23 juni 2014

En gräns är nådd

Smålands-Postens ledare idag är värd att läsa noga. Den gisslar den
officiella attityden mot könsstympningarna i Norrköping.

Tystnaden från Reinfeldt & Co liksom från den feministiska vänstern är
verkligen skriande.

Så här skriver SmP:



Det är märkligt vilken skillnad i genomslag olika nyheter har. När tränaren och klubbdirektören för Stockholmsklubben Djurgården förra året avgick på grund av hot, kallade landets statsminister till presskonferens. "En gräns är nådd", var budskapet.


Men när det i slutet av förra veckan blev känt att det pågående pilotprojektet mot könsstympning i Norrköping på bara några månader hittat 60 fall av könsstympade flickor var reaktionen i det officiella Sverige klen. Inga presskon­ferenser hölls. Ingen från officiellt håll sa att en gräns var nådd, och att myndigheterna nu skulle göra sitt yttersta.

Svenska myndigheter, politiker och journalister är undfallande gentemot de strukturer som sysslar med könsstympning. Sedan 1982 finns lagar som förbjuder kvinnlig omskärelse. Men enligt frivilligorganisationerna som jobbar mot könsstympning har bara två fall lett till domar.

Att man nu börjat uppdaga problematikens vidd i Norrköping beror på regeringen där driver ett pilotprojekt. Skola, socialtjänst och sjukvård samverkar för att komma i kontakt med drabbade flickor. Man nöjer sig inte med att misstänka att könsstympning förekommer, utan försöker aktivt ta reda på hur det förhåller sig. Det handlar om utbildning och resurstilldelning, men också om en förändrad attityd. Den höjda ambitionsnivån har snabbt gett resultat, och lett till att unga kvinnor som tidigare led i tysthet kan ­komma under vård.

Tanken har varit att de arbets­metoder som används i pilotkommunerna i Östergötland successivt ska utökas till fler kommuner. Kunskapen ska spridas så sakteliga till hela landet.

Men nog borde det aktiva arbetet mot könsstympning prioriteras överallt där det finns flickor som är i risk­zonen. Och det genast.

Dels handlar det om att se till att drabbade får vård. Dels om att hindra att fler utsätts. Sommarloven ska tydligen vara en särskild fara, eftersom många flickor då tas tillbaka till sina ursprungsländer på semester. Tanken på att det just nu kan sitta småflickor runt om i Sverige och oroa sig för att utsättas för könsstympning ger panik.

Varför leder inte uppgifterna om vanligt förekommande könsstympning till starkare reaktioner? Det är svårt att inte misstänka att hudfärg spelar in. Skulle man arbeta lika långsamt om det visade sig att det fanns en svensk sekt som sysslade med att föra barn ur landet för könsstympning?

Flickornas utländska ursprung ska inte spela någon roll. Om de lever här i Sverige ska de ha rätt till våra myndigheters beskydd. Arbetet mot könsstympning borde genast prioriteras i alla svenska kommuner.
                                                                    
                                                                             * * *
Så långt SmP. Att flickorna får vård är naturligtvis bra, men ännu viktigare är att brotten förhindras.

Migrationsverk och rättsvårdande myndigheter måste se till att övergreppen effektivt lagförs. Om de skett utomlands bör föräldrarna ändå kunna ställas till ansvar. Könsstympare bör stoppas vid våra gränser. Regeringen bör informera brett utomlands om den svenska hållningen.

Stefan Lindgren

Bilden: Wikipedias illustration till tre olika typer av könsstympning
(B, C, D)

2 kommentarer :

  1. Upptäckten av ett stort antal könsstympade flickor i Norrköping är fruktansvärd, speciellt som nästan alla har blivit offer för den vidrigaste metoden, den sk faraoniska, som skär bort alla kvinnans yttre könsdelar och bara lämnar en liten öppning. Jag instämmer helt och hållet i din upprördhet.

    Vi har ju en bra lag, som kriminaliserar könsstympning antingen den utförs i Sverige eller utomlands. Men uppföljningen brister och det finns starka skäl att misstänka att ras och hudfärg spelar in. Om infödda vita och blåögda svenska flickor utsattes för sådan ödesdiger misshandel skulle det bli ett ramaskri. Tyvärr handlar det förstås här som annars om den strukturella rasism, som finns tätt under ytan i det svenska samhället.

    Vilka slutsatser drar den invandringsliberala vänstern av detta? undrar Stefan. Ja, knappast att det skulle hjälpa med hårdare begränsningar av invandringen. Den enda logiska slutsatsen måste naturligtvis vara att noggrannare kolla upp invandrarflickor i områden där könsstympning kan misstänkas förekomma. Skolhälsovården har en viktig uppgift, som det för övrigt visade sig i Norrköping. Nyamko Sabunis förslag om obligatorisk gynundersökning hos skolsköterskan väckte indignation men var kanske inte så fel ändå. Lagen mot könsstympning måste börja tillämpas seriöst. Det handlar inte om något jättestort praktiskt problem. Det är bara att sätta igång.

    Den feministiska vänsterns tystnad är skriande, anser Stefan. Ja, än så länge i vart fall. Jag vill nog avvakta ett par dar innan jag drar plösen över den feministiska vänstern. Det finns ett behov av kompletterande information och vi har haft långhelg.

    SvaraRadera
  2. Jag hoppas du får rätt om v och/eller fi, även om jag tillåter mig tvivla. Din kommentar om Sabuni är nog riktig. Men hur verka förebyggande? Asylsökande måste upplysas om det svenska förbudet och misstänkta gärningsmän och medverkande inte släppas in. Regelbundna undersökningar från dagis och skola. Kanske straffskärpning. Återta den offentliga kontrollen över invandringen.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.