Jag försöker lyssna på debatten om värdlandsavtalet med Nato i riksdagen.
Men jag kommer inte längre än till Kenneth G Forslund (s).
Vilken skam för socialdemokratin!
På bara några sekunder lyckades Forslund framföra en rad
primitiva bilhandlarargument:
- Kritiken mot avtalet bygger på "påhittade" saker, "fantasifoster"
och inte på fakta, sa han. Är det därför det är så bråttom?
- Avtalet är inte militärt. Handlar det kanske om scoututbyte?
- Avtalet avser att öka de alternativ som står Sverige till buds,
t ex möjligheten att samarbeta med Finland. En möjlighet vi aldrig haft förut?
Syftet, att sälja in en produkt man vet är av tveksam halt, sken igenom i
varje rad.
Forslund gjorde också en intressant tillrättavisning av KD:s
försvarspolitiske talesman Mikael Oscarsson. "Det är fel att helt fokusera på att
detta är ett steg in i Nato", tyckte Forslund.
Men att det är ett steg in i Nato kunde alltså inte ens Forslund förmå
sig till att förneka.
Stefan Lindgren
Den svenska socialdemokratin har väl alltid varit populistisk? Särskilt på regeringsnivå. Den socialdemokratiska populismen tjänade oss väl i en polariserad värld där olika hänsyn hela tiden vägdes mot varandra. Politiken blev formad som ett berg vid havet, vassa kanter slipades bort och på den mjuka rundade klippan kunde alla få plats (nja, nästan alla i alla fall), även barfota tog man sig fram utan problem.
SvaraRaderaI dagens värld med marknadsliberal hegemoni är det som om havet är stilla, vid vår kant. Socialdemokratin tappade fotfästet på de vassa klipporna, ramlat i havet och kan inte ta sig upp.
Min tilltro till den svenska demokratin har aldrig varit lägre än vad den är i dag.
SvaraRaderaJag gick igenom den parlamentariska listan för röstningen om detta vurmade för Nato. Jag fann en bedrövlig läsning. I några få fall hade MP-ledamöter röstat nej. SD överaskade. Tidigare har man sagt att man skall rösta nej men resultatet visar ett rungande ja. För övrigt fanns det några fredstänkande från S-M som röstat nej. Resultatet från det svenska parlamentet är alltså ett överväldigande och tydligt ja till Nato. Detta trots att alla opinionsundersökningar visar att majoriteten av det svenska folkets inställning till Nato är negativ. En minoritet är för.
Lägg datumet 25:e maj 2016 på minnet. Det är en begravningsdag då den 200-åriga svenska neutraliteten, allianfrihet och våra små men betydelsefulla röster i FN begravdes i ett demokratiskt haveri.
Jag gråter.