gerundium

20 mars 2011

Eld-upphör - bara för Gaddafi?


En mycket farlig situation har uppstått i Libyen nu, när de
"FN-allierades" bombningar gått in på andra dagen. 110 USA-missiler
till "skydd för civila" har avfyrats.

Tripoli förklarar för andra gången vapenvila, men ingen i
angriparkoalitionen vill lyssna på det örat. Nu när de väl fått sitt krig.


USA avfyrade 110 Tomahawkrobotar på 24 timmar. I huvudsak mot
regeringspositioner.

Samtidigt säger anhängare av den utländska interventionen (Carl Bildt
och Jan Eliasson i Agenda idag) att "Gaddafi inte menar allvar med vapenvilan".
Gaddafi ska alltså visa att han menar allvar med sitt eld-upphör - som
proklamerades för andra gången idag, nu på direkt begäran av Afrikanska
unionen - genom att inte besvara eldgivning från rebellstyrkorna eller
de "FN-allierade".

Den libyska regeringen ska visa, menar man, att den är beredd att
efterleva FN:s krav genom att kapitulera villkorslöst för inkräktarna,
genom att upphöra agera till den libyska statens försvar.

Det skapar ett oerhört allvarligt prejudikat, när tre kolonialmakter -
med en FN-resolution som tillhygge - går in för att krossa statsmakten i
ett land under förevändning att skydda civila.

Carl Bildt gjorde harklande en liten reservation om störtandet av
Gaddafi som krigsmål att "detta inte står i FN-resolutionen"
men uppenbart ser både han och Eliasson (märkligt folkrättsbefriad
för att ha varit ordförande i FN:s generalförsamling!) det som ett
legitimt mål.

Ett eldupphör kan självfallet inte vara ensidigt. Det måste respekteras
av alla parter, även rebellförbanden och av de utländska interventerna.
Om regeringsstyrkorna besvarar eld kan detta inte inte tas som bevis på
att det saknas vilja till eldupphör. It takes two to tango. I detta fall tre -
regeringen, rebellerna och interventerna.

Allt annat förvandlar ordet eld-upphör till ett skämt. "Om ni inte gör
som vi säger skjuter vi er. Om ni gör som vi säger skjuter vi er i alla
fall."

Det är uppenbart att västvärldens ledare nu har förlamats av
krigshysterin och att inget enskilt land förmår hejda vansinnet. Galningen
Sarkozy bombar för att vinna inrikespolitiska poäng gentemot Le Pen
och kanske också för att dölja sina skumraskaffärer. Britterna bombar
som de alltid har gjort för (vad de tror är) billig bensin. USA bombar
för att de brukar bomba, även om de numera inte har råd. Politiker
och media hejar på - krig är ett oslagbart sätta ett vinna väljare, sälja
lösnummer och dessutom ett oöverträffat afrodisiaka för makthavare med
potens- eller orgasmproblem.


Världen luktar alltså ankskit, men inte desto mindre är det Sveriges
plikt att använda sitt marginella inflytande till att försöka hitta möjliga
förhandlingslösningar.

Gaddafis vilja att respektera ett eld-upphör måste prövas och det kan
bara ske genom att övriga parter respekterar eld-upphör medan detta
verifieras.

Det saknas inte samarbetspartners i sådana ansträngningar. Kina, Indien,
Brasilien, Tyskland, Ryssland står utanför bombkriget. Liksom Afrikanska
Unionen och stora delar av den islamska världen inklusive Nato-landet
Turkiet.

Vad jag tidigare har sagt på den här sidan som beröm av Carl Bildts
eftertänksamhet tvingas jag tyvärr nu ta tillbaka. Han är nu fullt ut
med på bombtåget.

Jan Eliasson med sitt fnysande förakt för Gaddafi visar sig vara en
mycket mer undermålig diplomat än man kunde tro av hans meritlista att
döma.

Diplomaternas uppgift måste ju bl.a. vara att blicka längre än kvälls-
tidningarnas löpsedlar. Vem ska styra Libyen i fortsättningen efter kriget?

17-åriga islamister från Benghazi? Ingenting talar för att rebellerna skulle
ha mer än regionalt stöd.Det troliga scenariot är då en sönderstyckning av
Libyen och/eller utdraget inbördeskrig.

Det blir i så fall den andra afrikanska staten på kort tid som delas på
västmakternas tillskyndan.


Söndra och härska, Divide et impera är härskarnas recept sedan
Sunzis tid 500 f Kr.


Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.