Som ung medicinstuderande drogs han in i Vietnamrörelsen och Clarté.
Han reste i Kina under kulturrevolutionen och besökte Indonesien under
mångmiljonmassakern på kommunister 1965-66, om vilket han senare utgav
skriften "Vad händer i Indonesien?" (Clarté 1967).
När KFML/SKP bildades blev han snart ledande och under flera år var han
partiets ordförande.
Partiet red på en radikal våg från Vietnamrörelsen och 60-talets
strejkrörelser, men beslutet att delta i riksdagsval avslöjade att
partiet inte lyckats etablera sig utanför den trånga kretsen av redan
frälsta. 1970 fick partiet c:a 20 000 röster och 1979 bara omkring
hälften.
Efter valet 1976 kom det till en brytning och de som ville söka enhet
med vänsterpartiet ("enad vänster") lämnade partiet eller uteslöts genom
den s k lojalitetsförklaringen 1977.
Till de senare hörde Gunnar Bylin. Han valde då att lämna politiken
bakom sig och gå upp i sitt läkarjobb där han också gjorde betydande
insatser, vad jag kan förstå, bl a som en av grundarna av Allergicentrum
Syd.
Jag har många fina minnen av Gunnar Bylin, som var en särdeles vänlig
och gladlynt själ, en idealisk chef. Hans lite "kinesiskt" ödmjuka stil
gjorde intryck på mig första gången vi träffades 1964 i gamla Wadköping,
ett stenkast från Kajsa Wargs stuga på ett Clartémöte. Sköld Peter
Matthis var också där - och Markurell själv, det är jag nästan säker på.
Gunnar sa något oförsiktigt om Abram Tertz alias Andrej Sinjavskij
(Tertz var en ökänd judisk gangster) som antisocialistisk. Jag som nyss
hade läst "Domen faller" sa emot. Ett tema i boken var just
klassklyftorna i Sovjet.
Gunnar lyssnade tålmodigt, fast jag var en nio år yngre pojkspoling.
Sedan jobbade vi ihop på partihögkvarteret och Gnistans redaktion på
den kommunistiska karamellfabriken Nybrogatan 27 under större delen av
70-talet. Jag minns aldrig att vi blev ovänner.
Många av dem som vi i partimajoriteten uteslöt har jag träffat senare
och även kunnat arbeta politiskt med, bl.a. Bo Gustafsson. Tyvärr fick
jag aldrig den chansen att återknyta kontakten med Gunnar.
Jag minns honom som en mycket rejäl och rättänkande arbetarpojk (pappan
var industriarbetare i Svartvik). En sådan som kunde tala om Maos paroll
"Tjäna folket!" utan minsta förställning.
Stefan Lindgren
Enn Kokk, den gamle kommunistätaren, framför på sin blogg ett "rykte" om att Gunnar Bylin skulle ha blivit folkpartist. Det finns inga belägg för det Jag har talat med Roland Pettersson, fd ordf i SKP med 65 år i handikapprörelsen bakom sig, som till för bara några år sedan hade kontakt med Gunnar i sjukvårdsfrågorna. Vi håller det båda för osannolikt att Gunnar skulle ha gått till fp.
SvaraRaderaNi ska inte tro att Enn Kokk erkänner ett fel. Han säger nu att det är Bylins f d partikamrater som spritt ut ryktet om att han blivit folkpartist. Kokk borde ha modet att stå för sin egen pajkastning.
SvaraRaderaUnderbar beskrivnin av Gunnar. Som nybliven clarteist i början av sextiotalet var han min främsta inspiration. De clartemöten jag så begivet reste till som göteborgare ägde vanligen rum hemma hos honom.
SvaraRadera