Min sanning - och ingen annans

SVT:s intervjuserien Min sanning går från sämre till sämst.

Anna Hedenmos intervju med Thommy Berggren var lysande. Men det var till 100
% Berggrens förtjänst.

Han gled skickligt över frågor av typen "Vad är det
som är så speciellt med din blick" - en fråga som hade varit relevant om Hedenmo
talat med Berggrens optiker eller nåt.

Men när nästa intervjuoffer blev Cecilia "Kamelen" Uddén fick samtalet någon
incestuöst över sig. Kollega slickar kollega. Inställsamma frågor som "hur
gör du för att få folk att lyssna".

Ett uppriktigt svar hade varit "flöjtar med rösten".

Jag rekommenderar boken "Människor som har haft fel" av Kalle Lind
 (Roos & Tegner 2011) för ett fint porträtt av en av Sveriges Radios
mest uppburna utrikeskorrar, Kjell Albin Abrahamsson.

En hel sommar gjorde han en reportageserie "På spaning efter Europa"
utan att någonsin lätta bakdelen från radiohuset i Stockholm. De falska
pålagda kaféljuden från olika huvudstäder identifierades av programmens
producent i "Medierna" 8 augusti 2009.

Jag är säker på att Cecilia hade kunnat berätta en del andra trick i
branschen. "Mjukglassförsäljaren si och så säger". "En taxichaufför säger".
"En matthandlare säger"...

Genomgående för eterkorrarna (undantaget Samir Abu Eid) är att de
rapporterar "sin sanning". De rapporterar inte om världen som den är - utan
som de är.

Vi har knappast fått veta någonting  från dagens Iran av Cecilia Uddén, mer än
möjligen om dess dissidenter, ett skandalöst inskränkt perspektiv.


Stefan Lindgren