gerundium

13 november 2009

Med huvet under Guillou-tinen

Det framgår av vad Jan Guillou själv har skrivit att han
hade kontakt med KGB även under det s k CIA-avslöjandet 1976.
Han skriver själv om en presskonferens det året:
"Och i det läget var jag någon sekund från att säga för
mycket. Jag arbetade nämligen sedan mycket länge med ett
sådant uppslag, jag var rätt optimistisk om möjligheterna."

Plötsligt har hans arbete för att avslöja KGB, som startade
1967 blivit ett nio år långt projekt.

Om man är anställd på en tidning - i synnerhet när det
handlar om FiB/K - är väl det normala att ledningen,
ansvarig utgivare och ordförande - informerades.

Så skedde under arbetet med IB-affären.

Men varför informerade Guillou ingen i FiB/Ks ledning om
sina KGB-kontakter?

Jag har kollat med Peter Gavelin som var ordförande och
ansvarig utgivare omkring april 1976-april 1977 och Nils
Gärdegård som var ordförande och ansvarig utgivare året därpå.
Ingen av dem hörde någonsin ett knyst om Jan Guillous KGB-
projekt, vilket är märkligt med tanke på riskerna han utsatte
sig själv och FiB/K för. Greta Hosten som föregick de båda
är dessvärre avliden.

Anklagelserna mot Jan Guillou för KGB-spionage är som jag
och många med mig påpekat orimliga.

Men samtidigt står det klart att han handlat oerhört
självsvåldigt och satt FiB/K på spel.

Hade KGB-kontakterna avslöjats under IB-affären hade
katastrofen för FiB/K varit ett faktum.

Idag kan väl FiB/K leva med avslöjandena av en av sina
främsta reportrars äventyrliga KGB-kontakter.
Men det bör sägas till historieböckerna att detta var Guillous
och inte i något avseende FiB/Ks grej.

Stefan Lindgren

2 kommentarer :

  1. Jag har också noterat detta tidsglapp mellan 1972 (uppgivet så sent som igår på restaurang KGB) och 1976 som står i memoarerna i samband med CIA-redogrelsen. Hur det ligger till kan han nog bara svara på själv. Att han satte FiB/K:s trovärdighet i pant säger en del om hans moral damals (bra ord på tyska istället för "på den tiden").

    SvaraRadera
  2. Efter IB-affären FIB/K ledningen riktade politiken till en antisovjetism. Vi fåtaliga sossar som deltog i projektet städades undan. Jag hade kontakt med sovjetiska diplomaten, APN:n chefen Nikolaj Nejlands. G. hade ngn annan. Dessa kontakter var personliga. De spelade ingen roll i svensk inrikespolitik. Skillanden är den att jag har varit öppen om mina kontakter - G inte. G blev Sverige mest uppsakattade journalist, jag isolerades och flydde till Sovjet.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.