Vad betyder egentligen "Assad måste gå"?
Grundat på erfarenheterna från Libyen, där ett Nato-lett krig utspelades
under den snarlika parollen "Gaddafi måste gå", kan man dra följande
slutsatser:
- Vem som ska styra Syrien från presidentposten i framtiden är inte
uteslutande en fråga för Syriens folk. Territorialrätten upphävs därmed
liksom FN-stadgan och det mesta av folkrätten tillbaka till westfaliska
freden och längre.
- Bashar Assad ska inte ställas inför rätta, utan mördas i en kloak i
Damskus utlkanter av Nato:s kommandosoldater.
- Landets riksbank ska utbjudas till högstbjudande.
- Landets energiresurser måste privatiseras och utbjudas till
angloamerikanska jättar.
- Landets regering ska bildas av en hoprafsad samling "muslimska"
terrorister (i Libyen al Qaida bl.a, i Syrien salafiter/wahabbiter).
- Tusentals regeringstjänstemän ska torteras, lemlästas och arkebuseras
godtyckligt. Det MI6-styrda Amnesty lovar att tiga.
Vi - arma mediakonsumenter - måste lära oss att dechiffrera språket.
När BBC i sin lunchsändning sa att FN:s observatörer "had been stopped
by Syrian government forces and shot at", måste man kunna genomskåda den
skickliga meningsbyggnaden.
Alltså, det var inte syriska regeringstrupper som besköt FN, utan
icke-identifierade kombattanter.
Ett skickligt utlämnat subjekt vänder svart till vitt. Av Carl Bildts
hemsida att döma inser både han och Hillary Clinton att Annan-planen är
Syriens enda hopp. Även Nato säger att en militär intervention inte
skulle göra något bättre.
Så varför undergräver media hela tiden Annan-planen med lögnaktig
rapportering. Är det ett beställningsarbete (av vem?) eller bara
instinktsstyrd krigshets?
Västvärlden följer just nu två huvudspår. Det ena är den primitiva
mediala hetsen mot Syrien, påpassligt underblåst av Sacha Cohens
"Diktatorn" (minns den rasistiska kassasuccén "Borat").
Det andra är någon sorts pragmatisk tvekan. Är det verkligen värt att
spränga både FN och Syrien i luften för några inbillade Nato-mål. Till
och med Israel har anledning att darra inför det perspektivet. Det vore
utan tvekan ett steg närmare världskrig.
Men valfriheten finns fortfarande. Precis som den fanns i augusti 1914.
Stefan Lindgren
gerundium
"Så varför undergräver media hela tiden Annan-planen med lögnaktig
SvaraRaderarapportering. Är det ett beställningsarbete (av vem?) eller bara
instinktsstyrd krigshets?"
Det där kan vara en fråga som det inte går att hitta ett passande vänstersvar på. Men om man uttrycker det så här: det verkar som om Mediapartiet, kanske den mest irrationella och svårkontrollerade delen av maktapparaten, med de rester av pressfrihet som nu ändå återstår, och med den ideologiska fanatism som dess nyttiga idioter har drillats till (BBC kanske är tokigast, tillsammans med svenska media), i nuläget inte är helt i synk med exekutiva avdelningen. Till och med Hillary Clinton, eller åtminstone Obama och hans bankchefer, vet att en Humanitär Intervention på Syrien riskerar att föra västschabraket ner i avgrunden. Kanske inte världskrig, men amerikansk default, dollarkrasch, och slut på militärbasimperium, är vad som hägrar, hur mycket olje- och vapenindustrin och Israel än tror att de har att vinna på "regime change" i Syrien.
Utan den amerikanska politiska makten, vad är vapen- och oljeindustrin då? Utraderade, respektive exproprierade av folkliga nationella regeringar, är vad man kan hoppas på.
http://www.paulcraigroberts.org/2012/06/05/collapse-at-hand/
Beklagar anonymiteten.
På hemsidan NowPublic hittar jag följande:
SvaraRadera"MI6-run Syrian Observatory for Human Rights Is Split in Two, and They Are Bickering
The Beirut-based left-wing news daily, Al-Akhbar, has a detailed report on the split between two parts of the MI6-run non-registered outfit, The Syrian Observatory Group for Human Rights (SOHR), based in London, dissipating misinformation on behalf of the groups against the Syrian regime of Bashar al-Assad.
More than anything else, the row between the two rival groups laying claim over SOHR seems to reflect a wider political feud brewing between the two main Syrian opposition camps: the Syrian National Council (SNC) and the National Coordination Body for Democratic Change in Syria (NCB), increasingly at odds with each other over the call for foreign intervention, the Al-Akhbar report said.
One group is led by Rami Abdulrahman, ostensibly SOHR's founder, who is linked to Rifaat Assad, exiled uncle of Syrian President Bashar Assad and a current dissident widely resented by pro- and anti-regime forces alike.
Abdulrahman appeared last November on London-based Arabic satellite channel al-Hiwar showing what he said was his British passport and Syrian ID papers with his real name, Ossama Suleiman, to the cameras.
Abdulrahman's group shares its list of the dead privately with the UN, Amnesty International, and Human Rights Watch, but says it will not give it to the press. Amnesty International was set up by MI6, while Human Rights Watch is funded by Soros.
The other group is led by a London-based Syrian exile and medical doctor named Mousab Azzawi. Azzawi signed an Arabic version of the letter as a member of Amnesty International.
In November, Azzawi appeared on CNN calling for international intervention in the style of the Libyan scenario, echoing Qatar and Saudi Arabia.
Marking a clear divergence between the two groups, Abdulrahman's colleague and SOHR spokesperson Hivin Kako stresses, "We do not want a war...we do not want a Libyan scenario."
It is evident that Azzawi works hand-in-glove with Syrian National Council (SNC) head Burhan Ghalioun.
Ghalioun takes his orders directly from Saudi Arabia. Burhan Ghalioun met with Saudi Foreign Affairs Minister Prince Saud Al Faisal in Cairo on Jan 22. The meeting focused on the recent Syrian developments and the Arab Monitoring Mission's report."
Man ska komma ihåg att Peter Benenson, Amnestys grundare, i sig en man med rötter i underrättelsetjänsten, vände sig med avsmak mot sin egen skapelse på 60-talet när han insåg att den var genominfiltrerad av MI6.
Dock är det inte dollarkrasch i det nära perspektivet utan eurokrasch. Eftersom britterna står utanför kan Hague gunga båten som han vill.