva. Det pågår dagligen en desinformationskampanj mot Sverige, och det är inte svårt att peka ut den aktör som har mest att vinna på en snedvriden debatt om värdlandsavtalet.

Låt mig vara väldigt tydlig. Sverige har tagit ställning. Vi är inte neutrala i kampen om fred och frihet. Vi står på rättsstatens sida, och vi står på de mänskliga rättigheternas sida i ständig kamp mot dem som vill inskränka eller bryta mot internationell rätt och lag - även här i vårt Östersjöområde, där en ny försämrad normalbild säkerhetspolitiskt har etablerats.

Herr talman! Moderaterna vill ha ett effektivare försvar. Vi vill stärka vår försvarsförmåga. Värdlandsavtalet medverkar till detta!

Det vi i dag har att behandla är inget Natomedlemskap light eller ens anslutning till 25 eller 30 procent. Det är en grundläggande skillnad på medlemskap och partnerskap.

Värdlandsavtalet är i grunden att ordna en juridisk bas för fortsatt fördjupat samarbete. Det är inte mer än så. Men det är bra så. Arbetet för att få till stånd en färdplan mot ett svenskt Natomedlemskap måste fortgå.

Avtalet stärker dock Sveriges möjligheter att solidariskt ge och ta emot hjälp i händelse av kris och krig och förenklar genomförandet av övningar tillsammans med Nato. Detta är också grunden för vår svenska försvars- och säkerhetspolitiska linje, det vill säga att kunna ge stöd och att kunna ta emot stöd.

Den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde har sedan 2014 och Rysslands illegala annektering av Krim kännetecknats av tilltagande spänningar. Den ryska kärnvapenretoriken har hårdnat, och svenska Säkerhetspolisen konstaterar att Ryssland genom offentliga uttalanden och i sociala medier försöker påverka debatten om vårt lands säkerhetspolitiska vägval. För att möta den ökade osäkerheten måste Sverige samarbeta mer med andra länder.

Sverige har redan fördjupade samarbeten med andra länder. Bland annat har vi sedan 2009 ett nära försvarspolitiskt samarbete med Finland som fördjupas alltmer. I grunden är inte värdlandsavtalet med Nato mer kontroversiellt än samarbetsavtalet med Finland.

Herr talman! Syftet med det aktuella värdlandsavtalet med Nato är att bygga säkerhet i samverkan med andra och förbättra vår förmåga att solidariskt ge och ta emot militär hjälp. Alla internationella militära övningar kräver ett betydande administrativt arbete. Frågor som till exempel försäkringar, tullar och straff måste regleras inför varje övning. Värdlandsavtalet med Nato förenklar denna process och gör att försvarsmakten kan lägga mer tid och kraft på det centrala: inte byråkratin utan själva övningarna.

Ett väl fungerande samarbete mellan det svenska försvaret och Nato är dessutom avgörande för hur väl vi kan genomföra internationella fredsfrämjande insatser. Den samverkan som sker länderna emellan vid avancerade krishanteringsoperationer vilar på Natos militärtekniska standarder. Det fördjupade samarbetet med Nato som värdlandsavtalet innebär stärker det svenska försvaret genom att göra det lättare att öva med en kvalificerad partner.

Herr talman! Tvärtemot vad Natomotståndare ofta påstår i debatten bygger värdlandsavtalet på frivillighet. Det betyder att Nato inte har rätt att stationera trupper eller kärnvapen på svenskt territorium med mindre än att Sverige medger det. Norge liksom Danmark är bevis på att det går utmärkt att vara med i Nato utan att behöva ha kärnvapen på sitt territorium. För övrigt är det värt att påminna om att det är enskilda länder som har kärnvapen, inte Nato som sådant.

Genom att stärka den svenska försvarsförmågan och fördjupa de svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena kan vi möta en allt osäkrare värld och de ökande spänningarna i vårt närområde. Värdlandsavtalet med Nato är ett väsentligt steg att ta.

Sverige behöver dock, herr talman, gå vidare mot ett fullvärdigt svenskt Natomedlemskap. Det skulle på allvar stärka Sveriges säkerhet och våra möjligheter att solidariskt både ge och ta emot militär hjälp i händelse av kris och krig.

Herr talman! Med de orden yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.


Stig Henriksson (V)


Herr talman! Trots att jag har ett dåligt knä ska jag försöka sänka mig till Hans Wallmarks nivå i debatten. Då får jag anledning att begära replik.

Ja, det här avtalet är omdebatterat och omtalat, men det är sannerligen inte vare sig processens eller Hans Wallmarks förtjänst. Det är faktiskt vi motståndare och skeptiker som har lyft upp det så att det åtminstone har blivit någon sorts debatt.

I vems intresse? frågar Hans Wallmark och antyder landsförräderi av oss som tvivlar på visheten i ett värdlandsavtal som vi menar höjer spänningsnivån och krigsrisken för Sverige.

Inga seriösa bedömare stöder våra funderingar om det här är förenligt med grundlagen, enligt Hans Wallmark. Jo, faktiskt - vi har konsulterat ett antal folkrättsexperter som alla säger ungefär samma sak: Ja, det finns tveksamheter redan i det man kan läsa men framför allt i det som ligger i förlängningen. Det är extremt svårt att i avtalet få reda på allt som kommer att bli implikationerna av det.

Problemet med det här otydliga dokumentet är att det är första och antagligen sista gången Sveriges riksdag får behandla det eftersom tilläggen av allt att döma kommer att vara hemligstämplade. Hans Wallmark kallar det obstruktion och legalistiskt fulspel att man försöker använda de instrument som demokratiska fri- och rättigheter ger en. Det ger lite kalla kårar.

För övrigt tycker jag att det finns en intressant historiebeskrivning i detta. Jag skulle vilja säga så här: Vi ser inte Nato som ett rött skynke. Vi är inte USA-hatare, som Hans Wallmark antog förra veckan. Men vi är inte heller naivister när det gäller vare sig Nato eller USA.

Jag undrar vad Hans Wallmark har för kritik att rikta mot USA:s och Natos beteende och krigsoperationer som har förekommit de senaste årtiondena.

Hans Wallmark (M)


Herr talman! Metaforen med det dåliga knät prövade Stig Henriksson redan i förra veckan i en interpellationsdebatt där vi båda deltog. Den har inte blivit bättre, men nu är den i vart fall återanvänd.

Jag noterar också det budgetstödjande Vänsterpartiets kritik mot den här regeringen. Den är i grunden väldigt intressant.

När det gäller den legalistiska kritiken kan man i vart fall konstatera att det parti som möjligtvis var på väg att bistå er i en pakt för vilandeförklaring verkar ha ändrat uppfattning i går. Det finns skäl att tro att goda och juridiska argument kan ha legat bakom detta - man insåg att grunden för en vilandeförklaring inte föreligger.

Dessutom har Lagrådet redan tidigare prövat värdlandsavtalet och inte haft något att invända.

I grunden är det ju så att jag är för ett medlemskap. Det råder inget tvivel om att Stig Henriksson och Vänsterpartiet är emot. Det är bra att vi har en klar rågång oss emellan.

Ett av skälen till att jag tycker att ett svenskt Natomedlemskap vore bra, utöver att jag tror att vi kan vara med och producera säkerhet och därmed ytterst fred i Östersjöområdet, är att vi också kan vara med och påverka besluten. Relationerna med Natos 28 medlemsländer - som för övrigt blir 29 i sommar, när man på toppmötet i Warszawa öppnar upp gemenskapen för fler - gör att vi kan påverka andra länder i likhet med USA.

Stig Henriksson (V)

Herr talman! Hans Wallmark hade inga exempel på problem med Natos och USA:s beteende. Det säger ju en del.

Lagrådet har inte prövat värdlandsavtalet. Det är felaktigt. Lagrådet har prövat de fyra följdlagar som ska ändras - trafikskadelagen med flera. Det är en helt annan sak. Lagrådet har inte mandat att pröva själva avtalet. Det är en stor brist.

Om det är goda juridiska överväganden som har fått SD att vända eller om det är att de vill göra sig regeringsfähiga visavi Hans Wallmarks moderater får de svara på själva. Men jag tycker att det är anmärkningsvärt. Titta på Natos track record när det gäller krigsoperationer - allt från bombningarna i Serbien till kriget i Libyen och kriget i Afghanistan. Har resultatet blivit fred, avspänning och lyckligare folk där, eller har det blivit just de flyktingkatastrofer som vi nu får skörda frukterna av?

Sedan får man inte glömma att Natos verkliga överbefälhavare inte är Jens Stoltenberg utan USA:s president. Det är intressant att konstatera att Donald Trump nu leder i opinionsmätningarna. Jag undrar om det inte ger lite kalla kårar att tänka sig att det är en organisation vi ska samarbeta allt närmare med.

Jag skulle, om jag hade några minuter eller kanske betydligt längre, kunna räkna upp alla de försyndelser som jag tycker att USA och Nato har gjort sig skyldiga till för att lite grann skapa en motbild till den berättigade kritik som Ryssland gång efter annan får i denna kammare för sina folkrättsbrott. Att den ena sidan begår brott gör inte den andra sidan till änglar; det tycker jag är ganska självklart.

Därför är fortsatt svensk alliansfrihet - på papperet och i verkligheten - det viktigaste säkerhetspolitiska instrumentet vi har.

Hans Wallmark (M)


Herr talman! Jag vet att Stig Henriksson på många sätt är en hedersman. Vi tycker väldigt olika, men jag tvivlar inte på hans bakomliggande syften och tänker inte ifrågasätta dem.

Men, herr talman, bilden som målas upp av USA och Ryska federationen som lika goda kålsupare är precis den bild som Moskva vill få förd ut i Sverige och i västvärlden. Därför är den felaktig. Återigen: Jag ifrågasätter inte bakgrunden eller syftena, men jag vill varna för att använda den typen av argument.

Det här värdlandsavtalet är en juridisk bas. Det består av olika saker som reglerar tull, ersättningar och skatter när man för in och för ut. Det är det som är grunden för det hela. Det Henriksson och en del andra motståndare målar upp är någonting oerhört mycket större som inte är på plats. Därför vill jag än en gång verkligen understryka: Det här är inte ett medlemskap light. Det här är inte en 25-procentig anslutning till Nato. Det här är någonting annat för att reglera och underlätta för Sverige att ge stöd och ta emot stöd.

Sedan är det så att det finns ett avstånd mellan oss, inte bara fysiskt här i kammaren utan också mellan våra två partier. Henriksson är mot ett svensk Natomedlemskap. Jag är för. Men det här är inte på något sätt en ersättning i stället för eller ett alternativ till medlemskap. Däremot är det bra i sig. Det är därför jag är för det.

Jag tror, herr talman, att vi kommer att få fortsätta debattera ett svenskt Natomedlemskap, och i den är det väl lätt att tro att Henriksson och jag hamnar på olika sidor.

Jakop Dalunde (MP)


Herr talman! Den svenska militära alliansfriheten är viktigare än på länge. I en tid när spänningarna i Europa ökar drastiskt bidrar Sverige som militärt alliansfri nation till att motverka ökad militär upptrappning och instabilitet.

Under det senaste året har flera röster höjts för ett medlemskap i militäralliansen Nato. Det vore fel väg att gå. Sverige ska samarbeta nära med andra länder för att främja fred och frihet, men vi är och ska förbli militärt alliansfria. Tydlighet och långsiktighet måste vara ledstjärnor för Sveriges säkerhetspolitik. Så främjar vi bäst fred, säkerhet och stabilitet i vårt närområde.

En aktiv och ansvarsfull utrikespolitik, vårt medlemskap i EU, deltagande i internationellt samarbete samt en egen trovärdig försvarsförmåga är våra viktigaste verktyg för att främja vår egen suveränitet, självständighet och territoriella integritet. Med denna strategi bidrar vi på bästa sätt till långsiktig stabilitet i vår del av Europa.

Herr talman! Vår militära alliansfrihet ger oss handlingsfrihet att i varje given situation agera på det sätt som bäst gagnar avspänning och en fredlig utveckling. Den bidrar också till vår egen säkerhet.

För att värna vår egen försvarsförmåga och vår förmåga att bidra effektivt i internationella fredsfrämjande insatser är det viktigt att vi övar och samarbetar med andra. Därför utvecklar regeringen framför allt vårt försvarssamarbete med Finland. Vi samarbetar även bredare inom Norden, runt Östersjön, med Natos Partnerskap för fred, med USA och med en mängd andra länder och organisationer.

Utvecklingen sedan kalla krigets slut har resulterat i att det i dag är Natos militärtekniska standarder som utgör grunden för samverkan mellan länder när det gäller avancerade övningar. Att vi genom deltagande i sådana övningar ser till att vårt försvar fungerar väl tillsammans med Natos system och strukturer är därmed en praktisk förutsättning för att vi ska kunna ha ett effektivt samarbete i EU:s eller FN:s fredsfrämjande insatser i olika krisområden.

Herr talman! Inför varje internationell militär övning i Sverige sker ett omfattande juridiskt förarbete för att hantera frågor om exempelvis tullar, försäkringar, skyddsobjekt, straff och skatter för samarbetspartner från andra länder som deltar. För att förenkla och effektivisera denna process har Sverige tecknat ett avtal om värdlandsstöd med Nato.

Vad är då värdlandsstöd? Jo, det är ett sammanfattande begrepp på det stöd som ges av en stat till stater som deltar vid exempelvis en övning i värdlandet. Det sker efter en inbjudan - endast efter en inbjudan - från värdlandet.

Värdlandsstöd förutsätter avtal som reglerar relationen mellan aktörerna. Förberedelserna underlättas genom generella samförståndsavtal som detta avtal. Det handlar om övergripande ramavtal med grundläggande principer. Men även efter att ett sådant ramavtal har ingåtts måste man alltid fortsatt, inför varje enskild aktivitet, exempelvis en övning, teckna avtal inom ramen för de vidare avtalen.

Avtalet om värdlandsstöd är alltså inte ett avtal som gör Sverige till ett värdland. Värdland har vi varit tidigare i historien, när andra länder har deltagit i övningar hos oss, och värdland kommer vi också att vara i framtiden, även om vi inte har ett avtal om värdlandsstöd.

Ett avtal om värdlandsstöd innebär bara att efter det att vi har fattat ett nationellt beslut att inbjuda till en övning och Sverige därmed är ett värdland, har vi ett ramavtal som reglerar vilken typ av stöd ett deltagandeland kan förvänta sig.

Avtalet syftar till att i förväg reglera situationer som kan uppstå när militär personal deltar och militär materiel används i en aktivitet eller en övning, exempelvis vad som gäller vid ett haveri eller vilket land som har jurisdiktion om det uppstår en rättslig problematik inom ramen för en övning.

Jag vill understryka att det även fortsättningsvis är regeringen som beslutar om huruvida utländsk trupp ska bjudas in till Sverige och vilken materiel som får införas. Inget av det som sker inom ramen för värdlandsavtalet kan ske på annan grund än genom en svensk inbjudan från regeringen. Den militära alliansfriheten och dess principer rubbas inte i någon mening eller på något sätt.

Ett avtal om värdlandsstöd kommer inte heller att påverka det faktum att det varken är eller kommer att vara tillåtet att införa kärnvapen på svenskt territorium. Detta har Sverige i decennier markerat för omvärlden. Den svenska positionen att inte förvärva kärnvapen och att inte tillåta att sådana vapen placeras på svenskt territorium eller medförs av gästande stridskrafter har förmedlats på ett otvetydigt sätt i olika sammanhang och forum, exempelvis genom tal i FN:s generalförsamling. En gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer för besöket. Detta följer bland annat av den folkrättsliga suveränitetsprincipen. Det framgår även mycket tydligt i den proposition riksdagen nu har att ta ställning till.

Herr talman! Vi intensifierar nu arbetet för en värld fri från kärnvapen. Regeringen har nyligen gett den återupprättade Folkrätts- och nedrustningsdelegationen i uppdrag att pröva en svensk anslutning till den så kallade humanitära utfästelsen - en allians av länder som verkar för ett internationellt förbud mot kärnvapen. Regeringen gör också en storsatsning på fredsdiplomati för att ytterligare stärka Sveriges arbete med att förebygga och stävja konflikter. Det handlar om en långsiktig satsning för att upprätta en grupp med specialinriktade diplomater som fokuserar på konfliktlösning och medling. Syftet är att Sverige ska stärka sin profil när det gäller just konfliktförebyggande, vilket är en del i regeringens feministiska utrikespolitik.

Dagens oroliga värld behöver fler, inte färre, regeringar som vågar formulera visioner om fred, säkerhet och internationell nedrustning. Detta är ett av många skäl till att Miljöpartiet står bakom regeringens sammantagna försvars, säkerhets- och utrikespolitik. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Hans Wallmark (M)


Herr talman! Jakop Dalunde behöver inte övertyga mig om värdet och vikten av att bifalla utskottets förslag till beslut om att anta värdlandsavtalet med Nato. Däremot verkar han behöva övertyga sina egna partifränder.

I morse kunde vi i Dagens Nyheter se en debattartikel om vikten och värdet av konstitutionella krumbukter för att försöka vilandeförklara ärendet. Den var undertecknad av riksdagsledamöterna Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter, alla från Miljöpartiet. Tidigare har ledamoten Jan Lindholm också uttalat sin starka kritik mot värdlandsavtalet. Det är fem miljöpartistiska riksdagsledamöter.

Herr talman! Jag tror att den miljöpartistiska gröna gruppen här i Sveriges riksdag har 25 ledamöter. Det innebär att 20 procent av den gröna gruppen nu aktivt argumenterar emot det som är regeringens position. Är det rimligt?

Vad säger detta om det parlamentariskt redan väldigt svaga regeringsunderlaget? Dessutom har vi samarbetspartiet Vänsterpartiet, som öppet går emot värdlandsavtalet och som med alla till buds stående medel önskar förhindra och försvåra. Vad säger detta om Sveriges regering när det gäller en av de absolut viktigaste frågorna, nämligen försvars- och säkerhetspolitiken?

Herr talman! Dessutom vore det intressant att höra Jakop Dalunde reflektera lite grann kring de argument som framförs från gröna ledamöter mot värdlandsavtalet. Och i huvudet kan man då höra ljudet av försvarsministern, som i en DN-intervju säger: När jag ser alla felaktiga påståenden i detta ärende undrar jag i vems intresse denna ständiga felinformation ligger.

Vill Jakop Dalunde lite grann utveckla regeringsunderlagets samlade politik på det här området?

Jakop Dalunde (MP)

Herr talman! Tack, ledamot Wallmark, för frågan! Jag kan väl säga så här: Det är inte någon hemlighet att om Miljöpartiet hade fått en egen majoritet vid ett riksdagsval och bildat en egen illgrön regering hade det kanske inte legat överst på vår lista över reformer, som vi ser för Sverige, att ta fram ett sådant här avtal.

Med detta sagt vill jag framhålla att jag verkligen ser meriter av att den svenska försvars- och säkerhetspolitiken vilar på bred grund i Sveriges riksdag och att det finns ett brett stöd bakom den. Försvarsberedningen landade för två år sedan i att Sverige ska ha ett sådant här avtal, och det fanns ett brett stöd bakom de slutsatserna i Försvarsberedningens rapport. Mot den bakgrunden har mitt parti efter beslut i riksdagsgrupp och partistyrelse valt att ställa sig bakom att Sverige ska ha ett sådant avtal. Vi ser nämligen meriter av att försvars- och säkerhetspolitiken har ett brett stöd i Sveriges riksdag.

Hans Wallmark (M)


Herr talman! Jakop Dalunde har alldeles rätt. Försvarsberedningen skrev det 2014 i bred enighet. I de särskilda yttranden och reservationer som fanns tror jag inte att det var något parti - då har jag räknat in Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet - som argumenterade mot värdlandsavtalsskrivningarna. Åtta partier skrev sig bakom det, precis som Jakop Dalunde har sagt. Då är min fråga till Jakop Dalunde: Har inte Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt, Carl Schlyter och Jan Lindholm läst det? Har inte 20 procent av den gröna gruppen här i riksdagen läst det?

Herr talman! Just försvars- och säkerhetspolitik är ett fundament för en regering. Då är det rätt anmärkningsvärt att det redan väldigt svaga parlamentariska underlag som regeringen vilar på blir än svagare när det på det här sättet faller ifrån kanske 20 procent av den gröna gruppen. Jag vill vara väldigt tydlig med att försvars- och säkerhetspolitik är viktigare än att man har dagsnoteringar på det. Det har vi också sett nu under de här dagarnas förpostfäktning om huruvida det ska vara vilandeförklaring eller inte.

Min fråga är: Varför har Jakop Dalunde och försvarsminister Peter Hultqvist kapitalt misslyckats med att övertyga 20 procent av den gröna riksdagsgruppen?

Jakop Dalunde (MP)


Herr talman! Valresultatet 2014 medförde ett väldigt svårt parlamentariskt läge. I den situationen tycker jag att försvarsminister Hultqvist agerade väldigt resolut. Han bjöd in till breda samtal för att säkerställa att försvars- och säkerhetspolitiken skulle ha ett brett stöd i Sveriges riksdag. Vi satt i långa förhandlingar kring detta - ledamot Wallmark var med i de samtalen.

Jag känner en stor stolthet. Även om jag och mitt parti kanske inte tycker att varenda formulering i den proposition som man till slut landade i är den absolut bästa sätter jag ett mycket högt värde på att vi i detta svåra parlamentariska läge lyckades samla 76 procent av Sveriges riksdag bakom vår försvars- och säkerhetspolitik. Det är också det som har motiverat vårt ställningstagande.

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Jag har en liten fundering. Den 28 augusti 2014 skrev dåvarande språkröret Åsa Romson att Miljöpartiet var väldigt bekymrat över diskussionen om värdlandsavtalet. Nu är Miljöpartiet, som parti, som bekant i praktiken för värdlandsavtalet.

Jag vill betona att jag inte tycker att det är någon skam att ändra sig. Om man får ny information och bättre signaler och om omvärlden förändras ska man naturligtvis ändra sig. Jag kan påminna om att Thage G Peterson, som var socialdemokratisk försvarsminister när vi gick in i Partnerskap för fred, i dag säger att han aldrig hade förordat ett medlemskap om han hade känt till utvecklingen. Han har nämligen sett vad som har hänt. George F Kennan, en av de största kalla krigarna, kanske en av de kallaste, har svängt när det gäller synen på utvidgningen av Nato. Han menade att ett expanderande Nato skulle bli det mest ödesdigra misstaget i amerikansk politik efter kalla kriget. Det sa han redan före utvidgningen. USA:s förra försvarsminister beklagar i sina memoarer att man utvidgade Nato österut, med de förväntade reaktionerna och det allt kallare kriget. Det är alltså ingen skam att ändra sig.

Men jag har en fråga. Det är kul med enighet, och det är naturligtvis bra med enighet. Men vad är det som har fått Miljöpartiet att nu släppa inte bara språkröret utan även sina stora bekymmer över värdlandsavtalet? Jag vill inte tro att det är regeringsposterna i sig. Det måste ligga någon analys bakom detta som gör att ni nu är för det värdlandsavtal som skapade stora bekymmer för mindre än två år sedan. Vilken analys ligger bakom detta?

Jakop Dalunde (MP)

Herr talman! När det gäller analysen bakom beslutet att Sverige borde ha ett sådant här avtal och resonemangen kring det var det en diskussion som ägde rum i Försvarsberedningen. Det var där man hade en omfattande och lång process med många diskussioner, och man blandade in experter. Som en del i det arbetet landade man i en rekommendation att Sverige skulle ha ett sådant här avtal.

Jag skulle säga att det var ett viktigt fundament i förutsättningarna för att vi skulle kunna ha en inriktningsproposition för de kommande fem årens försvars- och säkerhetspolitik att det fanns en bred majoritet bakom detta, och en förutsättning för det var att man implementerade innehållet i Försvarsberedningens rapport. Det är bakgrunden till att Miljöpartiet ställer sig bakom propositionen.

