Hallå igen, Malmö!

Ett nytt päronträd planterades 2016 på den plats där August Palm höll ett historiskt tal.
Foto: Jens Ohlsson

Lasse Ekstrand idag: Ännu en gång en tur ned till Malmö. ”Men vad i hela friden ska du dit och göra!” utbrast en kompis när jag berättade om min resa söderut. Aldrig att han skulle bege sig hit.

Där gatorna översvämmas av beslöjade kvinnor. Och det skjuts titt som tätt. För att inte nämna de enorma statsbidrag som måste till för att staden inte skall sjunka ekonomiskt.

Kan det finnas en svensk stad mer förtalad än skånemetropolen? 

Där Kockums majestätiska kran förr utgjorde det välbekanta landmärket, på mils avstånd. 

Ett industrisamhälle vittrade bort. En svårhanterlig samhällsförändring med strukturell arbetslöshet i spåren. Politisk vilsenhet inför en oviss framtid.

Populistiska Malmölistan gör sitt bästa för att spä på den negativa bilden. Med en närmast ursinnig kritik av den kommunalt regerande socialdemokratins företrädare. Den kan nog i och för sig anses sakligt befogad i långa stycken. Men påminner i ordvalet om hur den reaktionära högern förr betraktade S. 

Det ekar från hur det kunde låta i Sandviken från de fina kvarteren i stan. Den välbeställda borgarklassens vulgariteter stod som spön i backen när sossehatet ventilerades.

Inte är det MITT Malmö det talas om och varnas för. Men kanske är jag för nostalgisk. Det Malmö som jag ser är där den ursprungliga socialdemokratin, med pionjärer som Axel Danielsson, grundaren av Arbetet, växte fram. 

Arbetarrörelsen kom ju söderifrån, närmare bestämt Tyskland. Minns Bebel, Liebknecht och Luxemburg. Och Marx, förstås! 

Danielssons socialdemokrati, av en helt annan dignitet än dagens. Med en sån som teknokraten, den avideologiserade Mikael Damberg på en framskjuten position.

När stockholmaren och överklassaren Hjalmar Branting politiskt aktiverade sig och tog över ordförandeskapet blev resultatet kompromisser och klassamarbete. Och så har det fortsatt.

En replika av August Palms legendariska päronträd finns att beskåda bakom stadshuset i Malmö. Lite väl undanskymt, kunde tyckas. Inget man hittar om man inte känner till dess placering.

Det är vingslagen från min och mammas ÄKTA socialdemokrati jag upplever i Malmö. Och som drar mig hit.

Efter brons tillkomst är inte Köpenhamn långt borta. Med Öresundståget passeras Kastrup. Porten till världen öppnas.

Lasse Ekstrand