Ett aktuellt utslag från Pressens opinionsnämnd visar att svenska tjockmedia är beredda att med alla medel - inklusive långt gående censur av sanningen - skydda DN-narrativet.
I tingsrättens dom mot Jean-Claude Arnault hette det bl.a. i vittnesmålet från ett av "våldtäktsoffren":
"De gick ut från Riche och Jean-Claude Arnault följde henne till tunnelbanespärrarna. Tunnelbanan hade slutat gå och hon hade inte råd att ta en taxi. Hon bodde vid detta tillfälle i en förort söderut och det var för långt att gå hem från innerstaden. Jean-Claude Arnault erbjöd henne att sova hemma hos honom."
I hovrätten framkom det att vittnesmålet var falskt. Tunnelbanan gick och kvinnan gick således mer frivilligt hem med Arnault än hon gett sken av i tingsrätten. Hovrätten valde att bortse från de nya omständigheter som framkommit.
Detta påpekades i en artikel i SvD 13 och 14 januari 2019 av Astrid Seeberger, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset, som läst hovrättens dom och bekymrades över att vanliga inslag i sexakten kan komma att kriminaliseras.
Akten ska ha avbrutits först när målsäganden fick spyor i sin egen mun. Men att Kulturprofilen tryckt sig in i kvinnan så att hon inte kunde andas och fick kräkreflexer, ansåg Astrid Seeberger inte var bevis på att en våldtäkt ägt rum.
Hon skrev att "många kvinnor som har varit med om orala samlag kan intyga att sådant kan hända i upphetsningens stund utan att det finns minsta illvilja bakom mannens agerande". Hon poängterar också att Kulturprofilen verkar ha avbrutit akten när han insåg kvinnans illamående.
Den artikeln anmäldes till Pressens opinionsnämnd av våldtäktsoffret som "missade" tunnelbanan. Hon var upprörd över att bl.a. de nya omständigheter som framkommit i Hovrätten återgetts i Seebergers artikel.
Och nu har PON:s utslag kommit. SvD fälls för publiceringen.
"Publiceringarna anmäldes av målsäganden i rättegången mot Kulturprofilen. Hon var kritisk på många punkter. Hon ansåg att skribenten hade förvanskat och vinklat vad som faktiskt kommit fram vid rättegången. Hon hade undanhållit uppgifter ur förhören med målsäganden och ett vittne på ett sätt som gjorde det omöjligt för en läsare som inte tagit del av domen att skilja på vad som sagts och vad som var artikelförfattarens egen, opinionsbildande kommentar....
De pressetiskt problematiska delarna av publiceringen är den detaljerade beskrivningen av övergreppet, detaljer som upprepas flera gånger i den första debattartikeln.
Dessa beskrivningar grundar sig på domen och därmed på vad parterna fört fram i rättegången. Om ett brottsoffer i en rättegång detaljerat berättar vad hon eller han varit utsatt för ökar möjligheten till en fällande dom. I rättssalen kan detaljerna redovisas, även om de är av integritetskänslig karaktär. Men bara för att detaljer uppges i en rättssal och finns med i en dom är det inte självklart att en tidning bör återge dem.
Frågor om enskilda människors sexualitet är av ytterst integritetskänslig natur. Sex hör normalt till den sfär som omgärdas av privatlivets helgd.
I detta fall är det extra påtagligt eftersom det handlar om en sexuell akt som utvecklas till ett övergrepp – om det är målsäganden, tingsrätten och hovrätten överens.
Övergreppet upplevdes, av beskrivningarna i domen att döma, som ytterst obehagligt i stunden av målsäganden/anmälaren. Till det kommer minnet av upplevelsen som lett till polisanmälan flera år senare.
Att en tidning, utan återhållsamhet, i detalj återger vad som skett river inte bara upp såren för brottsoffret, utan riskerar också att åsamka henne en allvarlig publicitetsskada inför den krets som vet vem det handlar om.
I utpekandefrågan för tidningen fram att man inte namngivit anmälaren eller på annat sätt angivit detaljer i debattartikeln som pekar ut henne. Det är riktigt, men det är inte den enda faktor som påverkar utpekandefrågan och effekten av de återgivna detaljerna.
Det finns, som tidningen skriver i sitt yttrande, en nära krets som förstår vem det handlar om. Det kan röra sig om familj, nära vänner och bekanta i den sfär som anmälaren tillhör.
För denna nära krets återges integritetskänsliga detaljer som den inte har anledning att få kännedom om via massmedia. Detaljerna är av så allvarlig art att även om denna nära krets är liten, har anmälaren tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada
Det är viktigt att det kan föras en offentlig debatt om rättstillämpning, även i känsliga frågor, som den aktuella. I en sådan debatt kan även vissa för sakfrågan väsentliga detaljer behöva redovisas, men ansvaret för vilka av dessa som ska göras offentliga faller på tidningen, inte på debattören."
Det enda förmildrande med detta utslag är att samtliga de tre (vice?) ordförandena och fem ledamöter serverade sig mot beslutet. Nämnden består av en ordförande och tre viceordförande, åtta ordinarie ledamöter och suppleanter från pressen (Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföreningen och Sveriges Tidskrifter), samt sex ordinarie ledamöter och suppleanter från allmänheten.
För varje förnuftig människa måste det te sig som en skriande orättvisa att en människa som har kölhalats så till den grad i media som Arnault, vars liv ändrats i grunden genom anonyma anklagelser i media (främst DN) och därefter våldtäktsåtal för sex med kvinnor som frivilligt gått till sängs med honom, enligt PON:s utslag berövas det eventuella stöd som en kritisk mediegranskning skulle utgöra. Arnault har dessutom varit namngiven i tusentals artiklar, den nu aktuella kvinnan har aldrig varit det. Jag har följt målet nära och vet fortfarande inte vem hon är och vill inte veta det.
Seebergers artikel var närmast unik. Allt medias krut lades ju annars på att backa upp de båda kvinnornas versioner. Att Svenska dagbladet fälls för att att ha publicerat denna enda avvikande uppfattning är alarmerande.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.