Streck i debatten?

Clarté har satt streck i en debatt som nätt och jämnt börjat.

I en avslutade artikel säger Margareta Zetterström att hon "inte vet" om
det föreligger en akut krigsfara i Europa.

Var har hon varit sedan 1991? När Balkankrigen började och senare kulminerade
med Nato:s olagliga bombningar av Serbien?

Har hon inte hört talas om konflikten i Ukraina dit USA nu pumpar in
dödliga vapen och utbildar nazistbataljoner?



Margareta Zetterström säger där i sin "summering" att hon inte vet om det
föreligger en krigsfara, att flyktingarna i Sahara är det större problemet och
och att "vi" i vart fall för trovärdigheten - liksom USA och EU gör
dagligen och stundligen - måste fördöma Putins "folkrättsbrott".

Hon insinuerar att motståndarna är okunniga om vad som pågår i Sahara
och på Medelhavet, dvs. de fortsatta flyktingströmmarna.

Är det orättvist att sammanfatta hennes ståndpunkt så att "vi" bör ligga
mer i huvudfåran? Kanske får vi då in en och annan artikel i DN och SvD
och vi får vara med på Socialistiskt Forum. Om vi dessutom talar lite om
hur hemsk Assad är - vilket Margareta funnit lämpligt - har vi chans att
bli riktigt populära.

För egen del menar jag att världen just nu är inne i en mycket snabb
omvandling, där USA:s maktmonopol på sikt bryts ner men där mycket
oförutsett kan hända på vägen dit. I stora delar av världen har
krigsrisken övergått i krig i och med USA/Nato:s krossande av en rad
stater i Mellanöstern (Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen) och
framflyttningen till Rysslands gränser. Och oavsett vilken analys vi gör
av Rysslands imperialism historiskt måste vi inse att Ryssland och Kina
idag är främsta måltavlor för USA:s geopolitiska strävanden.
Säkerhetsmarginalerna på kärnvapensidan har krympt.

Men Margareta verkar sitta fast i gamla analyser och vill tydligen inte
heller försöka sätta in flyktingfrågan i en analys av de pågående
förändringarna i världen.

Avskyn som bubblar upp mot Moldovakonferensen tycker jag vittnar om en
antiintellektualism, en oförståelse av att "vi" faktiskt även måste
lyssna på och diskutera med andra än oss själva. Dessutom är Moldova ett
mycket utsatt land, Europas fattigaste, som står under akut
annekteringshot och skulle väl kunna förtjäna lite gammaldags
solidaritet?

Europa liknar alltmer ett härläger och då räcker det inte med att
förfasa sig över förhållandena i Sahara.

Stefan Lindgren