Hands off Cuba, Trump!

April 1961. Ett amerikanskt försök att invadera Kuba misslyckades.
Tillfångatagna inkräktare i Grisbukten.

Kuba befinner sig vid livets slut, lär Trump nyligen ha sagt i Florida under ett möte med latinamerikanska ledare. Ingen representant från Kuba närvarande. Han lär även ha yttrat vid samma tillfälle: jag tar hand om Kuba.

Jag vägrar tro att det var tomma ord. skriver Lasse Ekstrand i dagens krönika.

Trump hatar den socialistiska regimen på ön. Och nöjer sig inte med att försöka undergräva Kubas ekonomi med ett landet plågande embargo. Något som för övrigt pågått i många år. Orsakande svåra umbäranden för kubanerna. Brist på det mesta.

Jag fruktar att Trump kommer att göra allvar av sitt hot. Liksom i Iran kränka folkrätt och nationell suveränitet.

Osökt minns man när USA försökte att med hjälp av exilkubaner invadera Kuba via Grisbukten på sydkusten. En invasion som slogs tillbaka. Revolutionen försvarades. Patria o muerte. Fosterlandet eller döden det styrande slagordet.

Då, 1961, var Kennedy president. Vilket bevisar att det spelar ingen roll vem som sitter i Vita Huset. En pajas och fastighetsspekulant, eller en välkammad Harvardutbildad.

Imperialismen står inte och faller med vem som innehar ämbetet. Även om Trump kanske framstår som mer galen än de flesta tidigare amerikanska presidenter. Hans sätt att uttrycka sig är definitivt annorlunda. Bortom all diplomatisk inlindning.

2009 var det som om en gammal dröm gick i uppfyllelse. När planet påbörjade landningen på Havannas flygplats José Marti. Äntligen! Efter alla år fick jag äntligen komma till Kuba och se med egna ögon.
1969 skrev jag min trebetygsuppsats i sociologi om u-ländernas, som man sa på den tiden, speciella problematik. Med fokus på Kuba.

Och jag lovordade, omöjligt att inte göra det mot bakgrund av hur levnadsförhållandena radikalt förbättrades för gemene man, revolutionen 1959.

Revolutionsledarna Fidel Castro och Ernesto Che Guevara har jag därefter alltid försvarat mot dem som velat förtala och förminska dem. Av det enkla skälet att de, tillsammans med folket, åstadkom en häpnadsväckande ekonomisk och social utveckling på det av amerikanerna tidigare förödda Kuba.

En ö nordamerikanerna hade försatt i misär. Analfabetism och den största fattigdom rådde. Revolutionen hade från allra första början folkets stöd. Därför har den överlevt. Trots alla svårigheter och allt motstånd. Alla försök från Kubas fiender att underminera den. Demoralisera människorna på ön.

Kuba har tjänat som en förebild för förtryckta världen runt. Det har visat sig att det är möjligt att störta förtryckarna. Klart att Trump vill krossa det antikapitalistiska exemplet Kuba. David kväsa Goliat.
Che Guevara lämnade Kuba, försökte 1967 återupprepa revolutionen i Bolivia. Men missbedömde förutsättningarna. Och dödades.

Eva och jag köpte i december 2009 en resa till Kuba som en sextioårspresent till oss själva. En dag passerade vi med buss Grisbukten. På väg till Santa Clara, där Ches reliker förvaras.

Om Trump försöker sig på en invasion, vilket jag befarar, måtte Kuba stå pall. Och måtte Ryssland sträcka ut en solidaritetens järnnäve till kubanerna.

Fosterlandet eller döden! Venceremos!

Lasse Ekstrand