Närmare betraktat

Jag sa igår att politikerna hittills misslyckats med att styra CO2-utsläppen.

Fel, fel, fel! kommenterar läsare som kollat. Av diagrammet ovan framgår  hur mycket CO2 staterna släppt ut 1990, 2000 resp 2013.

De flesta har minskat sina utsläpp. Sverige har faktiskt lyckats sänka sina CO2-utsläpp med 24,4 procent under perioden 1990-2014.

Kina - som borde ha starkare statliga styrmedel - har ökat mest.





Sverige redovisar en förbättring med 17,5 miljoner ton, medan våra grannländer ökat utsläppen..

Bostadsuppvärmningen har blivit 86 procent effektivare! Avfallshanteringen 60 procent effektivare...

Internationella transporter och markanvändning uppvisar ökade CO2-utsläpp, medan de inhemska transporterna har blivit måttligt effektivare, 11 procent.

Studerar man tabellen ovan ser man att världen totalt skulle ha minskat sina CO2-utsläpp om det inte vore för de branta ökningarna i Kina och Indien. Trenden i de gamla i-länderna går nedåt, även om det finns undantag. USA hoppade på miljötåget för sent för att hamna på minus 1990-2014, men däremot har utvecklingen gått åt rätt håll under Obama.

Skulle Donald Trump komma till makten är den sagan all. Han säger att hela klimatfrågan är en konspiration av Kina för att få den rika världen att flytta sin produktion dit.

Emellertid avvisar ekonomer uppfattningen att det är vi i de gamla i-länderna som så att säga har flyttat ut CO2-utsläppande produktion till Indien och Kina och att allt skulle bli bra om .
vi återtar den produktionen. Världshandeln bedöms vara ett plus för miljön, hur osannolikt det än kan låta.

Hur som helst borde det vara skäl att följa utvecklingen i Kina närmare.

I en rapport av Egon Krenz som redovisas på Nyhetsbanken från senaste partikongressen i Kina att enligt femårsplanen till 2020 ska tillväxten ligga på 6,5 % om året.

Men vilken miljöpolitik tänker Kina föra? Och vilken roll spelar USA:s konfrontationspolitik i ett sådant scenario? En avspänningspolitik borde rimligen gagna miljön.

Stefan Lindgren