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Nu blir jag egentligen mer förundrad. Var de bekymmer som Åsa Romson, dåvarande språkrör, lyfte fram strax före valet 2014 bara spel för galleriet inför valet? Jag undrar hur det kommer det sig att hon inte redan då, med tanke på Försvarsberedningens rapport, kunde säga: Ja, men vi är för det här. Vi har sett ljuset.

Jakop Dalunde (MP)


Herr talman! Det är kanske främmande för vissa partier att resonera så. Men för mig är det så här: I valrörelsen berättar man för väljarna hur man själv skulle vilja förändra världen utifrån sitt eget perspektiv. Efter valet har man att ta ansvar för de faktiska konsekvenserna av det parlamentariska läget.

Jag är stolt över att Miljöpartiet i det läget valde att ta ansvar. Även om vi inte får igenom vår politik på varje sakområde valde vi att ta klivet in i regeringen för att ta ansvar. Vi menar att alternativet till att göra det hade varit mycket värre. Därför känner jag stolthet över att vi har varit med och tagit ansvar i detta svåra läge, även om det innebär att vi inte får igenom vår politik på alla områden.

Andre vice talman Björn Söder (SD)


Herr talman! Att de borgerliga partierna förespråkar detta avtal förvånar mig inte. Jag blir dock förvånad över att Socialdemokraterna backar upp det. Ännu mer förvånad blir jag över att Miljöpartiet gör det. Men mest förvånade måste ändå Jakop Dalundes egna partikamrater runt om i landet vara.

I inledningen av avtalet står det att avtalet är bra såväl i fredstid, kris och nödläge som konflikt och bland annat handlar om gruppering av transport till stöd för Nato. Tror Jakop Dalunde och Miljöpartiet verkligen att Sverige, om Nato befinner sig i ett konfliktläge och begär av Sverige att nyttja det här avtalet, kommer att säga att det inte passar just nu - särskilt om vi skulle ha en borgerlig regering, där alla partier är för ett Natomedlemskap och positiva till Nato.

Om det nu är så att ett konfliktläge uppstår och Nato hamnar i en konflikt, förstår inte Jakop Dalunde då att Natoförband på svenskt territorium utsätter Sverige och svenska folket för enorma risker? Tror Jakop Dalunde då att den part som Nato befinner sig i konflikt med kommer att säga att Sverige anfaller vi inte? Sverige slår vi inte till emot, för ni är alliansfria. Måhända har ni Natoförband där som riskerar att slå emot oss, men Sverige är alliansfritt, så er slår vi inte emot.

Givetvis är det så att man kommer att bekämpa de Natoförband som finns på svenskt territorium, och därmed har man dragit in Sverige och svenska folket i krig och konflikt. Dessutom är det ingenting som förhindrar att en angripare skulle slå till med kärnvapen mot svenskt territorium, och det tror jag inte ligger i Miljöpartiets intresse.

Vilken analys gör egentligen Jakop Dalunde av det här avtalet? Det skulle jag gärna vilja veta. Vad är det man gör för säkerhetspolitisk analys om man inte förstår att här utsätts Sverige och svenska folket för enorma risker?

Jakop Dalunde (MP)


Herr talman! Tack för frågan! Det här avtalet i sig självt påverkar inte på något sätt beslutsprocesserna inför att bjuda in ett annat land till Sverige - inte på något sätt. Ja, det förenklar de administrativa och juridiska processerna efter ett sådant beslut, men det påverkar inte hur ett sådant beslut skulle äga rum.

I det scenario som ledamoten Söder målar upp, att en sådan fråga skulle komma vid en kris, finns det alla politiska möjligheter i världen att fatta det beslut som ledamoten Söder är rädd för även utan ett sådant här avtal. Det här avtalet förändrar inte den beslutsprocessen på något sätt, och därför ändrar inte detta avtal den svenska militära alliansfriheten på något sätt.

Andre vice talman Björn Söder (SD)


Herr talman! Det scenario jag målar upp är tyvärr fullt realistiskt. Så kan mycket väl ske. Det här avtalet är ju inte ensidigt tecknat så att det är Sverige som varenda gång säger till Nato att nu får ni komma hit. Visst, det står att ett nationellt beslut ska fattas, men det kan också ske via ombud och så vidare. Riksdagen har inga sådana möjligheter att påverka det, utan det kan vara regeringen, till exempel en borgerlig minoritetsregering där alla är Natoförespråkare, som fattar de här besluten, eller ombud som är utsedda av regeringen.

I fredstid, som vi oftast pratar om när vi pratar om det här avtalet, är det kanske jättebra att tänka sig att samöva. Men det här rör också konfliktläge. När ett avtal väl finns på plats och Nato i ett konfliktläge säger att nu vill vi utnyttja det här avtalet som vi har tecknat med Sverige, då tror inte jag att Sverige skulle säga att de inte får komma hit.

Tror verkligen Jakop Dalunde att Sverige kommer att stå emot Nato i ett sådant läge? Nej, det kommer man inte att göra, utan man kommer att acceptera att Nato sätter upp sina baser, transporterar trupper genom Sverige och så vidare, och när väl Natoförband finns på svenskt territorium kommer också en angripare att angripa dessa förband för att bekämpa dem.

Det är uteslutet att något annat skulle ske. Det är uteslutet att en angripare skulle säga: Nej, just det! Sverige är alliansfritt, så vi bekämpar inte Natoförband på ert territorium utan först när de lämnar det.

Det här visar återigen att man saknar analysförmåga. Man har inte gjort någon analys eller konsekvensutredning över huvud taget i det här avtalet, och inget parti förutom Sverigedemokraterna och eventuellt Vänsterpartiet, som också inser allvaret i detta, verkar heller ha gjort det.

Det förvånar mig att ni i Miljöpartiet är beredda att också kunna få hit kärnvapen. Hur skulle den kontrollen se ut? Det är ju så att av taktiska skäl berättar inte Nato var de placerar olika sorters vapen.

Hur ska den här kontrollen se ut, Jakop Dalunde? Hur ska Sverige kontrollera att Nato inte placerar kärnvapen på svenskt territorium när de inte avslöjar vad de gör? Ju skarpare läget är, desto mindre benägna kommer de dessutom vara att berätta det.

Jakop Dalunde (MP)


Herr talman! Alla aspekter av den problematik som ryms i det scenario som här målas upp existerar med eller utan ett avtal mellan Sverige och Nato om värdlandsstöd. Sverige har tagit emot övningar tidigare och kommer att ta emot övningar i framtiden, med eller utan ett sådant här avtal.

Den inspektionsrätt som det refereras till existerar inte i dagsläget, med eller utan ett sådant här avtal. Scenariot runt vad som skulle hända vid en borgerlig regering om en sådan här fråga skulle komma upp existerar med eller utan ett sådant här avtal.

Om ledamoten Söder är bekymrad över ett sådant arbete kan jag snarare tycka att man inte borde vilja ha en borgerlig regering.

Kerstin Lundgren (C)


Herr talman! I fredags befann jag mig i Tbilisi i Georgien vid ett taggtrådsstängsel, där jag mötte en 83-årig man som en morgon hade vaknat och upptäckt att hans marker hade försvunnit. Någon hade tagit över med rysk hjälp.

I Georgien diskuterar man, brett politiskt, medlemskap i Nato. Man hoppas och önskar - alla utom de ryskinspirerade partierna. Och de finns.

Det är ett litet land. Medborgarna har upplevt hur 20 procent av deras territorium ockuperats. Runt 300 000 medborgare har drivits på flykt internt i landet. Den regering som nu finns söker tydligt tala med Ryssland och Rysslands ledning. Men ingen lyssnar.

För tre veckor sedan rullades ny taggtråd ut, och en by delades. Förra sommaren var det 105 byar som helt plötsligt inte längre var en del av Georgien utan ockuperad mark. I sommar, som av en händelse, planeras i Sydossetien för en ny folkomröstning à la Krim om att ansluta sig till Ryssland.

Jag hör debatten om Natoutvidgning i den här kammaren. Men jag tycker att vi borde fokusera mer på vad som verkligen händer och som skapar problem för människor på vår kontinent, nämligen Rysslands utvidgning, hur man krypande griper efter ny mark och nya områden.

Det låter som om ett Natomedlemskap är något som pådyvlas någon. Jag har inte hört någon som har känt så. Montenegro driver starkt på för att få bli den 29:e medlemmen och ska nu få bli medlem. Georgien är jättebesvikna över att inte få den möjligheten nu i Warszawa. De söker säkerhet, därför att de möter sina medborgare som säger: Hur långt ska Ryssland få gå och ta våra byar, våra jordbruksmarker? När sätter ni stopp?

De känner att tröskeln inte finns. Tröskeln saknas, och de är ett litet land.

Norge, Danmark och Island är Natomedlemmar. Finland har ett värdlandsavtal utan beslut i sin riksdag. Det gäller redan, för de hade redan den lagstiftning på plats som vi nu måste justera.

Det handlar om solidaritet. Det handlar om att inte bara tala om solidaritet utan att faktiskt också kunna ställa upp om någonting händer.

Det handlar inte om att angripa. Det handlar om att försvara och försöka bygga säkerhet tillsammans med andra, precis det som denna kammare i bred enighet har uttalat tidigare.

När Sverige säger, vilket vi har gjort i bred enighet så här långt, att vi är solidariska med våra grannar om något händer hoppas jag att vi menar det. Men när jag hör denna debatt tycker jag att man får anledning att tvivla på en del håll. Tvivlar gör också våra grannar. De säger: Ja, ni säger solidaritet i vackra tal till oss, men varför vill ni inte garantera den?

Våra grannar - alla utom Finland - är medlemmar i Nato. De upplever Sverige som den svaga länken, en tröskellös länk som hotar deras säkerhet. För vår del, från Centerpartiets sida, har vi därför tagit ställning. Vi vill inleda en process för medlemskap i Nato tillsammans med Finland. Vi har gjort det med en del förbehåll, som också Norge och Danmark har.

Herr talman! Det beslut som jag hoppas att vi ska fatta i dag och den debatt som detta handlar om rör inte medlemskap, hur gärna jag än hade önskat att vi hade haft det som en beslutsfråga. Det handlar inte om Natomedlemskap. Det handlar om ett värdlandsavtal och om att få ordning och reda i hur vi arbetar med varandra, ungefär som vi redan har antagit när det gäller militärt samarbete.

Jag hör i debatten, herr talman, om risk för att vi ska bli indragna i krig. Ja, men inte kommer det att vara Norge som drar in oss, utan det bygger på om Ryssland väljer att fortsätta sin expansionism. Då kommer vi att bli indragna, oavsett om vi har egen försvarskapacitet och förmåga, träning, värdlandsavtal eller något annat. Vi befinner oss nämligen där vi befinner oss i världen. Sverige är medlem i EU, och vi har därmed tagit på oss ett solidariskt ansvar för våra medlemsgrannar.

Det sägs att om vi antar värdlandsavtalet skulle det bli problem för våra fredsinsatser och vår förmåga att verka. Jag önskar att fler hade kommit på vårt seminarium i går, då vi hade bjudit in Norge för att diskutera hur man kan jobba mer aktivt för fred som medlem i Nato. Ingen av dem som deltog där hade någonsin hört en fråga om Natomedlemskap när det gäller deras förmåga att vara med som en aktör i konflikter för att lösa och medla.

Herr talman! Det är en spökdebatt som vissa försöker driva. Om jag inte hade misstänkt att jag skulle bli avklubbad, herr talman, hade jag nästan tänkt ta på mig en spökdräkt för att skrämmas lite mer. Det är just vad man försöker göra när man målar upp allt möjligt med värdlandsavtalet.

Alliansfriheten påverkas inte, och kärnvapenfrågorna påverkas inte. Det handlar som sagt om att höja trösklar och förstärka vår förmåga att se och ta emot hjälp. Det ska vi göra med detta avtal. Min kollega Daniel Bäckström kommer att gå in mer på försvarsperspektiven i detta.

Minoritetsbordläggning hoppas jag inte att det blir. Det är en häpnadsväckande tanke att hänvisa till kapitel 2, som handlar om frihet. Detta handlar om att försvara svenska intressen och svenska medborgares möjligheter att få uttrycka sig och vara fria. Om det är någon som hotar friheten och kapitel 2 är det den ryska aggressionen och den väg som Ryssland har valt.

Herr talman! När vi pratar lagstiftning ska jag bara kort beröra trafikskadelagen. I dag heter det i vår trafikskadelag att "regeringen kan föreskriva undantag från trafikförsäkringsplikt beträffande . motordrivet fordon som tillhör viss främmande stat". Med det lagförslag som nu förs fram, herr talman, heter det dessutom: "eller som tillhör ett Natohögkvarter som omfattas av avtal som är i kraft i förhållande till Sverige".

När det gäller förslag om ändring i skyddslagen står det i dag att "områden där en främmande stats militära styrka inom ramen för internationellt samarbete tillfälligt bedriver övningar här i landet" omfattas. Nu lägger man till: "områden där ett Natohögkvarter eller en främmande stats militära styrka bedriver . verksamhet".

I mina öron låter inte detta som någon stor lagstiftningsrevolution som för oss in i ett Natomedlemskap.

Herr talman! Det är bra med bred majoritet. Jag yrkar bifall till förslaget om värdlandsavtal, för fortsatt samarbete med Nato, för svensk säkerhet och för att värna medborgarnas frihet och skydd i framtiden. Jag yrkar avslag på reservationerna, även vilandeyrkandet.

(Applåder)

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Jag kan säga till Kerstin Lundgren: Det behövs ingen spökdräkt - det är tillräckligt skrämmande ändå. Då avser jag naturligtvis inte Kerstin Lundgren, utan värdlandsavtalet.

Kerstin Lundgren tar sats i Georgien. Jag kan hålla med så långt att det nog var ett otvetydigt misstag av Georgien att gå till anfall den 8 augusti 2008, för det gav Putinregimen chansen att slå tillbaka, med alla de följder det har fått. Det skulle man ha aktat sig noga för.

Men sedan har vi den koppling som jag hela tiden efterlyser. Betyder detta att Sverige kanske är nästa mål, på allvar? Saknas det inte ganska många både historiska och andra relevanta parametrar i den jämförelsen för att det över huvud taget ska vara intressant att diskutera Georgien när vi diskuterar ett värdlandsavtal med Nato?

Jag har en annan fundering. Det heter ofta - nästan som ett mantra - att säkerhet bygger vi tillsammans. Det låter rart, tycker jag. Det är bara det att nu betyder detta att vi samarbetar med Nato eller kanske rent av blir medlemmar.

Förr fanns insikten, även i Centerpartiet, att detta betydde ömsesidig säkerhet. Vart har den insikten tagit vägen?

Kerstin Lundgren (C)


Herr talman! Att samtala med Stig Henriksson är alltid spännande.

Det är en bild av ett parti som jag trodde använde solidaritet som ett viktigt värdeord. Jag är lite nyfiken på att höra, herr talman, om Stig Henrikssons solidaritet bara sträcker sig till första maj och till Sverige. Är Stig Henriksson beredd att vara garanterat solidarisk om Baltikum och våra grannar i Norden hotas? Eller är Stig Henrikssons huvudspår att hålla Sverige helt utanför och att Sverige ska försöka gömma sig, för att på det sättet söka skydd?

Herr talman! Jag blev lite förvånad. Menar Stig Henriksson att Georgien inte skulle försöka försvara sitt territorium? Hur långt ska man gå? Ska Georgien också bli en del av Ryssland? Det finns de som vill det. Det finns de som hyllar Stalin, och det finns de som hoppas kunna anslutas till Ryssland på nytt.

De så kallade fredsbevararna, de små gröna männen, som syntes på Krim och som syntes och syns väldigt tydligt på Georgiens territorium, lyssnar inte på Stig Henrikssons ord. Du som har möjlighet och tycker att man ska tala, Stig Henriksson, varför når du inte fram?

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Det är ändå ett oomtvistat faktum att Georgienkriget startade genom att Georgien gick till anfall den 8 augusti 2008. Det gav Putinregimen chansen att med sina hjälptrupper, stödtrupper och ombud begå de oförrätter de har begått.

Nej, för mig är solidaritet faktiskt inte att föra krig. Solidaritet är någonting helt annat. Jag tror till exempel att balterna med sina historiska erfarenheter och ryskspråkiga minoriteter kan ha grundade skäl för att känna oro. Det förnekar jag inte. Därför bör vi erbjuda balterna stöd, om de skulle bli utsatta för press. Det är däremot naivt att tro att vi skulle kunna ge militärt stöd. Vi har inte den förmågan. Jag tycker att vi ska sluta lura oss själva och även balterna.

Dessutom förstår jag inte ens varför det skulle vara nödvändigt. Balterna har ju löst alla sina problem; de är med i Nato. Det är ju det som skulle kunna lösa alla våra problem. Då är det märkligt att det inte har löst deras problem.

Det finns många andra sätt. Det finns många fler tangenter på pianot och verktyg i verktygslådan än militärt stöd för att ge stöd och hjälp och så vidare. Debatten är ensidig.

Finlands regering är mycket tydligare. De säger: Nej, ni kan inte räkna med militärt stöd om ni blir angripna. Vi ska ge er stöd på andra sätt. Men vi har 5 miljoner invånare och en lång landsgräns att försvara. Vi har inga vapen eller människor att avvara.

Det kallar jag tydlighet. Det finns som sagt andra verktyg i lådan.

Kerstin Lundgren (C)


Herr talman! Ja, det finns självklart andra sätt att ge våra baltiska grannar stöd och hjälp än att gå i krig. Det kan jag hålla med om. Vi vill absolut inte se ett krig. Vi vill avveckla kärnvapen. Vi vill se en fredlig utveckling. Men vår bedömning är att vi för att nå dit måste höja trösklarna och göra kriget dyrare, ifall någon skulle vilja försöka gå den vägen.

Det beror på Rysslands agerande. Vi hoppas få se en annan utveckling. Men vi är inte där. Då måste vi stärka och inte vara den svaga länken för våra baltiska grannar. Vi hjälper inte våra baltiska grannar på något alternativt sätt just nu. Om vi inte vill ha ett värdlandsavtal som visar att vi åtminstone kan vara med och om vi inte heller blir Natomedlemmar är vi den svaga länken. Då bjuder man in tjuven - som det brukar heta. Det ska vi inte göra. Vi ska stärka varandra genom att vara tydliga i vår säkerhetspolitik. Vi ska stärka varandra genom att ha högre trösklar och därmed förmåga och kapacitet att svara och skydda våra friheter och våra värden.

Herr talman! Vänsterpartiet och även Sverigedemokraterna utgör en säkerhetsrisk för Sveriges medborgare när de agerar som de gör.

Allan Widman (L)


Herr talman! Vi lever i en synnerligen farlig tid. Många forskare på rysk politik menar att Ryssland nu förbereder sig för krig. Man ställer om sin ekonomi, man fyller upp sina förråd och man genomför sina mobiliseringsövningar. För några månader sedan fick president Vladimir Putin en fråga i rysk tv om kriget kan undvikas. Det var mot bakgrund av det försämrade omvärldsläget. Han svarade: Jag hoppas det.

Det tror jag att vi alla hoppas.

I dag är dock en bra dag. I dag ökar svensk nationell säkerhet, i och med att riksdagen med all sannolikhet kommer att anta de lagstiftningsförslag som föranleds av det så kallade värdlandsavtalet. Med det avtalet kommer Sverige att ha bättre möjlighet att få hjälp av Nato vid kris och vid krig. Men det är viktigt att understryka att Nato inte har någon skyldighet att försvara de som inte är medlemmar i alliansen.

Debatten har så här långt skiftat mellan två grundläggande åsikter. Den ena, som framförs av socialdemokrater och miljöpartister, är att detta handlar om teknikaliteter. Det är på sitt sätt sant. När jag hör Kerstin Lundgren citera lagparagrafer om trafikförsäkringsfrågor inser jag att det ligger mycket sanning i det påståendet.

Vi har också en opposition, bestående av sverigedemokrater och vänsterpartister, som menar att det här är ett sluttande plan på väg mot ett medlemskap i Nato. Även den sidan har poänger i sin argumentation.

Vi kan titta tillbaka på några år då Sverige har blivit medlemmar i Partnerskap för fred och då vi har kommit att ingå i Natos snabbinsatsstyrka, NRF. Vi tillhör numera Enhanced Opportunity Programs, som är det mest exklusiva partnerskapsällskapet som finns i Nato. Och vi står här i dag i begrepp att justera vår lagstiftning efter värdlandsavtalet.

Herr talman! Det är givet att alla de här stegen är förenade med signaleffekter av säkerhetspolitisk natur. Det är min bedömning att det är ganska länge sedan den svenska militära alliansfriheten hade riktig trovärdighet. Jag kan bara konstatera att den nu sittande regeringen navigerar in Sverige i ett säkerhetspolitiskt ingenmansland. Å ena sidan har vi inte trovärdigheten för alliansfriheten. Å andra sidan saknar vi de försvarsgarantier som följer med ett Natomedlemskap.

Det förvånar inte mig på något sätt att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna helt avvisar varje tanke på det avtal som nu ska slutas. Båda partierna är helt isolationistiska. De ägnar sig gärna och länge åt navelskådning.

Sverigedemokraterna har sedan de kom in i Sveriges riksdag sagt nej till EU, nej till euro och nej till Nordic Battlegroup. I det fallet var motiveringen att Nordic Battlegroup inte var tillräckligt nordiskt. Den innehöll baltiska och irländska inslag. Därför valde man att avstå från det. Man säger också nej till internationella övningar för svensk väpnad trupp utomlands.

Vänsterpartiet har suttit i Sveriges riksdag under väsentligt längre tid. Därmed är deras lista på nej tack till internationella samarbeten oändligt mycket längre. Det handlar inte bara om europeiska samarbeten. Det handlar om allt från att säga nej till medlemskap i OECD till att till och med avstå från medlemskap i Nordiska rådet.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart som min gamle fransklärare sa: Les extrêmes se touchent - ytterligheterna ligger så nära varandra att de till och med snuddar vid varandra.

Vänsterpartiet har lämnat in ett skriftligt yrkande om vilandeförklaring. Grunden för ansökan om vilandeförklaring är att våra medborgerliga fri- och rättigheter, närmare bestämt den personliga rörelsefriheten enligt 2 kap. i regeringsformen, kommer att inskränkas av värdlandsavtalet.

Jag vill påminna om att det är mycket små delar av det svenska territoriet som utgörs av militära övningsområden. Dessvärre är aktiviteten i dessa övningsområden inte särskilt imponerande.

Den enda gången man kan tänka att Natoförband i större skala kommer att uppträda på svenskt territorium är om krisen eller kriget är här. Då, herr talman, finns det inget bättre skydd för de svenska grundlagsenliga medborgerliga fri- och rättigheterna än att Nato är närvarande på svensk mark.

Jag noterar, precis som ledamoten Wallmark, att Vänsterpartiet är en del i regeringsunderlaget. Jag finner det förvånande att regeringen och försvarsminister Peter Hultqvist inte på ett mycket tidigt plan har fångat in Vänsterpartiet i den här processen. Jag påstår, med utgångspunkt i Göran Perssons gamla konstaterande, att säkerhetspolitiken är kärnan i varje regering.

Mot denna bakgrund påstår jag att det har varit oskickligt skött av regeringen att inte kunna fånga in Vänsterpartiet och uppenbarligen inte heller alla miljöpartister.

Sverigedemokraterna har de senaste dagarna slagit rekord i politisk svajighet. I höstas fick vi en kommittémotion som handlade om att stödja ett värdlandsavtal för Sverige. Nu med anledning av propositionen motionerar samma kommitté om att vi inte ska ha ett värdlandsavtal.

