16 september 2013

Läget i Syrienfrågan

På ett protestmöte på Sergels Torg i går 15 september sa jag bl.a.:

"En liten gnista av hopp har tänts. Krigsanstiftarna har fått problem.

Världspolisen USA har tvingats till förhandlingsbordet."

Överdriven optimism?




Sedan Storbritanniens parlament sagt nej till krig, sedan det amerikanska folket sagt nej och USA:s kongress av allt att döma tänkt säga nej tvingades Vita huset att ta den möjlighet som Ryssland och Syrien erbjöd att rädda ansiktet med det gemensamma rysk-syriska förslaget om att ställa Syriens kemvapen under internationell kontroll i utbyte mot att USA inställer sina anfallsplaner.

Detta är en viktig principiell framgång för alla som försvarar folkrätten.

Kanske blir det - fast det är ännu en from förhoppning - en vändpunkt i det syriska kriget.

För de stater som pumpar in pengar och vapen i den väpnade s k oppositionen blir det en självmotsägande politik att å ena sidan ha ett nedrustningsavtal med Damaskus och kräva full och effektiv implementering på hela Syriens territorium av skrotningen av kemiska vapen och å andra sidan stödja en motståndsrörelse som arbetar för att störta regimen, den enda garanten för att avtalet uppfylls. Den s k Fria Syriska arméns militära talesman brigadgeneral Salim Idriss säger att FSA kategoriskt motsätter sig uppgörelsen.

Jag är övertygad om att krigsanstiftarna USA, Frankrike och Storbritannien inte kommer att dra sig för att föra en sådan dubbel politik, men det kommer att bli svårare för dem.

Det är det diplomati handlar om. Enligt en gammal rysk definition av ordet diplomati är det när man talar med hunden medan man syr en munkorg åt den.

Självfallet ska man inte förvänta sig att USA uppträder logiskt och upphör att stödja den väpnade s k oppositionen. Den kommer säkert att fortsätta med det.

USA, som hävdar att det var dess militära hot som ledde till kemvapenavtalet, kommer att fortsätta med dessa militära hot."

Så sa jag på Sergels torg (Vi var sex som talade, se Syriensolidaritet.se för de andra talen) .

* * *

Kanske var jag inte tydlig nog. Kerry, Cameron och Fabius är redan i
full färd med att göra upp nya (utsiktslösa) krigsresolutioner till FN:s
säkerhetsråd.

Det faktum att Ryssland har sagt att ett FN-ingripande enligt kap VII
(våld!) skulle kunna bli aktuellt om Syrien inte till punkt och pricka
uppfyller en plan för eliminering av kemvapnen, har väckt falska
förhoppningar hos krigslobbyn.

Ryssland vill inte ha några hotelser inskrivna i en FN-resolution om
Syriens kemvapen. Skulle Syrien inte klara att uppfylla avtalet på någon
punkt blir det en fråga som säkerhetsrådet då får ta upp till prövning,
är den ryska ståndpunkten.

Allting talar för att krigsanstiftarna tvingas böja sig för den ryska
ståndpunkten.

Det innebär att kriget mot Syrien skjuts upp. Freden vinner tid - och
förhoppningsvis nya möjligheter att avvärja nästa hot.

Men att Obama inom kort skulle återvända till kongressen med ett
krigsförslag (eller Cameron till parlamentet) är svårt att tänka sig.

Under tiden kommer de att frotsätta med sitt skamliga undergrävande av
Syriens lagliga regering som garanterar kemvapenavtalets uppfyllelse.

Än en gång kan världsopinionen fälla utslaget.

Vad som hänt under senaste veckan är flera nya intressanta vittnesmål om
att det är terroristerna i Syrien som ligger bakom gasprovokationerna.

En belgisk journalist som suttit gisslan hos en terrorgrupp har hört dem
medge detta. I Turkiet greps i veckan terrorister med gas. Vittensmål om
giftdöden i Ghouta gör det alltmer sannolikt att det rörde sig om en väl
regisserad provokation.

Bl.a. säger vittnen att barn som kidnappats i Latakia har dykt upp som
gasoffer på bilder från Ghouta.

En av bilderna som Kerry visade på döda barn från Ghouta har visat sig
vara från Irak, där USA har ägnade sig åt olaglig användning av vit
fosfor under angrepp mot Falluja.

Till detta får vi återkomma de kommande veckorna. Hvar 8:e dag och på
Nyhetsbanken.

Stefan Lindgren

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Bara signerade inlägg tas in.