Sixten Andréasson efterlyser en marxistisk analys av migrationsströmmarna. Och hur kan man förklara skillnaden mellan exempelvis Tysklands och Sverige hållning å ena sidan och de s k Visegradländerna å den andra?
USA-imperialismen har de senaste åren uppträtt allt aggressivare, vilket kan vara ett tecken på dess försvagning. Ett sårat vilddjur blir vildare.
Krig har startats med egna militärer men ännu oftare via andra makter. Har inte uppgivit planerna på världshegemoni.
I det ingår som oundgängligt att behärska den euroasiatiska kontinentens materiella råvaror men inte minst befolkningarna, Ryssland och Kina. Vägen dit har kantats av krig och bomber eller så kallade revolutioner med olika färgsättning – Jugoslavien och Mellersta Östern.
EU:s större och mellanstora stater har mer eller mindre deltagit i detta eftersom de genom sin kapitalistiska natur också är imperialistiska. Dock är de inte så starka i jämförelse med USA att de kan agera på egen hand.
I verkligheten har de av nödvändighet underordnat sig som satellitstater – Storbritannien, Frankrike, Tyskland osv. Däribland också det fega Sverige. De uppträder som sjakaler i USA-imperialismens krig och sanktionspolitik.
En aspekt som jag särskilt vill framhålla är EU:s flyktingpolitik. Många anser att USA:s krigspolitik måste bekämpas av oss som lever i EU på grund av de flyktingmassor – kanske 60 miljoner människor – den har skapat. Det är absolut riktigt.
Men hur har det fungerat? Sjakalstaterna Tyskland och Sverige har genom sina regeringar sett en möjlighet att få arbetare till storkapitalet att exploatera och människor att för pressa ner sina proletariat.
Jag är förvånad över att många marxister inte har insett detta. Utan istället hjälper till att med så kallad solidaritet dölja Merkels och Löfvens (tidigare Reinfeldts) avsikter.
Faktiskt är det i andra länder man först har gjort motstånd mot den massinvandring som EU:s officiella politik innebär.
Visegradstaterna Tjeckien, Slovakien, Polen och Ungern har stoppat invandringsvågen till sina länder. Läste i fjol en tysk marxistisk tidskrift en analys av övergången från realsocialism till kapitalism i östländerna. Typiskt för Visegrad länderna var att där inte uppstod någon inhemsk kapitalistklass. Alla företag av betydelse kom att ägas av utländska kapitalister.
Kan man här se den materiella orsaken till hur Visegrad förhållit sig till invandringen? Och den nationella vågen som är synlig där men också i en del andra stater i EU?
Sixten Andréasson
Det ska bli spännande att se vilka synpunkter som kommer på Sixtens inlägg. Är vänstern alls förmögen till sakdiskussion? En Malmöprofessor och Clartéist vid namn Magnus Nilsson gör sitt bästa för att bevisa motsatsen.
SvaraRaderaHan har i ett antal inlägg häcklat Jan Myrdal för att han skrivit i Nya tider - dock utan att ta upp VAD Myrdal har skrivit.
Och nu tar han heder och ära av Sixten Andréasson. Hör bara:
"Sixtén Andreassons logik är besynnerlig. Eftersom Nya Tider skriver mer om kriget i Afghanistan än andra medier kan tidningen inte vara 'brun'. Dessa saker har naturligtvis ingenting med varandra att göra. I analogi skulle man kunna hävda att USA inte är en imperialistmakt eftersom man är en republik. (Dessutom skrivs det faktiskt mycket om kriget i Aghanistan även i andra medier.) För övrigt är Sixten Andréasson en välkänd provokatör som för länge sedan lämnat den vänster han en gång tillhört och nu befinner sig till höger om anständighetens gräns."
Det typiska för M Nilssons resonemang är att de som han utpekat som bruna är skyldiga att bevisa att de inte är det.
Vi sak alltså bevisa att vi inte är kameler! Betr. Sixten kan jag bara upplysa om att han var Clartéist innan M Nilsson var påtänkt, var med och bildade Clarté, FNL-gruppen och KFML i Örebro. Var sedan ledande i hyresgästsrörelsen där. 2002 till 2014 var han kassör i Föreningen Afghanistansolidaritet, en förening som i stort sett samtliga de nu hojtande clartéisterna bojkottade.
Stefan Lindgren