gerundium

24 augusti 2021

Nato:s avledningsmanöver

ISAF:s deltagarländer (med nio undantag) samlade i Kiev.

Nato, världens mäktigaste militärallians, har just förlorat sitt första krig, kriget i Afghanistan.

För att täcka över detta skamliga misslyckande genomfördes en transatlantisk generalmönstring vid gårdagens "Krimplattform" i Kiev.

Alla var där - eller?

De 44 länder som deltog i propagandakonferensen för att "återta" Krim från Ryssland var samtliga länder som deltog i den nyss havererade ISAF-operationen i Afghanistan.

Det intressanta är egentligen vilka ISAF-deltagare som valde att hoppa av:

Armenien
Azerbajdzjan
Bosnien-Herzegovina
UAR
Malta
Mongoliet
Singapore
Sydkorea
Tonga

Därtill kommer naturligtvis hela Latinamerika, Östasien och Afrika som inte heller var med på ISAF-tåget.

Tretton länder - Nato:s trognaste frontstater - valde att låta sig representeras av sina presidenter eller premiärministrar. Däribland skamligt nog även Sverige som därtill skickade sin försvarsminister.

Krimplattformen är enligt reklamen "ett nytt samråds-och samordningsformat som initierats av Ukraina för att öka effektiviteten i det internationella svaret på ockupationen av Krim, svara på växande säkerhetsutmaningar, öka det internationella trycket på Ryssland, förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna, skydda offren för ockupationsregimen och uppnå huvudmålet: att ockupera Krim och återställa Ukrainas suveränitet över halvön."

Så vem kränker vem?

Ukraina och de 44 deltagarstaterna motsätter sig uppenbarligen folkens rätt till självbestämmande (artikel I i FN-stadgan).

Krim blev en rysk region efter en folkomröstning som hölls där i mars 2014, där 96,77 procent av Krimväljarna och 95,6 procent av Sevastopols invånare uttalade sig för anslutning till Ryssland.

Folkomröstningen har ifrågasatts, fast myndigheterna på Krim erbjudit sig att att upprepa den med internationella observatörer. Oberoende opinionsmätningar både före och efter talar för att omröstningen var rättvisande.

Dessutom bedriver Ukraina och västländerna idag en ekonomisk krigföring särskilt riktad mot Krims befolkning, åtgärder som också strider mot FN-stadgan som ger säkerhetsrådet ensamrätt att besluta om sådana åtgärder.

Till det mest cyniska som Ukraina gjort hör avstängningen av halvöns vattenförsörjning, en åtgärd som saknar motstycke efter den hitlertyska ockupationen.

Krimplattformens resolution är en provkarta över Kievregimens demagogi i frågan.

Exempelvis kräver man rätt för det tatariska befolkningen att få undervisning på ukrainska.

Samtidigt förvägra rysktalande i Ukraina rätten till undervisning på sitt hemspråk. Ryskspråkiga radio- och TV-kanaler förbjuds, liksom utgivning och import av ryskspråkig litteratur.

Ryska myndigheter anklagas för att förfölja oliktänkande på halvön, samtidigt som terrordåd begåtts mot Krim med regimens tysta medgivande (fällda elmaster, sprängdåd, piratdåd till sjöss).

Ryssland anklagas för att militarisera halvön, samtidigt som USA/Nato pumpar in vapen i Ukraina och organiserar marinmanövrar med provokativa och potentiellt krigsutlösande gränskränkningar.

Det var hycklarnas afton i Kiev, men precis som är fallet med Afghanistan kan man också förutse en räkenskapens dag. När hela Nato:s fräcka försök att slita till sig den ryska systerstaten Ukraina och förvandla Svarta havet till sitt innanhav slutligen havererar.

Det stöd som 44 regeringar söker i den transatlantiska länken kan till sist visa sig vara det stöd som snaran ger den hängde.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.