Om "vänsterns hån mot objektiviteten"

Garibaldis rödskjortor stormar Sicilien för att införa  diktatur och valfusk.

Nathan Sachar skrev dagen före jul i Dagens Nyheter en artikel under rubriken "Vänsterns hån mot objektiviteten banade väg för högerns yrkeslögnare" radar upp ett antal påstådda historieförfalskningar på bioduken.

Han anklagar "kommunisten Visconti" för att i filmen "Leoparden" (1963) ha tagit med en påhittad scen där "det borgerliga Italien arkebuserar Garibaldis ädla rödskjortor".

Fel. Fel. Fel.

Visconti var som redan namnet anger - förutom kommunist, homosexuell och mycket annat -  en adelsman som mycket väl kunde förstå intrigen och stämningen i romanen "Leoparden" som handlar om fursten av Lampedusa och med vilken smärta denne upplever Risorgimento, Italiens nationella enande under Garibaldis rödskjortor.

Han såg naturligtvis möjligheten att genom Don Lorenzos avsky för nykomlingarna skildra ihåligheten i den borgerliga revolutionen, som inte alls var demokratisk. På Sicilien avskaffade Garibaldi - och bakom honom kungahuset Savoyen - det existerande parlamentet och införde en diktatur, nödtorftigt kamouflerad med en förfalskad folkomröstning.


Sachar har inte fattat ett dyft av romanen/filmen och tror att Visconti gråter  över arkebuserade rödskjortor - när allt är precis tvärtom.

För övrigt ska man vara försiktig med att stämpla en eller annan av de italienska neorealisterna som "kommunist". Visconti började göra film redan under Mussolini och gjorde bl.a.  Ossessione (1943), en tolkning av "Postmannen ringer alltid två gånger".


Här finns en vettig recension av "Leoparden" som kan läsas som motgift till Sachers svammel.


Det Nathan Sacher skriver om Eisensteins filmer "Oktober" och "Potiomkin" är inte mycket bättre.
Det har upprepats många gånger att stormningen av Vinterpalatset var något som Eisenstein hittade på eller förfalskade.

Men det finns rätt noga belagt att 400-450 soldater ur 106:e divisionen deltog i stormningen som skedde i två vågor, först kl 21-22, sedan igen kl 23. Antonov-Osejenko som var där skrev: "Oordnade massor av matroser, soldater, rödgardister än strömmade mot palatsets portar, än kastades tillbaka".

Vad gäller den berömda scenen med barnvagnen i trappan i Odessa är det naturligtvis ett konstnärligt påhitt, men Kornej Tjukovskij som studerat dokumentet om händelserna i juli 1905 skrev att "trappan var helt ockuperad av kosackerna och ingen kom längre ner till hamnen ... Dessutom, 'öppnade trupperna gevärseld', men det var inte känt om detta särskilt hände på trappan."

Med det sagt vill jag ändå hålla med Nathan Sacher om att det historiska ljugandet på vita duken har tilltagit. Ingenting är längre heligt, minst av allt den historiska sanningen. Såg inte för länge sedan en film om Sidenvägen som producerats av Harvey Weinstein. En otrolig smörja, naturligtvis rikligt kryddad med nakna damer.


Stefan Lindgren