Varning för dåliga nyheter

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg varnar för att den västra militäralliansen bör vara redo för dåliga nyheter från den ukrainska fronten.

Är överstelöjtnant Joakim Paasikivi redo för det? Knappast. Han har fortfarande fritt tillträde till Sveriges radio där han fortsätter sin segern-är-bara-bakom-hörnet-propaganda. Och fortfarande saknas varje tillstymmelse till motvikt i media och politik.
"Krig utvecklas i faser", sa Stoltenberg i en intervju på lördagen med den tyska TV-sändaren ARD.

"Vi måste stödja Ukraina i både goda och dåliga tider", sa han. "Vi bör också vara beredda på dåliga nyheter", tillade Stoltenberg utan att vara mer specifik.

Hans kommentarer kommer när västerländska allierade debatterar om ammunition och ekonomiskt stöd till Ukraina, och när Moskva tappert brottas med ukrainsk terrorism - raketanfall på nionde året rakt in i civila Donbass; sprängningar av broar och tåg långt inne i Ryssland; mord på utvalda journalister.

Stoltenberg tycks helt bekväm med Kievs inriktning på terrorism. "Det här är stora segrar även om de inte har kunnat flytta frontlinjen", sa Stoltenberg i intervjun. 

I Stoltenbergs analys har de förfärliga motgångarna (något med sex nollor) för Ukraina dessvärre ingen som helst vidare bäring.

Det är inget som ska ändras. "Ju mer vi stöder Ukraina, desto snabbare kommer kriget att sluta", upprepar han som en one-trick-donkey.

Men med nuvarande vektorer kommer kanske inte kriget att sluta, men krigsmanskapet. 4,5 miljoner ukrainska män har redan gjort sig oåtkomliga utomlands. Rysslands president Vladimir Putin undertecknade i fredags ett dekret om att öka antalet soldater med cirka 170 000 till totalt 1,3 miljoner.

Ingen seriös analytiker - inte ens min moster Inga-Stina, 86 - kan förmås att tro på Stoltenberg.

Blinkens, Kulebas och Borells uppträdande i Skopje vittnar också om kraftigt nedsatta förståndsgåvor. Dessa potentater lämnade Skopje redan innan OSSE-mötet började, av fruktan för Sergej Lavrov,  den ryske veteranpolitkern med knivskarp logik och aldrig sviktande diplomatiskt lugn.

Tror man i västvärlden att problemen försvinner om man inte talar med ryssarna? Då är det värre än under kalla kriget, konstaterar Lavrov.

Tror man verkligen - nu inför EU:s 12:e sanktionspaketet - att man ska kunna hålla 148 miljoner ryssar utestängda från ett Europa vars kultur de i högsta grad delar och har gett enorma bidrag till, inte minst genom att besegra fascismen i andra världskriget?

Det är en tanke som bara kan jämföras med Hitlers Generalplan Ost som gick ut på att krympa det ryska riket till skogarna bortom Ural.

Detta vansinne måste få ett slut, innan hela världen dras ner i medeltida mörker. 

Jag vädjar till alla skribenter och politiker som fortfarande har en endaste grå cell kvar i arbete att stå upp och tala för den europeiska freden, om nödvändigheten av förhandlingar och snarast möjligt en tillbakarullning av sanktionerna som drabbar Europa hårdare än Ryssland - och som framför allt upplöser Europas moraliska kapital och väcker onda andar till liv.

Stefan Lindgren

​