Lasse Ekstrand på Skagen

Fiskare på Skagen av Pedert Severin Kröyer

Vi passar ett hus på - i Danmark säger man faktiskt ”på”, inte ”i” - Skagen åt en gammal man som sedan en tid befinner sig på ett plejehjem i Frederikshavn. Han kommer aldrig mer hem till bostaden på Skagen. Och det inser han.

Jag vet inte om det hjälper honom att intala sig att han har det betydligt bättre på den danska inrättningen än vad han skulle haft på ett svenskt vårdhem. Ett dödens tröstlösa väntrum är det likafullt.
Det är inget typiskt Skagenhus, med murade gula väggar, vita detaljer och rött tegeltak, som vi tillser. Utan ett tvåvåningshus i mörkt trä. Och det ligger varken mitt i byn eller i Gamla Skagen, där Solnedgangskiosken finns.

 
Snarare på sidan om byn med Skagenmålarna som främsta turistattraktion. Huset är delvis omgärdat av staket. Begränsad insyn. Ibland tänker jag öppen kriminalvårdsanstalt. Andra gånger ett stillhetens retreat. Grubbelboden kallade de infödda ett meditationscentrum i Rättvik.

Mig, enstöringen och solitären, passar det bra att sitta på sidan om världen. Typ Thoreau i sitt Walden.
Men utanförskapet och isoleringen är inbillning. Världen ser dig, skrev Göran Palm.

 
Vi har ju tillgång till en tv med alla möjliga kanaler. Svenska, tyska och förstås danska.

Och i datorn gör sig världen påmind. Kriget i Ukraina har okritiska tillskyndare även i Nato-landet Danmark. Osmakligt med denna krigshets. Ett fullkomligt onödigt krig. Och alla tyckare verkar helt ha förlorat omdömet. Rysshatet är oförblommerat.

Och så glimtar från svenska massmedier. Att Ebba Busch sträcker ut en hand till Magdalena Andersson intresserar väl endast ”klägget” som Juholt sade. Mig intresserar det inte. Jag har för länge sedan givit upp om den kvasidemokratiska, parlamentariska cirkusen. Röstar inte sedan många år.

Kommunala och regionala val stundar i Danmark. Överallt affischer fullsmetade med för oss obekanta politikeransikten och tomma floskler.

 
Kunde jag bara hålla tv:n avstängd och låta bli datorn, vore det möjligt fortsätta inbilla mig att världen inte berör mig.

Lasse Ekstrand