I söndags sa den försvarspolitiske talespersonen Mikael Jansson att man kommer att haka på Vänsterpartiets vilandeförklaring. Två dagar senare säger Jimmie Åkesson tvärtom. Jag kan bara konstatera att Sverigedemokraternas strategi verkar glasklar: If you can´t convince the enemy, confuse him.

Värdlandsavtalet innebär, som sagt, inte medlemskap. Det innebär en möjlighet till hjälp. Men jag vill samtidigt konstatera, herr talman, att detta avtal innebär att startsträckan för ett inträde i Nato som fullvärdig medlem har kortats avsevärt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Jag ska ta upp några punkter.

Allan Widman började sitt anförande med att säga att Ryssland förbereder sig för krig. Det tror jag är alldeles sant. Det gör väl för all del även Sverige? Det är väl bland annat därför som vi har en försvarsmakt och ska återupprätta ett totalförsvar? Det i sig kanske därför inte är så sensationellt. Jag hoppas att Försvarsmakten inte enbart förbereder sig för svampplockning och andra fredliga aktiviteter.

Det är sant och värt all kritik att Ryssland har fyrdubblat sina militärutgifter under 2000-talet. Det är kanske en dröm för Allan Widman, men en mardröm för några av oss andra.

Däremot kanske man någon gång i debatten också bör framhålla att mellan 1991 och 2000, från Sovjetunionens kollaps och till år 2000, minskade Rysslands militärutgifter med häpnadsväckande 93 procent enligt Sipri. Det var under den så kallade nedrostningsperioden. När man talar om en fyrdubbling från den nivån bör man kanske ha med bägge dessa bilder för att se relationerna. Rysslands militärbudget är, som sagt, 10 procent av USA:s och lite mindre än Saudiarabiens andel av världsrustningen. Det är illa nog, men proportionellt ganska lite.

Jag vill inte diskutera teknikaliteter utan håller mig på det sluttande planet i stället. Det är nog svårt att hålla balansen där.

Jag tycker att Allan Widman ger en korrekt information. Alla steg är förenade med signaleffekter, och det är länge sedan vi hade en riktigt trovärdig alliansfrihet. Men är det inget bekymmer att 200 år av alliansfrihet liksom glider iväg utan att vi ens har fattat beslut om det? Det sker bara lite pö om pö. Jag tycker att det är korrekt iakttagelse men fel slutsats.

Jag ska ge Allan Widman rätt i att vi ofta är emot saker och ting. Jag vill gärna ändra på det. Men det är ofta så när man får reagera på andras förslag och inte gillar dem. Men det ska vi försöka jobba bort så mycket som möjligt.

Däremot är vi inte isolationistiska. Det är oförskämt att säga det. Vår internationella solidaritet ligger inte i stridsgrupper och militärallianser utan den sker mellanfolkligt, i fråga om flyktingmottagande etcetera.

Allan Widman (L)


Herr talman! Nu lockar Stig Henriksson mig med en fyrdubbling av det svenska försvarsanslaget. Låt mig säga att Liberalerna på sitt landsmöte i november fattade beslut om att försvarsanslagen på sikt måste vara minst 2 procent av bnp. Det är bara en dubblering, men vi kan börja i den änden.

Sedan har Stig Henriksson utläggningar om Rysslands rustningstakt och hur mycket Ryssland avdelar för försvarsresurser. Det är riktigt att Ryssland är långt ifrån uppe i till exempel USA:s förmåga och USA:s försvarsekonomi. Men det som Stig Henriksson underlåter att begrunda är att de ryska vapnen inte står under demokratisk kontroll. Vi har en förutsägbarhet och en nyckfullhet som har demonstrerats ett antal gånger de senaste åren. Jag tycker att Kerstin Lundgren gjorde en mycket bra uppräkning historiskt när hon pekade på både Georgien och Ukraina. Det är detta demokratiska underskott i Ryssland som i förening med de ökade militära resurserna gör mig djupt orolig.

Sedan säger Stig Henriksson: Ska vi verkligen kasta 200 år av neutralitet över bord?

Herr talman! Då är det ändå min uppfattning att neutraliteten för Sverige har funkat bara när vi har tummat på den. Vi minns alla permittenttrafiken genom Sverige, då tyska förband for kors och tvärs genom vårt land. Vi minns alla baltutlämningen efter kriget.

När vi har blivit utsatta för press har vi aldrig agerat neutralt, och det är inte moraliskt hedervärt att göra det när övergrepp begås mot människor och mot internationell rätt. Det är tyvärr det som Ryssland ägnar sig åt.

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Jag håller i många stycken med om att Ryssland kränker mänskliga rättigheter, framför allt internt, men också begår folkrättsbrott.

Jag förstår inte att det kan vara så svårt att erkänna USA:s och Natos folkrättsbrott. Varför är det så omöjligt att ha en nyanserad syn? Det betyder inte alls, som någon har antytt, att det är någon kålsuparteori - var sak ska bedömas efter sin art.

Det är ändå ett faktum att USA:s engagemang i krigsoperationer, statskupper och så vidare är ett track record som vida överstiger Rysslands succéer på det området. Detta är inte sagt som något försvar för det som har förevarit utan bara som ett konstaterande rent numerärt. Exempelvis lär USA ha 1 000 militärbaser runt om i världen. Ryssland har två, och ingen av dem ligger i Mexiko, i Kanada eller ens på Kuba - detta apropå att eventuellt känna sig hotad.

Jag vet att Nato 2014 i Cardiff uttryckte att samtliga länders andel av bnp som går till försvarsutgifter bör höjas till 2 procent. Som av en händelse har Liberalerna antagit samma mål. Det tycker jag är intressant.

För den som undrar kan man säga att det innebär att Liberalerna och Nato anser att vi i princip ska fördubbla våra militärutgifter med ytterligare 45 000 miljoner kronor per år. Jag ska inte vara så ofin att jag här börjar diskutera varifrån dessa pengar ska tas. Men jag förstår att det kommer att gräva djupa hål i många av de välfärdsprogram som vi har. Man kan undra om det ökar eller minskar Sveriges säkerhet att ensidigt satsa på det militära försvaret. Det förvånar mig att Allan Widman, som är en klok person och en erfaren försvarspolitiker, så sällan nämner de andra säkerhetspolitiska instrumenten eller de andra säkerhetspolitiska hoten - klimatförändringar och så vidare - som inte bara är något som eventuellt drabbar oss utan som redan är här. Någon gång måste man väl ändå lyfta blicken lite grann och se att det finns många områden som vi behöver arbeta med för att stärka vår säkerhet.

Allan Widman (L)


Herr talman! Det finns många andra medel för att upprätthålla fred och stabilitet - diplomatiska, politiska, ekonomiska och kanske till och med sociala.

Problemet, Stig Henriksson, är bara när en part i sådana kommunikationer inte lyssnar tydligt och inte medverkar till en ömsesidig dialog. Tyvärr har Ryssland svårt med det.

För bara ett par veckor sedan åt jag lunch med en ordförande för Ryska federationens utrikesutskott. Jag kan konstatera att det är omöjligt att nå fram till ledande ryska politiker. De lyssnar över huvud taget inte på de budskap som vi torgför.

Stig Henriksson gör en lång uppräkning av vilka övergrepp som Nato har begått. Låt mig förtydliga: Såväl operationen i Libyen som den i Afghanistan har skett efter beslut sanktionerade av FN. FN har urged Sverige att delta i dessa operationer, och det har Sverige och Nato också gjort.

När det gäller operationerna i Kosovo och i Serbien på 1990-talet är det korrekt att de inte var sanktionerade av FN. Jag vet inte om det är Stig Henrikssons uppfattning att Milosevic skulle ha fått fortsätta att göra det som han gjorde i Kosovo eller om han behövde stoppas. När det gäller Libyen tror jag för övrigt att även Vänsterpartiet stödde den svenska insatsen där i åtminstone ett av besluten.

Jag måste invända mot Stig Henrikssons retorik. Han refererar till ett antal amerikanska politiker som säger att det var fel att utvidga Nato. Natos utvidgning är inte ett resultat av vad andra länder bestämmer. Det är ett resultat av att fria och självständiga länder gör sina egna säkerhetspolitiska val. Det hoppas jag att man också har kraft att göra i det här landet.

Andre vice talman Björn Söder (SD)


Herr talman! Jag vill först kommentera Allan Widmans befängda påstående att vi skulle vara isolationistiska. Jag vet inte om Allan Widman missade det jag sa i mitt anförande, men vi är till exempel starka förespråkare för ett försvarsförbund med Finland. Vi vill fördjupa samarbetet inom Nordefco, och vi är för internationella fredsoperationer, särskilt i FN:s regi. Vi är för den svenska försvarsindustrins samarbete även med länder utanför EU, som Brasilien och Indien. Det vi motsätter oss är ett svenskt Natomedlemskap.

Jag blir förvånad över den fullständiga avsaknaden av analytisk förmåga som Allan Widman och de borgerliga partierna uppvisar när det gäller säkerhetspolitiska bedömningar. Jag hajar till när Allan Widman säger att det inte finns något bättre skydd än att Nato är här i händelse av konflikt. Det är ju så att Nato, oavsett om ett land är medlem eller inte, förutsätter att landet i sig tar första smällen. Skulle vi gå med i Nato förutsätter Nato att Sverige tar första smällen. Därefter skulle Nato komma till undsättning.

Jag är egentligen inte förvånad över avsaknaden av analytisk förmåga, för en sådan uppvisade man även under de åtta år man satt i regeringen. Man uppvisade en fullständig avsaknad av analytisk förmåga när man monterade ned Försvarsmakten och talade om att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde var stabilt. Det visar att man inte har någon analytisk förmåga.

Som jag sa till Jakop Dalunde måste man ju förstå att vi drar på oss en hotbild om ett Natoförband befinner sig på svenskt territorium och Nato hamnar i en konflikt. Det är ju inte så att en konfliktpart till Nato kommer att säga "Vi anfaller inte er i Sverige, för ni är alliansfria", utan givetvis kommer man att slå ut Natoförband på svenskt territorium.

Vi inte är isolationistiska, men vi värnar Sverige och det svenska folket.

Allan Widman (L)

Herr talman! Jag vidhåller att Sverigedemokraterna är isolationister. Det märks inte bara när man diskuterar försvars- och säkerhetsfrågor, utan det märks på egentligen alla politikområden. Jag hade förmånen att leda EU-nämndens arbete i ett par år under den förra mandatperioden, och jag kan konstatera att Björn Söders partikamrater nästan alltid finner Vänsterpartiet i de frågor som handlar om europeiskt samarbete. Det är precis likadant när det gäller Nato.

Rätt har Björn Söder i ett påstående, nämligen att varje land - även det som är medlem i Nato - självt måste ta första smällen. Den första dagen av krig kommer alla länder att vara på egen hand. Det är därför det är viktigt för oss liberaler att nu försöka medverka till att det svenska försvarsanslaget kommer upp och till att vi kan återställa en rejäl försvarsförmåga i vårt land. Det är naturligtvis också så att man när man går in i ett kollektivt säkerhetssamarbete inte bara kan leva på det andra ställer på bordet. Man måste själv bidra, och därför är det viktigt att inte välja Nato eller högre svenska försvarsutgifter utan just välja både och. Då höjer man tröskeln rejält.

Ja, Björn Söder, så är det - jag tror att Ryssland redan har räknat in Sverige på Natosidan. Problemet är att det har skett utan att vi har några försvarsgarantier från Nato, i avsaknad av medlemskap. Visst är det så att Sverige kommer att framstå som mer kontroversiellt när vi blir medlemmar i Nato, om vi blir det. Men det är min bedömning, herr talman, att Ryssland just nu inte respekterar politisk och diplomatisk kommunikation och mjuka medel. Just nu föraktar Ryssland bristen på hårdhet och försvarsförmåga. Det är viktigt för oss att samarbeta.

Andre vice talman Björn Söder (SD)


Herr talman! Jag är ledsen att säga det, men Allan Widman saknar ju trovärdighet när han talar om en stark försvarsförmåga. Allan Widman representerade Liberalerna även under den förra och förrförra mandatperioden - under åtta år då man nedmonterade den svenska försvarsförmågan. Att helt plötsligt göra en kovändning våren 2014, när man ser att omvärlden har drastiskt förändrats, är inte seriöst. Det visar återigen på avsaknaden av analytisk förmåga.

Vi stod redan efter valet 2010 i talarstolen och varnade för att det säkerhetspolitiska läget kan svänga snabbt i vårt närområde och att man därför måste tillskjuta mycket medel till Försvarsmakten så att man kan få upp försvarsförmågan. Det skrattade ju ni åt. Ni sa att det var stabilt. Er försvarsminister stod 2014 på försvarets rikskonferens och sa att det är fortsatt stabilt i vårt närområde, trots att Ryssland hade avslutat sin största militära övning sedan Sovjetunionens fall. Trots brinnande protester på Majdantorget i Kiev stod man och gjorde den analysen. Det är inte seriöst, och Allan Widman var företrädare för den regeringen också.

Är det verkligen Allan Widmans bedömning att den geopolitiska stabilitet vi har haft i närområdet på grund av att vi har stått utanför Nato kommer att fortsätta om vi blir medlemmar i Nato? Gör Allan Widman verkligen bedömningen att ett svenskt Natomedlemskap, som kan få till följd ett finskt Natomedlemskap, inte kommer att påverka den stabilitet vi har här och inte kommer att leda till motreaktioner från andra länder? Tror Allan Widman verkligen att andra länder bara kommer att sitta stilla och titta på?

Så är det ju inte. Det kommer att utsätta Sverige och det svenska folket för risker, och det är vi som ska ta första smällen oavsett om vi har gått med i Nato eller inte. Det här är inte bra för den svenska säkerhetspolitiska linjen och för möjligheterna att hålla Sverige utanför krig och konflikter.

Allan Widman (L)


Herr talman! Jag har försökt förklara hur Liberalerna ser på de säkerhetspolitiska valen.

Man kan säga att det under alliansåren skedde mycket som man hade kunnat göra på ett annat sätt, inte minst på det försvarspolitiska området. Jag kan konstatera att Liberalerna redan efter kriget i Georgien i augusti 2008 krävde omtag i Försvarsberedningen. Det kom en ny analys, och i det försvarsbeslut som sedan fattades 2009 var det på vårt initiativ som det tillkom en förbandsreserv motsvarande 50 procent av den ordinarie insatsorganisationen och dessutom en viss återmilitarisering av Gotland.

Vid den tidpunkten var Sverigedemokraterna inte inne i Sveriges riksdag, så jag kan bara spekulera i hur deras försvarspolitik hade sett ut. Men, herr talman, vi har på ett mycket tidigt stadium varit varse den olyckliga politiska utvecklingen i Ryssland, som nu parats med en omfattande militär upprustning.

Mikael Oscarsson (KD)


Herr talman! Vi ser allt mörkare moln på den säkerhetspolitiska himlen, och vi ser dem också i vårt eget närområde. Vi ser dem över Östersjön i form av olika incidenter; exempelvis minns vi allesammans den ryska påsken då Ryssland övade mot mål i Sverige. Det var dock inte det enda tillfället. Vi ser upprustningen i Ryssland, och vi ser kärnvapenretoriken som blir allt vanligare. Precis som Allan Widman sa är det förberedelser för krig. Vi har också vår egen arméchef som har uttryckt att Sverige kan vara i krig om några år.

Detta inskärper verkligen allvaret och hur viktigt det är att vi talar om de här frågorna och ser till att stärka vårt försvar. Därför är det för Kristdemokraterna en hjärtefråga att arbeta för ett starkare försvar som fungerar och kan ge trygghet till svenska folket. En viktig del i detta är att det vi diskuterar i dag, det vill säga samförståndsavtalet om värdlandsstöd, kommer på plats. Det är viktigt och ett steg i rätt riktning. Det fyller vår solidaritetspolitik med innehåll, och det tydliggör att vi vill både ge och ta emot stöd.

Som framgår av propositionen och betänkandet gäller det inte bara i övningar i fred utan också i kris och krig. Det är ett viktigt steg och ett tydliggörande, men det räcker inte. Sverige borde också ta steget fullt ut och bli medlem i Nato. Då skulle artikel 5 också gälla Sverige. Den innebär att om ett land attackeras är det som att alla länder inom unionen har attackerats. Det skulle även ge Sverige möjligheter att påverka och få information, och framför allt skulle det ge Sverige möjlighet att försvarsplanera tillsammans med Nato.

Det är precis som i en orkester eller ett fotbollslag. När man övar tillsammans på riktigt och planerar ihop kan man se till att det fungerar i verkligheten. Samförståndsavtalet är ett viktigt steg, men vi skulle behöva ta steget fullt ut.

När jag lyssnar på debatten är det några saker jag skulle vilja kommentera. Det gäller Sverigedemokraterna, som säger att samförståndsavtalet medför enorma risker.

I förra veckan hade vi en debatt i kammaren om solidaritetsförklaringen och vårt stöd till Frankrike i samband med den terrorhandling man blev utsatt för. Då framgick det att Sverigedemokraterna vill göra om solidaritetsförklaringen och tydliggöra att Sverige inte ska skicka så mycket som en soldat till Estland, Lettland eller Litauen om de blir angripna. Nu är frågan till Sverigedemokraterna: Vem tror ni ska ställa upp för Sverige om vi agerar på ett sådant sätt och gör sådana utfästelser?

Jag vet att försvarsministern kommer efter mig, och jag vill passa på att ställa en fråga. Det ena av regeringspartierna, Miljöpartiet, opponerar sig aktivt mot samförståndsavtalet. Det är en stor del av regeringen: en femtedel. Betyder det någonting för regeringen att det regeringspartiet så tydligt opponerar sig mot den politik som regeringen står för?

Och när vi nu talar om Nato: Förut var ju syftet med att vi skulle vara alliansfria - eller allianslösa om man så vill - i fred att vi skulle vara neutrala i krig. Men det är väldigt många år sedan vi hade en sådan hållning. När vi nu har gått med i EU och i och med Lissabonfördraget och vår ensidiga solidaritetsförklaring har vi stegvis övergett den hållningen. Vi kommer inte att vara neutrala i händelse av kris eller krig. Vi kommer att agera. Så min fråga till försvarsministern är: Vad är syftet med att vi ska hålla fast vid vår allianslöshet, eller alliansfrihet, när vi ändå inte ska vara neutrala i händelse av krig?

Jag vill avsluta med att påminna om att säkerhet är något som vi bygger tillsammans. Det är ett viktigt steg vi
tar i dag, men det bör också följas av ett medlemskap i Nato.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Herr talman! Den säkerhetspolitiska situationen i Europa har försämrats. Den ryska aggressionen mot Ukraina bryter mot internationell rätt och utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Den olagliga annekteringen av Krim kan inte accepteras, och Sverige kan inte acceptera aggression som förändrar Europas gränser. Både konflikten i Georgien 2008 och aggressionen mot Ukraina visar att Ryssland är berett att använda militära medel för att nå sina politiska mål. Ryssland har därigenom visat förmåga att utan förvarning snabbt kraftsamla och genomföra komplexa och folkrättsvidriga operationer i sitt omedelbara närområde. Vi kan också konstatera att det förekommer kärnvapenretorik i sammanhanget.

Den militära övnings- och underrättelseverksamheten i Östersjöregionen har ökat, vilket även innebär en ökad risk för incidenter. Rysk militär uppträder mer utmanande runt Östersjön, och kränkningar av Östersjöländers territoriella integritet har skett. Ryska flygplan har vid ett flertal tillfällen agerat oprofessionellt och provocerande. Några exempel:

I mars 2014 är ett civilt passagerarflygplan från SAS nära att kollidera med ett ryskt militärt flygplan som flyger utan transponder i luftrummet nära Kastrup.

I juli 2014 flyger ett ryskt jaktflyg av modell SU-27 bara 10-15 meter från ett svenskt signalspaningsfartyg.

I december 2014 placerar Ryssland inom ramen för en övning ut ballistiska robotar av typen Iskander i Kaliningrad.

I mars 2015 stör ryska örlogsfartyg ett civilt fartyg som håller på att lägga ut en elkabel mellan Litauen och Sverige.

I april 2016 flyger ryska SU-24 vid upprepade tillfällen och väldigt nära det amerikanska fartyget USS Donald Cook.

Även om ett enskilt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt måste vi vara beredda på att kriser eller incidenter som även inbegriper militära maktmedel kan inträffa. Och på sikt kan vi inte utesluta militära angreppshot.

Den säkerhetspolitiska terrängen har blivit svårare att navigera i. Situationen kräver försiktighet och ansvarstagande för freden och säkerheten. Därför agerar regeringen långsiktigt för landets bästa.

För regeringen är det viktigt att möta den förändrade säkerhetspolitiska situationen på ett nyktert och balanserat sätt. Enligt utgångspunkten i inriktningsbeslutet för försvarspolitiken, som fem partier i denna kammare ställt sig bakom, bedriver regeringen en försvars- och säkerhetspolitik som vilar på två ben.

För det första investerar vi för att stärka den operativa förmågan i krigsförbanden. För detta ökar försvarsanslagen under perioden med totalt ungefär 17 miljarder. Då ingår de 10,2 miljarder som vi gjorde upp om i försvarsuppgörelsen. Sedan finns det resterande medel från den tidigare regeringen. Efter år av nedskärningar och därmed en försämrad operativ förmåga är detta att betrakta som ett trendbrott.

Den enskilt viktigaste målsättningen under inriktningsperioden är att höja den operativa förmågan och den samlade förmågan i totalförsvaret. Det innebär att vi måste ha krigsförband som är bemannade, utrustade och samövade för att kunna lösa sina uppgifter. Övningsverksamheten prioriteras under inriktningsperioden, och alla krigsförband bör genomföra krigsförbandsövningar.

Inriktningsbeslutet har uttryckt tre särskilda prioriteringar. Vi förstärker den så kallade basplattan i form av mängdmateriel, standardfordon och mörkerutrustning. Vi förstärker den militära närvaron på Gotland genom att en stridsgrupp organiseras från 2018. Vi har markerat vikten av luftvärnsövningar på Gotland. Denna satsning har också en särskild bäring på de baltiska republikerna. Vi vidtar också en rad åtgärder för att säkerställa vår förmåga att bedriva ubåtsjakt. Vi har beställt en ny generation Jas Gripen-flygplan. Vi beställer också nya ubåtar.

För det andra fördjupar vi, utifrån en militärt alliansfri position, de bi- och multilaterala relationerna med länder och organisationer i vår närhet. Vi fördjupar det nordiska samarbetet inom ramen för Nordefco. Vi fördjupar ett särskilt samarbete med Finland och planerar för att kunna agera gemensamt även bortom fredstida förhållanden. Vi förstärker den transatlantiska länken och samarbetet med USA. Inom ramen för Enhanced Opportunities Programme fördjupar vi även samarbetet med Nato som har en särskild betydelse för säkerheten i Europa.

Sverige bedriver en solidarisk säkerhetspolitik. Det betyder inte att vi kommer att stå passiva om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. När Frankrike efter terrorattentaten i Paris, inom ramen för Lissabonfördragets paragraf 42.7, begärde stöd från EU:s medlemsstater var det självklart för Sverige att ställa upp. Vi stöder i dag Frankrike med strategiskt transportflyg och har för avsikt att även stödja med materiel. Den franske försvarsministern bekräftade senast jag träffade honom på Berga sin tacksamhet för det svenska stödet.

Därigenom har vi visat våra grannländer och övriga medlemsstater i EU att vi menar allvar med den solidaritetsförklaring vi har uttalat.

