EU kan inte reformeras

EUs nya högkvarter för 3,7 miljarder SEK. Enligt Die Welt tjänar  EU:s 4 635 topptjänstemän (lönegrad 13 och uppåt) minst motsvarande 1,77 miljoner SEK /år och 2,79 miljoner SEK/år som mest. Till detta kommer utlandstillägg, hushållstillägg, barnbidrag, utbildningstillägg och dagpenning (första halvåret).
Tillsammans kan tilläggen uppgå till 3,43 miljoner SEK/år. Källa.

26 maj är det val till EU-parlamentet. Du uppmanas rösta för att det är "en demokratisk plikt". Men tvärtom är det en protestgärning för demokrati (folkstyre) att avstå från att rösta. Det är nämligen ett bedrägligt val som endast syftar till att rättfärdiga att folket berövats inflytande genom EU. Genom röstbojkott visar vi att vi inte godkänner det, anser Ulf Bjerén.

Enligt regeringens demokratiutredning upplever åtta av tio att de inte kan påverka politiken. De har rösträtt men ingen röst. De har valfrihet men inget val. De har rätt. I EU kan du välja politiker men inte politik. EU:s grundlag (Lissabonfördraget) är skräddarsydd för den europeiska storfinansens behov och föreskriver nyliberal politik. Den är överordnad all nationell lagstiftning.

Och EU:s konstitution kan i praktiken inte  reformeras. Sverige har minimalt inflytande. Makten ligger hos storföretagen och stormakterna, främst Tyskland.

EU-parlamentet är en kuliss för att EU ska framstå som en parlamentarisk demokrati. Parlamentet har liten makt. Det är inte ett parlament i meningen lagstiftande församling. Men det är en försörjningskälla för de politiker som blir valda och är därför som en sockerbit till vilken karriärsugna politiker dras som flugor.

För att bli valda använder EU-kandidaterna det utslitna argumentet, som vi känner redan från folkomröstningen om EU 1994, att vi måste "in och påverka". Idag har såväl Vänsterpartiet som Sverigedemokraterna övergett EU-kritiken och är kanske de främsta förespråkarna för att, som de säger, vara med och påverka. Det är illusionsmakeri.

Fundamentalt i demokratin är att väljarna kan ställa lagstiftarna till ansvar för den förda politiken och välja en annan politisk inriktning. Det går inte i EU. Där gäller, som Carl Bildt entusiastiskt formulerat det, den enda vägens (nyliberala) politik. EU-anslutningen kan beskrivas som det härskande monopolkapitalets revansch för det arbetande folkets erövring av rösträtten: Att ha den kvar men tömma den på innehåll.

Demokratin i de nationella valen inom EU är också till stor del illusorisk. De flesta lagar som riksdagen beslutar är tillämpningar av beslut och direktiv som fattats av icke direktvalda i EU.

Januariöverenskommelsen är en god illustration till att ansvarsutkrävandet inte fungerar på den nationella nivån. Angreppen på arbetsrätt och hyresrätt, en EU-anpassning som inte ens Reinfeldt vågade sig på, ska nu genomföras av en socialdemokratiskt ledd regering välsignad av Vänsterpartiet! Inte var det vad väljarna ville.

Till folkets maktlöshet bidrar systemet med av den kapitalistiska staten finansierade partier som är frigjorda från väljarna och inte gärna biter den hand som föder dem.

Summering: Storkapitalet har flyttat det mesta av makten till den överstatliga byråkratiska superstaten EU. Där är den i det närmaste oåtkomlig för folkliga opinioner och rörelser. 

För en vänster värd namnet är uppgiften att mobilisera gräsrötterna att återta den nationella suveräniteten och kräva Svexit. Det är på den nationella arenan som det arbetande folket kan tillkämpa sig demokratiskt inflytande.

Ulf Bjerén

PS. Mer om EU och EU-parlamentsval kan du läsa i min artikelsamling "Det har aldrig hänt". Den kan rekvireras från undertecknad för 150 kronor + frakt genom mejl till ulf@bjeren.se

Virus-free. www.avg.com