Oanständigt om Kina i SVT

Hur ofta ordet "Xinjiang" använts i engelskspråkig litteratur 1970-2020.

Idag hade Aktuellt ett långt inslag om muslimernas situation  i Kina. SVT:s Asienkorrespondent Ulrika Bergsten hade varit på Hainan och konstaterade att människorna där inte vill tala om "folkmordet i Xinjiang" - självfallet ett nytt bevis på "hur förtryckta muslimerna är".

Det här är en fullkomligt oanständig typ av rapportering.

Avståndet mellan Urumchi i Xinjiang och Hainan är 438 mil. När Bergsten begära att människorna ska ha en uppfattning om situationen i Xinjiang är det ungefär som att fråga en människa på gatan i Stockholm vad han eller hon anser om situationen i Erzerum i östra Turkiet.

Och varför söka sig till Hainan för att tala med muslimer? Det finns t ex. en muslimsk församling i Shanghai. Många hankineser är muslimer, så varför begränsa sig till uighurer?

Ulrika Bergsten sa sen att hon fått se läckta regeringshandlingar som visar hur illa uighurer behandlas. Och vem har visat dem för henne? Kanske en amerikansk diplomat eller Human Rights Watch?

Och varför får inte SVT:s tittare ta del av dokumenten? Man överskattar fullständigt den egna trovärdigheten när man begär att vi ska ta Bergstens ord för bevis.

Bergsten sa också att det finns satellitbilder som bevisar förekomsten av läger i Xinjiang. Kanske det. Men i USA-propagandan - den säck uppgifterna varit i innan de hamnade i Bergstens påse - talas om folkmord och 300 läger. Kinesisk press har i en rad fall motsagt just satellitbilder och visat med bilder från marken att det rör sig om ålderdomshem, skolor etc. Se bl.a. här.

Slutligen vill jag ta upp vad som sades från studion att Kina under "lång tid" kritiserats för sin politik i Xinjiang. Det är inte sant. Som diagrammet ovan visar finns det två toppar i antalet omnämnanden av den avlägsna provinsen med knappt 2 procent av landets befolkning. Först en topp runt 1984 då bilden  av Xinjiang i stort sett var positiv i västmedia. Det kan ha haft ett samband med USA:s intresse för att skaffa sig möjligheter att bedriva signalspaning mot Sovjet från provinsen.

Först från 2004 kommer en våg av negativ uppmärksamhet som nu kulminerar. Från början kan man tänka sig att det hade med Bush "krig mot terrorn" att göra. Men sen kom Obamas "Asian pivot" 2009 och en omläggning av politiken mot Kina med tilltagande provokationer i Sydkinesiska sjön, ihållande kampanjer om påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter samt försöken att rekolonisera Hongkong.

Det är med andra ord omöjligt att förstå konjunkturerna i Kinabevakningen utan att förstå skiftningarna i amerikansk (och brittisk) utrikespolitik.

Med detta sagt skulle jag vilja efterlysa en ärlig skildring av förhållandena i Xinjiang. Att hankinesisk chauvinism förekommer behöver vi inte tvivla om. Men är uighurerna mer diskriminerade än ska vi säga ryssarna i Baltikum - ett minoritetsproblem som aldrig belyses i SVT? Uighuriskan är vid sidan av kinesiskan officiellt språk i Xinjiang, en lyx som ryssarna i Baltikum bara kan drömma om.

Stefan Lindgren