40 år efter Jan Myrdals berömda Rapport från en kinesisk by gjorde journalisten och Kinaforskaren Gun Lauritzson om samma resa och träffade några av dem Myrdal hade skrivit om och många andra.
Resultatet blev en bok om hur deras liv förändrats men också om hur Kinabilden i Sverige förändrades på 1960-talet tack vare Jan Myrdals bok. Jan-Erik Gustafsson recenserar.
Jan Myrdal och Gun Kessle besökte första gången byn Liu Lin under en månad 1962, byn som är belägen på den kinesiska lössplatån strax utanför staden Yanan.
Detta var i en tid när kollektiva folkkommuner etablerats på den kinesiska landsbygden. Året efter kom boken Rapport från en kinesisk by med text av Jan Myrdal och bilder av Gun Kessle. Fyra år senare kom boken ut pocketupplaga med tillägg av ytterligare fyra skrivna kapitel.
En som har intresserat sig för Myrdal och Kessles första bok är Gun Lauritzson som nyligen på förlaget Oktober har publicerat boken Byn som omvände världen – Hur Jan Myrdals Rapport från en kinesisk by ändrade bilden av Kina.
Från början var hennes bok tänkt att bli en akademisk avhandling, men ges nu ut i traditionell bokform. Hennes ansats är att belysa hur Myrdals bok Rapport från en kinesisk by, illustrerad med teckningar och foton av Gun Kessle, starkt bidrog till att förändra Kinabilden i Sverige på 1960-talet. Ett annat skäl för henne att skriva sin bok att det åratal efter att Rapport från en kinesisk by publicerats dök upp Kinaskådare som ville smutskasta boken och t.o.m. påstå att Myrdal och Kessle inte varit i Liu Lin och att boken var uppdiktad.
Lauritzson är journalist och ekonomisk-historiker. Hon besökte Kina först gången 1972, och under ett år 1982 läste hon kinesiska i Nanjing. Under 2004 besökte hon under fyra dagar Liu Lin för att samla material till sin bok. Hon intervjuade 26 bybor, varav Jan Myrdal 42 år tidigare hade skrivit om två. För att belysa Myrdals och Kessles epokgörande bok har Lauritzson försökt teckna Kinabilden i press och framförallt samhällsvetenskaplig litteratur i ett antal kapitel både från svensk och internationell horisont.
Hon har läst massor av material, vilket bl.a. framgår av alla 578 referenser och 9 sidor litteraturreferenser. Så det är i det hela mycket läsvärt för den vetgirige att tränga in i.
Det unika med Myrdal/Kessles bok är att den i praktiken är en socialantroplogisk studie, där Myrdal som i andra sammanhang har en massa åsikter, lät bönderna i Liu Lin tala rätt ut genom att han publicerade deras intervjusvar utan egna kommentarer och åsikter.
När boken kom ut var det i en tid mellan Det Stora Spånget och Kulturrevolution och det akademiska utbytet med omvärlden kom inte igång förrän från 1980. Så i en politisk situation som rådde efter att Folkrepubliken utropas 1 oktober 1949 var det relativt få journalister vetenskapsmän som besökt Kina, men det fanns ett stort antal Kinaskådare i Väst som skrev om jordreformen och folkkommunsystemet i Kina. Dessa personer hade skrivit artiklar och berättelser från sina egna upplevelser, men inte utifrån fattiga bönder som i Liu Lin brigad vilka Myrdal lät komma till tals.
Så när boken kommit ut var det ett brott mot den gängse Kina bilden. Lauritzon skriver att Myrdals bok publicerades som reportage i fem nummer av tidningen VI med en upplaga av 500 000 1962-63. År 1964 publicerade Frankrikes största franska veckotidningen Paris Match fyra kapitel ur boken för 1 miljon läsare. Även franska L’Express publicerade boken i en bilaga. Den välkände New York Times-journalisten Harrison E. Salisbury lyfte fram boken så att den snart översattes till engelska och andra språk.
För att vederlägga det befängda påståendet att Myrdal aldrig varit i Liu Lin så räcker det att bara hänvisa till Harrison E Salisbury, som Lauritzson refererar till på några ställen i boken. I en mycket läsvärd artikel i SvD Under strecket, "Jan Myrdal återvänder till byn" som Salisbury publicerade i Svenska Dagbladet den 18 december 1983 framhåller och diskuterar han Myrdals insatser i Liu Lin.
Lauritzson skriver att när hon besökte Liu Lin 2004 var hon den förste efter Myrdal och Kessle som i forskningssyfte besökte byn. Det är inte helt sant. Den danske geografiprofessorn Johannes Humlun besökte Liu Lin-brigaden i början av juni 1972 och på sidorna 296 - 304 i sin bok skriver han konkret om brigadens markutnyttjande med flera produktionstabeller och foton från byn (även på andra ställen i boken) och refererar till Myrdals Rapport från en kinesisk by (Johannes Humlum: I Kina 1972 Flodkontroll, kunstvanding, landvinning, amter, folkekommuner og produktionsbrigader. Gyldendal 1973). Vad jag vet var Humlums bok det första naturgeografiska bok som publicerades på ett skandinaviskt språk efter Folkrepublikens bildande.
