gerundium

14 mars 2017

I de paranoidas land

Det värsta är inte vad vi vet om denne mans kontakter med Trump,
utan vad vi inte vet utan bara kan ana.

















Sverige ska nu rustas upp mot det ryska hotet och försvarsanslagen dubblas enligt dem som skriker högst.

Samtidigt är ingen av de blodiga konflikter som skapats på 2000-talets första decennier nära någon lösning: Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen, Jemen, Ukraina…

En stark opinion uppburen av det "liberala" etablissemanget i USA och EU:s byråkrati och politiska elit arbetar för att fördjupa dessa konflikter, eventuellt också öppna nya fronter.

För att uppnå detta måste russofobin trappas upp.

I USA har detta redan lett till ett nytt utbrott av McCarthysim.


De vansinniga anklagelserna mot Trump för att vara Putins "marionett" har inte kunnat styrkas på någon enda punkt. Hur resonerar då en russofob?

Sanna Torén Björling gav igår ett praktexempel på hur den fungerar (Dagens Nyheter 13/3) :

"Gång på gång avslöjas fler detaljer som tillsammans stärker bilden av att Trumpadministrationen har något att dölja. Medan Vita huset försöker förklara presidentens utspel, ses hans psykiska tillstånd allt oftare som en helt egen faktor", skriver Torén Björling och fortsätter längre fram: "När det gäller Ryssland spär de ständigt nya uppgifterna på misstankarna att administrationen aktivt döljer något - främst på grund av hemlighållandet i sig."

Det vill säga, eftersom hela kopplet av lögnmedia och demokratiska kamphundar inte har lyckats böka upp någon enda rykande pistol som bevis för kopplingarna Trump - Puitin, så har man övergått till att tala om det verkligt komprometterande - det vi inte vet, det som de döljer. Vad det är, vet vi förstås inte, bara att det är.

Men sådana uttalanden släpper aldrig lögnmedia loss sin "faktakoll" på - för där finns absolut ingenting att kontrollera. Och man ska förstås inte tillmäta Sanna Torén Björling någon självständig roll. Hon bara upprepar Nicolas Kristofs op-ed i New York Times 9 mars, som bl a kräver en oberoende utredning "av 9/11- modell" för att utreda Trumps "hemliga kontakter och smyg meddelanden":


"En anledning till att jag är alltmer misstänksam är Trumps rasande fördömanden av pressen och av Barack Obama, till den grad att han ibland verkar galen. Journalister har lärt sig att när en ledare går bärsärkagång och släpper loss tirader och hot mot utredare, det är då det börjar brännas."
Vi är nära någonting. Vi vet inte vad, men vi vet att det finns.

I Sverige saknas helt moteld mot den sortens morbida verklighetsbild. Har kanske Trump, Putin eller de båda tillsammans utsatt USA för något som kan jämföras med 9/11?

Men runt om i världen finns det massor av klarsynta skribenter som försöker anlägga moteld. Låt mig ta några exempel.

Australiensaren Brendan O 'Neil skriver i brittiska Spectator 2 mars. Han citerar bl.a. Richard Hofstadters essä "The Paranoid Style in American Politics" från 1964, som drog lärdomarna av McCarthyismen.


Det kännetecknande för den epidemin fann han vara för det första besattheten av "beteendemönster" som skulle kunna tala för en sammansvärjning (återigen i brist på fakta talar man om "misstänkt tystnad" etc.) och för det andra övertygelsen att hela den politiska ordningen står under något yttre hot.


"Förlorarna" (i USA-valet, EU etc) vrider sina händer i förtvivlan över "slutet för Amerika", "slutet för Europa", slutet på allt. "De är i de paranoidas land nu, och de vet inte ens om det", slutar O'Neil.

Ryssen Israel Shamir skriver retsamt i Unz Review 9 mars att all världens länder borde införa en lag som innebär att alla som träffat en USA-ambassadör ska förbjudas att inneha politiska ämbeten och kandidera i val. "De skulle kunna kalla den Flynnlagen, i reciprok anda".


Därefter övergår han till att på punkt för punkt förlöjliga russofobins viktigaste anklagelser. När fru Nuland i februari 2014 tillsammans med USA-ambassadören Pyatt rörde om i glöden och delade ut kakor på Majdan i Kiev samt handplockade personer till den nya regimen, då var den ryske ambassadören osynlig - kanske spelade han golf. Ingen rysk politiker brydde sig om att resa till Kiev. Deras icke-inblandning var lika sträng som om det handlat om något land i Latinamerika. När Kiev brann sysslade ryssarna med Olympiska spelen.


22 februari 2014 skulle ryssarna lätt ha kunnat installera den lagligt valde presidenten i Charkov och därmed dela Ukraina mitt itu som redan hänt fler gånger förr i historien. Men ryssarna gjorde inte det. De nöjde sig med att acceptera resultatet av folkomröstningen på Krim och uppta halvön i Ryska federationen. Hade Putin inte gjort det, utan istället överlämnat Krim till Nato och befolkningen till de nynazistiska ukrainska gängens hämnd, skulle han omedelbart ha förvandlats till en landsförrädare.


Israel Shamir berättar hur en israelisk vän förutsade att den ryska armén skulle ta hela östra och södra Ukraina före presidentvalet i maj 2014. Men det gjorde den inte. Lika lite som den 2008 gick in i Tbilisi för att störta Saakasjvili, som i ett berömt uttalande lovat att inta Moskva på 14 dagar.

