Eskimåer för 3 000 år sedan

VALJÄGARE SOM LEVDE FÖR KONSTEN

Eskimåernas förfäder, som bodde längst borta i öster av den
asiatiska kontinenten, utvecklade för 3 000 år sedan en märklig
och hittills okänd kultur.
 
De levde på valjakt och hade så gott om mat att de kunde ägna
en stor del av sin tid åt konst. Sju månader om året kunde
de promenera till Amerika!

De nya rön som ryska och tyska vetenskapsmän
publicerade på 90-talet handlar
om en kultur som existerade på kusten av Berings hav för
3000 år sedan. Ur ekonomisk synpunkt är det en stenålderskultur,
man har endast hittat ett obetydligt metallföremål i deras
gravar. Men stenåldern var inte alltid detsamma som
torftighet.

En zoomorf skulptur (9,9 cm) från 100-200-talet e Kr.


Dessa tidiga eskimåer, avlägsna släktingar till våra samer,
jagade storval, säl och valross med kajaker och storbåtar
(umjaker). Då uppstod nya former av samarbete, tillgången på
föda var rik och därför nådde denna kulturen en högre nivå
än havsisjakten som ägt rum i ytterligare 2 000 år bakåt i
tiden.

Man hade tid att snida, varenda liten pinal var dekorerad.
Oftast var det bruksföremål snidade i valrossbetar:
stabilisatorer för harpuner, krokar att fästa rep i osv.
Dessutom var det ett folk med breda kulturhorisonter.
Sju månader om året kunde de promenera över isen till
Amerika! Columbus kan alltså gå hem och lägga sig!

Inte nog med att valjägarna ägnade sig åt konsthantverk.
I denna konst speglas en märklig naturfilosofi. Kort
skulle den kunna sammanfattas: "Allting går i cirkel". Inte
ett människoansikte avbildas utan att på baksidan finns ett
annat människoansikte, inte ett djur utan ett annat djur.
Ett favorittema är förvandlingar, hur djur och människor
byter skepnad. Det är än i dag ett kärt tema i eskimåernas
sagor.

Det vore fel att idealisera valjägarnas tillvaro. Arkeologerna
har funnit att deras bröstkorgar var av enormt format.
Ständig C-vitaminbrist gjorde att de utvecklade extra
lungkapacitet för att kompensera för blodets dåliga
syreupptagning. De hade också en högra kroppstemperatur än
människan vanligtvis har.

Man kan också lätt förstå att många omkom under
de långa valfångsturerna. Ett föremål man hittat visar en
kajak, med sittbrunnen utformad som ett människoansikte.
Kanske är det bilden av en försvunnen fiskares själ.

STEFAN LINDGREN

Arktische Waljäger vor 3000 Jahren Unbekannte 
sibirische Kunst (Hase & Koehler Verlag 1993 
ISBN 3-7758-1282-2)