För att förverkliga den solidariska säkerhetspolitiken måste Sverige ha förmågan att ge och ta emot civilt och militärt stöd. Det samförståndsavtal om värdlandsstöd med Nato som riksdagen nu har att ta ställning till är en viktig del i att skapa de legala förutsättningarna och att stärka svensk förmåga att leva upp till de åtaganden riksdagen beslutade om redan 2009. Det är slutpunkten på en process där en bred majoritet av partier har ställt sig bakom behovet av ett värdlandsstödsavtal, först i Försvarsberedningen och därefter i inriktningsbeslutet från förra året.

I debatten har det nämnts några saker om inriktningen på svensk försvars- och säkerhetspolitik. Därför vill jag markera att allt vi gör handlar om att förebygga och skapa stabilitet så att konflikter och oro inte uppstår. Det är själva ingångsvärdet.

Försvars- och säkerhetspolitiken är en del av en bredare helhet där utrikespolitiken har sin del, handelspolitiken har sin del och alla de civila kontakter som förekommer mellan olika länder har sin del, det vill säga det världssamfund vi lever i där de bilaterala och multilaterala relationerna har sin del.

Allt detta är en del av ett större och bredare sammanhang. Det kan därför bli lite för snävt i förhållande till den helhet som måste beskrivas när man bara diskuterar försvars- och säkerhetspolitik.

Det värdlandsstödsavtal vi debatterar är ett av alla samarbeten vi har. Vi har fördjupat vår relation med Finland till och med bortom fredstida förhållanden. Vi tittar på den typen av scenarier och förbereder för det. Vi lovar inte varandra något i förhand, men vi skapar möjligheten.

Varje militärt samarbete vi har med andra länder - de baltiska länderna, Polen, Danmark och övriga nordiska länder, Frankrike, England och USA - är också en del i det samlade arbetet som syftar till att öva tillsammans. Vi har materielsamarbeten och informationsutbyten, och det ingår i en bild där vi skapar säkerhet tillsammans.

Det demonstrerar också från tid till annan möjligheter i det läge att det skulle uppstå orossituationer. Det Sverige, Finland och Norge bedriver 40 gånger per år på Nordkalotten i form av cross-border training med sina flygvapen är avancerad och viktig verksamhet. Det är också en säkerhetspolitisk signal.

Detsamma gäller för den marina övning vi har genomfört som heter Swefinex och som har pågått den senaste tiden på Östersjön. Det är också en säkerhetspolitisk signal där vi markerar en resurs som kan användas om det skulle behövas och om vi så beslutar.

Alla dessa övningar skapar nätverk som i sin tur skapar handlingsfrihet att agera i en begynnande krissituation eller i en kris. Men syftena med dessa samarbeten är att vi inte ska hamna i den situationen. Övningarna ingår också i en strategi för att agera på ett tröskelhöjande sätt.

Vi har i dag en försvarsbudget på ungefär 1,1 procent av bnp efter att den har tillförts ett antal miljarder. För mig som försvarsminister har jag att börja på den punkt som företrädaren har lämnat efter sig. Det är den position jag har att utgå från, och det är utifrån det vi arbetar för att förstärka den svenska militära förmågan. Det handlar om att leverera allt det vi har kommit överens om.

Vi har redan en omfattande övningsverksamhet med andra länder, och många av dem är med i Nato. Detta är kopplat till olika byråkratiska regelverk, och det är ett rätt omfattande arbete att klara ut dem innan man kan genomföra en övning och avgränsa övningen med alla dess aspekter. Detta avtal är ett sätt att minska detta administrativa förarbete och underlätta det hela.

Låt mig också anknyta till det vi har sagt i så många sammanhang om möjligheten att kunna ge och ta emot hjälp.

Har detta en dramatisk effekt på det samlade säkerhetspolitiska läget? Jag har förstått att denna debatt har förts.

Den säkerhetspolitiska analys som har gjorts i Sverige är mycket grundlig. Försvarsberedningen var ett forum där samtliga partier deltog. Det var inget dåligt arbete som genomfördes där, även om det inte var ett helt enkelt jobb att bli överens om den säkerhetspolitiska analysen. Men efter det som skedde i Ukraina blev vi överens.

Denna plattform är alltså väl genomarbetad, och vi lade ihop ett pussel där vi var överens om samtliga bi- och multilaterala samarbeten. Vi var överens om den transatlantiska länken, och vi var överens om Natos partnerskap. Vi var också med bred majoritet överens om att vi skulle gå vidare med värdlandsavtalet.

Finland har ett värdlandsavtal. Vi gick in i denna process tillsammans med Finland. Avsikten var att vi skulle genomföra detta parallellt, och vi har vår del kvar i det som ska avslutas i dag.

I Finland har detta inte uppfattats på det sätt som man ger uttryck för i vissa inlägg i denna kammare. Där har det inte alls varit samma dramatik. I Finland har inte heller de farhågor som har uttryckts här i kammaren om alla negativa konsekvenser som skulle kunna uppstå besannats. Värdlandsavtalet har alltså inte den dramatiska effekt och innebörd som man här försöker påstå.

Att sluta ett värdlandsavtal innebär inte att ett land ändrar sin grundläggande säkerhetspolitiska doktrin. Om ett land ändrar sin säkerhetspolitiska grunddoktrin - i vårt fall att vi skulle frångå den militära alliansfriheten eller att Finland skulle frångå den militära alliansfriheten - skulle man kunna föra en diskussion om att det händer saker och ting på ett mer omfattande sätt.

Ett sådant resonemang förs i boken Konsekvenserna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap. Låt mig understryka att det inte handlar om värdlandsavtal, för det har Finland redan och där har inte alla dessa saker inträffat. Angående om Finland skulle ta steget och bestämma sig för ett Natomedlemskap står det på s. 53:

"Den geopolitiska förändringen skulle vara alltför stor för att Moskva ska kunna ignorera den. De finsk-ryska relationerna skulle ta skada och den politiska reaktionen skulle bli skarp och sannolikt också 'personlig', liksom när ett ryskt stridsflygplan sköts ner av det turkiska luftförsvaret i anknytning till konflikten i Syrien. Den oväntade och opåkallade gränskränkningen i norra Finland i slutet av 2015 är ett exempel på Rysslands benägenhet att skapa problem, sedan dra maximal nytta av situationen och erbjuda sig att hantera problemet utan att nödvändigtvis lösa det. Ryssland kan också reagera genom att öka trycket på gränsen mot Baltikum. Ett försök att politiskt aktivera de etniska ryssar som bor i Finland kan också komma att övervägas. Stämningen under anslutningsprocessen skulle bli förgiftad och handeln skulle lida stort, i linje med vad som nu sker i tvisten mellan Turkiet och Ryssland. Den interna utvidgningsdebatten skulle ske mot bakgrund av att den traditionella bilaterala agendan hamnar i oordning."

Det är vad man skriver utifrån den finska analysen.

Det är den tydligaste analys som har gjorts om en förändrad säkerhetspolitisk doktrin och vad det skulle kunna innebära för ett land.

I Sverige har vi inte gjort denna typ av bedömningar och analyser. När det gäller den analys som nu pågår under Krister Bringéus ledning har vi till och med sagt att den militära alliansfriheten är den säkerhetspolitiska grunden för detta utredningsarbete. Han tittar dock på möjligheten och effekten av att utveckla alla våra samarbeten. Det ska bli intressant att se hur det ser ut när den redovisas.

Med anledning av hur debatten ibland förs i kammaren och de tvärsäkra konstateranden om vad som händer om vi genomför värdlandsavtalet tycker jag att det är viktigt att peka på att denna typ av analyser också finns och ger en annan dimension. Jag tror inte att vi med värdlandsavtalet kommer att uppleva något av det som redovisas här från olika håll.

När det gäller värdlandsavtalet står jag tydligt och entydigt fast vid att det har varit många påståenden i debatten som inte har varit rimliga, inte har stämt och varit felaktiga. Ibland har jag också funderat på om det finns desinformativa insatser i detta sammanhang.

Kärnvapen har diskuterats här många gånger. Det har ibland nästan tyckts vara som att vi skulle få det utplacerat med omedelbar verkan. Kärnvapen ska inte och får inte placeras i Sverige. Det har varit en mycket långsiktig linje i svensk politik. De får inte medföras av gästande förband. Det har klargjorts i många internationella sammanhang, och vi har skrivit på icke-spridningsavtalet.

Sedan icke-spridningsavtalet skrevs på har jag uppfattat att alla regeringar har följt icke-spridningsavtalets intentioner. Den debatt som förs om att vi riskerar att få kärnvapen på svenskt territorium är både felaktig och överdriven. Om man tittar i propositionen ser man att detta också berörs på s. 32 där det redogörs för detta och den svenska ståndpunkten. Avtalet om värdlandsstöd har inte att göra med utplacering av kärnvapen. Det är viktigt, precis som en del andra har sagt, att återigen tala om det. Vi ska inte ha den typen av sneddebatt som inte stämmer.

Det är inte heller korrekt att ge någon sorts bild av att värdlandsavtalet ändrar svensk överhöghet och sätter svensk lag, svenska regelverk eller suverän bestämmanderätt ur spel. Natos doktriner har inte i någon mening högre värde än svenska regelverk. Avtalet ger inte Nato rätt att på egen hand verka på svenskt territorium.

Det kommer inte in några uniformspersedlar, fordon, stövlar eller annat på svenskt territorium med mindre än en svensk inbjudan. Det är inte så att de inbjudningarna är någon sorts papper som bara cirkulerar mellan Försvarsmakten och Regeringskansliet och rutinmässigt hanteras. Här analyseras naturligtvis varenda övning och aktivitet som ska genomföras.

Det är långsiktiga processer där man diskuterar mycket nogsamt under en längre period hur sådant ska utformas och i vilket syfte. Det är inte fråga om att den ena pressar på någonting på någon annan. Här tittar man på och förbereder den typen av aktiviteter gemensamt. Det är övningsverksamhet som man avgränsar tidsbestämt och också i område, omfattning och inriktning.

Det är vad det handlar om. Då tycker jag att vi måste vara tydliga på den biten så att man inte tror att det handlar om att det kommer att bli permanenta Natobaser i Sverige. Vi har inte några sådana i Finland, och det kommer inte att bli några. Det är inte heller vad avtalet handlar om för svensk del. Jag kan inte se att det ändrar den svenska grundpositionen när det gäller förhållandet till Nato eller säkerhetspolitiskt. Vi kommer även fortsättningsvis att vara militärt alliansfria.

Grundfrågan i ett Natomedlemskap, den mest avgörande kärnan i sammanhanget, är de kollektiva försvarsförpliktelserna som bygger på en gemensam försvarsplanering. Det är enligt artikel 5 i Washingtonfördraget. Är man inte medlem i Nato omfattas man inte av detta. Det är där själva kärnan i alltihop sitter. Det går inte att ha artikel 5 till 3 ½ procent, 10 procent, 25 procent eller 72,5 procent. Antingen har man den eller så har man den inte. Så enkelt är det. Det måste man ta till sig. Den glidande debatten om det ena och det andra anser inte jag är relevant i sammanhanget.

Allt som gäller enligt värdlandsavtalet bygger på frivillighet från bägge parter som är inblandade. Man kommer i varje läge överens om hur det ska tillämpas.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Försvarsministern har nu talat i 20 minuter och var uppsatt för 10 minuter. Det är ett hundraprocentigt överskridande av angivna tiden. Jag vill bara påpeka detta.)

Jag ska tala lite till. Jag tycker att det är så viktigt. Jag ber om ursäkt för detta, men så är det.

Det vi nu gör är att vi ökar vår militära förmåga. Vi fördjupar samarbetet med våra partner. Värdlandsavtalet är en pusselbit i den samlade strategin. Det är en åtgärd bland flera. Det är inte den slutgiltiga åtgärden. Det är en bland flera i en mängd aktiviteter för att skapa en försvars- och säkerhetspolitik som passar i vår tid.

Sedan kan man diskutera hur det var 1968, 1972 och 1985 och vad man gjorde då. Det har jag inga synpunkter på eller invändningar mot. Man gjorde förmodligen det bästa av situationen i det läget. Men detta är vad vi gör nu. Det bygger på en försvarsberedning och ett brett förankrat inriktningsbeslut.

Det är där jag hämtar eventuell auktoritet och eventuell plattform för ett riksdagsbeslut och inte i olika uttalanden som görs i andra sammanhang. Militär alliansfrihet är grunden för detta. Men vi jobbar med samarbeten tillsammans med andra för att skapa säkerhet i den tid vi nu lever i.

Hans Wallmark (M)


Herr talman! Vi får hälsa försvarsministern varmt välkommen till kammaren. En dag då det är regeringsombildning och försvarsministern uppenbarligen har kvar sin statsrådspost kan det möjligtvis motivera detta ordfyrverkeri som vi precis fick avnjuta. Av de begärda 10 minuterna blev det 22 minuter av blandade argument.

Precis som sas är Försvarsberedningens senaste rapport själva grunden för detta. Det var åtta partier, samtliga av riksdagens partier, som var överens om att vi skyndsamt skulle försöka få ett värdlandsavtal på plats. Det fanns ingen avvikande uppfattning.

De senaste dagarna har jag blivit kontaktad av rätt många diplomater och även företrädare för utländska parlament som undrar: Vad händer nu med värdlandsavtalet? De har följt alla dessa rätt märkliga konstitutionella turerna. Nu tycks det inte bli en vilandeförklaring.

Man får notera att det är tack vare Alliansen som värdlandsavtalet kommer att kunna bifallas i kammaren i dag. Det är för att Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna enhälligt med sina riksdagsgrupper står upp bakom detta som avtalet går igenom.

På andra sidan kommer Sverigedemokraterna att rösta emot. Det budgetsamverkande partiet med regeringen och försvarsminister Hultqvist, Vänsterpartiet, tänker rösta emot. Delar av Miljöpartiet - jag räknar åtminstone till fem ledamöter av 25 - är i grunden emot, det vill säga 20 procent av deras riksdagsgrupp. Uppenbarligen är hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen för, även om vi hört att det finns ett antal större distrikt som uttalar sig emot.

Detta måste man fundera igenom. Jag skulle vilja höra hur försvarsministern reflekterar kring det. Underlaget från regeringssidan bakom den proposition som har lagts fram är eroderande och rätt svagt. Finns det någon kommentar till det? Från en enig försvarsberedning är det nu tack vare Alliansen som värdlandsavtalet går igenom i Sveriges riksdag.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Herr talman! Nu tror jag att samtliga röster från dem som trycker på ja-knappen till värdlandsavtalet är lika mycket värda. Rösttyngden hos de miljöpartister och socialdemokrater som röstar för detta är exakt samma som för Alliansens ledamöter i sammanhanget. Vänsterpartiet var emot detta från början. När det gäller vårt samarbete i budgetfrågor vet jag inte om man ens i sin mest långsökta värld kan koppla ihop detta med värdlandsavtalet. Jag bygger mitt agerande på den fempartiöverenskommelse som vi har gjort i Försvarsberedningen. Det är utifrån det som vi levererar.

Det är därför som det ligger en proposition här. Det hade kanske funnits anledning för Wallmark att ironisera, försöka ge någon sorts bild av splittring och peka på en svag regering som det inte hade legat en proposition på bordet och vi nu inte är på väg att försöka besluta om detta i dag. Då hade det varit relevant. Men i ett läge där vi står i ett slutskede och det ska igenom är det inte särskilt relevant kritik. Det får jag mer hänföra till att man ska göra lite politisk propaganda. Detta genomförs nu. Det är bra både för Sverige och för våra samarbeten.

Hans Wallmark (M)


Herr talman! Med 22 minuters talartid i sitt anförande kan man möjligen dra sig till minnes orden om politisk propaganda.

I dag finns en debattartikel i Dagens Nyheter skriven av ett antal miljöpartistiska ledamöter. De argumenterar emot värdlandsavtalet, de skulle vilja vilandeförklara det och de är i grunden väldigt kritiska.

Herr talman! De anför argument som att "avtalet har framställts som närmast en teknikalitet" och att det finns "olösta frågor". Vidare säger man att det "öppnar också för hemliga följdavtal", och man skriver om Natobaser. Det riskerar också att få svåra säkerhetspolitiska konsekvenser, menar man, och avslutar med att det handlar om ett monumentalt demokratiskt underskott.

I debatten har försvarsministern tidigare sagt: "När jag ser alla felaktiga påståenden i detta ärende så undrar jag: I vems intresse ligger denna ständiga felinformation?" I grunden tycker jag att denna utgångspunkt är bra. Jag delar synen att det finns felaktig information och att man verkligen kan fundera på i vems intresse den ligger. Skulle försvarsministern med denna utgångspunkt vilja reflektera över vad miljöpartister, som utgör regeringsunderlaget, egentligen har skrivit i dag i debattartikeln? Tycker försvarsministern att det är relevanta argument som har framförts av dem som utgör denna relativt svaga regerings ännu svagare parlamentariska underlag?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Herr talman! Jag kan bara konstatera att Alliansen har en ännu svagare position i riksdagen än vad vårt samlade underlag har när det gäller att få igenom exempelvis budgetar. Det finns ingen anledning att försöka ge en bild av att man från Wallmarks sida har muskler som man saknar.

Jag har inte läst artikeln. Egentligen tycker jag att den relevanta ingången i diskussionen är denna: Föreligger det i dag en proposition som riksdagen förmodligen kommer att anta, eller gör det inte det? Min bedömning är att det föreligger en proposition som riksdagen förmodligen kommer att anta. Det är det jag tycker är det viktiga perspektivet. Det är det som är styrkebeviset för Sverige.

Sedan kan vi naturligtvis diskutera olika riksdagsledamöter och partitillhörigheter och vem som har sagt vad i olika sammanhang. Jag kan inte rå över alla saker. Det jag har sagt tidigare om alla inslag i debatten är någonting jag står för, men jag kan inte gå in och recensera en artikel som jag inte ens har tagit del av.

Jag förväntar mig ett beslut i dag; jag utgår från att det blir så. Om det inte blir så kommer vi tillbaka till det i ett senare skede. Det är det som är det viktiga för Sverige. Om det sedan är några som hade förväntats rösta på ett annat sätt och som inte har gjort det är inte detta det breda perspektiv som styr vår relation till omvärlden. Det är inte det som är den säkerhetspolitiska signalen.

Andre vice talman Björn Söder (SD)


Herr talman! Försvarsministern bedyrar i anförandet att avtalet inte är ett första steg till ett medlemskap i Nato. I gårdagens Expressen kunde vi på debattsidan läsa: "Borgarna hävdar att värdlandsavtalet är ett första steg in i Nato, vilket det inte är." Borgarna säger alltså tvärtemot vad försvarsministern säger, och vi delar den meningen. Också vi menar att detta är ett första steg.

Hur kan det komma sig att två partier - regeringspartierna - är av en så vitt skild annan åsikt än övriga partier om vad det här egentligen innebär? Försvarsministern säger vidare att han tror att de scenarier som har målats upp här i kammaren i dag inte kommer att äga rum. Tro kan man göra i kyrkan, men när man ska fatta tunga och viktiga säkerhetspolitiska beslut vore det bra om man någorlunda vet vad de leder till.

Kan det bero på att man inte har gjort någon konsekvensutvärdering eller analys av vad avtalet innebär? Och varför har man inte gjort det? Man måste förstå att de beslut vi fattar här - oavsett om det är säkerhetspolitiska beslut eller beslut i andra frågor - får konsekvenser. Vilka är då dessa konsekvenser? Det vet vi inte, för man har inte gjort någon ordentlig analys. Jag förstår att borgarna inte gjorde det när de undertecknade avtalet; de är ju starka anhängare av att gå in i Nato fullt ut. De kanske därför inte bryr sig om de konsekvenser som avtalet kan innebära. Men jag förstår inte att Socialdemokraterna, som fick avtalet i knät, inte gör en ordentlig analys innan de går vidare och skriver en proposition och lämnar den till riksdagen.

Försvarsministern säger att detta är ett sätt att förebygga och förhindra konflikter. På vilket vis är detta avtal ett sätt att förebygga och förhindra konflikter? Avtalet gäller inte bara i fredstid utan även i konflikttid. Tror inte försvarsministern att Natobaser och Natotrupper kommer att utgöra ett hot mot Sverige?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Herr talman! Vad vet Björn Söder om diskussionerna i Försvarsberedningen? Sverigedemokraterna var representerade även där. Där gjordes en samlad analys av en lång rad olika samarbeten, och där var värdlandsavtalet en del i sammanhanget. Det gällde frågan om att alla dessa åtgärder sammanlagt bidrar till att skapa en stabilare situation i vår del av Europa.

När det gäller värdlandsavtalet bygger du, Björn Söder, in en väldig dramatik i det. Jag ser det inte på samma sätt. Vi har ett omfattande samarbete med övningar och kommer att ha det även i framtiden. Det vi gör nu underlättar administrativt.

I fråga om att ge och ta emot stöd i en krissituation gör vi det nu inom ramen för 42.7 i Lissabonfördraget i förhållande till Frankrike. Tycker Björn Söder att det är fel? Jag anser att detta är ett avtal som skapar fler handlingsmöjligheter för oss om något skulle inträffa. Däremot menar jag att den eventuellt problematiska situationen i vårt område skulle inträffa om vi väljer att förändra vår grundläggande säkerhetspolitiska hållning, det vill säga bestämma oss för att bli medlem i Nato. Då blir det en helt annan diskussion.

Finland har redan detta värdlandsavtal, och dessa scenarier som bland andra du målar upp har icke inträffat i Finland. Där ser man inte värdlandsavtalet på detta sätt. Vi har där en praktisk realitet att analysera och värdera. Jag läste i mitt anförande upp ett avsnitt ur den finländska rapporten och analysen av ett eventuellt finskt Natomedlemskap. Jag kan bara konstatera vad som står där och att det har en helt annan dimension än vad som sägs här om vad ett värdlandsavtal skulle innebära.

Andre vice talman Björn Söder (SD)


Fru talman! Försvarsministern får gärna reta mig, men det finska värdlandsavtalet är väl inte en direkt kopia av det svenska, eller tvärtom. De skiljer sig åt. Försvarsministern får gärna upplysa mig om jag har fel.

Vi har haft en geopolitisk balans, en stabilitet, i detta område. Menar försvarsministern att detta inte kommer att rubbas av att vi upplåter vårt territorium till att upprätta Natobaser eller att vi har Natotrupper på svenskt territorium? Skulle det inte påverka den geopolitiska stabilitet som funnits i vårt närområde? Menar försvarsministern att det inte kommer att påverka över huvud taget? Det kommer alltså inga reaktioner från andra länder mot att Nato börjar närma sig dem och att vi upplåter mark?

Vi talar inte bara om fredstid. Det är en sak att samöva i fredstid. Men nu handlar det även om ett läge där det blir mörkare, där vi kommer i skymningsläge och till sist kanske hamnar i en konfliktsituation. Menar försvarsministern att detta inte förändrar den geopolitiska stabiliteten i vårt närområde eller att Sverige inte utsätts för ett hot?

Jag vet inte om försvarsministern var i kammaren tidigare när jag talade och då ställde några frågor. Kommer försvarsministern att kunna stå för sin sak och säga att vi inte tycker att det är läge för det om Nato befinner sig i en konfliktsituation och begär att få upprätta baser här? Eller kommer han att vika sig? Om han viker sig och det upprättas baser här: Tror försvarsministern att en angripande part då kommer att säga att man inte kommer att slå mot Sverige och de Natobaser som finns här för att vi är alliansfria?

Försvarsministern har sagt att det är viktigt att behålla alliansfriheten, och den åsikten delar jag. Men menar försvarsministern att angripande länder kommer att säga att de inte slår mot Sverige för att vi är alliansfria och låter Natobaserna vara? Delar inte försvarsministern min uppfattning att dessa Natobaser också kommer att slås ut? Då har vi ett krig på svenskt territorium, och det drabbar svenska folket.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! Ingen kan nog med kristallkulans säkerhet säga vad man exakt gör i ett skymningsläge eller en krissituation. Jag tror att varken Björn Söder eller jag kan säga det. Det gäller oavsett om vi har ett värdlandsavtal eller inte. Sådana kravbilder kan komma även utan värdlandsstödsavtal. Vad vi gör i en sådan situation beror alldeles på hur det hela sker i förhållande till vad vi betraktar som viktig svensk säkerhet.

