Finns Old Man River-korv?

1975 bestämdes att Sverige skulle vara mångkulturellt. Ingen kunde vid den tidpunkten förutse de sociala konsekvenser som decennier sedan skulle komma att prägla landet.

Då introducerades bl.a. Old Man River-korv, vill Lasse Ekstrand minnas.


Mångkultur signalerade väl närmast trevliga utlandsresor och det ytliga mötet med exotiska kulturer. Utan att vår blågula kultur utmanades eller hotades. Det handlade endast om att berikas och inspireras. Vi grå svenskar kunde genom mångkulturen få en roligare vardag. Med annorlunda maträtter. Naivt och ogenomtänkt så det förslog.

Jag minns en turkisk student, en intellektuell person ända ut i fingerspetsarna och politisk flykting med ett dödsstraff hängande över sig, som skakade på huvudet åt detta med att definiera Sverige som mångkulturellt. Han anade nog vad som komma skulle. Och förstod inte varför politikerna definierade om Sverige på detta sätt. Som om de skämdes för det Sverige som var.

Det dröjde med att omvandla lilla Sandviken till en mångkulturell stad. Till bruksorten kom efter kriget tyskar, jugoslaver, italienare och finnar. Urinnevånarna pratade om ”tyskhusen”. Några låga längor invid Jernvallen och jag vet inte hur stor andel tyskar som bodde i dem. Min första flickvän gjorde det. Och hon var svenska.

På Folktandvården fanns en elak jävel, förlåt svordomen men den är tyvärr befogad. En storvuxen kvinna som bröt på tyska och var mycket hårdhänt utan att vara skicklig. Allas skräck. Även de vuxnas. Det ryktades om ett naziförflutet som dock aldrig bekräftades.

I kompiskretsen ingick Clemens. Hans far hade flytt från Tjeckoslovakien.

I Sandviken fanns på den tiden riktiga charkuterier med sådana där rinnande glas. Vi stod en gång och tittade in i fönstret på vitklädda damer som hanterade varorna.

- Hör du, Clemens. Har du någonsin smakat Old Man Riverkorv? Det finns ingen godare korv. Gå in och be om ett smakprov.

Den genomsnälle Clemens anade inget oråd. Han klev in. Vi lade snabbt benen på ryggen. Sedan är det kolsvart i minnet. Men en tagg har stannat kvar. Tidigt i morse, garden alltid sänkt denna tid på dygnet, rispade den till.

Jag läser och har svårt att lägga bort Hanna Kralls egenhändigt skrivna "Vit Maria" och ramlar över ett uttryck: oåtalbar skuld. Hur många gånger i mitt liv har jag inte begått handlingar som faller under denna brottsrubrik?

Jag vet inte var Clemens blev av. Kanske glömde han snabbt det tämligen oskyldiga pojkstrecket. En from förhoppning.

Eller. Tänk om det ändå fanns Old Man Riverkorv?!

Lasse Ekstrand