 |
| Bagdadbor sörjer Soleimani. |
I undertexten ligger att Trump gjort ett skickligt och kompetent val som framför allt slår mot "diktatorn Bashar al-Assad".
Om man tänker sig in i hur beslutet har fattats ligger tanken nära till hands att samma "think-tanks" och media som nu "förklarar" morden på Soleimani och en hög irakisk militär troligen konsulterats av Pentagon när det formulerat sina planer som sedan underställts presidenten: Soleimani ska bort!
Karl Kraus skrev vid tiden för första världskriget: " Diplomater berättar lögner för joumalister och tror sedan på det de läser."
Det är en liknande självförstärkande process vi ser idag.
Först ljuger akademikerna och media på grundval av "hemliga informationer" militären läckt, sedan formulerar militären besluten på grundval av de redan utförligt utarbetade lögnerna och till sist presenteras de för en dysfunktionell president.
Eftersom presidenten uppfattar sig som en ovanligt begåvad person skickad att styra USA och världen, måste det på fiendesidan finnas enskilda personer med lika diaboliska egenskaper. Å, här har vi honom, Lucifer Soleimani!
Som om avlägsnandet av en generalmajor skulle påverka slagfältet det bittersta. USA visar samma hollywoodska personfixering som i den teatraliska jakten på Usama bin Ladin och senare al-Baghdadi. Vi vet ju hur det gick när Pentagon mördade dem. Ingenting hände. Al-Qaida gick inte under, tvärtom i Syrien dök de upp i form av Nusfrafronten, en av USA:s allierade! Och IS lever vidare, deras celler finns kvar över hela Mellanöstern och den ledning som en gång sammansvetsades under överinsyn av amerikanska fångvakter i Camp Bucca i Irak har sannolikt överlevt.
Generalerna är bara ångvisslor på loket, inte själva loket, förklarade en gång Lev Tolstoj.
Loket, eller snarare tåget i detta fall, är hela Mellanösterns grad- och språngvisa vändning bort från "Stora satan", USA. Se på Libyen där mängder av USA-allierade är inblandade - på motsatta sidor!
Eller se på Irak. Vad hjälpte det att Bush invaderade Irak? Nu går amerikanerna inte ens säkra i Irak med 16 000 tjänstemän förskansade i en ambassad av Vatikanstatens storlek. Någon olja har amerikanerna heller inte kommit åt. Såvitt jag vet har inget enda amerikanskt oljebolag fått några koncessioner i Irak. Den nya regimen, i grunden tillsatt av USA, står som sig bör regeringarna i praktiken Teheran och Damaskus tusentals mil närmare än Vita huset.
Nåväl, vem var då general Qassem Soleimani? Låt oss höra vad iranska PressTV säger.
"Generalmajor Qassem Soleimani hade spelat en viktig roll i att försvara Iran mot dess fiender och hjälpa länder i regionen att bekämpa utländsk ockupation och terrorism.Pentagon tycks bisarrt nog ha samma övertro på en enskild "genial" befälhavare som de religiösa mullorna.
Soleimani, född 1957, började sin militära karriär genom att gå med i islamiska revolutionsgardet (IRGC) efter den islamiska revolutionens seger 1979.
Under det påtvingade irakiska kriget mot Iran, som inleddes 1980 och varade i åtta år, blev Soleimani gradvis känd som en skicklig befälhavare, som ledde iranska trupper i många slag mot invaderande styrkor från Ba'ath-regimen.
Senare utnämnd till chefen för IRGC:s Quds-styrka, blev Soleimani gradvis den främsta figur i Irans försök att hjälpa stater i regionen och allierade att motverka utländskt stödda interventioner i regionen.
I takt med att utländskt stödda Takfiri-grupper (syftar bl a på IS, Islamiska staten) stack upp huvudet under de senaste åren, framträdde IRGC-befälhavaren som en nyckelstrateg och genial befälhavare som ledde iranska militära rådgivare som hjälpte syriska och irakiska trupper i strider mot terrorister.
Generalen sågs ofta under antiterroroperationer från Iraks Mosul till Syriens Aleppo.
I Irak, på höjden av Daeshs terrorkampanj, hjälpte han regeringen i Bagdad i operationerna för att återta den strategiska oljerika staden Tikrit från Daesh 2015.
I januari 2015 gav chefen för Iraks Badrorganisation Teheran och Soleimani äran av att ha räddat Bagdad när Daesh först iscensatte sin terrorkampanj i Irak 2014.
Generalen tog också personligt kommando över striden mot Takfiri-militanter i den syriska staden Bukamal, som ligger i Deir al-Zor-provinsen, i november 2017.
I november 2017 förklarade Soleimani Daeshs territoriella styre besegrat i ett brev riktat till Irans ledare Ayatollah Seyyed Ali Khamenei.
Tidigare i år tilldelade ledaren Soleimani Irans högsta militära order, Zulfaqarorden.
General Soleimani toppade Foreign Policys lista över globala tänkare inom försvar och säkerhet.
Flera rapporter dök upp om mordkomplotter mot befälhavaren från USA, Israel och Saudiarabien - som tros vara bland de största anhängarna av de Takfiri-terrorister som förorsakar förödelse i Mellanöstern.
I ett uttalande på fredag lovade Irans ledare en 'hård hämnd' för förövarna av attacken.
Ledaren uttryckte också sina kondoleanser till den iranska nationen och general Soleimanis familj och förklarade tre dagars landssorg."
Ändå farmstår de iranska reaktionerna på USA:s terrordåd som samlade och långtifrån så irrationella som USA:s våldsdåd. Att Iran skulle svara med samma mynt, ett terrordåd riktade mot enskilda personer, förefaller mindre troligt.
Mera troligt är att de sluter leden och kommer att överraska USA genom sin beslutsamhet och skicklighet att bygga allianser i Mellanösterns splittrade miljö.
Men Iran är ingen krigarnation, vad än Pentagon påstår. Iranierna odlade sina trädgårdar i tusentals år innan västvärlden hört talas om civilisation.
Iran har i modern tid aldrig angripit ett annat land (kriget 1980-88 var från första början Saddam Husseins, med USA:s stöd).
Iran har haft det moraliska överläget ända sedan president Carter 24 april 1980 skickade in den beryktade militärexpeditionen i Iran som led ett skändligt misslyckande. Med växande stöd från ett Mellanöstern - och ett Europa - som tröttnat på USA:s eviga krig, kan Iran rida ut stormen och bli Väst- och Sydasiens stora alliansfria och stabiliserande faktor.
Stefan Lindgren
Apropå den ljugande pressen finns ett läckert inslag för tyskkunniga på Nuoviso You Tube, Robert Stein intervjuar Thomas Röper som sedan femton år bor i St Petersburg och har givit ut en bok om Putins offentliga yttranden. En timme med mängder av iakktagelser om den mediala falskheten. Röper har som motreaktion startat en hemsida anti-spiegel.ru där man kan läsa om den tyska pressens klavertramp.
SvaraRaderaDet intressanta som förenar Stein("jag gillar Putin") och Röper är att de som kritiska iakktagare av tyska media - varvid de förstod att vinklingarna var starka - först med kuppen i Ukraina förstod hur illa det låg till och de började gräva djupare. Och på den vägen är det. Tyskarnas medvetenhet är överlag på en annan nivå än den i Norden.
Röper berättar en anekdot om hur han som värd för tyska grupper i St Petersburg bemöter deras vånda för den påstådda ryska homofobin. Jag tar en öl tillsammans och säger: "Nu skall jag beställa en till, men ni skall gå över gatan till gay-klubben och fortsätta kvällen där". Det brukar göra susen.