Dagens Nyheters försvarsreporter Mikael Holmström söker nya grepp på Nato-frågan.
Men det är inte lätt. Inte ens alliansen visar just nu någon större entusiasm inför tanken att Sverige i skarpt läge skulle underkasta sig ett Nato lett av Donald Trump.
Nato-motståndarna är nu återigen betydligt fler än anhängarna (44 mot 31 procent i mätningen). Annorlunda uttryckt: det går 14 nejsägare på 10 jasägare.
Efter en period av Nato-offensiv i samband med den falska nyhetsförmedlingen om Ryssland 2014 var det många människor som skrämdes över i ja-lägret, men nu håller de långsamt på att nyktra till.
Men Holmström har hittat ett halmstrå. Det finns nämligen en skillnad i hur många som tror på hjälp från Nato. Det visar sig nämligen att en större andel av nejsägarna - 57 % - tror att Nato kommer att "hjälpa" Sverige även om om vi inte är med medan bara 45 % av Natoanhängarna tror att sådan "hjälp" kommer i vilket fall.
Holmström vill ha det till att ett det i alla fall klappar ett litet Nato-hjärta inom nejsägarna.
Jag har fler invändningar mot den tolkningen.
Ordet "hjälp" är mångtydigt. Det kan vara den "hjälp" som snaran ger den hängde. Eller den "hjälp" som Nato gett Afghanistan och Libyen.
Det vill säga, även nejsägare inser att som det nu står till, med värdlandsavtal och allt, är sannolikheten för någon form av Natoinblandning på svenskt territorium vid en konflikt hög. En helt annan sak är hur man värderar detta. Man kanske säger Nej till Nato för att man just misstror den "hjälp" från Nato som verkar alltmer sannolik.
Det kan också finnas en social skillnad mellan ja- och nejlägren som kommer till uttryck här. Nej-sägarna tycks mera benägna att se till reala maktförhållanden (Nato kan komma oavsett vad som står på papper) medan ja-sägarna är mer benägna att betona det formella förhållandet (utan kontrakt med Nato ingen leverans).
Hur som helst är allt detta spekulationer. Det viktiga är att nejsidan leder och ökar. Målet måste vara att komma tillbaka till den klarsyn svenska folket nådde kort efter USA:s olagliga Irakinvasion, då 63 % sa sig vara emot Nato-medlemskap.
I fruktan för att detta ska upprepas har emellertid Nato-vänliga media förstått att lägga locket på informationen om vad som händer i Afghanistan, Jemen, Syrien, Libyen och på andra ställen där Nato eller enskilda Nato-stater är medskyldiga till folkmord.
Den här gången får nejsidan ingenting gratis.
Stefan Lindgren
Holmström vill ha det till att ett det i alla fall klappar ett litet Nato-hjärta inom nejsägarna.
Jag har fler invändningar mot den tolkningen.
Ordet "hjälp" är mångtydigt. Det kan vara den "hjälp" som snaran ger den hängde. Eller den "hjälp" som Nato gett Afghanistan och Libyen.
Det vill säga, även nejsägare inser att som det nu står till, med värdlandsavtal och allt, är sannolikheten för någon form av Natoinblandning på svenskt territorium vid en konflikt hög. En helt annan sak är hur man värderar detta. Man kanske säger Nej till Nato för att man just misstror den "hjälp" från Nato som verkar alltmer sannolik.
Det kan också finnas en social skillnad mellan ja- och nejlägren som kommer till uttryck här. Nej-sägarna tycks mera benägna att se till reala maktförhållanden (Nato kan komma oavsett vad som står på papper) medan ja-sägarna är mer benägna att betona det formella förhållandet (utan kontrakt med Nato ingen leverans).
Holmström tycker uppenbarligen att nejsägarna är motsägelsefulla. Själv tycker jag Jasägarna är en ännu större psykologisk gåta. Om hela 45 % av dem tror att Natos "hjälp" kommer i vilket fall, varför ödsla så mycket krut på att baxa in Sverige i Nato? På att uppnå något som de anser redan är.
Hur som helst är allt detta spekulationer. Det viktiga är att nejsidan leder och ökar. Målet måste vara att komma tillbaka till den klarsyn svenska folket nådde kort efter USA:s olagliga Irakinvasion, då 63 % sa sig vara emot Nato-medlemskap.
I fruktan för att detta ska upprepas har emellertid Nato-vänliga media förstått att lägga locket på informationen om vad som händer i Afghanistan, Jemen, Syrien, Libyen och på andra ställen där Nato eller enskilda Nato-stater är medskyldiga till folkmord.
Den här gången får nejsidan ingenting gratis.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Bara signerade inlägg tas in.