 |
| Sannfinländarnas Laura Huhtasaari knep 6,9 procent av rösterna. |
Det finska presidentvalet gav en bred bild av de politiska opinionerna i landet. Media hade givit sitt fulla stöd till den sittande presidenten. Han fick 62,7% av rösterna. Valdeltagandet var 69,8%.
Således stödde 0,698 x 62,7 = 43,7% av de röstberättigade stödde honom i valurnorna. Sex år tidigare han stöddes av 62,6% vid 66% valdeltagande. Sammanlagt 0.626 x 66% = 41.3%
President Kekkonens stöd var mycket större, skriver Seppo Isotalo i en betraktelse över valresultatet.
1974 ingrep riksdagen och 85% av riksdagsmännen gav sitt stöd för Kekkonen.
1978 Kekkonen valdes med folkets röster. Då gjordes valet indirekt. 82,4% gav sitt stöd till elektorer som sedan valde Kekkonen. Valdeltagandet var 69,9. Således fick Kekkonen stödet av 0,699 x 82.4% = 57,5% av alla röstberättigade.
Rekordstödet till Niinistö är alltså en myt som media slog fast lång innan valet. DN hävdar detsamma och stöder sig på en svensk filmprofessors uttalanden.
Den politiska diskussionen gav väsentliga utslag. Media koncentrerade sig på att Finland ska ansluta till Nato eller att kandidaterna åtminstone ska lova folkomröstning i ämnet. Det gick inte alls.
I många utfrågningar pressades kandidaterna att svara på frågan: "Anta att Sverige meddelar att de tänker gå med i Nato. Hur reagerar du som sittande president?" Politikerna svarar inte på sådana abstrakta frågor.
Sista möjligheten var att i en utfrågning alla uppmanades bekräfta sin position med handuppräckning. Sju händer gick upp för att de inte gör någonting. Sverige gör vad den vill.
Kvar blev Svenska Folkpartiets kandidat, som i går fick 1.4% av alla angivna röster. Hur han tänker tackla frågan frågade man inte närmare om.
En överaskning är att 38-åriga skönheten Laura Huhtasaari från Sannfinländarna fick 6,9%, bland dem min röst. 10 000 röstade i Sverige.
Seppo Isotalo
NATO-mannen Torvalds började sin politiska bana som den radikalare falangens kommunist och avslutar den som den radikalare NATO-linjens fanbärare. Han var i lumpen som underofficer känd som mobbare av nyanlända beväringar. Då han blev politiskt aktiv konfronterades han av dem som varit vittne till hans beteende. De undrade hur han fick ihop den nyfunna kärleken till folket med det förakt han visade då han haft befäl över dem.
SvaraRaderaEn av de få ljuspunkterna i finsk politik är det lama intresset för NATO, tjugo procent enligt senaste mätning. Det har tvingat NATO-män som Sauli Niinistö att bedriva sin politik genom trixande och undanflykter. President Niinistö, socialdemokraten Tuomioja som utrikesminister och folkpartisten Haglund som försvarsminister var de som förde både folk och riksdag bakom ljuset då de smugglade in värdlandsavtalet med NATO. Utan att ens översätta avtalet och utan någon debatt vare sig i riksdag eller bland folket drevs det igenom under fullkomligt falska förespeglingar om dess karaktär och hur det skulle uppfattas av det land som det riktade sig emot. Och symboliken var avsiktligt chockerande: Avtalet underteckades den 4 september 2014, exakt på dagen 70 år efter vapenstilleståndet med Sovjetunionen.
I valdebatten uttalades visserligen inget allmänt stöd för medlemskap, men NATO:s karaktär framställdes närmast som en välgörenhetsorganisation som man vid behov kan tänkas närma sig. De flesta kandidaterna befinner sig i en värld där krigen i Mellanöstern är offrens skuld och där NATO eller enskilda medlemmar agerar av rent altruistiska motiv. Och de som möjligen tänker annorlunda vågar inte säga det högt för då angrips de av medierna.
Jan ser valdebatten med andra ögon än jag. Nato frågan är något som media i Sverige och i Finland har tagit på entreprenad. Folket har man inte frågat innan presidentvalet i Finland. Finska och även svenska media gjorde allt för att få åtminstone ett NJA från Niinistö, Socialdemokraten och Centerpartiet. Media i Sverige och i Finland använde fula knep, men fick ett rungande NEJ. Stor framgång även för Nato motståndet i Sverige
Radera