DN fortsätter kampen om Vita huset

Det är lustigt att se hur många i den europeiska politiska eliten som nu får lära sig att uttala namnet Trump utan att i samma andetag fnysa något om fascist, rasist, kvinnohatare osv.

De svenska moderaterna är inget undantag. De tro att Kamala Harris nederlag kan missgynna Magdalena Andersson - fast de ju alla varit överens över partigränserna om fördömandena av Trump!

Det artar sig till ett slags kapplöpning om vem som är mjukast i ryggen mot sittande amerikansk president. Jag tippar på att det blir oavgjort.

Men om den tävlingen är motbjudande, vad ska man då säga om Dagens Nyheter och dess chefer som fortsätter valkampen mot Trump som om ingenting har hänt?

Trumps tilltänkta regering sågas långt innan den utsetts, än mindre tillträtt.

Robert M Kennedy sägs vara en farlig vaccinmotståndare, vilket han inte är. Men han är en politiker som vill satsa på folkhälsa och immunförsvar och har en kritisk grundhållning till Big Pharma. Det räcker långt, vilka tillkortakommanden han må ha i övrigt.

Tulsi Gabbard, som stred för USA i Irak-kriget framställs som en säkerhetsrisk (för Europa!). Orsaken är att hon på X sagt att Ukrainakriget hade kunnat undvikas om USA gått in i förhandlingar med Ryssland 2021.

I och med att detta uttalande citerades i ryska medier anser panikörerna runt New York Times/Dagens Nyheter att hon är en rysk "propagandatillgång". Vilken omvänd bevisföring! Salig McCarthy rodnar i sin grav.

Särskilt intressant finner jag DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnickis argumentation mot moderaterna vara. Hon menar att de sysslar med spelteoretiska analyser av Trumps seger. Enligt henne visar en realpolitisk analys något annat: "sittande regeringar har historiskt svårt att lyckas i val under åren med inflation",

Inflationen skulle alltså vara orsaken till Kamala Harris nederlag, Macrons darriga läge eller Scholz stundande valförlust.

Låt mig påminna Sokolnicki (född 1988) att Sverige i ett antal årtionden styrdes av starka socialdemokratiska regeringar under hög inflation. Åren 1970-85 låg inflationen på i genomsnitt över 9 procent om året (sex av de åren under borgerliga regeringar).

Orsaken till det sjunkande förtroendet för sittande regeringar på många håll i Europamaktens kan alltså inte vara inflationen i sig, men i viss mån de kostnadsfördyringar som dessa regeringar valt att påtvinga sina folk av politiska orsaker. Att energin i Europa är fyra gånger dyrare än i USA får delvis tillskrivas de idiotiska försöken att "isolera" Ryssland, utan att någonsin erkänna att "isolering" är en tvåvägsprocess.

Missnöje med kriget, med Europas marionettstatus under USA och Nato och ett EU som försöker klona USA/Nato på den europeiska kontinenten är andra missnöjesorsaker. De stigande inkomst- och klassklyftorna osv. Uppräkningen kan fortsättas.

Ovanpå de ekonomiska faktorerna, som är grundläggande, kan man också lägga en rad ideologiska faktorer, såsom försöken att påtvinga alla Europas och all världens folk specifika synsätt på "genusmångfald", könsbyte etc. Och den mekanistiska klimatpolitik som vill inbilla oss att 2 grader lägre temperatur kan köpas för typ 100 eller 1 000 miljarder dollar. 

Missnöjet är också utbrett med en journalistkår som utropat sig till överstepräster och som inte längre gör sitt jobb att utan att lägga sig i alltför mycket förmedla fakta och åsikter från olika politiska rörelser och grupper i samhället.

Översteprästställningen förutsätter censur och en allt hårdare sådan. Typiskt är kampanjen mot X från bl.a. "liberala" Guardian, som just går ut på att kräva mer censur. Att EU inför censur som tillämpas i vårt land i strid med gällande grundlag är inget som översteprästerna ens noterar.

Stefan Lindgren