Jag står på den grund som Försvarsberedningen hade, nämligen att det är mycket osannolikt att ett land drabbas om det blir en konfliktsituation i vår del av Europa.

Delar Björn Söder den uppfattningen? Om man anser att det är fler än ett land som drabbas kan det vara klokt att ha samarbeten mellan olika länder även under fredstida förhållanden. Då kan det också vara klokt att ha den här delen eftersom vi har pågående övningsverksamhet och framtida övningsverksamhet som kommer att pågå.

Vad att ge och ta emot i en krissituation faktiskt är vet man inte riktigt förrän man är där. Det som vi gjorde i förhållande till Frankrike är det mest praktiska utslag vi kan tala om i dag, för där har vi i alla fall ett konkret exempel. Vad det här sedan innebär i en civil eller militär kris i förhållande till det avtalet vet vi först när vi är där. För Sveriges del handlar det här alltså om att skapa handlingsfrihet inför ett kommande läge.

Sedan måste en regering också besitta integritet och se till Sveriges grundläggande intressen i en sådan här krissituation. Men det handlar också om att värdera läget i förhållande till andra länder. Jag tror inte att det går att hantera situationen om man ser det här strikt isolationistiskt. Så var det inte heller under andra världskriget.

Allan Widman (L)


Fru talman! Under sitt anförande sa försvarsministern: Jag måste börja gräva där min företrädare stod. Han pekade på att 1,1 procent av bnp nu är avdelade för det militära försvaret.

Med det försvarsbeslut som Peter Hultqvist är ansvarig för menar dock riksdagens utredningstjänst att vi faller under 1 procent i försvarsanslag redan om två år, och i mina ögon synes det inte som om utvecklingen går åt rätt håll.

Emellertid har jag en fråga till försvarsministern. För några år sedan uttalade förutvarande överbefälhavaren generalen Sverker Göranson att han hade förmågan att försvara vårt land mot ett anfall i en riktning under en vecka. Förutsatt att han fick mer pengar 2015 skulle han klara av detta 2019. Efter detta uttalande har Ryssland accelererat sin upprustning år för år.

Delar försvarsministern den förutvarande överbefälhavarens bedömning? Om så är fallet, vilka säkerhetspolitiska slutsatser är han beredd att dra av det?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! När det gäller andel av bnp finns det också en relation i andel av bnp som är i förhållande till ekonomisk tillväxt. Hur en sådan här siffra ser ut beror alltså på hur den samlade ekonomin utvecklas.

Vad jag vill koncentrera mig på nu är att försöka leverera för de här pengarna som riksdagen har tillfört, de här 10,2 miljarderna plus de 5,5 miljarder som ligger kvar sedan tidigare. Det är det som är mitt fokus, och det är en oerhörd utmaning att genomföra det, för det handlar om materielsystem, övningar och en lång rad olika åtgärder som ska effektueras. Det har vi nu börjat med. Jag kan konstatera att jag uppskattar den 70-procentiga majoritet som finns i riksdagen.

När det gäller scenarier - en vecka, en riktning och så vidare - kan man måla upp många sådana för hur en eventuell konflikt kan se ut. Den konflikt som Widman resonerar kring var mycket koncentrerad till ett ställe och med en stor vapen- och högteknologisk insats. Det är inte säkert ett scenario kommer att se ut på det sättet. Vi måste alltså förbereda oss på olika typer av scenarier.

Jag ska inte göra några spektakulära uttalanden om att vi klarar oss ett visst antal dagar eller veckor. Det beror på så oerhört mycket vad man klarar och inte klarar, och det beror också på hur andra nationer agerar i ett sådant sammanhang.

Däremot kan jag konstatera att vi har en förbättringspotential, och det är den som vi nu försöker jobba med för att öka den militära förmågan enligt det riksdagsbeslut som har fattats i kombination med att fördjupa de olika samarbetena, varav värdlandsavtalsdiskussionen är ett.

Allan Widman (L)


Fru talman! Jag konstaterar att Peter Hultqvist inte säger emot den bedömning som generalen Göranson gjorde. Han fyller ut det hela och konstaterar att det handlade om mycket koncentrerade militära resurser med en hög teknologisk nivå och att det där då uppenbarligen kan bli utfallet.

Men försvarsministern tog sig inte tid att svara på min fråga, nämligen vilka säkerhetspolitiska slutsatser han i så fall drar av detta. Jag hör hur försvarsministern gång på gång återkommer till ordet handlingsfrihet.

Jag kan ställa frågan lite mer konkret: Vilken krigsplanläggning pågår mellan Sverige och Finland, i Nordefco och i EU? Det är ju där som Sverige för närvarande har sina nätverk. Svara gärna på den frågan, försvarsministern.

Om vi kan konstatera att givet tillräcklig koncentration och hög militär teknologi stämmer det som generalen Göranson säger, vilka är då de säkerhetspolitiska slutsatserna av detta?

Det är riktigt att bnp-måttet är ett relativt mått, och det handlar alltid om hur mycket beprövad krigsduglig bekämpningsförmåga man kan krama ur varje krona i försvarsanslaget. Men jag vill ändå påminna försvarsministern om att det var han själv som använde bnp-måttet, och det är också det som används när man gör internationella jämförelser. Det anses mycket relevant.

Fru talman! Jag upprepar min fråga. Vilka säkerhetspolitiska slutsatser drar Peter Hultqvist när han inte motsäger Sverker Göransons bedömning?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! Jag specificerade summorna 10,2 miljarder plus 5,5 miljarder i mitt förra anförande. Jag har tidigare i dag gått igenom vad delar av försvarsbeslutet innebär rent materiellt och vad vi syftar till plus att det handlar om de fördjupade relationerna med andra länder. Det är det som är slutsatsen av Försvarsberedningens arbete, och det är det som är slutsatsen av den inriktningsproposition som riksdagen med 70-procentig majoritet tog beslut om förra året. Det är alltså det som är den samlade bedömningen av läget nu.

Det viktiga nu för mig är att försöka leverera det som riksdagen har beställt. Det är så man ska se det.

När det gäller Sverige och Finland kan jag säga att jag träffade Finlands försvarsminister så sent som i går. Vi diskuterade också de delar i samarbetet som är sekretessbelagda, och det är ingenting som jag kan stå här och redovisa eller ha några öppna funderingar kring. Tyvärr kan jag alltså inte gå längre.

Det är lika svårt att säga någonting om vad det är för typ av planeringsarbete när det gäller den här dimensionen vi bedriver inom svensk försvarsmakt. Det jag däremot kan konstatera är att vi på den europeiska nivån i alla fall nu har aktiverat punkt 42.7 vid ett tillfälle inom ramen för EU och visat att vi är beredda att göra någonting när ett land åberopar den klausulen.

Jag kan tyvärr inte här röra mig in i den sfär som är sekretessbelagd i militära sammanhang. Jag tror att även Widman känner att det kanske vore en överloppsgärning i sammanhanget.

Mikael Oscarsson (KD)


Fru talman! Försvarsministern tecknar en mycket mörk bild under sitt ganska långa anförande om det som händer i Ukraina, de avslagna transpondrarna och agerandet i luftrummet med ryska plan som flyger väldigt nära svenska plan. Jag skriver under på den verklighetsbeskrivningen och på att läget är allvarligt.

Det är bra att försvarsministern är tydlig med att solidaritetsförklaringen ligger fast. Vi kommer inte att vara neutrala om ett grannland attackeras, och vi förväntar oss motsvarande hjälp.

Det är också bra att värdlandsavtalet beskrivs som något som inte är dramatiskt utan någonting naturligt och någonting som vi kom överens om i Försvarsberedningen. Det är också naturligt när man tänker på att vi nu är ett av de mest aktiva Natopartnerländerna.

Vi är med i Nato Response Force. I dag eller förhoppningsvis i närtid kommer värdlandsavtalet på plats. Men sedan är det stopp.

Den fråga som jag framförde från talarstolen var: Vad är det bärande argumentet och syftet med att vara alliansfri eller allianslös när vi inte längre har som målsättning att vara neutrala i krig? Vi har ju sedan länge tagit ställning för att vi inte kommer att vara neutrala.

Då är den fråga som jag vill ställa och ge försvarsministern chansen att svara på: Vad syftar då vår allianslöshet till, när detta är borta?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! Jag använder uttrycket "militär alliansfrihet" - det är Sveriges officiella beteckning, inte något annat.

Jag har i mitt inledningsanförande redogjort bland annat för hur jag ser på värdlandsavtalet, och jag har också redogjort för hur man i den finska rapporten om Nato värderar vad det skulle innebära om man skulle gå den vägen i Finland. Jag har inte själv tagit ställning till innehållet, utan jag bara konstaterar att det är så man ser det.

Vi vill göra markeringen att Sverige i grunden har hållningen att vilja bidra långsiktigt till stabilitet i vårt närområde. Vi ser inte att en förändrad säkerhetspolitisk doktrin är det som i första hand leder till stabilitet. Det skulle kunna leda till att man omvärderade vår grundläggande position och läget i Norden på ett sådant sätt att vi riskerar att få ett hårdare klimat här.

Genom att samarbeta med andra på bilateral eller multilateral organisationsmässig grund gör vi samarbeten som visar att vi utifrån en militär alliansfrihet tar situationen på djupaste allvar och på det sättet aktivt, utifrån den positionen, fördjupar och bidrar till den stabilitet som är nödvändig.

Jag upplever att vår hållning är respekterad av alla partner som vi har och att man ser positivt på det vi försöker göra i olika sammanhang, att vi bidrar på ett konstruktivt och positivt sätt. Skulle däremot Finland och Sverige bryta den säkerhetspolitiska doktrin och grund som vi har tror jag att vi får ett helt annat läge i vår del av Europa. Det är väl där som en av skillnaderna i vårt synsätt finns.

Mikael Oscarsson (KD)


Fru talman! Från Kristdemokraternas håll är det tydligt att vi tror att vi skulle öka säkerheten radikalt om Sverige blev en fullvärdig medlem i Nato. Det skulle minska Rysslands lust - om man får uttrycka det så - till äventyrligheter i Östersjön. Det skulle stärka säkerheten för Sverige men också för Baltikum. Det skulle möjliggöra att Nato kunde försvara Baltikum på det sätt som krävs.

Sedan finns det en viktig fråga. Vad är syftet med att vara alliansfri eller allianslös, om vi ändå inte ska vara neutrala i krig? Vi har också en fråga som framkom tidigare. Förra ÖB var mycket tydlig med att vi klarar oss en vecka, om han skulle få alla pengar som han ville ha 2019. Om ett angrepp skulle ske i närtid - arméchefen säger att vi skulle kunna vara i krig om några år - skulle vi förmodligen klara oss mycket sämre. Då är frågan: Vem är det som då ska komma till vår hjälp om en, två eller tre dagar? Vem är det som ska hjälpa oss, om vi själva klarar oss så kort tid?

Vi satsar nu på försvaret, som försvarsministern helt riktigt är inne på. Men om vi ändå ska ha som målsättning att klara oss själva, då räcker det inte - inte alls - utan vi måste gå tillbaka till helt andra summor om vi ska tänka oss att vi i Sverige ska klara oss själva.

När jag gjorde värnplikten 1990 satsade vi 2,5 procent av bnp. Är det sådana summor som vi måste upp till, om vi ska kunna leverera trygghet till svenska folket, om vi fortsättningsvis ska kunna stå alliansfria eller allianslösa, vilket försvarsministern väljer att kalla det?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! Det som saknas i Oscarssons resonemang är helt och hållet hur man bygger en strategi för att undvika och minimera konflikter i vårt närområde. Kan Sverige spela någon roll där? Kan vi spela en roll där tillsammans med Finland? Oscarsson verkar inte tro att det över huvud taget påverkar omvärlden om vi byter säkerhetspolitisk doktrin. Jag menar att ett byte av säkerhetspolitisk doktrin är ett så pass grundläggande beslut att det påverkar.

Däremot är den linje som vi nu har valt - utifrån den geografi som vi befinner oss i - en mer begåvad linje med utgångspunkt från det stabiliserande, fredsbevarande, långsiktiga perspektivet att undvika konflikt. Samtidigt bygger vi relationer med andra. Vi går mycket långt med Finland, där vi också förbereder scenarier bortom fredstida förhållanden.

Vi finns med i de internationella sammanhangen. Vi konstaterar också att om det möjligen händer något i vår del av Europa tror vi inte att det drabbar bara ett land. Men hur vi agerar i ett sådant läge får vi ta ställning till i det sammanhanget.

Vi måste också se det förebyggande och stabiliserande perspektivet. Skulle vi exempelvis gå med i Nato ska man ha klart för sig att det skulle sätta Finland under mycket stark press och i en svår situation.

Vi kan inte bara tänka nationellt, utan vi måste tänka betydligt bredare och med bredare effekt. När vi funderar på detta - och som vi har agerat både i Försvarsberedningen och i andra sammanhang - vill vi verkligen betona det förebyggande perspektivet.

Då vill jag slutligen säga: Värdlandsavtalet kan ha en positiv effekt i det sammanhanget, men Natomedlemskapet tror jag inte har det.

Kerstin Lundgren (C)


Fru talman! Försvarsministern sa just att han inte trodde att ett Natomedlemskap skulle ha en positiv effekt på vår säkerhet.

Jag hörde försvarsministern citera den finska Natoutredningen. Det var i mina öron lite spännande. Den innehåller ju flera sidor. Det är bra att vi har fått en utredning, för försvarsministern vill tydligt inte ha en egen utredning, så därför måste vi hänvisa till den finska.

Jag läser i den: "Medlemskap i Nato skulle uppenbarligen stärka Finlands direkta säkerhet eftersom landet då omfattas av säkerhetsgarantierna enligt artikel 5 samtidigt som medlemskapet starkare avskräcker från möjliga anfall mot landet." Jag läser vidare: "Någon öppen konflikt skulle inte . följa, eftersom Ryssland vore medvetet om att alla övergrepp skulle leda till att hela alliansen reagerar."

Då undrar jag: Innebär inte detta en strategi för att höja trösklarna och höja säkerheten för både Finland och oss? I stället för att arbeta med ryska dockor, där olika delar så att säga läggs i varandra, vore detta att skapa en tydlighet för alla.

Jag skulle vilja höra vad försvarsministern säger om detta. Detta står på s. 47, om vi ska prata hänvisningar.

Sedan kommer jag tillbaka till vilken analys försvarsministern gör av att delar av hans underlag för alliansfrihetsresonemanget nu uppenbarligen viker av.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! Jag kan konstatera att rapporten från utredningsgruppen, som inte uttrycker den finska regeringens slutliga uppfattning, inte kommer med något slutligt förordande av vare sig det ena eller det andra. Jag bara relaterar till den riksdagsdebatt som har förts här, där man talade om geopolitiska effekter i händelse av att vi skulle skriva ett värdlandsavtal. Jag menar att de saker som man har sagt här i kammaren när det gäller geopolitiska effekter är betydligt överdrivna.

När det däremot gäller ett Natomedlemskap relaterar jag till vad som står i den finska rapporten. Det är det senaste som har kommit. Det är en mycket intressant analys som de gör. Den visar att det inte är en helt enkel process som inte i någon mening kommer att påverka omgivningen.

När det gäller den analys som vi har gjort bygger den på det resonemang som vi har fört i Försvarsberedningen om den strategi som Sverige bör ha. Det är ju ökad militär förmåga och fördjupat samarbete av den här typen. På det sättet bidrar vi till stabiliteten.

Sedan har vi inte varit helt överens i Försvarsberedningen om själva Natomedlemskapsfrågan. Jag kan bara konstatera att den utredning som Bringeus nu genomför bygger på att vi inte vill ge en signal om att den svenska militära alliansfriheten och den grundläggande säkerhetspolitiska doktrinen är under förändring, särskilt med tanke på att vi lever i en så orolig tid i dag. Då är stabiliteten och förutsägbarheten väldigt viktiga. Då tycker vi att det är oerhört väsentligt att Sverige visar stabilitet och långsiktig förutsägbarhet.

Vi har samma politiska grund som den finska regeringen. Tillsammans med vår statsminister har man markerat att Natomedlemskap inte är aktuellt.

Kerstin Lundgren (C)


Fru talman! Ja, det är en intressant utredning om Nato som har kommit från Finland. Jag har läst den mycket noga. Det hade ju varit bra om man hade tittat på de frågorna från svensk horisont. Då hade inte frågan om alliansfrihet och konsekvenserna av en alternativ väg behövt hänvisas till den finska bedömningen.

Jag delar försvarsministerns uppfattning att de geopolitiska effekterna av värdlandsavtalet är mycket överdrivna. Min fråga blir då: Är det inte så att försvarsministerns syn på de geopolitiska effekterna av ett Natomedlemskap är mycket överdrivna - detta med tanke på det som står i den finska utredningen?

Fru talman! Ibland hänvisar man till alliansfrihet och ibland till militär alliansfrihet. När jag lyssnar på debatten uppfattar jag det så att bilden av att det som är den militära alliansfriheten och alliansfriheten är lite olika i de partier som står bakom den linjen. Socialdemokraterna företräder försvarsministern, och Miljöpartiet - den andra delen av regeringen - har uppenbarligen en annan bild. Man uppfattar det ju så att värdlandsavtalet innebär ett hot mot alliansfriheten.

Det är alldeles uppenbart att också de andra två stödpartierna här i riksdagen, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, anser att det är ett hot mot alliansfriheten såsom de tolkar den. Då vore det spännande att höra om inte försvarsministern uppfattar att det är en svaghet i svensk säkerhetspolitik att vi inte har en entydig tolkning av vad detta innebär och att vi inte har en samsyn om Nato över blockgränserna.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! Jag tycker att det finns en klokskap i den finska rapporten när man säger att det sällan sker att små länder ändrar huvudlinjerna i sin utrikespolitik. De är mer beroende av kontinuitet än större makter. I den analysen ingår ju detta med långsiktighet, stabilitet, kontinuitet och respekt för folkrätten, för suveränitet samt ett förutsägbart och stabilt agerande.

Om man skulle byta säkerhetspolitisk doktrin, särskilt i en tid fylld av oro, rubbar det den här typen av balanser. Då kan man inte ignorera det som står här och som jag nyss redogjorde för. Det står att det skulle innebära en mycket stor förändring, man skulle ta skada och den politiska reaktionen skulle blir skarp. Man skulle få en ökad benägenhet att skapa problem, öka trycket vid gränsen och så vidare. Det tas upp massor av sådana saker. Det bör man ha med i den här analysen, och sedan får man värdera det på olika håll.

Regeringens ingång i detta som kommer att ligga fast är alltså förutsägbarhet och stabilitet från svensk sida. Det gäller däremot inte naivitet. Naivitet skulle vi präglas av om vi inte kunde se det som sker i vårt närområde, om vi inte vidtog åtgärder i form av militär förmåga, om vi inte orkade med och inte vågade ha ett fördjupat samarbete med andra. Då skulle vi inte ta den säkerhetspolitiska situationen på allvar.

I det här fallet är jag nog en rätt så konservativ person. Genom att manövrera långsiktig, försiktigt, men stabilt med en tydlig analys bidrar vi på bästa sätt till fred och säkerhet. Inga tvära kast i säkerhetspolitiken!

Stig Henriksson (V)


Fru talman! Jag har funderat på om jag kan sammanfatta det ganska långa inlägget. Jag har förstått det så att om vi kritiker till avtalet inte har helt fel är alternativet att vi lånar oss nästan till ryssens desinformationsarbete. Det känns som lite hårda ord.

Ibland är det här avtalet så viktigt att det ska gå igenom till varje pris, oavsett vad väljare, medlemmar och andra tycker. Å andra sidan kommer det inte att göra just någon skillnad mot hur det är i dag, säger man. Det är lite svårt att få ihop den bilden.

Nåväl, jag tycker ändå att det finns några skrivningar i värdlandsavtalet som kan vara värda att få försvarsministerns kommentar om.

I avtalet står det att det är avsett att användas över hela skalan av situationer då Sverige kan komma att ta emot Natos militära stöd, det vill säga såväl i fredstid som i kriser, krig i Sverige eller i närområdet - fortsättning 2.1 - under Natoledd militärverksamhet. Detta är ju vad avtalet handlar om. Är det verkligen säkert att vårt deltagande i eventuella operationer i vårt närområde - hur stort det nu må beräknas vara - eller i krig som vi inte har valt själva att delta i eller anser vara önskvärda höjer Sveriges säkerhet? Jag är väldigt skeptisk till det.

Det står ju också i värdlandsavtalet att det inkluderar angrepp på tredje part. Naturligtvis måste vi ju bjuda in Nato. Det är ingenting som vi behöver diskutera. Snarare gäller det hur mycket som är formellt av detta. Det finns ju maktpolitiska realiteter också. Har vi gjort i ordning gästrummet, bäddat sängen, ordnat med kylskåp och eluttag är det lite svårare att svara nej när någon knackar på.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! För mig är det här inte fråga om att bädda gästrum, erbjuda något skafferi eller ha någon sorts restaurangverksamhet. Här utgår man från realiteter i vår nära omvärld.

Jag kan bara konstatera att det som sker har skett på Krim. Det som sker på Östersjöområdet med övningar och underrättelser sker. De baserna som öppnas sker tydligen. Det är ingenting som man behöver värdera i någon djupare mening. Dessutom är det fakta.

Detta med Daish och förhållande till Frankrike och attentaten skedde. Det var ingenting som vi var förberedda på, men när Frankrike åberopade 42.7 enlig Lissabonfördraget då ställde vi alla EU-länder upp på ett eller annat sätt, och det har vi ju hanterat här i riksdagen.

Hur en eventuell kris ser ut är väldigt svårt att veta i förväg. Därför är det så oerhört svårt att veta exakt hur skafferiet ska se ut. Det som man kan göra är att förbereda sig så gott man kan, och utifrån det fatta kloka beslut.

Oavsett om vi har det här avtalet eller inte och det blir en kris i vår del av Europa måste vi på ett eller annat sätt ta ställning till hur vi ska agera. Vi kommer då att finna att vi i någon mening är beroende av varandra för att klara av en sådan situation. Med det här avtalet får vi möjligheter att förbereda oss på den typen av situationer tillsammans med andra demokratiska länder.

Man ska nog inte underskatta styrkan i en svensk inbjudan. Det är ju markeringen av den nationella suveräniteten. Men vi ska inte heller underskatta att det bedrivs och kommer att bedrivas en övningsverksamhet. Det handlar om att underlätta en verksamhet som faktiskt redan pågår, som kommer att pågå och som har ett brett stöd i riksdagen.

Stig Henriksson (V)


Fru talman! Vi delar kritiken mot agerandet från Putinregimen på Krim och i Ukraina. Men vi delar inte slutsatsen att Sverige skulle stå näst i tur, att detta på allvar hotar Sveriges säkerhet. Det är det som den här debatten om värdlandsavtalets vara eller icke vara borde handla om. Så kan man rimligen inte få till det om man inte tänjer väldigt mycket på argumenten.

När det gäller kärnvapen har ministern tidigare hänvisat till en lag som inte finns. Min fundering är fortfarande: Varför står detta med kärnvapen inte i avtalet? Att vi har gjort ensidiga deklarationer i olika sammanhang brukar inte väga så tungt när det verkligen gäller.

Det är ingen som har sagt att det med omedelbar verkan kommer att placeras ut kärnvapen, inte vad jag har hört i alla fall. Men det är också så att icke-spridningsavtalet, som försvarsministern refererar till, inte har hindrat USA från att placera ut kärnvapen i fem av Natoländerna. Man anser själv att det inte strider mot icke-spridningsavtalet, vilket är något omtvistat. Varför skulle inte vi kunna vara det sjätte?

