På Harvard gör man just nu om kursplanerna för Rysslandsstudier för att särskilt betona studier i "rysk kolonialism". Några få före detta Harvardstudenter protesterar mot den uppenbart politiska styrningen.
I takt med att dogmen om Rysslands "oprovocerade, folkrättsvidriga och fullskaliga krig" mot Ukraina har nötts in i allmänheten har grunden lagts för att låta universiteten tjäna det nygamla målet att fängsla den ryska statsledningen och stycka upp landet.
Professorn i folkrätt vid University of Illinois College of Law Francis Boyle skriver på David Johnson's Russia List att Richard Pipes ande håller på att lägga sin döda hand över ämnet Rysslandsstudier.
Låt oss "avkolonisera" den ryska federationen – RIP, lyder den nya dagordern.
Noam Chomsky påminde på sin tid i en bok om att "de stora rysk/sovjetiska studiecentren i USA inrättades med finansiering från Pentagon/CIA efter andra världskriget för att bättre förstå Ryssland och Sovjetunionen. Nu ska vi 'dekonstruera' den ryska historien och den ryska federationen eftersom det sammanfaller med amerikansk utrikespolitik under eran efter Ukraina-kriget", skriver Boyle.
Nu vill man intala oss att Englands erövring av Indien är detsamma som Moskvafurstendömets befrielse av Kazan eller expansion i Sibirien.
Inte ens general Skobelevs blodiga framfart i Centralasien når upp i det brittiska industriella mördandets höjder. Centralasien, vars stammar inte utgjorde stater och led under fruktansvärda levnadsförhållanden, kunde 150 år senare bilda tämligen välmående självständiga stater och säga Do svidanija till Moskva - utan att gjuta en droppe blod.
Kaukasus, som i viss utsträckning valt att ställa sig under Moskvas beskydd mot turkiska härjningståg, behöver fortfarande Rysslands tjänster som fredsmäklare.
När Gorbatjov 1991 genomförde en folkomröstning för eller emot Sovjetunionens bevarande röstade alla perifera områden för ett bevarande. Endast i Moskva och S:t Petersburg röstade en majoritet för en upplösning. Subventionerna av randrepublikerna uppfattades som en börda. Några lysande koloniala dividender lyckades inte de ryska "erövrarna" någonsin pressa fram.
Det ryska "herrefolket" trälade fördomsfritt i enkla, lågavlönade sysslor i "kolonierna" medan de infödda besatte beslutspositionerna. Alltså tvärtemot vad som var brukligt i brittiska imperiet.
Kort sagt är versionen om den ryska kolonialismen ett hopkok som föregriper och försvårar den konkreta analysen.
Detsamma gäller den manikeiska vänsterns dogm (samma i Proletären som i Offensiv som i Flamman), att dagens Ryssland är imperialistiskt, dvs. befinner sig på kapitalismens högsta stadium och styrs av kapitalexporterande finansbolag, sugna på att dela upp världsmarknaderna i ett nytt världskrig.
Man blundar då för det uppenbara, att Ryssland för en överlevnadskamp mot en inringning av USA och dess vasaller.
Ingreppet i Ukraina har aldrig motiverats med "Responsibility to Protect" utan med att LNR/DNR som självständiga stater hade all rätt att tillkalla rysk hjälp mot en planerad folkutrotningskampanj från Kiev.
Visst kan man diskutera om Ryssland kunde använt andra medel för att försvara den rysktalande befolkningen, men att lägga detta ingripande till grund för någon sorts imperialismanalys är bara ett annat, skenbart "marxistiskt" sätt att skriva under på Kievregimens offerroll.
Som Noam Chomsky var den förste att påpeka var inte Rysslands inmarsch oprovocerad, utan kom som ett direkt svar på uppladdningen av nazistiska hämnare vid Donbass gräns.
Ingreppet är inget folkrättsbrott, eftersom LNR/DNR var suveräna stater, som numera valt att förenas med Ryska federationen. Om inte annat kan Ryssland hänvisa till USA:s de facto-annektering av Kosovo som prejudikat, erkänd av hela västvärlden som en suverän stat.
Vad prejudikat anbelangar hade väl Ryssland kunnat besätta hela Ukraina och bara hänvisa till Irak, Afghanistan och Libyen. Upprördheten över Rysslands handlande är med andra ord alltför senkommen, den är ohederlig och vittnar bara om västs omoral.
Men Rysslands ingrepp har inte heller varit någon "fullskalig" invasion som hävdas utan en uppenbart begränsad operation. De aktiva striderna förs idag av ca 20 000 man vid Bachmut och Avdejevka och den ryska krigsmakten uppgår till en miljon man.
Till skillnad från Kievregimen bedriver Ryssland ingen terrorism i de bakre linjerna och har - hur gåtfullt det än kan verka - lämnat Bankgatan i Kiev, regeringskvarteren, orörd. Hade Ryssland agerat i amerikansk stil hade de börjat med att jämna dessa kvarter med marken.
Nej, för alla någotsånär objektiva observatörer är det uppenbart att Ryssland visar återhållsamhet och inte attackerar civila bostäder eller helgedomar så som Kievstyrkorna gjort (I nio år har de skjutit raketer rakt in i centrum av Donetsk och Lugansk).
Medan de ukrainska styrkorna slåss från bostadshusen tills de bara är ruiner bygger ryssarna upp bostäder och återställer det civila livet på platser som Mariupol som är skyddade från Nato-granater.
Man behöver inte anse att Ryssland handlat rätt i allt eller hysa minsta förakt för ukrainare som försvarar sin hembygd för att ändå inse att detta inte är en kolonialkonflikt mellan ett imperialistiskt Ryssland och ett utsuget och underkuvat Ukraina.
Är det någon som utnyttjar Ukraina så är det USA och Nato som är beredda att slåss på distans, från sina skrivbord, "så länge som det behövs", alltså till sista ukrainaren.
Stoppa kriget här och nu! Stoppa de svenska vapensändningarna - behövde vi inte alldeles nyss alla vapen vi kunde få?
Stefan Lindgren
Tack, Stefan för att du ger mig viktiga informationer och tankar inför min talarturné i norr. Jag är inbjuden att tala om Nato. Skälet till denna Nato iver är ju kriget i Ukraina. Då är det bra att ha lite andra informationer än vad SR, TV, DN; SvD har att servera..
SvaraRaderalarry johnson och scott ritter talade nyss om dokumenten som troligen är läckta från någon högt uppe i staten https://sonar21.com/more-discussion-about-the-leaked-intelligence-documents/
SvaraRadera