Spektakel i svensk domstol

Iraks ledare Saddam välkomnar Mujahedin-e Khalqs ledare Massoud Rajavi 1986.

Iraniern Hamid Noury, 60 år, sitter sedan två år häktad i Sverige för påstådda folkrättsbrott. Nu inleds en rättegång som ska pågå till april 2022.

Det finns flera skäl att ställa sig skeptisk till åtalet.

Av åklagarens åtalsframställning framgår att det handlar om de massavrättningar som inträffade i Iran i samband med kriget Iran-Irak 1980-88.

Konkret ska Noury ha varit ansvarig för tusentals avrättningar 30 juli till 16 augusti 1988 i Gohardasht-fängelset i Karaj. Noury själv hävdar att man gripit fel person. Men även om han skulle vara "rätt" person finns många frågetecken.

Åklagaren inser att svensk domstol inte kan överpröva iransk lagstiftning och rättstillämpning. Därför har de båda kammaråklagarna Kristina Lindhoff Carleson och Martina Winslow valt att beskriva gärningen som ett internationellt brott.

"Enligt åtalet var Mujahedin delaktig i den internationella väpnade konflikten mellan Iran och Irak. Mujahedins attacker utgick från irakiskt territorium och skedde i samarbete med den irakiska armén. Åklagarna menar också att det fanns ett samband mellan den väpnade konflikten och massavrättningarnas varför denna gärning bedömts utgöra folkrättsbrott, grovt brott."

Mujahedin e-Khalq (MEK) skulle alltså enligt åklagarna ha varit  irakiska kombattanter när de greps och dömdes till döden.

Det är en orimlig uppfattning. Det skulle ge varje landsförrädare i pågående krig status av utländsk kombattant och skydd av folkrätten. MEK upprättade sin bas i Irak först 1986 och den kom aldrig att spela någon betydande roll i krigföringen.

Det är uppenbart om man betraktar MEK:s hela historia att detta är en i huvudsak iransk rörelse, som först spelade en aktiv roll i kampen mot shahens regim, men hela tiden försökte övertrumfa de religiösa ledarnas måttfulla motståndsstrategi med terrordåd.

Så snart revolutionen hade segrat kom MEK att vända sig mot de nya makthavarna.

28 juni 1981 inträffade ett sprängdåd som dödade ett 70-tal ledare inklusive Ayatollorna Behesti och Montazeri samt tio ministrar och vice ministrar.

Den 30 augusti samma år sprängdes premiärministerns kontor och presidenten Raja'i dödades tillsammans med premiärminister Bahonar och en rad andra höga tjänstemän.

MEK tros ha legat bakom dåden som följdes av "mord på ungefär två tusen mullor, inklusive minst ett dussin mycket prominenta religiösa ledare i provinscentra över hela landet" (Amir Taheri, "The Spirit of Allah", London 1985, s. 284, isbn 009160320x).

Konflikten mellan makthavarna i Iran och MEK bär således alla kännetecken av en blodig inbördeskonflikt, vilket knappast ändrades av att MEK:s ledare Massoud Rajavi hade följt den avsatte presidenten Bani-Sadr i landsflykt till Paris och senare upprättade ett träningsläger i Irak.

För att rädda det synnerligen bräckliga åtalet har åklagarna även slängt in åtalspunkten "mord" i reserv. Men det skulle naturligtvis vara absurt om varje människa som någonsin utsatts för någon mordanklagelse och lockats till Sverige i maskopi med internationella åklagarkammaren vid genomresa i Sverige riskerar två års häktning och en årslång skådeprocess. Det finns särskilda procedurer för att gripa och lagföra mördare.

Normalt efterlyses de av landet där mordet begåtts. Eller om det inte är möjligt på grund av att mördare sitter vid makten kan Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärda en arresteringsorder.

Ingetdera har skett i det här fallet. I Storbritannien, där den åtalade är bosatt, anser man uppenbarligen att det inte föreligger förutsättningar för åtal, trots att brittiska åklagare tidigare t ex. försökt åtala Chiles Pinochet och höll honom arresterad under ett besök. Även om juridiken brast började britterna åtminstone i rätt ände. I Sverige hade man exempelvis chansen att gripa USA:s utrikesminister Condoleezza Rice vid ett besök i Sverige 2008, en av de ansvariga för drygt en miljon irakiers död.

Att kasta sig över en iransk tjänsteman får naturligtvis applåder från MEK som arrangerat hela honungsfällan, liksom från USA och Israel. Men leder det till att arbetet mot vår tids värsta krigsförbrytelser (Irak, Afghanistan, Jemen, Syrien etc) går framåt?

Att spektaklet ska fortsätta till april 2022 bådar inte gott. Allmänheten kan nog tycka att svenska domstolsresurser borde sparas till viktigare och mer akuta ting.

Stefan Lindgren

PS. I Iran pågår en kampanj i Iran för att internationella domstolar ska ställa MEK inför rätta för dess terrordåd. Tusentals anhöriga till offer kräver rättvisa (se nejatngo.org).