Panikbluffen

Börskurserna i Stockholm var drygt 2 procent lägre den 11 februari
än vid stängning idag. Men i februari var det inget snack om katastrof.

Media och politiker står nu på rad och talar om de "katastrofala följderna" av Brexit. I verkligheten slutade Stockholmsbörsen idag på en kurs som var 2,3 HÖGRE än kursen den 11 februari.


Om några veckor kan mycket väl utvecklingen på årsbasis vara på plus.

Bakom alarmismen döljer sig en politisk plan, att sätta munkavle på EU-kritiker för att de "hotar välfärden". Samtidigt rapporteras att EU-kommissionen planerar att kapa åt sig radikalt ökade befogenheter, planer som hemlighållits i avvaktan på Brexit.

Men Jacob Wallenbergs lovtal till det svensk-brittiska samarbetet i Aktuellt idag 27/6 borde logiskt sett leda till helt andra slutsatser.

Sveriges beroende av Storbritannien är obestridligt. I 30 år samarbetade vi utanför EU, i EFTA. Det rimliga är att Sverige ser över sina optioner i det nya läget. Med Norge och Storbritannien, två av våra främsta partners utanför EU, ökar behovet av nya - eller gamla - lösningar.

Vad får egentligen Sverige för sina 40 miljarder i medlemsavgift till EU mer än en tiggande rumän eller bulgar framför varje Lidl-butik?

Det sägs att vi får 10 miljarder tillbaka i olika bidrag, men varför dessa måste ta omvägen över Bryssel är svårt att förstå. Mellanskillnaden når uppenbarligen inte de länder som inte klarar försörjningen av sin egen befolkning.

Stefan Lindgren