gerundium

28 november 2021

Hjorvard porträtterad


Martin Jonols, barnbarn till Gustav Johansson på Ny dag (Hjorvard) och Leninpristagaren Eva Palmaer, länge ordförande för Förbundet Sverige-Sovjetunionen (som bildats 1935 på initiativ av hennes pappa, professor Wilhelm Palmaer) har utkommit med boken "Stalin på Östermalm" (Verbal).

Nej, trots reklamen och entusiasmen i vissa spalter, är detta inte något direkt nidporträtt på morföräldrarna.

Framför allt är det nog en berättelse om författarens egen kamp mot psykisk ohälsa, och rädslan för att hans egna barn skulle få den i arv från pappan, Ragnar Montelius.

Man kan väl sätta stora frågetecken framför sättet att lämna ut anhöriga till offentligheten, men med gällande lagstiftning och den stora efterfrågan på familjeskvaller på den litterära börsen, är det inte så mycket att säga om det.

Varje familj har en sådan, sa C H Hermansson en gång om Martin Jonols när han visat de första tecknen till avslöjariver.

Men det intressanta med den här boken är att han inte lyckas arbeta upp något hat, eller ens förakt, mot dem som valde att arbeta för sina kommunistiska ideal. Tvärtom, i hela detta familjedrama framstår ju (delvis utan författarens avsikt) Gustav Johansson och Eva Palmaer som mycket rakryggade och kreativa människor. Även sönerna Ola och Carsten, liksom dottern Hagar - Martins mamma - tecknas sympatiskt.

Att sedan författaren upprepar en hel del påståenden om Sovjet och DDR, hämtade ur den sedvanliga kalla krigs-propagandan, får kanske tillskrivas bristande politiska kunskaper. I mångt och mycket visar ju författaren också hur förföljda kommunisterna var, av Säpo, av fascister som vid ett tillfälle ville skjuta ner Ny Dags redaktörer osv.

Om författaren haft för avsikt att svärta ned kommunisterna eller 60-talets vänster så har inte lyckats särskilt bra. Jag kommer att tänka på Per Meurlings "Spionage och sabotage i Sverige" som är skriven i en sorts k
ommissarie Clouseau-anda, som antagligen fick många läsare att ana oråd när den kom ut. 

Rätt typiskt att förre förrädaren Per Meurling dök upp på Gustav Johanssons begravning och överlämnade en flaska whiskey i gåva till änkan, dock först efter att ha tagit några klunkar själv ur den.

Det finns ränder som aldrig går ur. Det finns sprickor som tätas i samma stund fascismen - kapitalismen utan dekor -  på nytt visar sitt fula tryne.

Stefan Lindgren




Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.