Några minuter i tolv?

Författaren Jan Myrdal  har skrivit om krigshotet i Folket i Bild Kulturfront. Men nu har det kommit fram debattinlägg från Clarté - senast av förläggaren Dan Israel - som går ut på att faran för en väpnad konfrontation USA/Nato och Ryssland inte är så stor.

Jan Myrdal hänvisade i sin senaste Skriftställning i FiB/K till att de internationella kärnfysikernas Science and Security Board flyttat fram sin domedagsklocka till två och en halv minut före midnatt. Men vad finns bakom det omdömet?


Dan Israel trollar nu som gängse clartéist med truten och skriver mörkt på Clartés blogg:

"Jan Myrdal påstår i senaste numret av FiB att USA och Nato nu håller på att förbereda en situation som ska 'möjliggöra ett avgörande förstaslag' och kunna bomba Ryssland med atomvapen innan de har möjlighet att svara. Den enda 'verklighetsbakgrund' han anger är att de internationella kärnfysikernas Science and Security Board flyttat fram sin domedagsklocka till två och en halv minut före midnatt."

Men det jag skrev i FIB/K var:

"Det är den verklighetsbakgrund vi har att förhålla oss till när hos oss i Europa NATO flyttar fram sina raketbaser till Rysslands gräns för att varningstiden skall bli så kort att den skall möjliggöra ett avgörande förstaslag för dem och därmed ett uppfyllande av Collier´s perspektiv från 1951."
Och i mitt svar til Oksanen i Expressen skrev jag:

"När nu NATO flyttat baser till Rysslands gräns och avtalet om medeldistansrobotar tycks abrogeras sjunker varningstiden drastiskt för Rysslands kärnområden och risken för att någondera lockas till ett offensivt eller defensivt förstaslag ökar. Hur Sverige som stat eller samhälle skulle överleva en följande 'nuclear winter' vet ingen. Men vad vi vet är att världen upprepade gånger under senare decennier balanserat på gränsen till en katastrof. Att den hittills undvikits beror mindre på klok politik än på slump eller på att någon militärt ansvarig självsvåldigt beslutat inte handla enligt reglementet. Kärnfysikernas 'Domedagsklocka' har nu flyttats fram till några minuter i tolv. "

Det jag skrivit var inte det Dan Israel refererar utan är korrekt och bidrar till att  förklara varför 122 stater av helt olika politisk färg - även Sverige - i Förenta Nationerna röstade för det totala och juridiskt bindande förbudet mot kärnvapen. Alltså det krav som Stockholmsappellen ställde. De fem kärnvapenmakter vilka är ständiga medlemmar av Förenta  Nationernas säkerhetsråd samt de fyra andra kärnvapenmakterna, Demokratiska Folkrepubliken Korea, Indien, Israel och Pakistan var, med olika kraft dock, motståndare till resolutionen.

Hittills har  världen mest av slump och tillfälligheter vid olika tillfällen kunnat besparas kärnvapenkrigskatastrof. Nu innebär denna resolution från 122 stater i Förenta Nationerna ett avgörande steg framåt i fredsarbetet. Denna överväldigande världsmajoritet utgör just när domedagsklockan flyttas fram en medvetenhetens kraft som organiserat kan komma att tvinga även de mest aggressiva kärnvapenstater till kärnvapenavrustning och förbud. 

Konkret innebär detta för oss i Sverige att se till att Sverige också formellt genom riksdagsbeslut bekräftar resolutionen trots de inhemska NATO-vännernas motstånd. Det är en huvuduppgift för alla som vill värna vårt folks existens. Det oavsett partipolitisk tillhörighet. Ty liksom de 122 staterna i Förenta Nationerna är helt olika kan bland oss i Sverige en kapitalist, en general, en högerfilosof, en som definierar sig som identitär nationalist också inse detta och handla därefter. Det tjänar i så fall vårt folks existensrätt. Men en "vänster" som tiger, som talar om annat och ställer sig vid sidan om blir i praktiken en som allierar sig med de farligaste kärnvapenspelarna i organisationer krigsdrivande och folkfientliga som NATO.

Jan Myrdal