Tjeckisk vendetta

Filmrecensenten Hynek Pallas ondgör sig  i DN över de "svårbemästrade fejknyheter" som sprids av ryska sajter i hans föräldrars gamla hemland, Tjeckien.

Som exempel tar han en intervju i den allt annat än ryska
digitala tv-kanalen Aktuale.cz med den svenska författarinnan
Katerina Janouch.

Få läsare vet att han därmed fortsätter en två generationer lång
släktfejd.


Hyneks pappa Jiri Pallas råkade rejält i luven på Charta
77-fondens ordförande Frantisek Janouch, pappa till Katerina, och
anklagade denne för förskingring mm.

Möjligen fanns en öst-västlig dimension redan på den konflikten.
Frantisek Janouchs svärfar, Arnost Kolman (död 1979 i Stockholm),
var en berömd marxistisk filosof som länge tjänade Moskva innan
han mot slutet blev dissident.

Hur som helst tycks Pallas d y ha varit lite väl ivrig att plocka
en gås med Janouch d y.

Vad hon har sagt i tjeckisk TV om Sverige är naturligtvis
förfärligt. Bl.a. har hon som Leif G W Persson antydde sist
kommit fram till att det nog är bästa att ha ett skjutvapen hemma
för att freda sig mot ett våld som blir allt vanligare.

Alarmistiskt, javisst. Men det är helt begripligt att bilden av
Sverige i en TV-intervju blir en karikatyr.

Jag intervjuades nyligen själv - Gud vet varför - av italienska
RAI Une, som gjorde reportage om Sverige.
Det enda som framgick av den färdiga produkten var att Sverige
har många vackra flickor, i synnerhet många ogifta!

Det slår inte Pallas att exakt så som Aktualny.cz skildrar
Sverige skildrar västliga media Ryssland varje dag.

Anna-Lena Lauréns helsida i dagens DN bär syn för sägen. I en
klagosång över den ondskefulla ryska propagandan framkommer det
att den verkliga orsaken till att hon är så förbannad är att hon
varken har fått intervjua Dmitrij Kiseljov eller Margarita
Simonjan, två av kanonerna i rysk stats-TV. Inte på något
cocktailparty har hon ens kunnat komma nära dem. Ack, ack,
så elaka - och farliga - ryssarna är!

Laurén verkar inte ha förstått det mest elementära i rysk
mediaindustri. När jag var med som tolk för att göra en
SVT-intervju med Kiseljov redan på 90-talet begärde han 1 000
dollar för medverkan.

Han har nog inte blivit billigare sedan dess.

Men vad Anna-Lena Laurén och de flesta andra anti-ryska
propagandister regelbundet missar är att ryska statsmedia är
minst lika - jag skulle säga mer - pluralistiska än våra egna
public servicemedia.

Om tittarna har tröttnat på Kiseljovs långa monologer och kaustika
("vi kan förvandla USA till aska på en sekund"), vilket även
presidentadministrationen klagat på, så kan de välja de betydligt
mer lågmälda och korrekta Olga Skabajeva och Jevgenij Popov i "60
minuter", ett utomordentligt informativt program, där man
exempelvis får veta mycket mer om USA-politik än någonsin i
svensk TV. Ryss-amerikanen Dmitrij Symes står för oklanderligt
korrekta förklaringar av hur det amerikanska systemet fungerar.

I så gott som varje sändning deltar den amerikanske journalisten
Michael Bohm för att i glänsande rustning och på god ryska försvara
USA:s officiella ståndpunkter, vilken de än vara månde.

Och när Vjatjeslav Nikonov, doktor i USA-kunskap och dotterson till
Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov, begär ordet kan
man höra en knappnål falla.


Stefan Lindgren