Mer än en gång har jag fått frågan, från människor som uppenbarligen tycker jag har något att förmedla, om jag inte ska starta en podd. Jag har slagit ifrån mig med motivet att jag är en skrivande människa.
Jag skriver bättre än jag pratar. Men, det är klart, man kan ju alltid använda manus.
Plötsligt kom jag att tänka på när någon, glömt namnet, infann sig på gamla Radiotjänst, strejkledaren Harry Isaksson sade för övrigt alltid Radiotjänst, långt efter att det inte längre officiellt hette så, när han medverkade i etern.
Gunnar Hélen skulle intervjua denne som jag glömt namnet på.
Överräckte ett manus, med färdiga frågor och svar, var god och följ detta, uppmanade Hélen. Jag ber att få hänvisa till Radioteatern, blev det kyligt avvisande svaret.
Men apropå tala sämre än skriva. Jag tycker ju om när man inte följer manus, utan vågar hålla det öppet och improvisativt, ge sig ut på slak lina. Det kan bli pannkaka av alltihop, men det kan också bli bra.
Nå, för ett tag sedan blev jag tillfrågad av den alltid lika energiska och idérika entreprenörssjälen Freddy Nilsson om jag inte ville medverka i en podd i Officersförbundets regi om Ämbetsmannaansvar (det handlade om mod och civilkurage). Tillsammans med en frispråkig generalmajor. Jo, då. Sådana finns.
Men han och jag i samma podd? Som att sammanföra 91:an Karlsson och överste Gyllenskalp.
Hursomhelst, de som lyssnat har inte sablat ned podden. Och nog hade vi en samsyn generalmajoren och jag.
Jag skriver detta på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Upsala, omgiven av en högljudd framtid, det vill säga studenter. Tror de att de sitter på ett kafé? Eller hänger på en ungdomsgård?
I morse läste jag om en modig ambulanssjuksköterska, som efter mordet på en kvinnlig kollega vågat ta bladet från munnen och kritisera den bristande säkerheten. Han har avskedats.
Heder åt en sådan man, ovanlig i en tigandets ängsliga organisationskultur. Tyvärr utbredd. Mannen sällar sig till undantagen, ni minns väl Ingvar Bratt på Bofors?
Sveriges olagliga vapenhandel med Indien avslöjades av Bratt som tvingades att betala ett högt pris för sitt mod. Flytta från bostadsorten Karlskoga. Ingen stödde honom, han lämnades helt ensam, utfrusen.
Dessa studenter, som jag omges av, kommer de i sitt framtida yrkesliv att våga säga ifrån eller bara jama med? Omöjligt att uttala sig om. Men jag har mina mörka aningar.
Tala är silver, tiga är guld, sade man förr. Kunde användas av dagens repressiva organisationsledningar. Jag skulle vilja vända på det.
Säg för guds skull vad du tycker! Om det så gäller kriget i Ukraina. Och Rysslands roll, som förvrängs av all västpropaganda, typ krigshetsaren Patrik Oksanen. Du riskerar att hamna i frysbox. Men du kan se dig själv i spegeln.
Vad kunde vara viktigare?
Lasse Ekstrand
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.