Vänta på mig

Konstantin Simonov (1941):
Vänta mig


Vänta mig och jag kommer tillbaka
men vänta mig hett,
vänta mig, när sorgen kommer
med de gula regnen
Vänta mig, när snön yr
Vänta mig i sommarhettan
Vänta mig, när andra redan glömt
och slutat vänta.
Vänta mig, när breven från fjärran
slutat komma.
Vänta, när alla som väntat
tillsammans redan tröttnat.

Vänta mig och jag kommer tillbaka
Vänd inte ryggen till dem
som redan lärt sig
att det är dags att sluta vänta.
Låt både son och mor tro
att jag inte längre finns.
Låt vännerna tröttna på att vänta,
sätta sig vid brasan
och dricka bittert vin
till mitt minne...
Vänta. Och ha inte bråttom
att dricka med dem.

Vänta mig och jag kommer tillbaka,
trots alla som dött.
De som inte väntat mig kan säga:
- Han hade tur.
De som inte väntade
kan inte förstå hur du
med din väntans eld
räddade mig.
Hur jag klarade mig
kommer bara du och jag att veta.
Att du kunde vänta
som ingen annan.

1941

I min egen brutala tolkning från rimmad ryska. SL.