I värdlandsavtalet står det ingenting om kärnvapen, säger försvarsministern ibland lite irriterat. Nej, precis, och det är det kritiken gäller. Det borde stå i avtalet, för det är den hårda kärnan. Vi borde, tycker jag, ändra svensk lag så att den motsvarar finländsk lag, där det otvetydigt står att det är förbjudet att föra in kärnvapen i Finland. Då har vi åtminstone det på plats.

Sedan måste vi naturligtvis kontrollera efterlevnaden. Om man inte gör det är det ingen idé att ha en lagstiftning. Det gäller i alla sammanhang.

I Natos doktrin ingår användning av kärnvapen, och det ingår i värdlandsavtalet att vi ska följa Natos doktrin. Det står i avtalet. Är det inte dags för en svensk lag på området?

Försvarsminister Peter Hultqvist (S)


Fru talman! Det här avtalet berör inte kärnvapen, vilket jag nu sagt för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det handlar om att förbereda och genomföra befintlig och kommande övningsverksamhet. Det handlar också om att förbereda för att ge och ta emot hjälp i en eventuell kris.

I en interpellation som Stig Henriksson tidigare ställt till mig skriver han att jag skulle ha "hänvisat till att lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet förbjuder kärnvapen på svenskt territorium". Men jag har inte sagt att lagen om kärnteknisk verksamhet förbjuder kärnvapen på svenskt territorium. Det jag har yttrat, närmare bestämt i svaret på en skriftlig fråga om vad jag gjort för att försäkra mig om att B52-plan inte skulle bära kärnvapen i samband med övningar med Baltops på svenskt territorium, är att det inte är förenligt med lagen om kärnteknisk verksamhet att utan tillstånd föra in sådan last på svenskt territorium.

En svensk hållning är att kärnvapen inte får placeras på svenskt territorium. Detta har Sverige tydligt markerat för omvärlden i decennier. Vår svenska position är att inte förvärva kärnvapen och att inte tillåta sådana vapen att placeras på svenskt territorium eller medföras av gästande utländska stridskrafter vid besök. Det har förmedlats i många olika sammanhang, bland annat i FN:s generalförsamling.

Det är också så att vi har skrivit under icke-spridningsavtalet, och det följer vi. En gästande stat är folkrättsligt förpliktad att följa de villkor som Sverige uppställer vid besök. Det följer bland annat av den folkrättsliga suveränitetsprincipen. Vi har den typen av regleringar som vi arbetar utifrån.

Vi kommer nog aldrig att bli överens i den här frågan. Jag har inga ambitioner på den punkten. Men vi har klargjort våra respektive ståndpunkter. I en demokrati får man ha olika uppfattningar.

När det gäller frågan om ett militärt hot mot Sverige kan jag säga att jag inte har använt den typen av formulering. Jag står på inriktningspropositionens och Försvarsberedningens grund. Det handlar om att det kan inträffa en konflikt där vi är fler som är inblandade.

Kenneth G Forslund (S)


Fru talman! Vi kan utan omsvep konstatera att det tveklöst är många i Sverige som inte känner till vad värdlandsavtalet innehåller. Och när människor inte vet innehållet i ett avtal som man för debatt om finns det självklart en frestelse och en möjlighet att börja påstå saker, att skarva ihop saker och kanske till och med att skrämmas om saker. Det kan vara så att personer som är emot ett Natomedlemskap påstår att det här för Sverige närmare Nato och egentligen är ett slags medlemskap, likaväl som vi ibland kan höra personer som är för ett Natomedlemskap säga: Nu när vi går så här långt kan vi lika gärna ta steget fullt ut och gå med i Nato.

Jag och Socialdemokraterna är mot ett Natomedlemskap. Vi skulle inte föreslå ett beslut i den här kammaren som skulle innebära något slags halvt steg in i Nato. Det är inte det som det här handlar om. Det här handlar om att reglera övningsverksamhet och i värsta fall behöva ge eller ta emot hjälp i händelse av en konflikt. Det är inte saker som vi inte gör i dag men som vi skulle komma att göra i framtiden med värdlandsavtalet. Det här är ramlagstiftning som reglerar de praktiska frågorna runt hur saker ska gå till. Det är ett avtal som gör att vi får en enklare hantering av allt det som inte är militärt i en militär övning.

I sak är det inget nytt som vi ska göra i och med värdlandsavtalet. Sverige genomför både självt och tillsammans med många andra länder ett stort antal övningar i olika storlekar och med olika inriktning under ett vanligt år. Det övningsarbetet kommer att fortsätta, vare sig vi har ett värdlandsavtal eller inte. Frågan är då: Vad är det vi ska lägga tid på? Ska vi lägga tid på administration kring övningarna, eller är det bättre att vi ägnar politisk tid åt att överväga om det faktiskt är övningar vi vill bjuda in till eller delta i? Jag tycker att det senare är det rimliga. Därför är det viktigt att ha det här värdlandsavtalet.

Vi har hört Stig Henriksson ifrågasätta varför det är så viktigt att det ska gå så fort om avtalet nu inte förändrar någonting. Ja, om man tycker att någonting som undertecknades kort före valet 2014 och som beslutas nu går fort kan det ju vara en illustration av hur snabbt man är van att göra saker. Men jag tycker inte att det går fort. Det har funnits goda och många möjligheter att ta del av avtalets innehåll för dem som verkligen vill sätta sig in i det och läsa vad det står där och inte bara gå på olika mer eller mindre påhittade påståenden som förekommer i debatten.

Det är viktigt för Sverige att ha värdlandsavtalet. Det är en viktig kugge i den mångfald av alternativ vi ska ha för vårt försvar och för vår säkerhetspolitik. Vi har samarbeten kring försvarsaktiviteter med Finland och övriga Norden, med EU och med olika andra enskilda länder, exempelvis Polen. Det här är ytterligare en bricka i denna mosaik av samarbetsmöjligheter, som bygger en handlingsfrihet för Sverige för den händelse att det värsta skulle hända i form av en uppblossande konflikt i vårt land eller i vår direkta närhet.

Det är bra med debatt och ökad kunskap om säkerhetspolitiken i allmänhet och värdlandsavtalet i synnerhet. Men det är också bra, fru talman, om debatten är faktabaserad och inte baserad på fantasifoster eller rent önsketänkande. Det blir inte bättre om man som Mikael Oscarsson fokuserar helt på att det här skulle vara något slags förstadium till ett Natomedlemskap. Det spelar bara Stig Henriksson och andra motståndare i händerna. Jag har svårt att förstå att man inte ser det och drar konsekvenserna av det.

Låt oss i stället fortsätta debatten om vad det här avtalet egentligen innehåller och vad det egentligen syftar till! Sedan, när det är på plats, har vi möjlighet att diskutera ordentligt vilka övningar det är som vi ska delta i och inte delta i. Det vore det sakliga förhållningssättet till de här frågorna.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet om att anta värdlandsavtalet.

Allan Widman (L)


Fru talman! Det har talats mycket om hur många gånger ordet "kärnvapen" förekommer i olika politiska dokument på vårt politikområde. Ibland denna dag har jag funderat på hur många gånger begreppet "militär alliansfrihet" förekommit i den här debatten. Det är ett antal gånger. När jag hör Kenneth G Forslund säga att det här avtalet bland annat går ut på att i händelse av kris eller krig kunna förbereda för militär hjälp från försvarsalliansen Nato undrar jag: Är det verkligen Socialdemokraternas bestämda uppfattning, och är det väl analyserat, att man kan förena den typen av förberedelser med att samtidigt hävda en absolut militär alliansfrihet?

Det är inte så att ni bara går dithän utan ni går ännu längre. Ni säger att det är fråga om teknikaliteter. Ni säger att det inte finns någon säkerhetspolitisk signaleffekt i att vi förbereder oss för att kunna ta emot hjälp från en militärallians vid kris eller krig.

Jag vore mycket tacksam, fru talman, om Kenneth G Forslund kunde elaborera hur han tänker om detta.

Kenneth G Forslund (S)


Fru talman! Tack, Allan Widman, för en mycket relevant fråga. Var går gränserna i detta sammanhang? Det är en högst relevant fråga.

Jag tror att Allan Widman delar uppfattningen om nyttan av att Sverige har ett antal olika alternativ. Då finns också alternativet att i det värsta av lägen kunna ta hjälp av Nato, men framför allt att i normalläget öva tillsammans med Nato. Huvudalternativet är övningsverksamheten. Det är förhoppningsvis inte någon av oss som står och hoppas på att Sverige ska dras in i en konflikt där vi hamnar i ett skarpt läge.

Övningsverksamheten är det centrala. För den svenska försvarsmakten är det viktigt att kunna öva med olika länder och organisationer därför att det utvecklar kapaciteten och förmågan. Den utvecklingen och övningen behöver vi för att hålla en god beredskap i landet och för att klara olika arbetsuppgifter i den händelse det är vårt egets lands säkerhet som är hotad eller Sverige ska delta i andra operationer, exempelvis FN-mandaterade operationer i andra delar av världen.

Allan Widman (L)


Fru talman! Nu säger Kenneth G Forslund att det är bra med ett stort antal alternativ när man spelar ut sin säkerhetspolitik. Jag kan inte direkt motsäga det, men ibland inträffar saker och ting. De kan ske plötsligt och med en oerhört stark effekt. Då är det inte bara viktigt att ha många alternativ utan jag tror också att det är viktigt att på något sätt ha låst och förberett de olika alternativen. Det är där jag anser att värdlandsavtalet, trots sin säkerhetspolitiska signaleffekt, inte fullt ut täcker våra behov.

Jag tycker att Kenneth G Forslund missar - och det har jag sagt flera gånger i debatten i dag - att värdlandsavtal kan vara första steget till ett Natomedlemskap. Jag försökte i mitt anförande peka på hur otroligt många steg vi har tagit på vägen. Det är inte alls det första steget, men möjligen det sista steget. Det är det som är kvar som Sverige kan delta i utan att vara medlem - åtminstone tills Nato hittar på någon ny samarbetsform som blir ännu mer exklusiv.

Ser inte Kenneth G Forslund hela sammanhanget? Om man sätter på sig de ryska glasögonen och tittar på den säkerhetspolitiska historien under 90-talet, 00-talet och 10-talet i Sverige, förstår inte då Kenneth G Forslund att omvärlden börjar fundera över om Sverige verkligen har en trovärdig militär alliansfrihet eller inte?

Kenneth G Forslund (S)


Fru talman! Allan Widman talar här om att ha alternativen väl förberedda. Han syftar naturligtvis på att han har uppfattningen att Sverige borde gå med i Nato. Jag är inte så säker på att man kan dra en entydig slutsats av att man ens då är väl förberedd. Jag tror inte att Natos svar är alldeles givet. Vi har sett ett antal olika situationer genom historien där man bland de stater som är medlemmar av olika skäl har valt att inte använda Nato.

Jag tror inte att man kan ta det för givet. Det är en av svagheterna i det resonemang som Folkpartiet och andra partier förespråkar. Liberalerna! Förlåt, fru talman och Allan Widman. Jag får väl lägga en peng i den där burken som ni har på Liberalernas kansli.

Fru talman! Att utgå från att Nato skulle vara ett slags försäkringslösning och att det då finns en automatisk hjälp riskerar att bli en falsk trygghet. Jag är bestämd i uppfattningen att försvaret av Sverige i första hand måste skötas av Sverige i alla lägen vare sig vi är med i Nato eller inte. Det är det som vi förfogar över och det är det som vi kan fatta beslut om. Allt annat går inte att hundraprocentigt förutse.

Att då ändå ha övningar och samverkan är klokt. Det här är den organisation i världen som är mest avancerad i sammanhanget, som har mest kunskaper och resurser. Det vore oklokt av Sverige att inte ta del av den kunskapen och de möjligheterna. Därför är värdlandsavtalet och annan samverkan med Nato bra.

Jag kan konstatera att varje gång vi fattar beslut om olika samverkan mellan Sverige och Nato hör man från Natoförespråkarna att det sista steget nu tas.

Stig Henriksson (V)


Fru talman! Hur var det nu? Vi som är skeptiska påstås skarva ihop och skrämmas, sa Kenneth G Forslund i sitt inlägg - utan närmare specifikation, men man får väl känna sig träffad eftersom det tycks täcka in alla kritiker av värdlandsavtalet. Kenneth G Forslund sa sedan att fakta ska spridas, att det handlar om övning och att kunna ge eller ta emot hjälp. Om det vore så enkelt!

Låt mig än en gång återge vad som framgår av värdlandsavtalet. Det ska användas i fredstid, till exempel vid övningar, vid kriser, krig i Sverige eller i närområdet. Under 2.1 framgår det att det är fråga om Natoledd militär verksamhet. Under punkt 1.2 framgår att Natoverksamhet som ska kunna bedrivas från Sverige inkluderar angrepp på tredje part.

Det här är lite annorlunda än att säga att värdlandsavtalet handlar om övningar och att förbereda för att ge och ta emot hjälp. Det är något mer krigiskt. Varför pratar man inte om de sakerna som borde vara så mycket viktigare än vem som ska betala utländska militärers tandläkarräkningar?

Nej, det här har inte gått fort. Men det kanske finns något i processen som gör att många upplever det så, bland annat tre tunga socialdemokratiska partidistrikt som vill skjuta på ratificeringen ett år. Det råkar överensstämma med vårt bordläggningsyrkande.

Låt oss titta på processen. Det har inte varit någon offentlig debatt eller mediebevakning. Avtalet skrivs under några veckor före valet. Inget i Utrikesnämnden. Avtalet översätts efter tio månader till svenska. Remissrunda endast till myndigheter och andra mer officiösa organ.

Är verkligen Kenneth G Forslund nöjd med den processen?

Kenneth G Forslund (S)


Fru talman! Jag ska börja med att försöka besvara i alla fall några av Stig Henrikssons frågor. Sedan ska jag också ta mig friheten att göra något som jag brukar undvika i replikerna när frågorna ställs till mig, nämligen att faktiskt rikta en eller möjligen två frågor till Stig Henriksson.

Först och främst är det inte tre tunga socialdemokratiska partidistrikt som har fattat det beslut som Stig Henriksson säger. Det är möjligen två. Jag pratade i går med en av våra företrädare från Skånes partidistrikt, som var med när man debatterade och beslutade frågan där, som säger att påståendet om beslutet i Skåne är fel.

Hur har processen varit? Stig Henriksson sa att det dröjde tio månader innan det kom en svensk översättning. Ja, det var innan det kom en juristlingvistgranskad svensk översättning. Det är korrekt. Men det fanns tidigt en översättning att läsa för den som ville ta del av avtalets innehåll. Sedan handlar det om att få de lagtekniska formuleringarna exakt rätt så att avtalet betyder samma sak på svenska som det gör på engelska. Återigen ser vi hur man glider runt på fakta.

Sedan har vi kärnvapendiskussionen, som Stig Henriksson själv ofta har återkommit till. Nu gjorde han inte det i just den här repliken, men det kanske kommer.

Vad är det som skiljer detta avtal mot den samverkan och de övningar som vi har redan i dag? I händelse av en konflikt i Sverige eller i vårt närområde hur tror Stig Henriksson att vi skulle agera då? Vad är det som skiljer mellan dagens läge och att ha ett sådant avtal, Stig Henriksson?

Stig Henriksson (V)


Fru talman! Ja, det är möjligt att man har formulerat sig på ett något annorlunda sätt i Skåne. Det är inte den uppfattning jag har fått när jag tagit del av de pressmeddelanden som skickats ut i samband med uttalandet.

Nu har ju Tro och solidaritet, före detta Broderskapsrörelsen, och Västerbottens kvinnodistrikt med flera sagt samma sak, så någonting måste ha gått lite snett i det interna arbetet. Det kan man väl konstatera i stället för att raljera över att det snarast har tagit för lång tid. Det verkar ju som om processen inte riktigt har förankrats bakåt. Men det får ni väl ta upp internt.

Vad gäller kärnvapen är det väl illa nog att man får fel information när man ställer frågor om vi har försäkrat oss om att B-52:orna som flyger över Sverige under Baltops inte är packade med kärnvapen. Då svarar ni att ni förutsätter att man följer svensk lag, och så hänvisar ni till kärntekniklagen.

Det här är illa nog. Men eftersom vi ändå inte frågar och de ändå inte svarar måste jag säga att det inte är bättre att vi nu ska göra i ordning hamnar och flygplatser för att kunna ta emot materiel, inte bara för fredliga övningar utan även vid kriser och i krig i Sverige eller i närområdet, alltså krig vi inte ens är inblandade i. Vi ska förbereda så att vi kan ta emot flygplan, ubåtar etcetera även för angrepp i vårt närområde - odefinierat om det sträcker sig till Baltikum, Ryssland eller rent av Afghanistan.

Det är mitt svar: Det här går inte att tona ned. Det går inte att säga att det här avtalet spelar just ingen roll; det blir ingen större skillnad. Då kan vi väl lika gärna släppa det. Det spelar väldigt stor roll för uppfattningen om vår militära alliansfrihet. Det är inte särskilt konstigt att andra länder reagerar. Det vidimeras väl av att försvarsministern gång på gång får frågor om vi inte är på väg in i Nato. Han förstår inte frågorna och är djupt irriterad över dem, men omvärlden tittar mycket mer på vad vi gör än på vad vi säger.

Kenneth G Forslund (S)


Fru talman! Jag har inte påstått att den här processen har tagit för lång tid. Jag har däremot påstått, och jag tycker, att det inte går särskilt fort. Det är skillnaden.

Är det då ingen skillnad, som Stig Henriksson säger, mellan att ha avtalet och att inte ha avtalet? Jag tycker att skillnaden är att med avtalet kan vi fokusera på det som är verklig militär verksamhet och ha en ordentlig diskussion om vilka övningar vi ska och inte ska ha. Då fokuserar vi vår politiska kraft på det i stället för på den ibland närmast skuggartade debatt som förs om det här avtalet med påståenden från olika håll om vad det skulle kunna innebära eller få för konsekvenser.

Det är ju inte så, fru talman, att vi kommer att börja öva med kärnvapen vare sig med eller utan detta avtal. Den svenska inställningen till kärnvapen är välkänd i världen. Vi har också en lag från 1984 som innebär att man för att få föra in kärntekniskt material i Sverige ska begära tillstånd. Några sådana förfrågningar vad gäller kärnvapen har mig veterligt över huvud taget inte kommit. Man är som sagt väl förtrogen med den svenska inställningen, och jag utgår från att man också respekterar den.

Jag tror att nackdelarna om något land inte respekterade den avsikten från Sveriges sida skulle vara förödande för det landet. Jag tror därför att det av ren självbevarelsedrift finns ett intresse hos olika länder att respektera den svenska inställningen till kärnvapen.

Mikael Oscarsson (KD)


Fru talman! På sluttampen av sitt anförande sa Kenneth G Forslund att jag förstorar värdlandsavtalets betydelse. Jag tror inte att Kenneth G Forslund riktigt lyssnade på vad jag sa.

Jag sa att det här inte är något dramatiskt, att det är en del av vad vi sa i Försvarsberedningen och försvarsuppgörelsen, att det är ett naturligt sätt för oss att tydliggöra att vi vill både ge och ta emot hjälp och att det utökar möjligheterna att öva tillsammans.

Men jag sa också detta: Vi deltar i NRF, Nato Response Force. Vi är partnerland till Nato. Vi får värdlandsavtalet på plats, förhoppningsvis så fort som möjligt. Men Sverige är inte Natomedlem. Det var det jag påpekade. Det är ett viktigt steg som behöver tas om vi ska vara trovärdiga. Det skulle också stärka vår och våra grannars säkerhet, och det skulle bidra till större säkerhet i vår region.

Jag ställde en fråga som Kenneth G Forslund kanske kan ge svar på. Förut var det tydligt att syftet med att vi skulle vara alliansfria i fred var att vi skulle vara neutrala i krig. Men den tiden är ju sedan länge förbi. Det syftet finns inte längre. Då är frågan: Vad är syftet, Kenneth G Forslund?

Kenneth G Forslund (S)


Fru talman! Tack, Mikael Oscarsson, för frågorna!

Jo, jag lyssnade mycket noga på vad Mikael Oscarsson sa. Däremot gör jag inte anspråk på att till 100 procent ha förstått vad Mikael Oscarsson sa. Det är en annan sak.

En sak som Mikael Oscarsson sa var att ett Natomedlemskap skulle ge Sverige möjlighet att försvarsplanera tillsammans med Nato. Då blev jag naturligtvis nyfiken. Det råder ju inget tvivel om att Mikael Oscarsson vill att vi ska gå med i Nato och vill det så mycket att han tar upp det även i debatten om värdlandsavtalet. Men vad är det som Mikael Oscarsson längtar efter att försvarsplanera tillsammans med Nato?

Det är en typ av samarbete som jag inte tycker att Sverige ska ha med Nato. Sverige ska ha en svensk försvarsplanering och en svensk beredskap. Vi ska vara militärt alliansfria. Sedan 1992 är det grunden för vår säkerhetspolitik, och så ska vi fortsätta att ha det. Jag är av uppfattningen att i det geografiska och historiska läge som Sverige befinner sig i är alliansfriheten den bästa vägen för vårt land och för vårt närområde.

Olika länder har olika historia, olika erfarenheter och olika militära traditioner. Sverige och Finland har en. Den bidrar till den säkerhetspolitiska situationen och mosaiken i vår del av världen. Jag tror att det är bra att vi har de roller som vi har valt att ha, och jag tycker att vi ska välja att fortsätta ha de rollerna.

Andra länder har valt andra vägar utifrån sin historia och sin militära tradition. Jag har full respekt för det; jag till och med stöder deras vägval.

Mikael Oscarsson (KD)


Fru talman! Kenneth G Forslund undrade vad det här med försvarsplanering kan betyda.

Vi kan tänka tillbaka på "ryska påsken" för tre år sedan, när sex ryska plan kom och övade mot mål i Sverige. Det vi fick reda på i efterhand, eller åtminstone vad som sas till medierna, var att det inte fanns några piloter i tjänst. De var lediga. Men det var faktiskt så att Natopiloter kom upp. Natoplan kom upp.

Det är ju så att är man medlem i Nato, då kan man samarbeta. Då kan man dela upp ansvarsområden, och det gör väldig skillnad jämfört med att inte ha den planeringen. Det är inte svårt att förstå, och det tror jag är ett av skälen till att många svenskar nu har ändrat sig. De förstår att det här avtalet inte skapar den tryggheten, vare sig för oss eller för våra grannländer.

Vi är ett partnerland till Nato, men vi har inte § 5. Vi har inte löst försäkringen, och den bör man ju lösa innan någonting händer. Det var budskapet i det som USA:s ambassadör till Sverige sa: Titta på Ukraina! De har ett närmare samarbete med oss än ni har, men vi kan inget göra. Lös försäkringen innan någonting händer!

Jag har fortfarande inte fått svar på vad som är syftet med att vara alliansfri eller allianslös när vi nu ändå inte ska vara neutrala.

Jag blir lite konfunderad. Det låter ju som om socialdemokratin över hela världen skulle vara emot Nato. Men titta på grannarna - på Norge, på Danmark! Titta på Jens Stoltenberg, socialdemokrat! Jag tror att det bara är en tidsfråga när Socialdemokraterna vänder om, för det här skulle skapa trygghet för Sverige och vårt närområde.

Kenneth G Forslund (S)


Fru talman! Att det är en tidsfråga innan Socialdemokraterna byter fot i Natofrågan har Natoförespråkare hävdat i många decennier. Jag tror inte att det har kommit särskilt mycket närmare.