Som doktorand togs jag emot av Academia Sincia efter att det vetenskapliga utbyten hade börjat komma igång 1979/80. I sex veckor i september 1982 reste jag runt i Kina för att samla material om Kinas vattenhushållning, i sällskap av en hydrolog och en historisk beläst tolk som varit på Himmelska fridens torg 1949. Mina värdar i Academica Sinica tog mig 12 september 1982 till Jan Myrdals by Liu Lin, vilket jag inte visste om i förväg, och jag har i avhandlingen (Water Reourses Development in the People’s Republic of China, Trita-Kut 1035, Stockholm) skrivit om detta på sidorna 78-80.
Jag nämner också en artikel av journalisten Sven Liljesson, "Åter till en kinesisk by" (SvD 19 mars 1989), där han skriver att det var hans andra resa till Liu Lin, känd genom Jan Myrdals och Gun Kessles rapportböcker. I artikeln kommer också en del bönder till tals. Bland annat byns tidigare partisekreterare Feng Changye som säger ”Mycket har hänt sedan du var här senast” (troligen 1981) som 1989 hade hunnit bli 64 år och nu väntade på en reträttpost i kommunen. Feng berättade för Liljesson att folkkommunen hade upplösts 1982 och att arbetslagen i byn och jorden fördelats till familjerna. ”Tyvärr slog mina varningar in”, säger han då när han satt med barnbarnet i knät och rökte. Och Liljesson refererar: ”Spannmålsproduktionen har sjunkit något sedan 1981: från 473 000 kilo spannmål till årets ca 400 000 kilo. Trots att munnarna blivit fler att mätta”.
Denne Feng Changye får representerar kontinuiteten i Lin Liu by. När Myrdal intervjuade honom 1962 var han brigadens ordförande och 38 år. När Liljesson intervjuar honom 1989 har han hunnit bli 64 år. När Lauritzon besöker Liu Lin 2004 är han en av de två som Myrdal skrivit om som hon träffar och han har nu hunnit bli 79 år. För Lauritzon berättar Feng att byn nu är en del av staden Yanan. Byn har organiserats om flera gånger. Den var en by före 1949, sedan blev det en folkkommun, det var Mao Zedongs idé, men nu kallas den by igen. En del personer säger att det var bra både före Deng Xiaoping och efter Deng. Andra tyckte det var bättre under folkkommuntiden medan åter andra tyckte det blivit bättre nu. Men att inkomstskillnaderna ökat.
Myrdal var flera gånger på återbesök i Liu Lin efter 1962, se t.ex. Salisbury artikeln och skrev ytterligare flera böcker. 1983 kom Myrdals Kinesisk by 20 år senare ut - Rapport med frågetecken. Om Myrdal inte förde fram sina åsikter i Rapportboken, så gjorde han det definitivt i denna senare bok, vilket Salisbury så intressant skriver om. Så Kinabilden under 70-talet och Myrdals senare syn på utvecklingen kontrasterar skarpt mot den socialantropologiska ansats han tillämpade i Rapportboken.
Med Rapport från en kinesisk by blev han (och Gun Kessle) ett känt namn för en större krets framförallt i Sverige men även utomlands och en inspiratör och deltagare i den progressiva rörelse som växte fram under senare delen av 1960-talet. Det är inte lätt att i en recension göra rättvisa åt Lauritzons detaljrika bok, men den kan ses som ett bidrag av den Myrdalsforskning som nu växer fram.
Rapport från en kinesisk by skrevs under folkkommunperioden. En avslutande reflexion är att Kina aldrig hade uppnått sina höga tillväxtsiffror från Dengperioden och framåt utan alla de enorma infrastrukturarbeten som genomfördes åren 1949 - 78 t.ex. i Liu Lin och över hela Kina med mobilisering av arbetskraften och till en början begränsade tekniska resurser. Kinas utveckling och politik under denna period är inget som diskuteras längre i västländerna eller t.o.m. i Kina. Som bekant så spelade det inte för Deng Xiaoping någon roll om katten var svart eller vit, och man kan diskutera vad för slags ekonomi Kina är idag, någon slags statskapitalism med ett stort antal statliga företag eller något annat?
Jan-Erik Gustafsson
Jan-Erik Gustafsson, mest känd för sina insatser i Folkrörelsen Nej till EU, är till yrket universitetslektor med mark- och vattenhushållning som specialitet.Läs mer om boken och beställ den här:
https://oktoberforlaget.se/produkt/byn-som-omvande-varlden/
SvD 18 december 1983 (klicka på artikeln för att förstora den)
Myrdals bok betydde mycket för mig och jag ser fram emot att läsa Lauritzons bok. Jag har svagt minne av att Myrdals insats i Liu Lin har smutskastats men blir gärna upplyst med ex. på denna smutskastning. Den är väl en del av västvärldens försök att demonisera Kina genom att bara beskriva negativa saker (sanna och ofta osanna) men helt tiga om den enorma utvecklingen med höjd levnadstandard, trygghet och utbildning. Inte att förglömma enorma trädplanteringsprojekt (jfr Brasilien), satsning på sol och vindenergi, tågtrafik där Kina på ca 20 år gått från noll till världens längsta nät av höghastighetsjärnväg, idag drygt 4 000 mil!
SvaraRadera