Ränder som inte går ur

Vitrysk "hjälppolis" under den tyska ockupationen. Rödvita flaggan och porträtt på Hitler.

För en gångs skull får jag hålla med Anna-Lena Laurén i Dagens Nyheter idag: "Pratasevitjs bakgrund i Azovbataljonen är inte överraskande".

Hans deltagande i en öppet nazivurmande slaktarliga som idkar krypskytte mot civila i Donbass är inte överraskande. Den är "helt logisk" skriver Anna-Lena.

Så långt måste man hålla med.

Men HON anser likväl att Pratasevitj är en rumsren kämpe för demokrati i Vitryssland. HON ursäktar hans naziflirt.

Man kan ju också undra varför Laurén aldrig tidigare tagit upp de kopplingar som finns mellan Tichanovskajalägret och traditionen från vitryska nazikollaboratörer. Aldrig ett ord om Protasevitjs bakgrund förrän nu.

Ta bara den vitröda flaggan som oppositionen använder. Ränderna går aldrig ur, brukar man säga. I detta fall stämmer det bokstavligt.

"Framför allt användes flaggan av den 'vitryska centrala Radan' - en samarbetsorganisation skapad av tyskarna ....som ett desperat försök att staga upp den kollapsande östfronten." (oantastlig källa). 

 

JAG anser att Nato-understödd pronazism är ett hot mot allt vad demokrati heter.

Stefan Lindgren