Mikael Oscarsson får det att låta som om jag hade sagt att socialdemokrater över hela världen skulle vara Natomotståndare. Det var inte alls så man skulle förstå det som jag sa. Jag pekade på att olika länder i vårt närområde har olika historia och olika tradition, och de har därför kommit till olika slutsatser. Det innebär också att socialdemokratiska partier i vårt närområde har kommit till olika slutsatser om vad som är bäst för deras land. Det kan vi se i exempelvis Norge och Danmark.

Den ryska påsken är enligt Mikael Oscarsson ett exempel på hur vi skulle ha nytta av en gemensam försvarsplanering med Nato. Där har vi alldeles uppenbart olika åsikter. Jag tror att Sverige ska och måste försvaras av i första hand Sverige. Det är svensk försvarsplanering och svensk militär personal som ska möta den typ av intrång som inträffade vid den så kallade ryska påsken.

Hade Mikael Oscarsson haft en replik till hade jag möjligen varit frestad att fråga honom under vilken regering detta skedde, då svensk personal inte bemannade de svenska planen och gick upp och mötte den ryska aggressionen.

Karin Enström (M)


Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna och avslag på yrkandet om vilandeförklaring.

Fru talman! Efter denna långa debatt kan jag ändå konstatera att det finns ett brett politiskt stöd i Sveriges riksdag för värdlandsavtalet med Nato. Samtliga allianspartier och regeringen har tydligt tagit ställning för avtalet. Olyckligtvis men inte oväntat är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet emot. Deras agerande bidrar till att minska trovärdigheten i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Det manar till eftertanke i den svåra säkerhetspolitiska situation som vi befinner oss i. Det är dessutom svårt att se att det finns någon verklig grund för att åberopa möjligheten att vilandeförklara ärendet.

Fru talman! Jag hade i mitt anförandemanuskript, som skrevs långt innan den här debatten började, skrivit att detta inte är en debatt om ett svenskt Natomedlemskap. Nej, ärendet handlar inte om ett svenskt Natomedlemskap, men jag har inte bara skönjt utan också tydligt märkt att den här debatten också handlar om ett svenskt Natomedlemskap. Jag kommer att återkomma till detta.

Vad vi kan konstatera, och vad de flesta av oss är överens om, är att vår säkerhet är nära sammankopplad med våra grannländers säkerhet. Vi är också överens om att vår omvärld präglas av en allt större oro. Längs Europas gränser plågas länder av komplicerade konflikter och till och med av sönderfallande stater. Sedan Rysslands illegala annektering av Krim och landets aggressiva agerande i östra Ukraina kännetecknas vårt närområde av tilltagande spänningar.

Här i Sveriges riksdag råder samsyn om att vi ska bygga säkerhet i gemenskap och i samverkan med andra länder och organisationer. Det är genom gemenskap och i samarbete med andra som vi kan stå emot de utmaningar och prövningar vi står inför. Det är än viktigare nu.

Det finns ett riksdagsbeslut om en så kallad solidaritetsförklaring. Den solidaritetsförklaringen säger att vi inte kommer att förhålla oss passiva om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige skulle drabbas. Sverige ska därför kunna ge och ta emot såväl civilt som militärt stöd. Det är detta som är kärnan i det avtal vi ska besluta om i dag. Om vi menar allvar med vår solidaritetsförklaring måste vi också gå från ord till handling och stärka förutsättningarna för att kunna ge och ta emot såväl civilt som militärt stöd.

Genom att godkänna samförståndsavtalet mellan Sverige och Nato stärker vi Sveriges möjligheter att solidariskt ge och ta emot hjälp i händelse av kris och krig. Det gör att det blir lättare att genomföra övningar tillsammans, vilket har gåtts igenom av flera talare här tidigare. Man kan lägga mer tid och kraft på innehållet i övningarna och mindre tid och kraft på administration. Vi vet också att ett väl fungerande samarbete mellan det svenska försvaret och Nato är avgörande för hur väl vi kan genomföra internationella fredsfrämjande insatser. Den samverkan som sker länder emellan vid den typ av krishanteringsoperationer och fredsfrämjande operationer som Sverige har varit med i vilar ju på Natostandarden.

Fru talman! Det här samförståndsavtalet är bra. Det är ett steg i rätt riktning för att stärka vår förmåga att ge och ta emot civilt och militärt stöd. Men vissa delar av propositionen väcker frågor. Jag tycker inte att de är relevanta för innehållet i avtalet. Det har gjort att vi i Alliansen har skrivit ett särskilt yttrande.

Även om regeringen i propositionen inte tillmötesgår kritiker bemöter man dem genom att åtminstone beskriva väldigt mycket som avtalet inte innehåller. Det tycker vi är olyckligt. Det är en märklig ordning i en proposition att man beskriver allt det som avtalet inte innehåller. Försvarsministern har länge och väl beskrivit att det har funnits argument som man uppfattar som osanna och osakliga, men jag och övriga Alliansen tycker inte att de skulle ha tagits upp i propositionen.

Fru talman! Vår säkerhetspolitik bygger på att vi bygger säkerhet i samverkan med andra. Det är bra att vi kan anta detta avtal. Det är ett viktigt steg, inte mot att gå med i Nato utan för att för att kunna fullfölja den solidaritetsförklaring som vi har beslutat om.

Vi moderater, tillsammans med de andra allianspartierna, ser att detta tyvärr inte räcker. I den oroliga värld vi befinner oss i krävs det ännu mer samarbete, och det krävs något mer än bara förhoppningar om hjälp. Ett fullvärdigt svenskt Natomedlemskap är det som ger de garantier som vi behöver. Det skulle på allvar stärka Sveriges säkerhet och också våra möjligheter att solidariskt ge och ta emot stöd i händelse av kris och krig.

(Applåder)

Åsa Lindestam (S)

Herr talman! Jag måste passa på tillfället att få ställa en fråga. Egentligen hade jag velat ställa den också till Allan Widman, men jag fick inte den möjligheten.

I en fråga här sa Allan Widman att vi har tagit en mängd steg på vägen mot ett Natomedlemskap. I det särskilda yttrandet från de fyra borgerliga partierna står det dock: "Värdlandsavtalet ersätter på inget sätt och är inte ens ett första steg mot medlemskap." Jag tycker att detta står i direkt motsatsställning till vad Allan Widman sa, och jag blir förvånad över att Liberalerna ändå står bakom det.

Min fråga blir då om Moderaterna står bakom det särskilda yttrandet, eller om det finns en tanke på att detta är ett steg på vägen mot ett medlemskap. Min uppfattning var ända tills jag hörde detta var att den text som vi nu tar ställning till är det som gäller. Självklart är detta ett särskilt yttrande, där man kan göra en avsiktsförklaring om att man vill delta eller inte. Där kan man hävda sin åsikt. Men när man i talarstolen säger precis tvärtom funderar jag på hur Moderaterna egentligen ser det hela. Gäller det som står i texten, alltså "inte ens ett första steg mot medlemskap"?


Karin Enström (M)


Herr talman! Det blir svårt för mig, Åsa Lindestam, att tolka Allan Widmans tankar om detta - även om vi satt bredvid varandra under debatten. Det måste han få göra själv. Självklart står jag bakom det särskilda yttrandet. Jag försökte också vara väldigt tydlig i mitt anförande. Jag tycker att det är viktigt.

Jag var som minister med och drev fram, utifrån väldigt tydliga resonemang i Försvarsberedningen, att vi skulle ta de första stegen mot samförståndsavtalet. Det handlade om att ÖB skulle underteckna det i samband med Natos toppmöte i Wales. Sedan har den nya regeringen, den rödgröna regeringen, fullföljt detta. Därför välkomnar jag att vi behandlar det här ärendet i riksdagen i dag. Men jag ska vara tydlig. För mig ersätter inte något av de fördjupade samarbeten som jag tycker är mycket positiva och som vi har med Nato det fulla medlemskapet.

Jag vet att det såklart är viktigt för Socialdemokraterna. Men som jag sa i mitt anförande har det här också blivit en debatt om Nato. Jag blir inte riktigt klok på detta. Det känns ganska ofta, inte minst efter att ha lyssnat på försvarsministern, som att Socialdemokraterna vill både äta kakan och ha den kvar. Man vill ha allt det positiva som man kan få ut av att vara väldigt nära Nato i alla dess delar. Men när det kommer till artikel 5 blir det besvärligt. Man är beredd att diskutera djupgående allianser eller samarbeten med ett land som inte är med i Nato. Däremot är man inte beredd att göra det med Nato. Det är lite motsägelsefullt. Men jag hör vad ni säger.

Det vore intressant att höra vad Åsa Lindestam tycker om det som försvarsministern sa om hur man skulle förhålla sig till Ryssland.

Åsa Lindestam (S)


Herr talman! Det känns inte riktigt som att jag fick svar på frågan om huruvida det här var steg på vägen. Jag förstår mycket väl att Karin Enström inte kan svara på frågan för Liberalerna - det menar jag inte heller att hon behöver göra. Däremot skulle jag vilja veta hur Moderaterna ställer sig till det här.

Jag tycker att de beslut som Karin Enström tog på den tiden då hon var försvarsminister var bra. Vi har också varit överens om de här tagen i Försvarsberedningen hela vägen och i det försvarsbeslut som vi tog. Det är alltså inte den delen jag ifrågasätter. Jag vill veta hur det är just när det gäller texten i det särskilda yttrandet. Står man helt bakom det här, eller ser man det som ett steg på vägen? Jag hoppas att Karin Enström kan vara väldigt tydlig och säga om Moderaterna står bakom det eller inte.

Karin Enström (M)


Herr talman! Jag tyckte precis att jag sa det. Ja, vi står till fullo bakom ett särskilt yttrande som vi har i betänkandet. Det är därför som vi ägnar viss energi åt att skriva särskilda yttranden och sedan ha dem i betänkandet. Det är bara att läsa innantill.

Det här är viktigt, för det är skillnad. Det var också försvarsministern väldigt tydlig med. Det är skillnad på att vara medlem och på att vara partner. Att man har ett väldigt bra samförståndsavtal när det gäller värdlandsstödet och att administrativa frågor och tekniska frågor är undanröjda innebär inte på något sätt att man är medlem.

Jag förstår att det är viktigt för Socialdemokraterna att hålla den skillnaden. Men samtidigt hör jag inte minst i flera av de socialdemokratiska företrädarnas argumentation att det är lite å ena sidan och å andra sidan. Man vill både äta kakan och ha den kvar. Det är positivt med samarbete. Men hur är det när det gäller artikel 5 och medlemsfrågan? Här tror och hoppas jag att Socialdemokraterna tänker om. Man kan lyssna på argumentationen nu. Den håller ihop. Den håller ihop ända fram till att man ska göra allting med den här viktiga organisationen. Men man vill inte ha inflytande, och man vill inte omfattas av de kollektiva säkerhetsgarantierna. Det är det som jag inte får ihop. Det är nog snarare jag som vill ha ett svar från Socialdemokraterna. Jag kan garantera att vi står bakom det särskilda yttrande som vi har skrivit.

Kenneth G Forslund (S)


Herr talman! Jag tyckte att det var befriande att höra en tidigare försvarsminister som klart och tydligt definierade det som jag pekade på tidigare: att det här handlar om att kunna fokusera på övningarnas innehåll och inriktning när vi väl har avtalet på plats.

Men jag vill rikta två frågor till Karin Enström utifrån det som Karin Enström sa i sitt anförande.

Karin Enström tycker att det skrivs en massa saker i propositionen som inte hör hit. Det svaras på frågor som egentligen inte finns i värdlandsavtalet - det handlar bland annat om kärnvapen. Den här kritiken och de påståendena hade naturligtvis funnits även om Karin Enström hade fortsatt att vara försvarsminister efter det förra valet. Hur hade Karin Enström velat hantera den kritik, de påståenden och de rykten som sprids? Det tycker jag skulle vara ganska intressant att veta.

Sedan kommer min andra fråga, herr talman. Det här är förvisso inte en Natodebatt, men jag tror att vi alla vinglar ivrigt fram och tillbaka mellan att debattera det vi ska debattera och att debattera Natomedlemskap. Jag måste för ordningens skull ställa en fråga till en tidigare försvarsminister i en tidigare borgerlig regering som styrde landet under åtta års tid - Karin Enström förstår redan nu vad frågan landar i. Varför lyfte inte den förra regeringen medlemskapsfrågan? Ni hade åtta år på er. Men frågan blev viktig först efter att ni hade slutat regera. Det får man en bestämd känsla av.

Karin Enström (M)


Herr talman! Det är en kontrafaktisk historiebeskrivning. Man ska börja tänka på om och om och om - om inte om hade varit. Vad hade jag gjort nu om jag hade varit försvarsminister?

Självklart måste man svara på frågor, och man måste hantera kritik. Vi har varit kritiska. När man börjar beskriva allt som ett beslut inte är finns nämligen risken att man också gör det lättare för dem som har den här kritiken. Den kan etsa sig fast i medvetandet om man skriver in det i en proposition. Det är detta som vi är kritiska till. Jag tycker att det gör den mindre ren. Jag har inte sett exempel på att man i andra propositioner om avtal beskriver vad avtalen inte innehåller.

Den andra frågan är ganska enkel att svara på, Kenneth G Forslund. Jag tror att Kenneth G Forslund vet svaret. Det finns två väldigt viktiga faktorer i detta. En handlar självklart om det våldsamt försämrade omvärldsläget. Det handlar om det som vi har sett de senaste åren. Det vi har sett när det gäller den ryska illegala annekteringen av Krim och aggressionen i östra Ukraina tillsammans med många andra negativa trender är att vi har ett betydligt försämrat omvärldsläge. Det är också fyra partier - tidigare var det två partier i regeringen - som tycker att det här är en bra idé. Är det två partier i regeringen som tycker en sak och två partier som tycker något annat säger det sig självt att det blir ganska svårt att driva en sådan fråga i regeringsställning. Sedan är det samma förutsättningar som gäller vilken regering det än är: När och om ett sådant här beslut fattas ska det finnas en bred majoritet både bland befolkningen och i riksdagen.

Kenneth G Forslund (S)


Herr talman! Karin Enström svarar att man i propositionen svarar på de här frågorna, påståendena, om vad värdlandsavtalet innebär och att man borde svara på dem utan att etsa fast frågorna.

Då har Karin Enström berättat vad hon inte skulle göra. Jag är intresserad av vad Karin Enström skulle vilja göra. Vad tycker Karin Enström är alternativet till att i propositionen beskriva vad det här faktiskt inte är, utifrån den debatt som finns?

Att man nu driver frågan om Natomedlemskap aktivt efter att man har släppt regeringsmakten beror bland annat på att det nu är fyra partier i stället för två. Ska det tolkas som att ni skulle ha börjat driva frågan redan när ni satt i regering om det hade funnits en enighet i den förra regeringen?

Karin Enström (M)


Herr talman! Det här börjar bli en debatt full av väldigt många villkor - om inte om hade varit och så vidare. Det känns nästan som om Kenneth G Forslund hade hoppats på att vi skulle ha suttit kvar, bara för att få se vad som skulle ha hänt.

Men vi ska inte skämta bort detta. När det gäller själva propositionen om avtalet vidhåller jag det som vi har skrivit i vårt särskilda yttrande. Jag tycker att det var olyckligt att etsa fast en mängd myter om vad det där avtalet inte innehåller, för det leder tankarna i fel riktning.

Det andra handlar om hur man driver en säkerhets- och försvarspolitik framåt. Vi har en god tradition av att vara så enade som möjligt och ha samsyn kring det. Oavsett om det gäller ett värdlandsavtal eller ett framtida Natomedlemskap är det något som kräver en bred majoritet i riksdagen och en bred majoritet hos svenska folket och när det gäller medlemskap självklart också nära samverkan med vår granne Finland.

Annika Lillemets (MP)


Herr talman! Försvarsministern talar lite svepande om att det bedrivs desinformation och ryktesspridning i debatten om värdlandsavtalet. Jag utgår från att han inte syftar på före detta utrikesminister Hans Blix, Maj Britt Theorin, som ledde den svenska nedrustningskommissionen på 80-talet, före detta försvarsminister Thage G. Peterson med flera namnkunniga politiker, diplomater och forskare liksom många ideella organisationer och medborgare som från olika perspektiv uttryckt kritik och oro över processen och konsekvenserna av att ingå värdlandsavtal med Nato utan analys av de säkerhetspolitiska konsekvenserna och utan att reda ut ett antal viktiga oklarheter.

Kanske är de farhågor som jag och många med mig har obefogade. I så fall är det utmärkt. Så låt oss då ta oss tid att reda ut de juridiska konflikterna och oklarheterna och se till att få ett fullgott beslutsunderlag inklusive en säkerhetspolitisk analys innan vi tar ett beslut.

Vad är då problemen? Mycket har sagts, men jag vill kort beröra de allvarligaste.

Hela processen lider av ett monumentalt demokratiskt underskott. Hur ser till exempel vårt urfolk samerna och människor som bor kring Vättern och i Göteborgs södra skärgård på att det blir ännu lättare att genomföra krigsövningar i deras hemtrakter, där det redan bedrivs omfattande militär övningsverksamhet med stor påverkan på miljö och möjligheter att bedriva till exempel rennäring? Det vet vi inte, för de har inte fått frågan.

Inte heller var Naturvårdsverket eller Kemikalieinspektionen remissinstanser under den korta remissrunda som ägde rum mitt i sommaren förra året, trots att USA och EU tillåter giftiga kemikalier i militär verksamhet som är förbjudna i Sverige.

En annan sak är tillträdesförordningen, en gällande svensk lag som förbjuder andra länder att bedriva stridsledning eller att avfyra vapen från svenskt territorium och kraftigt begränsar vilka styrkor från krigförande part som får finnas här. Hur dessa förbud ska förenas med avtalets krav på stöd även i kris och krigstid är olöst.

Herr talman! Olof Palme talade om begreppet "gemensam säkerhet" och att en sådan bygger man per definition med sina potentiella motståndare. Fredsforskare brukar betona vikten av att byta perspektiv och ställa sig i motpartens skor. Det är inte alltför långsökt att vissa paragrafer i avtalet tolkas som att Sverige öppnar för att Nato kan få attackera ryskt territorium från vårt. Detta hotar givetvis att driva på den ryska upprustningen.

Vi står här inför det klassiska säkerhetsdilemmat: En åtgärd syftande till ökad säkerhet uppfattas av motparten som skäl till motåtgärder som minskar säkerheten för båda parter.

Ytterligare närmande till Nato urholkar trovärdigheten i den svenska militära alliansfriheten och minskar därmed vår utrikespolitiska handlingsfrihet. Jag undrar: Om vi inte närmade oss Nato så långt som värdlandsavtalet faktiskt för oss ens under kalla kriget, när Sovjetunionen var ett så stort hot - Tro mig, jag vet! Min familj från Estland fick betala ett högt pris; min morfar dog som slavarbetare i Gulag. - varför skulle vi göra det nu? Den frågan tycker jag måste besvaras.

Herr talman! Det finns fler allvarliga olösta juridiska problem. Vad gäller kärnvapen räcker det inte att förlita sig på politisk välvilja för att se till att sådana inte under några omständigheter kommer in på svenskt territorium. Nuvarande regering kommer aldrig att tillåta att så sker, men vi kan inte veta hur framtida regeringar kommer att agera. De kan komma att utsättas för stark press i en kris eller krigssituation, och de kan också i värsta fall ha en mer tillåtande attityd till dessa vapen.

Eftersom vi inte kan se in i framtiden måste vi ha en lag som uttryckligen förbjuder kärnvapen, precis som Finland har. Vår nuvarande lagstiftning, lagen om kärnteknik, är avsedd att reglera civil kärnteknik. Den förbjuder införsel av kärntekniska produkter utan särskilt tillstånd, och det är regeringen som kan ge tillstånd.

Tyvärr kan jag därför inte se annat än att värdlandsavtalet faktiskt öppnar för det otänkbara: att kärnvapen kan komma att tillåtas på svenskt territorium. Därtill har Sverige, som sagts tidigare, inte några verktyg för att följa upp att lagen efterlevs. I klartext skulle vi redan nu behöva rätt att inspektera örlogsfartyg som är byggda för att kunna bära kärnvapen, men det har vi inte, och det har vi inte heller krävt att få in i avtalet.

En annan viktig fråga i sammanhanget som också har tagits upp här är att värdlandsavtalet inbegriper att hemliga följdavtal kan upprättas, bland annat om baseringsområden. Vi vet inte hur dessa kan komma att inkräkta på våra fri- och rättigheter.

Herr talman! Det är inte för sent att göra om och göra rätt! Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till Jabar Amins och min motion om att återkalla värdlandsavtalet, alltså motion 2015/16:2801. Om den inte får majoritetsstöd avser jag att stödja den vilandeförklaring som begärts.

I detta anförande instämde Stig Henriksson (V).

Daniel Bäckström (C)


Herr talman! Jag tror att jag är den femtonde talaren i denna gedigna debatt om periodens säkerhetspolitiskt kanske mest intressanta ställningstagande som vi står inför. Vi har fattat flera beslut, och vi kommer säkert att fatta fler, men det här är ett av de mer omdebatterade och också förberedda ärendena.

Under det senaste halvåret har jag som enskild ledamot fått många hälsningar om vad det här avtalet faktiskt innebär. Man pratar om grundlagsändringar, och man pratar om kärnvapen. Man pratar om övningar och krig. Många beskriver det här som att Sverige verkligen står inför en stor undergång.

Jag har tagit emot många fina hälsningar också, och jag har funderat på om alla har läst vad det här innebär. Har man läst propositionen från regeringen innan man skriver debattartiklar och uttalar sig på många olika ställen? Jag tror inte att man alltid har gjort det. Det kan också vara så att många politiker ännu inte på djupet har tagit del av alla detaljer och punkter som finns i det här värdlandsavtalet.

Det är många perspektiv som har lyfts fram i dag. En reflektion jag gör är ifall alla kritiska inlägg från såväl miljöpartister och sverigedemokrater som vänsterpartister verkligen stämmer. I så fall är det på sin plats att fundera på hur Finland kunde ta ställning för ett värdlandsavtal om det blir ett steg närmare Nato, om det innebär en större säkerhetspolitisk risk, om det förändrar vår alliansfrihet.

Sverige bygger säkerhet och stabilitet bäst tillsammans med andra länder och med organisationer. Det har vi hört upprepas såväl i dag som i tidigare debatter. Det är viktigt. Det handlar om hur vi möter det hot som kan finnas mot freden och vår säkerhet. Vi ser att vi avvärjer det bäst tillsammans och i samverkan.

Vi ser ett förändrat säkerhetspolitiskt Europa. Vi ser att läget successivt försämras. Jag var på en nordisk försvarskonferens under helgen och i början av veckan tillsammans med de baltiska länderna, Polen och de nordiska länderna. Det är helt klart angeläget att fortsätta att följa och reflektera över bilden av vad som händer i Arktis och i och omkring Ryssland.

Det är ingen slump att de baltiska länderna steg för steg förstärker sina försvarsanslag och kommer att passera tvåprocentsnivån för andelen av bnp. Detta måste vi ta på största allvar. Vem vet egentligen hur den innersta strategin ser ut när det handlar om det ryska ledarskapet och vad som planeras i nästa steg?

Vi har en solidaritetsförklaring som är central för vårt lands säkerhetspolitik. Vi kan och ska inte förhålla oss passiva om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att detta ska vara ömsesidigt - att vi också skulle få hjälp. Detta har vi en bred överenskommelse om och stöd för i riksdagen.

Värdlandsavtalet är ett sammanfattande begrepp - ett ramavtal, som vi har hört. Det handlar om både civila och militära stöd som lämnas i fredstid, kris och krig av en nation till en annan nation eller en organisation, som efter en aktiv inbjudan till övningsverksamhet, transitering eller insatser befinner sig på värdlandets territorium.

