gerundium

1 januari 2020

Seppo Isotalo har gått bort

Idag strax före kl 13 avled Seppo Isotalo, en välkänd profil i bl.a. fredsrörelsen.

Han skulle ha blivit 84 år i slutet av månaden. Han dog i kretsen av sin familj efter en längre tids kamp mot sin sjukdom. In i det sista bekände han sig till tron på att äldre måste inte bara motionera utan också styrketräna. Det förlängde hans livslängd långt utöver den nedslående statistiken.

På bilden ses han cykla i Bagarmossen, vilket han gjorde till för bara några månader sedan.


Som framgår av Seppos wikipediaartikel hann han med otroligt mycket. Typiskt var att hans sista bostad blev en välrenoverad lägenhet ur miljonprogrammet, ett program som han i högsta grad hade varit med om att utforma genom konstruktion av det s k lånetaket, föremålet för hans doktorsavhandling.

Själv lärde jag känna Seppo 1973 när jag arbetade på Gnistan och han bidrog med väsentliga pusselbitar om hur IB spionerat i Finland. Svenska statens skuld i den affären blev senare ett trumfkort när Seppo som ordförande i finländarnas socialdemokratiska förening tryckte på för kommunal rösträtt åt invandrare.

Vår kontakt bröts när Seppo flyttade till Moskva och återupptogs inte förrän på 90-talet. Men sedan dess har han i nära 30 år varit en så gott som daglig samtalspartner.

"Operativka" brukade han skämtsamt på agentslang kalla dessa dagliga avstämningar om vad som hänt i världen och hemma och vad som borde göras. Seppo hade alltid överraskande grepp på allting och kunde exempelvis få ett direktsänt samtal i radio med Täppas Fogelberg som börjat med styrketräning för äldre att övergå i en exposé över hur Putin fått Ryssland på fötter.

Hans kontaktnät var enormt och han förmådde alltid på något förunderligt sätt skilja sak och person. Trots att han stämde ÖB Bengt Gustafsson för förtal när denne hade stämplat honom som sovjetagent (det kostade Seppo en mindre förmögenhet att förlora det målet) blev han kompis med Gustafsson, särskilt efter dennes pensionering.

Under första hälften av 90-talet gjorde vi en del jobb ihop i Moskva. Ingen behärskade kalla krigets svensk-sovjetiska problematik bättre (Wallenberg-affären, DC-3:an, Wennerström - som Seppo till och med fick spela i en dramadokumentär, u-båtsaffärerna osv.). Jag imponerades djupt av Seppos hantering av ryska språket, som lämnade mycket övrigt att önska vad gällde grammatik och uttal. Inte desto mindre gjorde han sig överallt snabbt förstådd  genom sin energiska utstrålning.

Frågar någon mig var Seppo hörde hemma politiskt skulle jag kunna svara att han var "taistoit" (finsk stalinist), pragmatisk socialdemokrat eller något mitt emellan. Hela miljonprogrammet byggde ju på tanken att låta det privata kapitalet arbeta, men styra det så att det skedde till allmänhetens bästa. Någon dogmatiker var han inte, sedan ungdomsåren påverkad av sociologen Antti Eskola. (Se bl.a. här och här.).

Seppo efterlämnar ett stort tomrum som vi, alla hans vänner, måste hjälpas åt att fylla.

Stefan Lindgren





3 kommentarer :

  1. R.I.P. Seppo. /Pedro

    SvaraRadera
  2. Stor uppskattning för en så fin text om pappa. Tack, Stefan!

    SvaraRadera
  3. Tack för dessa ord om en man som fanns där när han behövdes.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.