Forskarna försöker ta reda på varför dödligheten bland vita icke-latinos ökat drastiskt på 2000-talet. Det handlar om en "förtvivlans död" som i sig rymmer många negativa faktorer.
Själva utgångspunkten är den ökade dödlighet man har konstaterat i USA 1999-2015 bland vita amerikaner utan högskoleutbildning exklusive invandrade latinamerikaner.
Dödlighet för både män och kvinnor i den gruppen (låt oss kalla dem A) har ökat stadigt, men dödligheten för både svarta (B) och hispanics (C) har sjunkit.
I ålderssegmentet 50-54 var dödligheten för A 30 procent lägre än för B 1999. I slutet av perioden, 2015, var den 30 procent högre.
Dödsorsakerna som växer är inte cancer och hjärt- och kärlsjukdomar utan överdoser av narkotika, självmord och alkoholrelaterade leversjukdomar - det författarna kallar "förtvivlans död".
Vita i USA hade 1999 mycket lägre dödlighet i droger, alkohol och självmord än motsvarande grupper i Frankrike, Tyskland och Sverige 1990, men medan dessa faktorer konvergerade runt 40 döda per 100 000 i Europa efter år 2000 har de fördubblats till 80 på 100 000 bland grupp A i USA.
Inom USA finns det variationer. Värst drabbade är Alabama, Kentucky, Tennessee och Mississippi. Det mormondominerade Utah, tidigare välmående, och det syndfulla Nevada (Las Vegas), ligger nu båda mycket högt i dödlighet i droger, alkohol och självmord. På 10 resp. 4:e plats bland USA:s delstater.
Det framgår samtidigt att utbildning spelar en stor roll för dödligheten, mycket större än i Europa där man i många länder sett dödligheten sjunka snabbare bland de minst utbildade.
Det har gjorts olika försök att förklara de här tendenserna i USA. Enligt Pincetonforskarna håller inte den förklaring som bl.a. Joseph Stiglitz lagt fram, att det är de sjunkande realinkomsterna i USA som kräver sin tribut.
De menar att inkomstutvecklingen varit parallell för vita icke-hispanics, hispanics och svarta och därför inte kan förklara skillnaderna i dödlighet.
Inte heller de ekonomiska konjunkturerna förklarar så mycket - dödligheten verkar nämligen ha ökat fortare under högkonjunkturår (vilken kan bero på intensivare trafik och att personal dras från äldrevården).
Istället tror författarna att förklaringen kan finnas i mer långsamma sociala trender som sjunkande sysselsättningsgrad, minskad äktenskapsfrekvens etc. Sämre arbetsmarknad för människor med låg utbildning har i decennier lett till en smygande, kumulativ utarmning.
Hälften av männen i arbetsför ålder som saknar arbete tar smärtstillande mediciner och två tredjedelar av den gruppen tar receptbelagda opioider.
De långsamma trenderna yttrar sig bl.a. i att allt fler lever sämre än deras föräldrar gjorde i samma ålder. Av dem som är födda 1960 uppskattas bara 60 procent ha fått det bättre vid 30 års ålder än deras föräldrar hade det vid samma ålder. För generationen innan det, födda 1940, är motsvarande siffra 90 procent.
Sedan kommer författarna in på mer spekulativa förklaringar. De citerar Carol Anderson på Politico som menar att det handlar om tidigare privilegierade grupper "för vilka jämlikhet börjar se ut som förtryck".
Även i Sverige har "förtvivlans död" (droger, alkohol, självmord) ökat 1999-29015, tvärtemot en positiv trend i resten av Europa. Men här är den negativa trenden svag, ungefär som bland hispanics i USA och bara en sjundedel av den negativa trenden för vita icke-hispanics i USA.
red
Även i Sverige har "förtvivlans död" (droger, alkohol, självmord) ökat 1999-29015, tvärtemot en positiv trend i resten av Europa. Men här är den negativa trenden svag, ungefär som bland hispanics i USA och bara en sjundedel av den negativa trenden för vita icke-hispanics i USA.
red
Läs också Göran Rosenbergs krönika.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.