Berlin Babylon på triumftåg

Den tredje säsongen av den tyska TV-serien "Berlin Babylon" är en triumf för tysk filmkonst. Serien, som har sålts till över hundra länder, är en fascinerande fantasi inom vissa givna historiska ramar och kryddad med enskilda autentiska förlagor och händelser.

I seriens "finstilta" budskap finns en del alls inte harmlösa hullingar.

I säsong två och tre får vi följa hur en grävande journalist, Samuel Katzenbach, fängslas för vad som enligt det nya undantaget i svensk tryckfrihet idag skulle kallas "utrikesspionage". Förebilden är Carl von Ossietzky som avslöjade hur Tyskland i hemlighet utvecklar ett flygvapen på sovjetiskt territorium, i strid mot Versaillesfreden.

Han försvaras av advokaten Hans Litten (Trystan Pütter), som för ovanlighetens skull figurerar under sitt riktiga namn i serien.

Denna hyllning av filmskaparna till en obändig och stridbar advokat, som nazisterna senare tog livet av, uppskattas i en skrivelse från HansLitten-arkivet som sysslar med att dokumentera hans och andras aktiviteter på "Kontoret för försvar av författningen", en gren av "Röda hjälpen". 

Röda hjälpen lyckades under några turbulenta år hjälpa nära 16 000 arbetare som gripits i samband med arbetskonflikter och försvarade ytterligare 27 000 människors rättigheter.

Hans Littens (1903-38) kastade sig 1928 in i detta arbete och försvarade 1929 arbetare som råkat illa ut i samband med att Berlinpolisen förbjöd 1 maj-demonstrationer det året och dödade 33 personer i tumultet som följde.

Litten lät grunda en kommitté med Alfred Döblin, Heinrich Mann och  Carl von Ossietzky, men utsattes själv för polismisshandel när han höll på att samla in vittnesmål.  Han anklagade Berlins polischef, socialdemokraten Karl Friedrich Zörgiebel, för anstiftan av mord i 33 fall.

Under en rättegång i 1931 lät Litten instämma Adolf Hitler som vittne och korsförhörde honom i tre timmar. Hitler blev så skakad att han sedan förbjöd att i hans närvaro nämna Littens namn. Efter riksdagshusbranden, när Hitler varit kansler en månad, fängslades Litten tillsammans med andra progressiva jurister.

Littens sista stora mål mot nazisterna blev Felsenack-fallet som handlade om att 150 SA-män och anhängare angripit en koloniförening där många vänsteranhängare levde och dödat två personer och skadat många fler, inklusive två poliser. 

Hans samvetsgranna försvar av 19 Felseneck-invånare retade de naziinfekterade domarna så till den grad att han avstängdes med motiveringen att ha bedrivit "partisk propaganda" i rätten. Senare avstängdes han också av den högre instansen, Kammergericht, vilket fick Berlins advokatsamfund att kräva en lagändring för att stoppa domarnas egenmäktighet.

Han fick tillbringa resten av sitt liv i ett tyskt koncentrationsläger och tog efter fem år i ofrihet sitt liv i KZ Dachau.

Länge var Litten bortglömd i väst men i öst döptes 1951 Neue Friedrichstrasse om till Littenstrasse. Där finns i dag Berlins advokatsamfund, Berlins landesgericht och även Hans Litten-haus.  Litten-arkivet stämplades trill helt nyligen av det tyska "författningsskyddet" som en "extremistisk" organisation, men arkivets idoga jurister har tvingat myndigheten att ta bort den stämpeln.

2011 dök Litten upp i en BBC-dokumentär, The Man Who Crossed Hitler. 2008 kom även en biografi skriven av Benjamin Carter Hett.

Om Litten i koncentrationsläger berättas att han ibland citerade citerade en visa som hade betytt mycket för honom i hans ungdom, "Tankarna är fria" (på tyska, Die Gedanken sind frei ). 

Tydligen hade SS-vakterna inte förstått innebörden.

Den 5 februari 1938, efter fem år av förhör och tortyr, begick Litten självmord i Dachaus.

Stefan Lindgren