Ryska posten

9 april 2022

Utredare, åklagare, domare i ett

Ove Brings krigsförbrytartribunal över ryska soldater i Ukraina.

Folkrättsprofessorn Ove Bring gapar över mycket. På ett helt uppslag i SvD idag lägger han ut texten om folkrätten i krig, men avkunnar i förbifarten absolut grundlösa domar över den ryska arméns uppträdande - och framhåller i motsats därtill det "demokratiska" Ukrainas och dess nazibataljoners laglydnad.

Det är pinsamt att behöva påminna en hög jurist om att ingen dom kan baseras på ens egna preferenser eller hörsägen.

Så här skriver Ove Bring om Butja-händelserna som för säkerhets skulle spädes på med Borodjanka, som enligt ukrainska påståenden skulle vara "ännu värre".

"Enligt ukrainska underrättelsekällor var det den 64:e motoriserade skyttebrigaden som ockuperade Butja. Befälhavaren, en överstelöjtnant, är namngiven. Men ansvaret går även högre upp i den militära hierarkin. Eftersom det i bakgrunden förefaller röra sig om ett politiskt klartecken till grymheterna stannar ansvaret inte där utan når även de politiska beslutsfattarna i Moskva, inklusive Putin själv.

Förhoppningsvis är Ukrainas krigsmakt medveten om vikten av att inför den internationella opinionen visa upp en medvetenhet om och respekt för krigets lagar. Mycket tyder på att så är fallet. ...

För den ryska sidan innebär de anklagelser som kan framföras att man blir hänvisad till icke-trovärdiga förnekanden och rena lögner. Omvärldens militära analytiker och kommentatorer noterar dessutom att grymheterna i Butja och Borodjanka inte tjänat några militära syften. Militärt sett är dessa massakrer, denna tortyr och dessa våldtäkter alltså meningslösa, politiskt är de kontraproduktiva.

I demokratiska stater, som Ukraina, är man ofta medveten om att den egna sidans respekt för internationell rätt och moral ger soldaterna en känsla av att de står för det rättfärdiga, något som ökar motivation och stridsvilja.

De ryska soldaterna saknar uppenbarligen denna typ av motivation. Man får ett intryck av att de känt frustration över att kriget hittills ur rysk synvinkel inte gått bra, och att de därför hemfallit åt ett primitivt hämnd­begär som gått ut över oskyldiga människor."


Om vi bortser från professorns våta dröm att Putin skulle ställas inför rätta i Haag så är även resten tillräckligt för att ifrågasätta hans juridiska omdöme. Professorns resonemang  är ju inget annat än ett urval av hans samlade fördomar. Han tycks tro att redan ord som "uppenbarligen" och "man får intryck" besitter någon beviskraft i sig, när de snarare vittnar om avsaknad av handfasta bevis.

Professorn påstår att de döda i Butja är offer för medveten rysk grymhet.

Men det är i dagsläget inte ens bevisat att de fallit offer för rysk beskjutning. Versionen att de träffats av granatsplitter från den ukrainska sidan kan inte uteslutas.

Vilket som är rätt kräver forensisk analys. Det finns inte och det kan inte förväntas av att Kievsidan medverkar till objektiva undersökningar.

Professorn påstår inte bara att ryssarna är skyldiga utan också att det rör sig om avsiktligt begångna grymheter. Han talar om "massakrer, denna tortyr och dessa våldtäkter" som etablerade fakta. Vad har han för bevis för det mer än sina egna fördomar?

Rimligare är väl att anta att det rör sig om "collateral damages" - ett begrepp som inte Ryssland uppfunnit - faktiskt oavsett vilken sida som avfyrat granaterna. Flertalet döda på Jablonskagatan uppvisar tecken på att ha träffats av kringflygande granatskärvor.

Den ryska sidans förnekanden behandlas av Bring som a priori "icke-trovärdiga" och "lögner" - en öppet uttalad bias som borde utestänga Bring från varje roll i något folkrättsligt efterspel. De ryska förklaringarna måste naturligtvis synas lika opartiskt som de ukrainska.

Professorns uttalanden om de ukrainska soldaternas medvetenhet om krigsrätten är pinsamma. Vad vet han om det? Har han hört talas om nazibataljonerna Azov, Dnipro etc som införlivats i VSU, Ukrainas krigsmakt? Har han hört talas om filmerna som visar avrättningar av tillfångatagna ryska soldater? Har han hört om gårdagens Totja-U-attack (SS-21) mot Kramatorsk som dödade 30-50 människor (Ryssarna har inte fört med sig Totjka-U-raketer till Ukraina.) Även projektilbanan visar att missilerna avfyrades av den ukrainska sidan.

Även professorns beskrivning av Ukraina som en "demokrati", tydligen till skillnad från Ryssland, är uppseendeväckande. Kievregimen har ju kommit till makten genom en väpnad kupp 2014, då den valde presidenten avlägsnades med kulspruteeld. De efterföljande valen som skulle legitimera regimen har varit allt annat än demokratiska - 3-4 miljoner väljare har varit uteslutna från att rösta, flera partier har varit förbjudna, det största oppositionspartiet trakasseras och dess ledare har suttit i husarrest.

Jag chockeras av hur svenska politiker och höga tjänstemän samvetslöst försöker gynna den ena sidan i konflikten. Genom att sända s k pansarskott, som kan åsamka mycket större skada än att spränga ett pansarfordon, till Ukraina gör sig Sverige skyldig till en olaglig intervention i Ukraina, ett brott mot artikel 52 och 53 i FN-stadgan.

Om det officiella Sverige dessutom skulle medverka till en partisk behandling av påstådda krigsförbrytelser kan det i praktiken uppmuntra aktörer som Azov- och Dnipro-bataljonerna och ge dem känslan av straffrihet.

Det skulle gynna nya krigsbrott.

Stefan Lindgren



2 kommentarer :

  1. Är personligen övertygad om Rysslands brott mot mänskligheten. Bra att Human Rights Watch utreder brotten https://interfax.com.ua/news/general/820835.html

    SvaraRadera
  2. Jag är personligen övertygad om Ukrainas, USA:s och Storbritanniens enorma och väldokumenterade brott mot mänskligheten! HRW är bara trams styrd från Washington och Bryssel...

    Benny

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.