 |
Säkerhetsrådet har enats om ett beslut att skärpa sanktionerna mot Nordkorea. Ytterligare en stor del av det fattiga landets export förbjuds nu av de storas kärnvapenklubb.
Sverige har varit behjälpligt att mäkla fram den skamliga resolutionen.
På Thomas Nordegrens fråga om inte de nya sanktionerna kommer att drabba Nordkoreas folk svarar en dryg svensk UD-man.
- Tvärtom kan det nu innebära att nordkoreanerna själva får äta de skaldjur som annars hade exporterats.
En värre cynism har man inte hört sedan det officiella Sverige ville skicka plåster till spanska inbördeskriget (Skicka likkistor, istället hånade Stig Dagerman).
Varje människa med förnuftet i behåll måste ju fråga sig varför den eventuella kärnvapenstaten Nordkorea ska bekämpas med massvält, men inte generalernas Pakistan eller hindutwaregimens Indien?
Och varför har Iran utsatts för en rad sanktioner, som enligt internationella avtal skulle hävas men fortfarande delvis hålls i kraft USA, medan Israel av allt att döma tillåts hålla
75-400 nukleära stridsspetsar och f n utvecklar en vätebomb?
Principen bakom ovanstående skenbara paradoxer är att det som är tillåtet för USA:s (skenbara) allierade är förbjudet för länder utanför USA:s kontroll.
Kina och Ryssland har naturligtvis egna, regionala skäl, att ogilla Nordkoreas kärnvapenplaner. Men vad har Sverige för intresse av att stödja den amerikanska utpressningspolitiken?
Inget. Sveriges roll borde självklart ha varit att verka för ömsesidig avspänning på den koreanska halvön. Och påminna stormakterna om att NPT-avtalet förpliktar till förstörelse av alla kärnvapen. USA satsar 400 miljarder dollar på utbyggnad av sina kärnvapen 2017-2026.
Jag har svårt att tro att det finns någon opartisk expert i världen som hävdar att de nya sanktionerna mot Nordkorea kommer att förmå landets ledning att ändra sina planer. Spelar det praktiska resultatet inte längre någon som helst roll för den svenska utrikespolitiken?
Stefan Lindgren
Inget. Sveriges roll borde självklart ha varit att verka för ömsesidig avspänning på den koreanska halvön. Och påminna stormakterna om att NPT-avtalet förpliktar till förstörelse av alla kärnvapen. USA satsar 400 miljarder dollar på utbyggnad av sina kärnvapen 2017-2026.
Jag har svårt att tro att det finns någon opartisk expert i världen som hävdar att de nya sanktionerna mot Nordkorea kommer att förmå landets ledning att ändra sina planer. Spelar det praktiska resultatet inte längre någon som helst roll för den svenska utrikespolitiken?
Stefan Lindgren
De nordiska länderna saknar egen utrikespolitik och är helt i händerna på västliga stormakter. Maken till brist på självrespekt har sällan skådats.
SvaraRaderaDansk TV har gjort en dokumentär om PTSD, posttraumatisk stress som infinner sig efter vistelse i krigszoner. Förklara varför Danmark blivit värstingen i klassen och sänder stora kontingenter in i de hetaste zonerna för att utkämpa stormakternas krig ? I ett skede ganska långt in i Afghanistankriget beräknades antalet danska stupade vara proportionellt sett högst av alla, högre än USA:s och Storbritanniens.
Vad beträffar Nordkorea omhuldar nordiska ministrar den mest schablonartade bild av landet. Texterna skrivs i Washington och New York och upprepas lydigt och tanklöst av våra papegojor.
Antirasism ligger högst på agendan säger alla officiella språkrör - samtidigt som man ur andra mungipan spyr ut rasism mot koreanerna.
Danmark är ett av de mindre länder som har en Rhodesstipendiat. Dvs i England indoktrinerad och anknuten till det angloamerikanska etablissemanget. Den tillkom under 90-talet samtidigt som Frankrike fick sina tre första. För jämförelse har Tyskland sen 1904 haft nära 200 och Usa ca 2700. Det av Rhodes deklarerade målet var att alla beboeliga områden i världen skulle tas över och befolkas med den 'brittiska' rasen.
SvaraRadera