gerundium

21 april 2012

Karln är galen!

1937 straffriförklarades ledaren för Salaligan som mördat på löpande
band och hållit en hel bygd i skräck i sex år. Sigvard
Nilsson-Thurneman (anagram på engelskans "Manhunter") förklarades
mentalsjuk med en nästan "fullständig moralisk känslolöshet", det vill
säga psykopati och förpassades till den fasta paviljongen på Säters
sjukhus.


Motiven för ligans verksamhet var ytterst oklara. Ett av morden gav 6 kr och 75
öre i byte. Men Thurneman var full av ockulta grubblerier och hyste starkt
intresse för orientaliska ockulta fenomen och religioner. Det sägs att
han lärde sig sanskrit på Säter och satt på en vind i Bromma och
översatte till sin död.

Nåväl, vart vill jag komma?

Stora seriemord och massmord inträffar med en viss regelbundenhet även i
vår fridfulla nord. Ibland kläs brotten - även när det rör sig om rent
sjuka handlingar - i tidens föreställningar och vanföreställningar.

Men ingen skulle komma på tanken att Thurnemans intresse för ska vi säga
zoroastrism låg bakom hans mordbränder.

Men när vi kommer till Breivik fäster media och rättsväsende plötsligt
ett enormt intresse vid hans sjuka idéer. Han får rikligt med tid att
redogöra för sina bevekelsegrunder. Och de norska rättspsykiatrikerna
har som en eftergift för en diffust "hämndlysten" opinion beslutat att
Breivik är tillräknelig.

Ändå är ju karln helt uppenbart galen, som den svenske
rättspsyikatrikern Sten Levander så befriande säger efter att ha bevistat
rättegången första veckan.

En människa som mördar 77 obeväpnade människor i "nödvärn" lider ju av
klockren förföljelsemani!

En människa som mördar 77 i huvudsak norska, "ariska" ungdomar - den
norska nationens blomma - med hänvisning till farorna för att islam tar
över Europa kan ju inte betecknas som tillräknelig. Han är oförmögen
till en elementär logisk slutledning. (Jfr John Ausonius som höll
sig till mörka och mörkhyade offer och inte heller straffriförklarades.)

Thurneman förklarades mentalsjuk med hänvisning till en nästan
"fullständig moralisk känslolöshet", det vill säga psykopati.
I fallet Breivik anförs hans känslolöshet närmast som ett bevis för hans
tillräkneklighet.

För övrigt är ju Breiviks omtalade känslolöshet inte total - han har
starka känslor för sig själv, rörs till tårar av sina egna verk och den
som följer honom på bild anar den njutning som rättegången ger
honom - en tydlig narcissism.

Breivik har redan fått efterföljare och det enorma mediajippot säkrar
honom ett evigt liv och säkert som amen i kyrkan en rad copycats. Beror
det etablerade Norges neurotiska hållning till Breivik på att han trots
allt - och ytligt sett - är bärare av så mycket som är genuint norskt?
Landet har ju varit en okritisk deltagare i flera av USA:s krig i den
muslimska världen och som obefläckat av EU:s officiella
multikultiideologi är Norge ett av det "rena" och "obefläckade" Europas
fanbärare. Om Norges flygvapen är ute i världen och bombar "onda"
muslimer på måfå är det inte märkligt att enskilda norrmän vill göra
detsamma.

Breivik är sjuk, men hans sjukdomsyttringar återspeglar också en sjuk tid
där massmord - om de är tillräckligt omfattande kan anses helt legala.

För många är det ett stort problem - ja, trauma - att förklara att
värderingar som de själva delar kunnat leda till Breiviks illgärningar.

Precis som den svenska kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroths beslut
att skära sig en tårtbit ur underlivet på en skrikande svart kvinnokropp
avslöjar den latenta rasismen i det svenska samhället, avslöjar det
officiella Norges hyperreaktion på Breivik ett murket undermedvetet.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.