"Västmedia framställer Ryssland som en rasande Rotweiler, men ryssarna känner inte igen sig. Ryssland är en Newfoundland-hund, inte en Rotweiler. Det är stior, stark, fredlig och inte aggressiv. Jag vet, för jag har haft Newfoundlandhundar. Inte ens en mycket ilsken katta kan väcka dess kampglöd."

Shamir beskriver därefter det kapitalistiska schlaraffenland som Putin & Co skapat i Ryssland, vilket sakligt sett borde göra amerikanerna förtjusta. Inte ens den rikaste miljardär betalar mer än 13 procent skatt. Ryska miljardärer kan bygga de största lyxyachterna i universum. Den lilla provästliga oppositionen får demonstrera, de har en TV-kanal och tidningar, medan den anti-västliga oppositionen hålls kort.


Moskva har 92 synagogor för mindre än ett tusen utövande judar och alla drivs de av rabbiner importerade från USA. Ryssland är världens tredje största flyktingmottagare och merparten är muslimer.

Så vad har USA:s liberala etablissemang egentligen att förebrå Ryssland?


Rysslands band till alt-right-rörelsen är fantasiprodukter. Den välkände Heideggerstudenten Aleksandr Dugin citeras ofta som "Putins rådgivare", men han är en man som inte ens träffat Putin. Han säger att han stöder Putin, men Putin stöder inte Dugin.


Shamir slutar:


"Jag ska säga er, amerikanska väljare. Ni har inte manipulerats av ryssarna. Tvärtom, ni är de friaste människor i världen, och ni hade och använde den unika möjligheten att rädda ert land och hela världen från att tas över av spöken. Det jobbet är långt ifrån över, och det finns ingen som kommer att göra det åt er, absolut inte den ryske presidenten.

Beväpnade med denna kunskap, kan ni stödja er president och bortse från CIA-producerad propaganda. Nu behöver vi inte tvivla längre på att president Obama verkligen lyssnade och läsa varje ord som Donald Trump och hans medarbetare sagt och skrivit. Nu behöver vi inte tvivla på att massmedierna bara är ett av flera hackarverktyg i CIA:s verktygslåda som skapats för att hacka de mest värdefulla datorerna: era tankar och känslor."

O'Neil och Shamir är bara två av hundratals förnuftiga kommentatorer som aldrig når svensk allmänhet.

Gårdagens unisona beslut om 500  extra miljoner nu, 16 miljarder om ett tag till det svenska försvaret - och kanske dubblade anslag på sikt för att komma upp i Nato:s drömnivå -  vittnar om hur sjukt Sverige är. Vi om några är i de paranoidas land utan att ens veta om det.

Stefan Lindgren

Här några vettiga röster till:

Robert Perry här: https://consortiumnews.com/2017/03/13/when-disinformation-is-truth/

Stephan Cohen här : https://www.thenation.com/article/the-fog-of-suspicion-and-of-worsening-cold-war/

Glenn Greenwald här: https://theintercept.com/2017/03/06/democrats-now-demonize-the-same-russia-policies-that-obama-long-championed/

1 kommentar :

  1. Trumps reella kontakter och kunskaper om Ryssland är ytterst begränsade. Tyvärr, måste man säga. Om han visste mer om Ryssland och kände folk där skulle han bättre kunna motivera den utgångspunkt han hade i sin kampanj: att goda relationer är en bra sak. Nu finns risken att han inte orkar stå emot.
    Den europeiska politikens kollaps framstår i all sin prydno när man måste gå till amerikanska stockkonservativa kretsar för att få någon ordning på realiteterna. Tidigare presidentkandidaten Pat Buchanan, som var med redan på Nixons tid, säger att det inte framkommit något alls som kunde belasta varken Trump eller hans medarbetare. Tänk er: den gediget konservative Buchanan måste gå till Murdoch-organet Fox News för att fakta skall komma ut. Det är den definitiva bankruttförklaringen för både vänster och liberaler som lever i sina paranoida fantasier. Det tycks vara med paranoian som med alkoholismen: man kan inte bli botad med mindre än att man först medger att man är drabbad.
    När detta väl är sagt måste jag beklaga att SVT World släcks ned i Finland om en månad. Alltsedan slutet på 80-talet har SVT:s sändningar distribuerats i det finska marknätet, först som en helt egen kanal, de senaste åren i nedbantad form med endast förmiddagar och sena kvällar. Finska marksändare sänder sexton gratiskanaler med Hollywoodproducerat innehåll, SVT har av upphovsrättsliga skäl uteslutit Hollywood. Och nu skall även den lilla delen skäras bort. - Och finnarna ledda av sin president Niinistö är rädda för rysk smygpåverkan! Hollywood är så förknippat med det egna jaget att man inte längre kan tänka sig något annat.
    SVT kan ses via internet för den som har tillräckligt bra förbindelse - hårdast drabbas äldre som håller sig till sin TV och många i glesbygden som saknar bra förbindelse. SVT:s programutbud kanhända inte alla gånger är vad man kunde önska. Trots SVT:s brister bör detta dock ses som en ny nordisk kulturskandal, en skandal som inte kommer att nämnas vid högtidstalen. Finland och Sverige kan gärna separeras, huvudsaken är att miljardärerna i Hollywood får sina royalties och hjärntvätten kan fortgå tills även statsledaren blivit en zombie som rumlar omkring i sina fantasier.

    SvaraRadera

Bara signerade inlägg tas in.