R.I.P. Harry von Breitenfeld

Erich von Stroheim, en annan adelsman
med humor

Elisabeth Åsbrink berättar i DN idag om Harry Scheins svåra trauma, som skulle yttra sig i hans desperata försök att bli kvitt sin judiska identitet.

Men hennes tolkning av fakta är helt felaktig.


Åsbrink förstår inte att judar i Sverige på 1940- och 50-talet
hade en mycket stark strävan till assimilering, som inte alls
hade att göra med att de fruktade pogromer eller förintelse.

Det var ett val som många judar gjorde för att de helt enkelt
upplevde sin religion som otidsenlig. På samma sätt som
lutheranska svenskar lämnade statskyrkan.

Man beräknar att var tredje jude eller judinna i Sverige på 40-
och 50-talen valde att gifta sig utanför den egna konfessionella
gruppen.

5 000 svenska judar stod 1961 utan för de mosaiska församlingarna.

Harry Scheins försök att anta efternamnet von Breitenfeld tycker
jag framförallt vittnar om hans humor.

Kanske var det en blinkning till filmhistorien. Erich von
Strohheim (1885-1957), lysande hollywoodregissör och skådespelare,
påstod sig vara ättling till en preussisk militärfamilj, men i
själva verket var hans far en judisk hattmakare som flyttat till
Wien från Polen. Som så många andra tyskar - exempelvis Viktor
Lustig, mannen som sålde Eiffeltornet - passade Strohheim på att
lägga till ett "von" under resan över Atlanten.

Eller kanske trodde Schein att just namnet Breitenfeld, platsen
för en av den svenska stormaktens största segrar, skulle öppna
sinnen och hjärtan i den instängda svenska överklassen. Även det
i så fall ett bevis på humor, och att Schein minst av allt var en
gosse som ville leva enligt judendomens 613 budord.

Hur som helst framstår alla försök att i efterhand sätta kippa
och långa hårlockar vid Scheins tinningar som ohistoriska.

Stefan Lindgren