Ryssarna befriade mig...

Ett reportage från andra världskrigets Krim i Dmitrij Kiseljovs
veckokrönika på ryska RTR i söndags griper tag.

Galina Satsiuk, berättar om hur hon som judiskt barn lyckades gömma sig
för tyskarna. Hon bor i det äldsta huset i Sevastopol, som hennes
farfarsfar byggde efter Krimkriget.

Då bosatte sig judar på halvön. De överlevde första världskriget och
inbördeskriget. Under tyskarnas bombanfall 1941 gömde de sig i en
jordhåla på gården.

När Sevastopol föll beordrades alla judar att komma till stadion. Hennes
pappa åkte dit medan mamman gömde sig med Galina.

Pappan försvann för gott. I Krims historiska arkiv finns handlingar som
visar hur systematiskt och cyniskt tyskarna utrotade Krims judar.

"De kördes i väg i specialfordon. Efter några kilometer de var alla döda
av gas och människor kastades i brunnen", säger chefen Krims statliga
arkiv Marina Sjulzjenko.

Insamlingsplatser organiserades i varje distrikt. Stadium i Sevastopol var
en av många. En del ströps, andra gasades och åter andra sköts på ett
öppet fält.

Tio kilometer från Feodosia finns en pats för massmord. Det var ett
stridsvagnsdik där sammanlagt cirka 15 000 personer dödades. Exakt antal
vet ingen. Idag står en enkel obelisk på platsen, ett monument för alla,
judar och krimtjaker (turkisktalande judar), skjutna av de fascistiska
inkräktarna i december 1941.

Nära Simferopol dödades femton tusen, nära Kertj sjutusen, i Sevastopol
fyra och ett halvt tusen.

De få som överlevde gömdes av grannar, en del av ortodoxa präster. Men det
fanns också de som anghav judar. Överlevande från Förintelsen vet hur lätt
det är att så hat.

"Det är en mycket giftig sådd. Det finns människor i Ukraina som öppet
deklarerat att det är nödvändigt att döda moskoviter, judar och polacker.
Denna ideologi proklamerades på 40-talet, och nu försvaras av ledarna för
en ny nazistisk rörelse. Om inte samhället ingriper kan smittan sprida
sig", säger lokalhistoriker, forskare i Förintelsens historia i Krim Boris
Birlin.

När Galina Satsiuk berättar sin historia är hon samlad, och bera en gång
tränger en tår fram. När hon berättar om befrielsen:

- En soldat sprang fram till vår dörr Vi visste inte vem det var.
Plötsligt tilltalade han oss på ryska. Vi var befriade...

Under ockupationen av Krim dödades mer än 250 000 civila. Ännu har de
flesta massgravar inte undersökts.

Stefan Lindgren
 
Källa: vesti nedeli 8/6