Wallenberg och guldet

Bengt Jangfeldts bok om Raoul Wallenberg har fått intresserat mottagande
och ännu hörs inga definitiva protester mot hans teori, nämligen att
Raoul Wallenberg fyllt sin bil med juveler och tänkte köra hem dem till
Sverige genom hela det krigshärjade Europa, naturligtvis inte för att
stjäla något utan för att rädda judisk egendom.

Jag vill vänta med ett omdöme tills jag har läst boken.

Men låt mig ändå säga så mycket att jag förhåller mig i grunden skeptisk
till påståendet att Wallenberg tänkt köra hem till Stockholm i sin
Studebaker med 13-15 kg guld i tanken.

Wallenberg var ingen idiot.

Men jag kan samtidigt förstår hur Jangfeldt kommit fram till denna
fantasieggande version (en amerikansk författare, Harvey Rosenfeld,
ligger steget före och påstår att Brezjnev personligen stal det där
guldet som Wallenberg hade med sig).

Vad vi vet är att efterforskningarna från svenska UD (och från
finansbröderna) var ytterst lama. Sveriges ambassadör i Moskva försökte
närmast övertala ryssarna om att Wallenberg dött i en bilolycka
("mycket sannolikt"). Det var en teori som kolporterades av ambassadör
Ivar Danielsson och attaché Per Anger, vars avrapportering till UD
senare spårlöst försvann.

Om Wallenberg sysslat med någon sorts tvivelaktig verksamhet skulle det
kunna förklara svenskarnas agerande. Här lanserar Jangfeldt guldgömman i
bensintanken som den felande länken. Tillsammans bildar de en
indiciekedja.

Men den håller inte. Skälen till att Sverige dumpade Wallenberg måste ha
varit andra:

- intriger från pronazisten Danielsson och Anger för att bli av med
Raoul Wallenberg, som var besvärlig och gav fullständigt f-n i det
diplomatiska protokollet.

- från finansfamiljens sida en strävan att dölja samarbetet med
Nazityskland. Wallenbergarna hade ju bl.a. övertagit stora summor
konfiskerat judiskt guld från den tyska riksbanken. Eventuellt hade Raoul ett
uppdrag i Ungern som gällde att rädda Manfred Weiss-koncernens
egendom.

- Raoul Wallenberg hade haft ett uppdrag för OSS (som senare blev CIA), till
att börja med vare en helhjärtad allierad till de sovjetiska
krigsansträngningarna. I augusti 1944 styrdes brittiska SIS över på
spionage mot Sovjetunionen och amerikanska OSS gjorde väl detsamma.
Separatfredstrevarna från väst mot Tyskland
och handeln med judar mot lastbilar, som Raoul Wallenberg var involverad
i, motsvarade knappast Sveriges officiella hållning. Från UD/Undén kan
ha funnits ett intresse i neutralitetens namn att "glömma" Wallenberg.

Må forskningen fortsätta...

Stefan Lindgren