Sluta hyckla om israelisk moral!

Nyligen godkände det israeliska parlamentet, Knesset, i en första läsning ett lagförslag med återinförande av dödsstraff i Israel. 

Blir förslaget lag tar Israel steget ut ur den humanitära “dödsstraffs-fria” europeiska zon man i olika sammanhang – UEFA, Eurovision etc. – så gärna vill tillhöra. Något som borde bekymra, skriver Gunnar Olofsson.
Naiva politiker och allmänhet i Väst har i årtionden låtit sig förledas av myten om den goda israeliska staten, “den enda demokratin i Mellanöstern” med “den mest moraliska armén i världen”. I själva verket är Israel en brutal apartheidstat, med över 60 lagar som aktivt diskriminerar landets icke-judiska medborgare. En stat som ockuperar sitt grannland Palestina, stjäl dess land och fördriver och begår massakrer på dess invånare. En stat vars rättssystem nu rämnar och vars “skjut- och gråt”-politik - alltså en förment ovilja att göra ont mot oskyldiga - med kriget i Gaza fått en oåterkallelig dödsstöt. Endast de - som likt en krympande skara svenska folkmordsapologeter – blundar med båda ögonen, kan undgå att se denna utveckling.

Senast någon officiellt avrättades i Israel var när man hängde nazi-förbrytaren Adolf Eichmann 1962. Den nya lagen är heller inte tänkt att användas mot andra än eventuella utländska förövare och de i det israeliska samhället som agerat “utifrån ett rasistiskt motiv...med avsikten att skada staten Israel och återfödandet av det judiska folket i dess hemland”. Alltså i princip bara Israels palestinska medborgare. “Det finns ingenting sådant som en judisk terrorist” som Knesset-ledamoten Limor Son Har-Melech mycket träffande uttryckt saken.

På det ockuperade Västbanken är läget ännu värre. Här styr Israel över palestinierna med militärlagar som även möjliggör utfärdande av dödsstraff – något som såväl arméledningen som säkerhetstjänsten Shin Beth dock hela tiden motsatt sig och lyckats förhindra för att inte orsaka allvarliga oroligheter bland den ockuperade befolkningen.

Efter utnämnandet av högerextremisten Itamar Ben-Gvir till “säkerhetsminister” håller denna balans dock på att kantra. Den nyutnämnde Shin Beth-chefen är enligt uppgift - uppfylld av messiansk övertygelse om den judiska upphöjdheten - stark anhängare av det nya lagförslaget. Och samtidigt har den militära Generaladvokaten, som bland annat övervakar fängelsesystemet, arresterats för att ha läckt information om tortyr av palestinska fångar på anstalten Sde Teiman.

För de palestinska politiska fångarna i Israel har situationen under kriget i Gaza gått från dålig till katastrofal med svält, tortyr och utebliven medicinsk vård. Minst 98 fångar har bekräftats döda under perioden och de som frigivits i utbyte mot israelisk gisslan i Gaza har varit i mycket dåligt skick. Risken är att de framöver också ställs inför alternativet att avrättas. En speciellt utsatt fånge är Fatah-ledaren Marwan Barghouti, av många sedd som Palestinas Nelson Mandela och en självklar centralfigur i alla förhandlingar med Israel om fred. Omvärlden måste kräva att Marwan Barghouti omedelbart friges!

Den israeliska “skjut- och gråt” -politiken, som genom åren duperat Väst, har “tillåtit” utomrättsliga avrättningar av många hundra politiska motståndare. Med massakrerna i Gaza de senaste två åren – där Israels egna säkerhetskällor anger andelen civila till 83% och inkluderande minst 20 000 barn – har den rasistiska kolonialstaten dock tagit ytterligare steg ner i den politiska avgrunden. Ett officiellt införande av dödsstraff är i detta sammanhang praktiskt kanske inte så betydelsefullt – men som markering mot omvärlden symboliskt. Det är dags att sluta hyckla om israelisk moral, se verkligheten som den är och agera därefter.

Gunnar Olofsson