Jonsons transportkompani

Dagens regeringsdemarsch om ytterligare 3,4 miljarder kronor till kriget i Ukraina  fortsätter den berusade färden in i ett större europeiskt krig, dit Pål Jonson absolut inte vill att Sverige ska bli en eftersläntrare.

Att matpriserna stiger 10 procent ovanpå fjolårets 20 medan pensionerna står stilla i avvaktan på höjda lönenivåer är inte ett problem för den sittande regeringen. Inte heller att en uppväxande generation måste avstå från familjebildning för att det saknas bostäder.

Den huvudkrymparliga som styr Sverige för närvarande känner inga gränser. Har man hittat en fråga som man kan skrämma upp svenskarna håller man fast vid den.

Alldeles nyss hette det att Sverige var föremål för ryskt invasionshot. Större var inte detta hot än att man sammanlagt skickat 20 miljarder till Ukraina istället för att investera i det svenska försvaret, där de nya regementena till att börja med står utan lokaler.

Försvarsmaktens Michal Claesson meddelade trosvisst att denna överföring till Ukraina inte innebär "någon försvagning av den svenska försvarsförmågan". Att denna förmåga tydligen är frikopplad från statsanslagens storlek bör väljarna komma ihåg nästa gång försvarsbudgeten ska höjas - till tonerna av "rysshot" har den redan fördubblats från 40 till 80 miljarder.

Lustigt nog körs ryssvalsen parallellt och omväxlande med ISIS/Al Qaida-valsen, dvs. påståendena om att Sverige står inför akuta terrorhot. Ofta är det samma personer, t ex farbror Brun, som framför båda hotbilderna.

Emellertid är det mest upprörande med regeringens utspel att riksdagen förvandlas till ett rent transportkompani.

"..på onsdag i utskottet och på torsdag i kammaren", sa Pål Jonson. Här lämnas inte minsta tid till debatt och eftertanke. Det är så bråttom, säger Jonsson, "enligt ukrainarna själva".  Men varför ska någon utgå från Zelenskyjregimens bedömningar av krigsförloppet, en regim som hela tiden kolporterat skrytsamma segerbulletiner, samtidigt som både vapen och pengar läcker ut till andra länder och samtidigt som den s k Monacodivisionen av ukrainska oligarker roar sig kungligt på Rivieran, där showerna spelas på ryska.

Regeringen skulle göra klokt i att vika åtminstone en miljon till en objektiv analys av kriget och inkalla meriterade fredsforskare som Jan Öberg att granska försvarsdepartementets och minister Jonsons mantran.

När många Nato nu börjar tveka och EU bara har levererat en fjärdedel av den ammunition man tidigare utlovade ger det knappast några stilpoäng i Sveriges s k Nato-process att utmärka sig i krigsiver.  

Bättre tänka efter före.

Stefan Lindgren