Vi måste ha en förmåga till värdlandsstöd. Det är en grundförutsättning för att kunna både ge och ta emot militärt stöd. I propositionen kan vi läsa att Nato har ingått ett 25-tal värdlandsavtal med olika medlems- och partnerländer, däribland Finland.

Vi är en aktiv part i Natos arbete när det handlar om att bygga beredskap, och vi vill utveckla övningsverksamheten och vårt samarbete. Nato är en central och mycket viktig aktör för europeisk säkerhet och för vår säkerhet. Det är den enda organisation som ger vår svenska försvarsförmåga interoperabilitet. Natos standard utgör grunden för nordiskt försvarsarbete och är en förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna fortsätta att utveckla förmågan.

Avtalet tar upp många delar. Det är grundläggande principer och procedurer. Det kommer att kunna användas i många olika situationer, men syftet - än en gång - är att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller operationer i Sverige. Men det bygger på frivillighet.

Som vi har hört både ministern och andra tala och berätta om och som slås fast i propositionen är detta endast tillämpligt när Sverige först har fattat ett nationellt beslut. Detta ger inte Nato rätten eller skyldigheten att verka på svenskt territorium, för det är när Sverige avgör om Natoledd verksamhet ska få äga rum här som det kan ske. Därför är det viktigt att följa varje separat uppföljande avtal och sedan följa upp både detaljer och stora delar i innehållet.

Jag vill uppmärksamma några delar som rör många bra inlägg men också inlägg i debatten som gör mig fundersam.

Jag blev inbjudan till ett försvars- och säkerhetspolitiskt seminarium i Göteborg för någon månad sedan. Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson Valter Mutt uttalade sig då och sa att om Miljöpartiet hade haft egen majoritet skulle vi absolut inte kunna se ett värdlandsavtal diskuteras i kammaren.

Bilden av och trovärdigheten hos regeringens säkerhetslinje blir inte lika tydlig längre när man tar del av de olika argument och inlägg som kommer från Miljöpartiet. Det bygger inkonsekvens och genererar inte långsiktig säkerhet.

Sverigedemokraterna å sin sida väckte en motion i höstas, och jag tänkte läsa ur den. Sverigedemokraterna föreslog att Sveriges riksdag ska rösta för ett värdlandsavtal. Det var alltså i höstas - samma riksdagsår. "Dessa tre åtaganden förpliktar inte, det följer inga krav på stöd till andra länder eller på att vi ska vara tvungna att upplåta vårt territorium." Det avslutas med att HNS, värdlandsavtalet, "ger oss en ytterligare möjlighet om krig försätter oss i ett ytterst ansträngt läge".

Björn Söder anför att allianspartierna saknar analysförmåga. Jag tror säkert att Sverigedemokraterna har analysförmåga, men frågan är vilka slutsatser man drar när de blir så olika med så, relativt sett, kort tids mellanrum. Några månader eller dagar kan förändra läget drastiskt, men slutsatserna är inte entydiga från Sverigedemokraterna kring hur man ser på värdlandsavtalet.

Jag förstår att detta kan vara en fråga som delar ett parti, men hur ser egentligen avspänningsläget inom partiet ut? Hur ser man långsiktigt på denna fråga? Jag har hört Björn Söder tydligt säga att man kommer att rösta emot. Det är intressant att ta del av den historik som präglar detta arbetsår och även hur partiledaren agerar i frågan.

Herr talman! Min tid rinner iväg, men detta är i grund och botten ett viktigt ramavtal. Det kommer att vara ett stöd för vårt fortsatta arbete och samarbete i frågor som är viktiga för svensk försvars- och säkerhetspolitik och inte minst för Försvarsmaktens förmåga att kunna utvecklas långsiktigt.

Jag yrkar bifall till förslaget och avslag på reservationerna och den motion som föreslås bifallas vid dagens behandling.

(Applåder)

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Daniel Bäckström ställde den, möjligen retoriska, frågan om man har läst propositionen. Jag vet inte vilka han avsåg, men nog är mitt konstaterande, efter att ha varit med i åtskilliga debatter under våren, diskussioner på olika sätt och kanske debatter även här i kammaren, att åtminstone motståndarna verkar ha läst propositionen och en hel del annat också. Men frågan kanske var riktad till någon annan.

Daniel Bäckström tog upp Finland som ett gott exempel. Jag tycker faktiskt inte att det är det. I Finland har man inte besvärat sin riksdag med att lyfta upp frågan, utan den har regeringen fattat beslut om på egen hand, då man hade den möjligheten. Jag tycker inte att det är något ideal, om man säger så.

Apropå Finland kan det vara intressant, då det brukar heta att djävulen bor i detaljerna. Jag tycker inte direkt att det är några detaljer. Ramavtalet är som ett ovanligt brett spjälstaket, och det är svårt att riktigt förstå vad det innebär.

I Finland finns det i dag 57 tilläggspunkter till deras värdlandsavtal. Samtliga är naturligtvis hemligstämplade och även där, precis som det kommer att bli här, inte besvärade av riksdagens synpunkter. Det är sådant som kommer och som man bara får ta och svälja den dagen. Jag ska inte säga att jag särskilt förvånad över att en centerpartist vill köpa grisen i säcken på det här sättet, men det ligger i alla fall nära till hands att fundera kring det.

Jag vill ställa några frågor till Daniel Bäckström. Om vi lyfter blicken, vilka historiska exempel finns det från när man har intensifierat övningar, upprustning och militarisering att det har lett till fred? Vilka historiska exempel finns det på att militärallianser inte har lett till krig? Ta bara första världskriget som ett exempel. Hur ser Daniel Bäckström och Centerpartiet på detta?

Daniel Bäckström (C)


Herr talman! Om jag har förstått Stig Henrikssons frågor rätt handlar de om hur vi ser på alliansers betydelse för fred och säkerhet och hur de kan förebygga och skapa långsiktig stabilitet.

Det är helt klart att det inte är Nato som driver en aktiv upprustningspolitik. Det är inte heller Sverige som gör det. Men vi måste förhålla oss till det som händer i vårt närområde. Säkerhetsstrategin som togs på nyårsafton i Ryssland visar att de har en tydlig ambition om att öka sin försvarsförmåga, att genomföra planen och de många olika delarna i den. Vi måste förhålla oss till de konsekvenser det får för oss och vårt närområde.

När man lyssnar till de länder i vårt närområde som ingår i alliansen, alltså Nato, förstår man att det både finns ett gott uppsåt och en öppenhet i fråga om att bjuda in till fortsatt dialog om vad som främjar fred och säkerhet. Man eftersträvar inte att bygga murar. Man eftersträvar inte att lägga ännu mer pengar på försvaret. Men det blir en konsekvens när tydliga övertramp och en förslutning sker i grannlandet i öster.

För mig och Centerpartiet är ett Natomedlemskap ett grundläggande och viktigt steg på vägen mot att bidra till stabilitet i Östersjöområdet, i vår närregion. Det är också ett steg mot att kunna hjälpa andra att ha ett långsiktigt, fredligt och stabilt säkerhetsläge.

Just när det gäller Finland kan vi se att de har lyckats hantera alliansfriheten.

Stig Henriksson (V)


Herr talman! Upprustning, militärallianser och så vidare ska alltså bidra till stabilitet i vårt närområde. Jag tillåter mig att tvivla på att det fungerar på det sättet, oavsett hur många gånger man säger det.

Daniel Bäckström tar upp att det inte är Nato som bedriver upprustning. Det är ett ganska häpnadsväckande påstående. Om man tittar på siffrorna kan man se att USA ensamt står för ungefär 35 procent av världens rustningskostnader. Ryssland står för 4,8 procent. Det säger väl en del.

Centerpartiet har haft en fin tradition när det gäller att hålla på alliansfrihet och neutralitet i krig och har behållit den fram till i höstas åtminstone. Skaver inte de konkreta skrivningarna i avtalet för Daniel Bäckström, som i likhet med oss, har läst det? Vi ska använda avtalet "vid kriser och i krig i Sverige eller i närområdet", det vill säga i krig som Sverige inte är en aktiv deltagare i, från början i alla fall. Men det blir vi väl snart.

Fortsättningsvis står det i en annan paragraf, under Natoledd militär verksamhet: Den Natoverksamhet som ska kunna bedrivas från Sverige inkluderar angrepp på tredje part. Det står angrepp. Skaver inte tanken på att Sverige skriver under ett avtal som syftar till att vi även ska kunna bedriva angreppskrig med hjälp av militäralliansen Nato mot tredje land?

Med tanke på den historia och den sans och balans som brukar prägla Centerpartiets ställningstaganden i många andra frågor kan jag inte riktigt förstå detta.

Daniel Bäckström (C)


Herr talman! Vi hamnar i parallella debatter samtidigt, om både Nato och värdlandsavtalet. Men när det gäller vilken bild Vänsterpartiet vill förmedla av den säkerhetspolitiska utvecklingen finns det också ganska många frågor. Det gäller hur de beskriver Rysslands ambitioner, ageranden och militära förmågeutveckling. Jag tycker inte att man ska marginalisera den utveckling som sker, vilket Stig Henriksson ofta gör här i talarstolen. Han jämför till exempel proportionerna mellan Ryssland och USA utifrån historiskt genomförda beslut.

Det hade helt klart varit bäst om Ryssland inte hade aktiverat sin upprustningspolitik. Men nu måste vi förhålla oss till att de har gjort det. Det är oerhört grundläggande och allvarligt. De har, under de senaste åren, visat vad de är beredda och kapabla att göra.

Dialog, diplomati och brett samarbete och samverkan är viktiga frågor för oss i Centerpartiet. Med tanke på läget i Europa, i och kring Östersjön, ser vi att samarbete och samverkan bidrar aktivt till att stabilisera läget, att vi jobbar nära tillsammans med Nato. Det kommer att bli än viktigare, som stöd till våra grannländer. Men vi ska också själva tänka långsiktigt för att stärka vår försvarsförmåga och skapa en tydlighet vad gäller de säkerhetspolitiska utmaningarna och hur vi ska möta dem.

Jag hoppas att även Stig Henriksson och Vänsterpartiet i kommande beslut kommer att vara med och bidra till aktiva budgetförstärkande åtgärder för en stabil fortsättning.

Roger Richtoff (SD)


Herr talman! Jag ska börja med att svara på Alliansens ifrågasättande av att vi har ändrat uppfattning om det här. Jag vill påminna mig att Centerpartiet för två år sedan blev en förespråkare för Nato. Man kan tycka att det inte var en stor förändring. Men vi uppfattade det som en gigantisk förändring - på tal om att ändra uppfattning.

Ändra uppfattning kan man göra snabbt eller på sikt. Vi hade tidigare en annan uppfattning. Vi samlades, gick igenom ny information och fattade ett nytt beslut. Och där är vi nu.

När det gäller Alliansens förmåga att göra korrekta analyser utgör Kerstin Lundgren en av de stora säkerhetsriskerna. På vilket sätt? Jo, hon deltog i att avveckla det svenska försvaret. Man raserade systemen. Hon deltog i detta och tycker sedan att andra utgör en säkerhetsrisk.

Nu anpassar Alliansen sig alltmer till våra förslag. Vi överväger att sätta upp svängdörrar till kopieringsrummet. Det gäller den här politiken också.

Det är också intressant att till exempel Allan Widman säger att det här är ett steg närmare Nato. Det är bra att ni är tydliga med det. Men på s. 16 i det särskilda yttrandet skriver Moderaterna, Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna: "Värdlandsavtalet ersätter på inget sätt och är inte ens ett första steg mot medlemskap."

Det skriver ni på s. 16. Men här i kammaren påstår ni att vi nu är så nära Nato att det bara är ett steg kvar till medlemskap, eller hur? Men i betänkandet skriver ni något helt annat. Är det trovärdigt? Vänder ni på klacken?

Herr talman! Jag går över till det jag hade tänkt säga från början. Hur kan det svenska försvaret och försvarsviljan komma att påverkas? Det är en annan ingångslinje. Blir försvaret starkare och mer anpassat till försvar av vårt territorium? Eller ökar risken för att försvaret fortsätter att anpassas till Natos insatsoperationer, i linje med Natos strategi? Kommer försvaret att påverkas i den riktningen?

Vi har närmat oss Nato gradvis, genom deltagande i stora militärövningar. Det är rätt. Så är det. Det har också ökat vår förmåga på många sätt. Vi tillåter att amerikanska spaningsplan flyger över vårt territorium och så vidare. Det är en anpassning. Det är tillåtande. Får det någon säkerhetspolitisk effekt? Ja, det är klart att det får. Det ser vi tydligt. Ryssland agerar och reagerar. Det var inte länge sedan vi hade kinesiska örlogsfartyg i Östersjön. Ni känner väl till att de samarbetar ganska mycket och allt intensivare med Ryssland?

Händer det någonting? Ja, det gör det.

Det värdlandsavtal som nu förbereds är också ett stort steg mot ett närmande till och ett samarbete med Nato. Det tycker vi också. Det är därför som vi säger nej till detta.

Det innebär en helt annan dimension i fråga om möjligheterna att genomföra övningar - ända upp till krigsfall. Det möjliggör också användning av militära anläggningar och styrkor under Natobefäl på svenskt territorium. Det är en skillnad mot tidigare. Det handlar även om transiteringar av sådana styrkor på svenskt territorium. Jag har inte hittat några begränsningar för vapen eller för styrkornas storlek. Har ni hittat det så gå upp i talarstolen och tala om det, så ska jag gärna lyssna.

Den svenska regeringen eller dess ombud måste naturligtvis ge tillstånd för varje sådan övning. Men när man väl har inbjudit Nato till exempel i fred och om det övergår i kris och kanske i krig blir de kvar här och kommer naturligtvis att bekämpas. Men det är ingen som har förnekat det heller.

När det gäller den ensidiga svenska solidaritetsförklaringen hade jag hoppats att ledamoten Oscarsson skulle komma hit och redovisa sin anfallsplan. Han anser nämligen att vi ska gå i krig om en angripare går mot Baltikum. Då ska Sverige gå i krig. När vi skickar trupp dit går vi ju i krig med det land som anfaller dem, och då smäller det i Sverige. Det håller ni med om, men det köper ni. Vi har en annan uppfattning.

Finland säger att man är beredd att ge allt stöd, men inte militärt. Står Finland längre från Baltikum än Sverige? Nej, det gör det inte. Men de är tydliga och säger att de inte har resurser till mer än att försvara Finland. De har ingenting att skicka. Det är tydlighet. Men vi skapar osäkerhet genom solidaritetsförklaringen.

Man säger att solidaritetsförklaringen har godkänts av riksdagen. Det stämmer väl i viss mån. Men den låg insmugen i inriktningspropositionen, och den har såvitt jag vet inte diskuterats nämnvärt här i riksdagen. Denna gummiartade deklaration anges nu som ett centralt motiv för värdlandsavtalet, och det är direkt farligt.

Den finska hållningen är tydlig, som jag nyss sa. Enligt den finske presidenten handlar det inte om att vara osolidarisk gentemot Baltikum. I stället understryker han värnandet av det egna landets territorium. Det är viktigt för att bidra till avspänningen i vår del av Östersjön, säger han.

Försvaret kan i och med dessa förslag komma att inriktas mot ett Natosamarbete på bekostnad av det nationella försvaret, vilket kan påverka försvarsviljan och försvåra möjligheterna att återställa den allmänna värnplikten.

Försvarsminister Peter Hultqvist skriver i lagrådsremissen att vi ska ha en trovärdig nationell försvarsförmåga. Detta delar vi naturligtvis. Men vi tycker att det undergrävs när han i samma andetag säger att det ska baseras på internationella samarbeten i EU, ökat samarbete i Norden, i Östersjöområdet, i FN, i OSSE, i Nato och inom den transatlantiska länken.

Här sägs ingenting om att bygga upp ett eget försvar för landets territorium. Inte heller villkoras insatser inom avtalets ram till att gälla ett kollektivt självförsvar.

När öststaterna efter murens fall gick med i Nato lovade de att öka sina försvarskostnader. Det gjordes inte. Efter hand minskade så gott som samtliga Natomedlemmar sina försvarssatsningar, i förlitan på att de stod under Natobeskydd. Så var det. Ingen av staterna, förutom Estland, hade kvar värnplikten. Estniska officerare utbildades i Finland, och där behöll man värnplikten. Det gjorde också Estland.

Detta stämmer inte alls in med Natos inriktning, där medlemsstaternas militärmakter ska passa in i de sammansatta Natoförbanden som insatsstyrkor och inte i första hand för det egna landets territorialförsvar. Här tycker vi att ni går fel. Statsministern i Estland har också kritiserats för att man hade kvar en irrlära om ett folkförankrat territorialförsvar.

Läser ni detta någon gång?

I Norge är det lite blandat. Man är medlem i Nato. Steg för steg har man avvecklat uppgifterna att skydda hela territoriet och har fokuserat på avancerat och kostsamt bombflyg samt rörliga specialstyrkor på marken, allt på bekostnad av territorialförsvaret.

Vi har här i kammaren talat om att Finland också har skrivit på solidaritetsförklaringen. Men vad vilar den på? Den finske presidenten Sauli Niinistö har sagt följande:

Finlands säkerhet vilar på fyra pelare: den egna försvarsförmågan, samarbete med Sverige och med USA samt ett gott samarbete med Ryssland. Utifrån dessa kriterier ska kommande inbjudningar till militärövningar prövas.

Vilka kriterier har vi? Jag hittar inga, det oroar mig. Där borde vi ta efter Finland och sätta upp tydliga riktlinjer. Där gör man en prövning utifrån dessa varje gång, även med hänsyn till Ryssland.

Svenskt försvar är till för det egna landet. Natos intresse ligger i huvudsak på två plan. Tillgång till Sveriges territorium för att kunna placera ut styrkor för insatser i Baltikum är deras huvudintresse. Det handlar också om inlemmandet av det svenska systemet med JAS, ubåtar och radarsystem som kan passa in som pusselbitar i Natos styrkor.

Natoledningen stöder inte att medlemsstaterna bygger upp folkförankrade territorialförsvar. Med värdlandsavtalet kan Nato komma till Sveriges hjälp om regeringen begär det - ja. Men Nato kan också säga nej. Avgörande blir då om de viktigaste Natostaterna, främst USA, anser att det ligger i deras intresse.

Jag yrkar naturligtvis bifall till våra egna reservationer.

I detta anförande instämde Mikael Jansson och Björn Söder (båda SD).

Kerstin Lundgren (C)


Herr talman! Jag hade inte för avsikt att begära replik, men tyvärr blev jag apostroferad och kände mig manad att göra det och förlänga debatten.

Det är intressant att höra Sverigedemokraterna tala om svängdörrar. Jag lyssnade fram till sista ordet för att höra om det skulle komma en ny tur i dörren eller om de skulle stå kvar vid sitt besked i går, nämligen att de inte skulle yrka på en vilandeförklaring. Vi får se vad som händer vid omröstningen. Om det är någonting som Sverigedemokraterna har gett ett ansikte så är det att man inte riktigt vet var de står, förutom på ett område förstås där det handlar om att Sverige ska stänga dörrarna utåt. Där ska det inte vara någon öppning. Det gäller naturligtvis när vi talar om värdlandsavtal. Sverige ska klara sig självt, och Sverige ska inte göra några insatser utanför sina gränser.

Herr talman! Det som är sorgligt är att Sverigedemokraterna inte har insett att i världen i dag finns det inget land som kan bygga säkerhet ensam, utan det handlar om att bygga säkerhet tillsammans med andra. Det är det som värdlandsavtalet handlar om.

Jag skulle vara bekymrad om jag var försvarsminister och baserade min hållning på alliansfrihet efter att ha hört den här debatten. Sverigedemokraterna vill inte ha någon solidaritetsklausul, och man vill inte bygga säkerhet tillsammans med andra. Vänsterpartiet går också i den riktningen. Det tyder på att det behövs ett omtag i svensk säkerhetspolitik, och det kan inte Sverigedemokraterna bidra till. De utgör en säkerhetsrisk, herr talman - för oss som bor här, men också för våra grannar.

Roger Richtoff (SD)


Herr talman! Ja, vi vill förändra solidaritetsförklaringen på det sättet att vi vill ta bort att vi ska stödja militärt. Centern, KD och Alliansen vill gå i krig, men var är era anfallsplaner? Ni har ju skrivit under solidaritetsförklaringen nu. Jag ifrågasätter då var era anfallsplaner är. För ni ska väl hjälpa, som ni har skrivit i förklaringen? Ni har väl anfallsplaner - ska ni luftlandsätta, eller hur ska det gå till? Har ni inga förberedelser gjorda? Nej, det har ni inte. Ni gör ingenting, Kerstin Lundgren. Ni gör absolut ingenting för att nå upp till detta.

Solidaritetsförklaringen saknar ju helt verklighetsförankring och kan sätta hela vår alliansfrihet på spel. Skulle den vara trovärdig någon gång i framtiden måste ju en angripare räkna med att den gäller, och då är det lika bra att klippa på Sverige direkt - eller hur? En angripare tänker: Angriper vi där förklarar Sverige oss krig, enligt Kerstin Lundgren; alltså kan vi lika gärna slå mot Sverige direkt. Den analysförmågan saknar tyvärr Kerstin Lundgren.

Vi har några andra saker jag nog får ta upp i nästa replik, om jag hinner med det.

Kerstin Lundgren (C)


Herr talman! Jag ska inte gå in på Roger Richtoffs analysförmåga och analysera den djupare. Jag noterar att Sverigedemokraterna i söndags hade en uppfattning efter att ha analyserat och att ni i onsdags hade en annan uppfattning. När ni motionerade hade ni en uppfattning, och när ni yrkar i dag har ni en annan uppfattning. Vi får väl se hur ni har röstat när vi kan analysera det resultatet. Det bygger naturligtvis på en stor analysförmåga och kapacitet hos Sverigedemokraterna.

Jag kan bara understryka att ni utgör en säkerhetsrisk, för oss här och för våra grannar. Ni utgör en säkerhetsrisk också för våra finska grannar, som redan har värdlandsavtalet. Det man hör när man lyssnar på Sverigedemokraterna i den här debatten och i andra debatter är Putins röst. När det hänvisades till de fyra pelarna hos president Niinistö och den tolkning Sverigedemokraterna gör var det nästan så att jag hörde att Sverigedemokraterna vill att Sverige ska öva tillsammans med Ryssland.

Ni utgör en säkerhetsrisk, och den som lyssnar på er borde verkligen dra slutsatser av detta.

Roger Richtoff (SD)


Herr talman! Det vi röstar på i dag kommer att vara den motion vi lämnade in.

(KERSTIN LUNDGREN (C): Vilken av dem?)

Vi har lämnat in en motion. Då var det klart.

Hur var det då med att säga nej till vilandeförklaringen, Kerstin Lundgren? Det är väl den du menar, eftersom du har glömt den och hänvisar till olika förändringar. Vi hade en inriktning att stödja Vänsterpartiets förslag; det är korrekt. Men när vi i går träffades och noggrant gick igenom detta, med ytterligare underlag, kom vi fram till slutsatsen att det förmodligen inte blir det resultat vi var ute efter. Då fattade vi det beslutet. Att det inte passar Kerstin Lundgren bryr jag mig inte ett dugg om, och det gör inte Sverigedemokraterna heller.

Ni har alltid utgjort en säkerhetsrisk, Kerstin Lundgren. Ni raserade det svenska försvaret totalt. Var det en säkerhetsrisk? Nej, inte enligt dig. Det var den analysförmåga ni hade. Ni säger att vi ska stoppa vid gränserna. Ja, nu börjar ju alla anpassa sig till vår politik även på detta område. Nu ska ni väl ha vattenkanoner och så vidare. Det är dags att öppna våra svängdörrar till kopiatorrummet. Välkommen in! Ta del av den politiken, så går det lite snabbare för er!